Borgerliga intressen men hjärtat till vänster

Year: 2013 Page 1 of 34

Belgrad dag 2

Dag två heter rubriken, men egentligen är det ju vår första hela dag här i Belgrad. Och den har vi spenderat med att gå, gå och gå en himla massa. Först gick vi från hotellet till centrum, en 40 minuters promenad ungefär, inklusive obligatoriska turisttypiska pauser för kartläsning, beundring av byggnad osv. Klockan tolv hängde vi på en gratis walking tour som visade några av stadens godbitar som konstkvarteren (jämför med Montmartre i Paris), gamla byggnader med kulhål sedan Första världskriget, Belgrads fort osv. Mycket lärorik och faktiskt väldigt bra guidetur, creds till den trevliga guiden också!

image

image

image

image

Pics: fort, jag och mor min, vi, utsikt från fort.

Efter en föga mättande pizzalunch i farten, hängde vi på nästa walking tour som visade lite underground-place kring fortet. Inte riktigt lika bra tur som den första.

Efter allt detta promenerande satte vi oss ner vid ett café för fika. Mysigt att sitta ute med filtar och värmelampor! Vidare gick sedan promenaden till en skoaffär som jag och mami spanat in (de specifika skor vi haft siktet på fanns tyvärr inte i rätt storlek), för att sedan inse att klockan var mycket (halv åtta) och det var dags att tänka på middag. Promenad tillbaka till de mysiga konstnärskvarteren med kuperad, trafikfri kullerstensgata, för att försöka hitta en restaurang. Men utan framgång – här gäller det tydligen att boka bord för allt var fullt. Vi hittade till slut en restaurang en bit bort där personalen dock var ganska arrogant – dröjde både tills vi fick något bord, sen till vi fick menyer, sen till beställning och sen till mat. Men vi erkände oss besegrade vad gällde att ha någon typ av restaurang-kräsenhet så vi stannade kvar i cigarettmolnet (yep, de röker hejvilt inomhus här). Maten var i alla fall till slut till belåtenhet och vi blev mätta och glada!

image

image

Pics: cafépaus.

Efter allt gående tog vi spårvagn tillbaka till hotellet, där vi badade bastu. Och nu ligger jag här i sängen och ska snart sova! Imorgon ska jag dra med Olivia ut och dansa och testa Belgrads nattliv 😉

//ALiCE med ICE

Belgrad

Hallihallå, vet ni var jag är? I Belgrad. Ajjemen. Serbien is the place to be. Planet tog med hela Andrews-familjen i eftermiddags. Så nu ska vi fira nyår i Belgrad! Blir spännande, hade ändå inga planer hemma för nyår så när mamma frågade om jag ville hänga med tänkte jag, why not? HEJ BELGRAD! Än så länge har vi bara hunnit med att äta middag för vi kom hit såpass sent. Pics från middagen:

image

image

image

Imorgon skall vi ut och upptäcka/uppleva Belgrad. Hörs då, puss och godnatt!

//ALiCE med ICE

Ge mig tillbaka min ork tack.

Alltså det är så konstigt. Har aldrig tidigare känt mig såhär slö, noll energi, noll ork. Vill bara ligga i sängen hela dagen – vilket jag redan gjort sedan julafton. Har för övrigt heller inte ätit ett riktigt mål mat sedan julafton, bara yoghurt, ris, pasta och vitt bröd. Men jag mår ju liksom bra i övrigt? Eller ja, har heller aldrig tidigare upplevt den konstiga känslan av att vara hungrig hela tiden (äter ju som sagt knappt något) men ändå inte känna någon som helst matlust. Jag älskar ju att äta, bästa som finns!

Himla konstig magsjuka det här. Mådde dåligt juldagen och annandagen då vi åkte hem, men sen började jag må bättre. Men så spydde jag igen igår, helt utan förvarning. Eeh? Kanske berodde på bastun eller att jag åt yoghurt/drack vätskeersättning för fort, men ändå konstigt. Borde ju gått över nu?

