Month: February 2013

Hejhej, sista heldagen här i Indien idag! Vi började dagen med en tur på riksha genom gamla Delhi. Vi åkte genom grönsaksmarknaden (ååh så fina grönsaker – synd man inte vågar äta dem!) och stannade vid en liten kryddaffär. När man kommer in sådär på smågatorna ser det ut ungefär som det sett ut tidigare – många människor, bilar och mopeder som trängs, och mycket skräp, och hundar – men inga kor. Man har faktiskt förpassat korna från huvudstaden för att det helt enkelt blev för jobbigt med trafikstockningar orsakade av lösa kor. I alla fall, när man däremot åker på de stora gatorna, är det stor skillnad mellan New Delhi och de platser vi besökt. Det är betydligt renare (mycket tack vare Obamas besök i staden för ett tag sedan), det är mer bilar och mindre rikshas, mopeder och cyklar, trafiken är lite mer välorganiserad och det finns trottoarer!! Vilken sensation, och skönt att slippa trängas med alla andra motorförsedda, tutande fordon som skall fram. Det märks att detta är huvudstaden helt enkelt!

Efter riksha-turen bussades vi till Humayuns grav. Humayun var far till Akbar som jag skrivit om tidigare, han som byggde spökstaden som bara var bebodd ett par år innan man fick flytta pga vattenbrist. Graven är förresten lite synd att säga – mer som ett litet Taj Mahal.

Därefter åkte vi till Indira Gandhis memorial. Indira Ghandi var Indiens premiärminister, omvald flera gånger, men hon mördades 1984. Museet var jättefint, det låg i det hus Indira bodde i, så det var en kombination av text och foton och rummen, precis som de var när Indira bodde där. Efter museet käkade vi lunch i Rådjursparken, eller Green Park eller vad man nu vill kalla den. Det var en jättefin restaurang med god grillad mat, så nu åt jag kött för första gången på två veckor (eller jag tjuvstartade igår när jag smakade pappas grillade köttbit på middagen faktiskt!). Men jag har blivit väldigt inspirerad här i Indien att laga mer vegetarisk mat när jag kommer hem, så det ska jag verkligen försöka göra! 🙂

Efter lunch besökte vi Segertornet, ett 73 meter högt torn som byggdes på slutet av 1100-talet av muslimerna som ett monument över segern över “de otrogna”, dvs icke-muslimer. Tornets övre delar hade rasat några gånger pga jordbävning och annat, men det var fint bevarat. Och högt.

På väg tillbaka till hotellet på eftermiddagen stannade vi vid Indian gate som ser ut ungefär som triumfbågen i Paris.

Eftermiddagen/kvällen kommer nog spenderas åt lite shopping och packning, och sen slocknar vi nog ganska tidigt efter en lång dag. Imorgon åker vi hem till Sverige igen, så nästa gång jag uppdaterar blir nog på svensk mark!

//ALiCE med ICE

Hej, idag ringde klockan halv sex, men av någon anledning vaknade jag vid två och halvsov fram till klockan ringde. Igår natt var det samma sak, fast jag vaknade vid fyra… Hmm? Anyway, tidig uppstigning och med buss ner till floden direkt. Vi fick gå sista biten, men det var lite lugnare idag – alla försäljare hade väl inte hunnit dyka upp. Men nere vid Ganges var det full aktivitet, trots att klockan var innan sex. Kvinnan med den brända halsen sa glatt godmorgon, barn ville sälja ljus som man tänder och släpper i floden, folk överallt och kor och hundar såklart, och nere vid vattnet gjorde folk sina morgonrutiner. Man borstade tänderna, tvättade kläder och badade – allt i den heliga Ganges vatten,samma vatten där man sprider aska, döda kroppar och skräp.

Vi hoppade på en båt igen, och medan solen gick upp över Ganges roddes vi längs med den gryningsbelysta floden.

