Changeling
Regissör: Clint Eastwood
Med bl.a. Angelina Jolie, John Malkovich
Eftersom allt det jag skrivit om filmen vi ganska nyss såg brutalt försvann ut i cyberrymden, så måste jag skriva om allt, vilket jag inte ämnar göra, utan bara ge en kort sammanfattning. Dessvärre har mitt minne och omdöme redan börjat svikta p.g.a. trötthet, arghet och fram för allt nervöst sammanbrott som utbröt för några minuter sedan. Nu har jag dock lugnat ner mig och ska försöka uttrycka mig så tydligt som möjligt och lika mycket direkt ur hjärtat som i den förra texten, som nämnt raderades då jag utan att Ctrl+c:at texten klickade på <skicka> då olyckligt nog min syster stängt av Internet (vilket utlöste lite svärord) som ledde till att min text helt enkelt inte publicerades här på bloggen utan helt enkelt svävade ut i cyberrymden. Och självklart hade jag inte tagit kopia och självklart blev jag så himla obeskrivligt jäklans arg på alla datorer i hela världen så jag bara stängde ner hela skiten. Om jag bara hade låtit datorn vara och sedan satt på routern igen så Internet gick igång, hade texten varit kvar. Oj, synd. Men NU ska jag försöka skriva det jag egentligen satte mig ner för att skriva.
Changeling är en faktastisk, gripande, sorglig, verklighetstrogen, fin och alldeles underbart vacker film som utspelar sig i det sena 20-talets Los Angeles. Christine Collins (Angelina Jolie) son Walter blir plötsligt och utan spår bortrövad en dag och blir borta i flera månader. Men så hittar polisen, som för övrigt lagt ner stor möda i fallet, Walter och tar med honom tillbaka till sin mamma. Som inte känner igen sin son. För pojken som står framför henne är inte Walter Collins, fastän han utger sig för att vara det. Men polisen säger bara att hon är chockad och att sonen förändrats på så lång tid och att det blir bättre när de fått anpassa sig o.s.v. Men om nu den här pojken är Walter Collins – varför är han i så fall en decimeter kortare, omskuren, omedveten om sin lärares namn och sin plats i klassrummet? Christine tar upp en kamp mot polisen som hävdar att hon är sinnessjuk för att hon påstår att “Walter Collins” inte är hennes son och hon spärras in på psykiatrisk anstalt för att få “kvalificerad vård”. Hon uppges vara schizofren m.m., allt detta p.g.a. att hon vägrar acceptera att den okände pojken är hennes son, och för att hon säger att polisen har gjort ett fruktansvärt misstag, vilket de absolut inte vill kännas vid. Och samtidigt upptäcker man en ranch någonstans där ute i vildmarken, som har en mörk historia bakom sig med många barnamord… vad hände egentligen med Christine Collins son?
Jag grät och jag svor och jag blev så arg på dom svinen till mansgrisar som regerar i den här filmen. Och en film som väcker starka känslor – arga, ledsna, glada – är en bra film enligt mig. Den här filmen väcker mycket starka känslor hos mig, och det är också en mycket, mycket bra och sevärd film. Jag har inga ord, mer än dessa: Jag rekommenderar Changeling starkt.