Please who-ever-you-are-that-decide-things-up-there, ge mig tillbaka min matlust! Ge mig lite ork och energi! Har massa saker att göra, och planer med vänner. Det passar inte att min kropp är såhär konstig just nu?! Suck.

//ALiCE med ICE

NU ÄR DET BOKAT

Sissådär, några knapptryck senare och nu är det äntligen bokat! Visserligen har jag bara betalt anmälningsavgiften och avbeställningsskydd, inte själva kurs- och boendepris än så länge, men i alla fall – jag har gjort en bokningsanmälan! Tjoho!

Som ni kanske vet har jag varit inne på att spendera sommaren 2014 i Frankrike. Och efter mycket om och men (Vilken kursort? Intensiv- eller normalkurs? Vilken språkförmedling?) har jag alltså nu fått tummen ur. Det stod mellan Blueberry och Avista eftersom båda efter mycket efterforskningar gav goda intryck i telefonen (till skillnad från STS!), men Avista var nååååågot billigare och dessutom har vi vänner till familjen som åkt med dem förut och som gav dem ett gott betyg. Avista alltså! Kursorten är Montpellier, och jag bokade intensivkurs (30 lektioner/vecka) för de fem första veckorna, och normalkurs (20 lektioner/vecka) för de tre sista veckorna. Jag tänker att i början vill jag lära mig så mycket jag bara kan, men att sen kommer jag förhoppningsvis ha lärt känna staden och andra studenter som jag vill och kan umgås med på eftermiddagarna. De tre sista veckorna i Montpellier kan jag ju dessutom kanske ha någon som hälsar på mig, eftersom jag då har mer ledig tid om dagarna att vara på stranden, göra utflykter och så vidare. Perfekt!

Från början tänkte jag vara borta nio-tio veckor, men som sagt bokade jag “bara” åtta veckors franskakurs. Jag tänker dock att efter att kursen är slut (3:e augusti eftersom jag bokade från 9:e juni) så kanske jag med mina förbättrade franskakunskaper vill resa runt lite på den franska sydkusten. Då har jag 1-2 veckor på mig att göra vad jag vill med i Franrike, efter att kursen är slut!

Untitled

Känns skönt att äntligen ha bokat. Nu återstår bara betalning, att söka stipendier så jag förhoppningsvis kan få tillbaka lite av betalningen, och så klart att kolla upp kurser och skicka in ansökan för nästa hösttermin som jag också hoppas få spendera i Franrike, fast via Erasmus-utbyte med min skola!

//ALiCE med ICE

Sjukling

Update on its way! Hey, har inte haft ork att skriva sen julafton, för på juldagen blev jag (och sis och mami också för den delen) magsjuka… Great! Hade planerat utgång på juldagen med en klasskompis som bor i Stockholm men det blev inget med det. Spydde bara en gång (där försvann frukosten) tack och lov, men åt eller drack sen ingenting och gick och la mig vid sju på kvällen…

På annandagen var jag så hungrig och törstig (hade ju inte fått behålla nån mat sedan julafton) så jag drack lite vatten och åt lite yoghurt på morgonen. Ingen bra idé – spydde igen. Sen åkte vi hem från Stockholm och det är nog första gången någonsin vi åkt bil 50 mil utan att varken resa sig ur sätet, ta toapaus eller äta något. Men jag, mamma eller Olivia hade ju knappt ätit eller druckit något på över ett dygn så vi var ju varken i behov av toalett eller hade nån ork. Så fort vi kom innanför dörren igår la jag mig i soffan framför tv:n där jag stannade hela kvällen, ingen ork. Åt lite vitt bröd, ris och vätskeersättning som jag fick behålla.

Imorse kände jag mig betydligt bättre och åt djärvt en skål yoghurt med hallon och nötter. Första riktiga målet mat sedan julafton som jag fått behålla (peppar peppar), yaaay! Lite väl djärvt kanske, känner mig jätteslö och lite konstig i magen nu… Fortfarande ingen ork, och jag har egentligen massa att göra! Men ska försöka plugga lite härifrån sängen.