Vi stannade en stund vid det elektriska krematoriet, som är mycket billigare än likbränning. Askan går sedan rakt ut i floden och precis intill tvättar man hotellens lakan och handdukar. True story. Så nu har vi legat i lakan tvättade i heligt vatten 😉

Från båten promenerade vi genom gamla Varanasi tillbaka till bussen. Vilken pers – envisa försäljare, tutande bilar och mopeder, kor och hundar och hela tiden ett öga i marken för att undvika att trampa i koskit eller andra oidentifierbara substanser. Vid ett tillfälle promenerade ett gäng förbi bärandes på ett inlindat lik. Men vi överlevde! Tillbaka till hotellet och käka lite frulle, och nu när jag skriver detta sitter vi som bäst och solar vid poolen en stund. Som ni kanske förstått har det här inte varit en sol- och badresa, men vi har ändå lyckats få lite sol på våra vinterbleka kroppar mellan utflykterna, sammanlagt kanske fyra, fem timmar, så skinnet har blivit någon nyans mörkare. Efter lunch, som vi skall inta om exakt en timme, åker vi till flygplatsen för att flyga till New Delhi. Där stannar vi två nätter, så imorgon är vår sista heldag här i Indien. Nu ska jag fortsätta sola, kram kram!

Update från New Delhi 22:12: vi bor på världens flottaste hotell, huvudstaden är så ren jämfört med Varanasi och vi har köpt billiga skjortor till pojkvännerna och örhängen på marknaden. Och så har vi äntligen internet! Så nu kommer massa inlägg! Puss och godnatt

//ALiCE med ICE

Hej hej! Som ni märker har inte internet-tillgången varit på topp, så en massa inlägg kommer komma i rad men det får ni stå ut med. Kanske kommer jag skriva samma sak imorgon för att jag inte fått tag på internet idag heller, men det märker vi! 🙂

Idag har vi haft en heldag i Varanasi, och vi började i Sarnath-parken. Sarnath-parken, eller hjort-parken som den också kallas av någon anledning som jag inte minns, är väldigt viktig för buddhisterna eftersom det var här Buddha höll sitt första tal! I parken fanns en s.k. stupa där en massa buddhister satt och mässade.

Efter park-besöket tittade vi in en sväng i det arkeologiska museet som låg intill, där massa gamla buddha-skulpturer fanns. Där träffade vi också några glada thailändare. Det går faktiskt en flyglinje varannan dag hit till Varanasi från Bangkok, just för att det är så många buddhister som vill åka hit.

Vi besökte också ett buddhistiskt tempel, där vi precis som när vi besökte tempel i Thailand för tio år sen, fick ta av oss skorna och täcka knän och axlar.

Innan vi åkte tillbaka till hotellet för lunch hann vi också med en 25 meter hög Buddha-staty som thailändarna byggt….

…samt ett litet besök på ett väveri. Vi fick se hur de vävde sina vackra tyger och såklart visade de upp en massa olika tyger. Med den gamla tekniken av väveri behövdes två personer, och tillsammans kunde dom väva tre cm per dag ungefär… Herregud så tidskrävande!!

Efter lunch hann vi med lite sol och bad vid poolen, och sen åkte vi vid halv fem-tiden med riksha ner till Ganges, fast vi fick gå sista biten eftersom inga fordon får åka ända till vattnet (fast det är det många som inte bryr sig om). Vid “ghatet”, (ghat = trappa ner till floden) myllrade det av folk som förberedde sig för kvällens arti-ceremoni, och så en och annan ko och massor av försäljare. Första bilden: Olivia och pappa i rikshan, andra bilden: när vi kom ner till Ganges.

När vi tagit oss igenom folkmassan, några klistermärken (köpta från en kvinna som blivit utsatt för ett mordförsök – hennes man hade hällt fotogen över henne och tänt på på grund av att familjen inte kunde betala honom hemgiften, men kvinnan klarade sig, dock idag illa ärrad) och indiska färger rikare (tänkte det kunde vara en bra present till Moa och Linn!) hoppade vi på en båt för att åka ut på Ganges. Vi blev rodda en bit bort där likbränning pågick. Vi fick inte fota på nära håll men vi kunde se några kroppar inlindade i skynken som skulle brännas, ett par eldar och massor av folk. En ko och några hundar mitt bland alla likbränningar också. För oss västerlänningar ter det sig en aning makabert – hur man bränner liken och slänger askan (eller halvbrända kroppar om inte pengarna räckte till tillräckligt med ved) – men på något sätt var det vackert också. Vi kom dit medan det fortfarande var ljust (första bilden) men solen gick ner snabbt och snart var det mörkt (andra bilden).

Ganges är alltså en mycket helig flod. Men den är ganska skitig också, som ni ser. Vår guide varnade oss för att inte bli chockade om ett litet bebislik flöt förbi (barn under ett år och folk med vissa sjukdomar bränner man inte), men inga sådana upptäckter tack och lov.