Ja, det var min goda fortsättning på julen det! Hur har er varit? Kram

//ALiCE med ICE

Christmas Eve 2013

God jul på er allihopa! Hoppas ni haft en fin julafton. Jag har haft turen att växa upp med julaftnar fulla med förväntan, glädje, god mat, familj, släkt och massor av paket, men jag vet att det finns många – både barn och vuxna – som inte ser fram emot julen, då det också kan vara en högtid som innebär ångest, press, bråk, för mycket alkohol, ingen tomte och saknade familjemedlemmar. Och för er som har/haft det så, en extra stor kram! Kram till er andra också så klart. God jul!

Min julafton har varit bra, lugn och skön och lagom många paket. Det var så roligt att se min lilla kusin Eriks förväntan och reaktion på tomten, som vi kunde se redan nere på gården från balkongen. God mat och fina paket, och jag är väldigt nöjd över de jag gav bort också. På morgonen fick jag och Olivia var sin julklapp (Eriks paket spred vi ut under dagen så att det inte skulle bli långtråkigt), och då fick jag dessa fina stickade sockor av mamma:

image

Hade med mig ett antal potentiella julafton-outfits, men ville ju behålla sockorna på och då passade min fina gröna klänning som jag köpte i Stockholm sist jag var här bra. 50 spänn pröjsade jag, inte illa för denna klänning:

image

image

Jag gick ut på en promenad runt Långholmen på förmiddagen, sen kom jag hem och gjorde i ordning mig och så kom Björns (Björn = min mormors man för er som icke vet) dotter Anna och hennes sambo Maria över på lite glögg. Sen vart det i vanlig ordning dags för Kalle, och paketöppning, dans runt granen och middag med julskinka, lax, köttbullar, janssons osv. Fast jag skippade förstås skinkan i år. Har i för sig aldrig varit förtjust i något på julbord – gillar varken skinka, korv, janssons, sill, vörtbröd eller rödbetssallad, det enda goda är laxen. Så lax åt jag! Är ju trots allt fiskätande vegetarian.

Anyways, julklappar! Fick massa fint. Jag och Olivia fick varsin Maggio-biljett, tjoho! Längtar redan.

image

Av systra mi fick jag en burk hemmagjorda torkade äpplen, så himmelens goda.

image

Fick också detta fina Rosa bandet-armband av min syster, vilket fick ansluta till fuck cancer-armbanden och The deathly hallows som var en julklapp från min barndomsvän Fanny. Passar väldigt fint ihop tycker jag, tack sis! <3

image

Av mamma och pappa fick jag också ett par UrbanEars-hörlurar. Yaaaay! Svinbra ljud, tvättbara delar och dessutom mikrofon. Tusen tack!!

image

Sen fick jag en ljuslykta av salt, directly from Himalaya, av min morbror Thomas och Erik, fina träningskläder från min moster Lollo och pengar av mormor och Björn. Och ett papper med utklippta sängar från IKEA-katalogen påklistrade, meaning; m & p bidrar till en ny säng till mig sen när jag flyttar. Yaay! Tusen tack för alla fina presenter allihop <3

//ALiCE med ICE

Pasta med valnötter, ricotta och halloumi

Vi hade en matlåda med pasta, en halv halloumi och en öppnad burk med ricotta i kylen. Vad göra? Pasta med valnötter, ricotta och halloumi såklart!

image

image

Ingredienser (2 portioner)
1/2 paket halloumi
Färdigkokt pasta för två personer
En näve valnötter eller andra nötter
En halv burk ricotta (en burk = 250 g) Lite honung
1/2 gul lök
2 vitlöksklyftor
Lite timjan
Färskmalen svartpeppar

How to
Hacka lök och vitlök fint och stek mjukt i olja. Värm upp en annan stekpanna, halloumi skall stekas kort tid på hög värme för att få den krispiga ytan. Är pannan för kall blir halloumin sladdrig istället. Skär halloumin i tunna skivor och stek i den uppvärmda pannan. Låt ligga tills resten är färdigt.
Blanda i pastan med lök och vitlöken. Släng i en näve valnötter också, och en skvätt honung och lite timjan. Sänk värmen och vänd ner ricottan. Blanda runt. Och voila! Servera med halloumin och massa ruccola, färskmalen svartpeppar och lite parmesan 🙂

//ALiCE med ICE

Omnipotent

Igår hängde jag med min barndomskompis Fanny. Hon ringde och frågade om jag var i stan och om vi i så fall skulle ta en fika, men jag var ju hemma så vi bestämde lite spontant att jag istället skulle komma över på kvällen och bada lite jacuzzi. “Jaaaa det vill jaaaag!” sa jag när hon frågade, hehe. Supertrevligt i alla fall, och givande samtal om allt möjligt. Fanny tipsade mig om boken God’s debris av Scott Adams, som jag fick låna och började läsa igår. God’s debris är “A thought experiment wrapped in a story. It’s designed to make your brain spin around inside your skull”. Skall bli väldigt intressant att läsa den! Har redan träffat på ett intressant mindfuck-citat från boken;

“Being omnipotent means you can do anything you want. If God didn’t have a free will, he wouldn’t be very omnipotent. Being omnipotent, God must be able to peer into his own future, to view it in all its perfect detail. But if he sees his own future, then his choices are predetermined and not out of free will. Or, if he can’t see the future, then he’s not omnipotent.”

Nu skall jag plugga lite, och ikväll blir det jobb. Imorgon drar jag till Stockholm! Puss

//ALiCE med ICE

Lite Posten-snack och sådära

Usch, idag var det inte roligt att vara brevbärare vill jag lova. Det har regnat konstant HELA dagen, och därtill blåst ganska rejält. På första delen av min tur som jag gått både igår och idag och som jag också skall gå imorgon, så är det trapphus, så då kan jag inte ha regnbyxor för det blir alldeles för varmt det vill säga man blir blöt. Andra delen är det fastighetsboxar (ni vet såna boxar som står i entréerna, såååå mycket enklare för brevbäraren att lägga i alla brev på ett ställe utan att behöva gå upp för alla trappor), så då kan jag ha regnbyxor på mig eftersom jag inte springer i trappor. Således lite torrare. Fast det är fortfarande ganska blött och eländigt när det regnar och blåser och man cyklar runt och delar ut brev. Förlåt alla på Solarvsplan, Värslevägen och Askåkersplan som fick blöta brev idag!!

Med det sagt, så är det är ändå ett ganska roligt distrikt, och av alla postkontor jag hittills varit på (börjar tappa räkningen, men Stenungsund, Frölunda, Sävedalen, Majorna och Askim) så är nog Askim ett av de trevligaste. Jättego och hjälpsam personal och som sagt, ett trevligt distrikt blev jag tilldelat också, inte allt för svårt/jobbigt med halva delen tvåvåningshus med trappor och halva delen fastighetsboxar. Yeah!

Annars då? How’s life going with you guys? Alltså, jag kommer vara helt slut efter denna vecka. I måndags och tisdags jobbade jag ju fyra respektive sex timmar på Posten Stenungsund, och igår, idag och imorgon 7-16 på Posten i Askim. På söndag blir det julkortssortering i Stenungsund igen. Maaaassa jobb och omänskligt tidiga morgnar i rad som jag inte är van vid! Förstår inte hur folk orkar jobba heltid och dessutom ha ett liv, haha. Jag är helt slut efter en arbetsdag och vill bara lägga mig och sova.

//ALiCE med ICE

Lilla farmor.

Natten till i söndags dog min farmor. Äntligen fick hon komma till himlen och till sin Olle, som hon har velat sedan han dog för femton år sedan. “Nu vill jag upp till Olle”, brukade hon säga speciellt de senaste åren när allt var ganska eländigt.