Den här artu-ceremonin hålls varje kväll, och några tusen människor samlades nere vid ghatet vi såg. Vid en artu-ceremoni hyllar man en gud, i det här fallet guden Ganga såklart. Det var mäktigt och vackert att se ceremonin från båten, det var ett folkhav av människor och så några män längst fram som ledde det hela och som höll på med eld och mässade. De två första bilderna är när det inte riktigt börjat än, innan vi rodde bort till likbränningen, och den tredje bilden är när ceremonin är i full gång.

Vägen hem från Ganges kan beskrivas med ett ord: KAOS. Vi gick första biten, upp för trapporna, genom alla stånd som säljer frukter och grönsaker, kläder, smycken, leksaker, klockor, skor, kryddor, vykort, mat och allt däremellan, trängandes med tusen andra människor. När vi kommit ut ur gång-sektionen där fordonen inte får vara åkte vi riksha tillbaka. Och vilken pers. (Riksha är förresten en trehjulig cykel med en liten sitt-sektion på de två hjulen där bak där man alltså sitter). Det var verkligen kaos i början och vi kom ingenstans. ALLA skall ÖVERALLT och alla skall komma först men ingen kommer någonstans alls. Och alla tutar och plingar och skriker och puttar på varandra, folk korsar gatorna genom de få luckor som dyker upp, kor och hundar trängs med bilar, tuk-tuks, mopeder, motorcyklar, cyklar, rikshas och gående. Och alla tutar, hela tiden. Proppen löstes så småningom upp så att vi kom någonstans, men trafiken är verkligen galen här. Så mycket ljud av allt tutande, och så många olika trafikanter som kör åt alla håll, visar noll hänsyn och hänger på tutan. Jag är fortfarande helt trött i öronen, haha.

När jag skriver detta ligger jag i sängen, vi har precis ätit en sen middag och jag ska strax sova, tredje sista natten här i Indien. Det här inlägget kommer dock förhoppningsvis publiceras imorgon kväll pga obefintligt wifi, men det får ni stå ut med som sagt! Det har i alla fall varit en spännande och omtumlande dag, och det är allt lite magi över Ganges. Imorgon skall vi upp tidigt och se soluppgången vid floden så nu ska jag sussa. Hoppas inte det är lika jobbig trafik imorgon.. Kram och godnatt från Varanasi!

//ALiCE med ICE

Idag är det tisdag, och vi har faktiskt mest ägnat dagen åt att transportera oss. Vi fick sovmorgon till klockan åtta, men jag vaknade redan vid fem och vid halv sju gick jag upp och käkade frukost. Klockan nio var det yoga! Yep, ni läste rätt. Det ingår i reseprogrammet så alla (nåja nästan alla) fick vara med på yogapasset. Det var dock mest stretching och avslappning, inte särskilt krävande, men det var skönt att ta ett dopp efter ändå. Vi hann med att sola lite också innan lunch klockan elva.

Efter lunch bar det av till den lilla flygplatsen. Efter formaliteter som pass- och väskkontroll och massa väntan lyfte planet vid halv två och ungefär 45 minuter senare var vi framme i Varanasi!

Klockan är lite över fyra när jag skriver detta och vi sitter i hotellobbyn och väntar på att bli incheckade. Vi har fri tid nu i eftermiddag/kväll så vi tänkte gå runt lite i staden och kanske våga oss på en glass från McDonalds och hoppas våra magar tål det… Här i Varanasi stannar vi två nätter, och imorgon skall vi se kvällsceremonin vid Ganges. Hoppas er vecka börjat bra hemma i Sverige! Kramar från Indien

//ALiCE med ICE

Hej hej, nu sitter jag i Radisson hotells lobby och skriver. Lite coolt att bo på Radisson, det är väl en ganska lyxig hotellkedja…? Dock stannar vi bara här en natt – imorgon flyger vi till Varanasi och Ganges.

Idag åkte vi från Orchha vid halv åtta-tiden, och sträckan på 16 mil tog ca 3,5 h. Vi var framme här i Khajuraho lagom till lunchtid, och sen hade vi faktiskt en timme över efter lunch då vi hann med att sola lite och ta ett dopp i poolen.

Efter lunch åkte vi mot stadens stolthet, nämligen de gamla templen. Och precis som vår guide sa påminde templen om Angkor Wat i Kambodja – fast dessa såg mycket nyare ut. De byggdes dock ungefär samtidigt (på 900-talet) men dessa tempel har man låtit restaurera och rengöra. Jag tycker dock de nästan såg för bra ut, de såg nybyggda ut och inte riktigt äkta. Mina tankar gick till Legoland, haha.

Det spännande med dessa tempel är alla de erotiska skulpturerna längs väggarna. Tittar man närmare kan det se ut såhär…

Efter tempelbesöket fick vi hälsa på i en skola. Barnen satt på golvet och ljuset var väldigt dåligt. Men de var glada ändå. På bilden står de upp, eftersom de artigt flög upp när vi turister kom och tittade.

Vi fick också en rundtur i byn. Alla ville vara guider och alla barn ville ha pennor, choklad eller rupies.

Nu väntar jag i lobbyn som sagt, vi skall nämligen på en dansuppvisning. Spännande! Efter dansen blir det middag här på hotellet, sen kanske lite kortspel eller biljard – imorgon har vi nämligen sovmorgon till hela klockan åtta! Vi kommer säkert dock vakna tidigare ändå, och det är bra om vi äter frukost tidigare eftersom vi alla ska få ett indiskt yogapass klockan nio! Mycket spännande det med. Hoppas ni har det awesome i Sverige!

//ALiCE med ICE

Hej! Imorse ringde klockan redan halv sex, vi skulle nämligen hinna med ett tåg klockan 8.11. Visserligen låg Agras tågstation bara fem minuter bort med bussen, men att åka tåg i Indien är ett projekt… Så vi gick upp, ställde ut bagaget, käkade frukost (ingen magsjuka ännu, peppar peppar!) och sen möttes resesällskapet i lobbyn för att åka till tågstationen. Väl där fanns ett tjugotal frilansande bagagearbetare som i något sorts kontrollerat kaos lastade ut vårt bagage och bar bort för incheckning. Vi fick stanna i bussen medan vår guide ordnade med incheckning och biljetter.

En indisk tågstation är en attraktion i sig. Det luktade ganska mycket av både det ena och det andra. Tung frityrlukt från en servering blandat med diverse olika odörer såsom skit (bokstavligt talat) till exempel – tågspåren i Indien är populära som toalett. Det syntes. Sedan träffade vi på lösa hundar, apor och råttor på perrongen, och flera gick över spåren mellan de olika plattformerna. Att gå på och av tåget var lite stressigt – tåget stannade bara exakt fem minuter och åkte vare sig man hann av/på eller inte så det gällde att vara snabb.

Efter 2,5 h hoppade vi av tåget i Jhansi och därifrån åkte vi buss i ca 40 minuter till Orchha, här stannar vi en natt. Hotellet är jättefint och Orchha blev jag glatt överraskad av. En mysig liten stad med mycket natur, och några gågator – skönt att kunna gå omkring utan att hoppa undan från bilar hela tiden! Dock får man ju ändå se upp vart man går så man inte krockar med en ko eller kliver i skit…

Efter lunch gick vi för att titta på Orchha fort och palats, och vilken byggnad! Fortet var hur häftigt som helst och mina tankar gick till Djungelboken eller Sagan om ringen… Utsikten var dessutom jättefin!

Titta på utsikten! Åh så fint 🙂

För att skydda fortet (som för övrigt byggdes 1501-1531) var ingången dels vänd så att eventuella inkräktare skulle komma in med flanken mot fortet – en väldigt sårbar position. Sen hade de en massa grova spikar över hela porten för att hindra elefanter från att trycka in den. Men då kom man på den briljanta idén att ha kameler längst fram så att elefanterna tryckte på kamelerna som klämdes mellan elefanternas kroppar och spikarna i dörren… Så ibland lyckades de ta sig in…

Det här är en typisk scen i Indien: massor av skräp och så kor.

En helt sjuk grej som hände här i Orchha för några månader sedan, är att staten helt plötsligt bestämde sig för att bredda huvudgatan i staden, så de bara kom och rev ner alla butiker mm som låg närmast vägen, utan någon hänsyn. Och så har de lämnat det. What was the point?

När jag skriver detta sitter vi i kvällssolen och tar det lite lugnt. Kollar på dagens bilder på mammas nyinförskaffade Ipad, läser, chillar lite.

Hoppas ni har det bra i Sverige! Kramar från ett mångsidigt Indien!

//ALiCE med ICE