Den farmodern som dog i söndags kommer jag inte att minnas. Jag kommer minnas den farmodern som fortfarande var rolig att umgås med, hon som man fortfarande såg fram emot när hon skulle komma. Hon som man varje gång skulle niga åt när hon kom (åh, det var så jobbigt tyckte vi), hon som bakade struvor, stickade och broderade, och som älskade att spela kort. När vi var små och farmor kom på besök spelade vi alltid kort. Då var det roligt när hon kom. Men sen förändrades det sakta men säkert. Det var inte längre roligt när farmor kom på besök, för hon hörde allt sämre och snart fick man nästan skrika för att höras. “Jag hör det jag vill höra”, brukade hon säga. Det var inte längre roligt när farmor kom på besök, för man var osäker på om hon skötte hygienen. Hon kallade mamma för “lilla mamma” och gillade bara maten om det var tonvis med gräddsås till. Det blev som ett nödvändigt ont att träffa farmor då och då, och jag och Olivia träffade henne allt mer sällan. Sen råkade hon ut för en olycka, hon halkade på sin balkong när hon skulle ut och röka, och bröt lårbenshalsen. Det var första gången hon var inne på sjukhus en längre tid.

Hon hämtade sig, men “Nu vill jag inte vara med längre, jag vill upp till Olle” kom allt tätare, samtidigt som hon ibland kunde säga saker som “Vad roligt det skulle vara att fylla…xx”. Sen råkade hon ut för en liknande olycka igen, ett till benbrott. När vi hälsade på henne på sjukhuset förra vintern hade jag inte träffat henne på över ett år. Olivia hade träffat henne en gång innan dess, men då kände farmor inte igen Olivia med hennes nya längd och färgade hår och förändrade klädstil. Farmor hämtade sig även från det benbrottet, men för sex veckor sedan när pappas syster Eva-Lena var inne hos farmor i hennes lägenhet kunde hon inte resa sig, och hon åkte in på sjukhus igen. Jag och mamma var och hälsade på för tre veckor sedan, och då hade jag inte träffat farmor sedan senast vi hälsade på på sjukhuset ett år tidigare. Och vi kände knappt igen henne. Hon var så tunn och skör och mager. I lördags hälsade vi på henne igen, och jag är så glad att vi gjorde det, för följande natt somnade hon äntligen in.

Men jag är inte ledsen. Den farmodern som låg där tunn och skör i sjukhussängen, som inte kunde prata men som fortfarande hade förvånansvärt starka nypor när hon ville hålla en i handen, den farmodern vars lungor rosslade förfärligt när hon andades, och som fick ha en madrass som rörde sig för att motverka liggsår, den farmodern som bara stirrade rakt fram, och som man bara kunde känna igen när hon mumlade “Jag hör det jag vill höra, resten skiter jag i”, den farmodern som hade så ont, som levt ett långt liv och som bara ville upp till himlen, den farmodern är jag bara glad att hon fick somna in och lämna jordelivet. Nu slipper hon att ha ont, anhöriga slipper dåligt samvete och hon får äntligen träffa sin Olle igen, för det var det hon mycket bestämt trodde att hon skulle göra.

Och den farmodern som somnade in i söndags tidigt på morgonen, hon kommer jag inte minnas, utan jag skall minnas hon som man såg fram emot när hon kom. Hon som bakade struvor, älskade att spela kort, som alltid tackade jag till ett glas baileys och något sött, älskade gräddsås, alltid ville att man skulle niga, som har gjort en massa stickat och broderat julpyssel, som älskade att berätta om när pappa var med på cirkus eller att hon var gymnastiklärare, alltid hade en röd baskerliknande hatt när hon var ute, och som brukade säga att “jag känner mig som sjutton år och okysst”. Den farmodern skall jag minnas.

//ALiCE med ICE

Page 1 of 34

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén