Frukost med två genier idag. Har saknat Popp, och att sitta kring köksbordet i Popps & Sebbes lägenhet och prata om queerteori, anarkism, relationer, sex, patriarkatet, relativism vs universalism och annat trevligt med dessa briljanta personer :)))))
Frukost med två genier idag. Har saknat Popp, och att sitta kring köksbordet i Popps & Sebbes lägenhet och prata om queerteori, anarkism, relationer, sex, patriarkatet, relativism vs universalism och annat trevligt med dessa briljanta personer :)))))
Häromdagen befann vi oss här:
Dvs 4100 m ovanför havet, 1500 m över Quitos centrum. Vi tog teleféricon (=linbanan, som var asdyr) upp till Qutios högsta (?) punkt som alltså ligger på 4100 m (Quito räknas ligga på 2500 m). Temperaturskillnaden var signifikant!
Vi valde en lite dum dag, visade det sig, då det var molnigt och vi liksom var i molnen. Men en såg lite grand och vi hade inte så mycket val av dag eftersom det var vår sista i Quito.
Och nu, onsdag kväll 22a februari, är vi tillbaka i Sverige igen! Vi kom hem igårnatt mellan tisdag och idag. Vi landade i Köpenhamn vid 19.30, och så tog vi tåget upp och var på centralen vid midnatt. Karin var så himla snäll och hämtade oss och hade tillochmed lagat soppa som vi fick käka mitt i natten. Gulligaste! Sen hade hon dessutom köpt en massa lyxig frulle till oss. Så snäll.
Idag har jag ägnat dagen åt att packa upp i lägenheten, och samtidigt rensat ut grejer som jag inte skall packa upp. Två flugor i en smäll liksom. Har även hunnit med att handla och dumpstra och gå på West Pride-möte samt middag med kansliet. Mycket trevligt. Resten av kvällen drack jag te i Popp och Sebastians kök, så himla fint att träffa världens bästa Popp igen <3 Har saknat henne. Tog en promenad i vår(eller okej pre-vår)solen också:
Majorna <3 <3 <3 <3 Nu ska vi se en serie och sen sova. G’night
Häromdagen befann vi oss här: Dvs 4100 m ovanför havet, 1500 m över Quitos centrum. Vi tog teleféricon (=linbanan, som var asdyr) upp till Qutios högsta (?) punkt som alltså ligger på 4100 m (Quito räknas ligga på 2500 m). Temperaturskillnaden var signifikant! Vi valde en lite dum dag, visade det sig, då det var…
Nu är vi tillbaka på högre höjder i Quito. Vi kom hit tidigt imorse, i mörkret och kylan, hua. Men häromdagen hade vi det såhär:
Vi åkte in till Montañita, en större grannstad till Ayampe, för att käka middag.
Magiska solnedgångar
Vår sista lunch i Ayampe på Café Cultura
Sebbe i Montañita
Men som sagt, tillbaka i Quito nu där vi skall sova våra sista två nätter innan det bär av hemåt igen. Vi fångade solens första strålar på ett café där vi käkade en fantastisk frulle!
Kolla bara:
Allt detta ovan, i dubbel upplaga, för 7 $, samt våfflan här nedan. Så gott.
Vi ägnade dagen bland annat åt att shoppa lite grand, och att klippa oss! Sebbe fick ascoola stjärn-mönster och jag klippte av typ en dm (!). Jag har förlikat mig med tanken på att klippa helkort, men jag tar det i etapper 🙂
Kvällsljus i Quito
Vi åt middag på ett Hare Krishna-ställe som ju alltid har vegetarisk/vegansk mat = typisk bra grej. De hade ett event för kvällen och hade massa mat + live-uppträdanden.
Det var mycket spännande för de hade först en hip hop-artist som rappade Hare Krishnas budskap på spanska, och sedan en DJ som spelade elektronisk/house-musik. Mycket spännande kombo. Folk vågade inte dansa tho, så jag och Sebbe tog tag i saken och dansade loss en stund. Mycket mer andfått en vanligt pga höjden!
En bild vi tog nyss där ni ser våra nya frissor lite bättre!
Puss
Nu är vi tillbaka på högre höjder i Quito. Vi kom hit tidigt imorse, i mörkret och kylan, hua. Men häromdagen hade vi det såhär: Vi åkte in till Montañita, en större grannstad till Ayampe, för att käka middag. Magiska solnedgångar Vår sista lunch i Ayampe på Café Cultura Sebbe i Montañita Men som sagt,…
Så, nu när jag har kommit ikapp med bilder från vår vandring i Anderna kan jag ju uppdatera er om vad vi pysslar med och är just nu! Jo, vi är på Ecuadors kust i en liten by som heter Ayampe som vår klasskompis Sanna, som gör sin praktik här i Ecuador, rekommenderade efter tre vistelser här. Vi hann med att käka middag med henne och hennes medpraktikant vår första kväll i Quito, och hann även träffas över middag och öl samma eftermiddag/kväll vi mellanlandade i Quito efter Quilotoa-loopen, innan vi tog nattbussen till Ayampe. Det var en av de sämre bussfärderna vi haft denna resa då vi fick skitdåliga platser, men det gick bra och vi var framme i Ayampe tidigt på morgonen för en vecka sedan. Och sen dess har vi hängt här! En blir så lätt bekväm, va. Men efter två nätter hittade vi en minilägenhet där vi får bo för 25 dollar/natten och där det finns kök och egen ingång, och Ayampe är skitmysigt, så vi blir kvar här totalt 8 nätter. Sen blir det en nattbuss tillbaka till Quito, och sen de sista två nätterna i Quito. Vi hade ju kunnat stanna lite kortare tid här och istället åka till Amazonas till exempel, men som sagt en blir bekväm. Det är så gött här i Ayampe! Vi köper färsk frukt och grönt från fruktbilen som kommer hit, dricker öl, ser på solnedgången, badar i havet, lägger oss tidigt och vaknar tidigt, repeat. Love it. Här är ett par bilder från de senaste dagarna, först ut en bild från första kvällen då vi drack sangria och kollade på solnedgången!
Middag på Café Cultura: quesedillas
Sunset in Ayampe
På morgonpromme på stranden vid 7-tiden
En frukost: macka med färsk avocado och koriander
Strandar oss
I en tuk-tuk på väg till en annan strand igår
Stranden låg i en nationalpark. Här är skylten som berättade vad en fick och inte fick göra. Inte äta tonfisk eller röka weed till exempel.
Vi skippade parasoll-hyran och hittade klipp-skugga istället 🙂
Det var ju ändå alla hjärtans dag
Kärlek till mamma också!
Slut på bilder. Hörs i Quito igen, pussssssss
Så, nu när jag har kommit ikapp med bilder från vår vandring i Anderna kan jag ju uppdatera er om vad vi pysslar med och är just nu! Jo, vi är på Ecuadors kust i en liten by som heter Ayampe som vår klasskompis Sanna, som gör sin praktik här i Ecuador, rekommenderade efter tre…
Så, äntligen kommer en update från mig! Internet har varit så himla segt på att ladda upp bilder, så det är därför jag dröjt. Men här kommer i alla fall ett gäng från vår fantastiska (men sjukt jobbiga) vandring i Anderna!
Så på lördagen den 4e februari så tog vi bussen från Quito till Latacunga, en färd på ungefär 1,5 h. Vi blev tillsagda att inte lägga upp vårt handbagage på hatthyllan, vilket visade sig var ett gott råd då vi några dagar senare träffade en colombian vars kompis blivit av med sitt handbagage – inklusive pass, kontakter, kontokort mm – då någon snott det från hatthyllan där han lagt det. Men vi kom fram utan några missöden och väl i Latacunga, som ligger på 2 800 m (ca 200 m högre än Quito), så letade vi upp ett hostel där vi kunde lämna våra stora backpacker-ryggsäckar, så att vi bara skulle behöva vandra med våra Kånken-ryggsäckar. Sedan tog vi en buss till Sigchos, den första byn i Quilotoa-loopen. Vi kom dock hit på eftermiddagen, och insåg att vi nog inte skulle hinna vandra till nästa by Isinliví innan det blev mörkt, så vi tog en cambioneta till nästa by där vi letade upp ett hostel att slagga på för natten. För 15 dollar var (det är US $ som gäller som valuta i Ecuador, fast de har endollarsmynt!) fick vi ett dubbelrum, inklusive trerättersmiddag och frulle. Hostelet låg jättefint med utsikt över solnedgången, och så hade det en lama (!!!) också!!! Fick klappa. Den var asgullig.
Nästa dag började vi vandringen! Vi valde att gå uppåt-hållet, då Isinliví ligger på 2 800 m och slutmålet, Quilotoa, ligger på ungefär 3 800 m. Den första dagen skulle vi gå 14 km, en vandring som bestod av nedför första biten (då Isinliví låg på en höjd), plant i mitten längs en större bäck, och sedan uppåt uppåt uppåt – en av de värsta fysiska utmaningarna i mitt liv – och sedan sista biten plant igen. Här är en bild från början på vandringen då vi fortfarande gick nedför, och passerade några vackra och mäktiga vita klippor. Dock var det massa jobbiga kryp här som liksom satte sig precis överallt – i håret, på kläderna, på kroppen – det finns en berömd film på instagram när Sebbe fightar bort dem 🙂
Vi hade varsin vandrings-stav som hängde med oss från början till (typ) slut.
Vyerna var fantastiska.
Här är en bild på vägen vi kämpade oss uppför på slutet. Eller jag skulle snarare säga stigen. Det var så jääävla jobbigt. Vi hade redan gått ungefär en mil i terräng, vandrat i ca 4 h, och var ganska trötta och vattnet höll på att ta slut. Och så skulle vi upp för ett enormt berg. Det var så sjuuukt jobbigt. Men så vackert när vi väl kom upp.
Vi klarade det!!!
Stolt tjej.
Sen kom vi alltså fram till vårt delmål Chughilán där vi skulle sova för natten. 15 dollar per person igen, med tillhörande trerättersmiddag och frulle. Det var sååå skönt att duscha varmt den eftermiddagen (även om varmvattnet tog slut rätt fort). Vi gick och la oss typ klockan åtta och somnade sött efter en dags vandring 🙂
Dagen efter startade vi tidigt mot vårt slutmål Quilotoa. Den här vandringen var 11 km, men mycket mer upp och ner. Först nerför berget Chugchilán låg på, sen upp för ett nytt berg där en passerade en liten quechua-by (Quechua ett indigenous folk i Anderna), sen ner för berget, korsa en liten bäck, och sen upp upp upp igen för nästa berg, och sedan när en väl är uppe, så återstår 1,5-2 timmars vandring ännu mer uppåt uppåt igen för att nå Quilotoa-vulkanens kant. I början av vandringen tog vi våra berömda naked pics med Anderna som bakgrund (vi hade fått en utmaning av en kompis som också gjort Quilotoa-vandringen och tagit en likadan bild). Efter ett smärre bråk (Sebbe lyckades få med mina kläder och skor i bildern vilket jag upptäckte när jag klätt på mig allt igen så jag var tvungen att ta om) blev detta resultatet:
Kul kul. Vi gick vidare. Här på toppen av första berget, innan vi börjat nedstigningen. Berget i bakgrunden var det vi kämpade oss upp för sedan.
Lunch-paus på andra berget. Vi hade med oss avocado- och ostmackor (vi har tyvärr fått vara ost-veganer här då det har varit helt omöjligt att vara 100 % cruelty free. Ser fram emot att gå tillbaka till helveganskt när jag kommer hem till Sverige igen).
Sen började vandringen upp för den sista stigningen, som inte verkade så himla lång då vi såg kanten på Quilotoa-vulkanen hela tiden i typ två timmar, men det var bara uppåt uppåt uppåt så det tog sin lilla tid och var ganska jobbigt. Men till slut kom vi över kanten och fick se det här, and just wow:
Så duktiga och stolta över att ha nått hit.
Strong woman!
Som ni ser är vi ganska påklädda, eftersom vi fastän vi befinner oss nästan exakt på Ekvatorn så är vi 3 800 m över havet, så det är relativt kallt. Solen lyser dock väldigt starkt så på med massa solkräm.
Vulkanen hade sitt sista utbrott på 1200-talet och är nu vattenfylld. Den lokala Quechua-befolkningen tror att sjön är botten-lös.
Det var så vackert! Ni ser att sjön har olika färger? En kan tro att det beror på djupet/bottnen, men det är bara molnen som speglar sig där det är ljusare.
En seger-pussbild!
När en kom fram till kanten av vulkanen kunde en välja att gå vänster runt vulkanen, en vandring på ca 4 h för att komma fram till Quilotoa-byn, men där en passerade vulkanens högsta punkt på 3 900 m, eller höger, en vandring på ca 1,5-2 h fram till Quilotoa-byn. Vi hade ju redan vandrat i fyra timmar så vi valde höger-hållet. Det fanns två stigar att välja mellan, en som gick jättebrant upp och en som gick plant, och vi var så trötta så vi valde plan-stigen. Den började snart gå oroväckande mycket neråt vilket vi insåg var en mycket dålig sak då byn låg på samma höjd som kanten av vulkanen och vi ville ju inte behöva följa stigen ända ner till sjön för att sedan spendera ytterligare två timmar för att promenera upp till byn igen. Så vi bestämde drastiskt att kämpa oss off-road uppåt till den första stigen. Det var rätt läskigt och mycket adrenalin-kickande men till slut hamnade vi rätt igen :)))
Just wow alltså.
Sen kom vi äntligen fram till byn Quilotoa, där vi spenderade natten på ett kasst hostel. Men det gjorde inte så mycket då vi hade fått se så mycket vackra vyer och vandrat den här vackra leden. Jag rekommenderar alla som är i Ecuador att ta 3-4 dagar till att vandra den här leden! Och fastän det inte bara är en vandring på distans utan också en stigning på 1000 m så rekommenderar jag också att ha Quilotoa-vulkanen som slutmål, för det är så amazing att komma över kanten när en har 2-3 dagars vandring bakom sig och ha det som mål liksom. Det är så breath taking när en får se det, och sedan vandra längs kanten i två timmar till. Så himla häftigt. Men obs, sätt på er massor av solkräm, ta med massa vatten, packa ryggsäcken väldigt lätt med endast det nödvändiga, ha med en vandringsstav för att skrämma bort eventuella hundar, och ta med massa kontater då det bara finns bankomater i Latacunga. Och åk inte hit direkt från tex kusten på 0 meters altitud. När en befinner sig så här högt upp är luften mycket syrefattigare och en behöver andas oftare för att få i sig tillräckligt med syre, och det är mycket jobbigare att tex gå i uppförsbackar (vilket det blir mycket av på denna vandringsled). Så det är bra att vänja sig 2-3 dagar i tex Quito på 2 600 m höjd innan en tar sig till Quilotoa med högsta punkt 3 900 m. 🙂 Jag är så glad att vi gjorde detta!
//ALiCE med ICE
Så, äntligen kommer en update från mig! Internet har varit så himla segt på att ladda upp bilder, så det är därför jag dröjt. Men här kommer i alla fall ett gäng från vår fantastiska (men sjukt jobbiga) vandring i Anderna! Så på lördagen den 4e februari så tog vi bussen från Quito till Latacunga,…
Ojojoj vilka tuffa vandringar (or should I say climbs?) vi gjort de två senaste dagarna. Vi började igår från Isinlivi till Chungchilán, en vandring på 12 km som tog oss 5 h. Det var extremt vackert, och ganska lätt vandring till en början med först nedför och sedan plant. Sen kom en rejäl stigning på slutet som var riktigt mördande, typ en av de fysiskt mest tuffa utmaningarna jag gjort. Ville typ dö. Det blir ju jobbigare uppför än vanligt också pga den tunna luften. Men vi kom fram till slut! 🙂
Idag startade vi redan strax innan åtta och började vandringen nedför. Efter att ha korsat en bäck längs ner i dalen var det kraftigt uppför igen – supertufft. Sen över berget och byn La Moya, och så ner igen. Och så upp igen. Omg så jobbigt. Lunchpaus. Och sen på’t igen, uppåt uppåt uppåt för att till slut nå toppen och mötas av den fantastiska utsikten av Quilotoa-sjön på 4000 meter över havet. Wow.
En timmes vandring längs lagunens bergskam (riktigt läskigt på sina ställen!) och så kom vi till slut, efter 5,5 h, fram till byn. Så jäkla duktiga vi varit. Vi valde dessutom att gå uppför, så totalt har vi, förutom att ha gått en rejäl distans, även klättrat 700 m då vi började på typ 3 200 meter. Förstår ni hur flåsigt det varit!?
Wi-fit är för dåligt för fler bilder, men kameran kan ändå inte ge de vackra miljöerna rätta. Hörs snart igen!
//ALiCE med ICE
Ojojoj vilka tuffa vandringar (or should I say climbs?) vi gjort de två senaste dagarna. Vi började igår från Isinlivi till Chungchilán, en vandring på 12 km som tog oss 5 h. Det var extremt vackert, och ganska lätt vandring till en början med först nedför och sedan plant. Sen kom en rejäl stigning på…
Heeeej allihopa nu är vi i Quito, Ecuador!!!!!!!!!! Det är superkallt om kvällarna (10 grader kanske?) och varmt på dagarna (kanske 20-25). Men i direkt solljus känns det varmare (vi är ju på ekvatorn liksom så solen kommer rakt uppifrån), medan det i skuggan blir jättekallt även mitt på dagen. Beror på att vi befinner oss 2 500 meter över havet! Kinda feels – en blir så andfådd av att gå upp för backar och trappor och jag blir typ andfådd av att dricka flera klunkar vatten efter varandra för jag hinner inte med att andas emellan? Pulsen slår lite fortare och hjärtat bankar lite hårdare eftersom luften inte innehåller lika mycket syre här uppe.
Vi kom igår och stannar till imorgon (två nätter), för imorgon skall vi på äventyr! Vi skall ut på hike och vandra i bergen, 4 500 meter över havet. Det blir tufft men kul, och naturen skall vara fantastisk. Men ah, jag lär ju känna av höjden med tanke på att det känns här på två och fem. Så fyra och fem och vandring på det blir spännande, men vi har ju acklimatiserat oss här i Quito i två dagar så det skall förhoppningsvis gå bra. Vandringen kommer ta 3-4 dagar och jag kommer inte ha wifi, så det dröjer ett tag innan jag skriver. Här kommer i alla fall Quito-bilder från igår och idag! 🙂
Utsikt från gårdagens restaurang!
Middagssällskap: Sanna (vår klasskompis som varit på praktik i Ecuador sen i september!), Robbie (nån dude som backpackade), Josefina (Sannas praktikpartner) och Sebbe
Idag var vi i den vackra basilikan
Vi klättrade upp i tornet i två etapper. Vi tog trapporna till första våningen för denna utsikten (fint), sen tog vi hissen till andra våningen pga andfåddheten
Utsikt (och lite svindel)
Selife-time, vi erövrade basilikan
Asså damn
Casual ba
Streetkids
Slut på bilder! NU måste jag sova så inte Sebbe hinner somna innan jag krypit ner hos honom :)))) Godnatt
Heeeej allihopa nu är vi i Quito, Ecuador!!!!!!!!!! Det är superkallt om kvällarna (10 grader kanske?) och varmt på dagarna (kanske 20-25). Men i direkt solljus känns det varmare (vi är ju på ekvatorn liksom så solen kommer rakt uppifrån), medan det i skuggan blir jättekallt även mitt på dagen. Beror på att vi befinner…
Insåg när jag skrev rubriken att jag nog inte har lagt upp några bilder från Asunción, så det blir inte bara last utan också first pics. Vi lämnade Asunción igår och flög via Peru till Quito i Ecuador där vi nu befinner oss (i cirkus 2,5 veckor till – sen hem till Sverige igen :S 🙂 🙁 ?!). Skriver ett inlägg om Quito strax but fiiiirst, pics from Asunción (och ett annat litet ställe vi besökte som hette Ybycuí också).
Göllig kille första kvällen (det var typ 30 grader kl tio på kvällen)
Fin park ba
Jag illustrerar “var sjutton har vi hamnat!?”.
Vi var helt ensamma på en asfancy restaurang. Mycket mystiskt.
Selfie på ett astrevligt fik vi hittade tho! Som dessutom hade gott kaffe och snygg personal med stil!
Mhm look at this place it was awesome! Fick massa West Pride-jobb och plugg gjort. :)))
En kväll på stan, vi drack piña colada mmm
Bästa med Asunción/Paraguay: kall öl smakade fett gott
Vår Ybycuí-vistelse blev inte riktigt som vi tänkt oss. Vi åkte mest dit eftersom vi missberäknade antalet dagar i Paraguay/Asunción – det blev lite för många än vad vi tänkt oss. Vad göra i Paraguay (fyi: det är Sydamerikas minst besökta land – and that’s for a reason). Men vi hittade nationalparken Ybycuí några timmar från Asunción och åkte dit med väskan packad för 2-3 dagar. Bodde på det enda hotellet som fanns – vilket var svindyrt. Dag 2 skulle vi till parken men den visade sig ligga typ 9 km bort. Och hotellet var (precis som typ alla andra ställen i Paraguay?) väldigt tomt, så vi lyckades inte ragga upp någon med bil som kunde ta oss med. Så vi fick leta taxi istället. Två som jobbade på hotellet fick i uppdrag att åka varv efter varv i den lilla stan för att hitta en taxi åt oss – utan framgång. Efter ungefär lika lång tid som det hade tagit dem att bara köra oss hela vägen gav vi upp och tog bussen hem till Asunción igen – vi kom helt enkelt inte till parken, haha. Bästa med Ybycuí: att bussen till Asunción gick så ofta 🙂
Blir omkringkörda i jakt på obefintlig taxi!
Men okej, det var faktiskt ganska vackert i Ybycuí. Åtminstone kvällsljuset. På dagen kunde en knappt va ute pga så jäkla VARMT. Paraguay är otroligt varmt.
Ja, Paraguay är faktiskt inget land vi rekommenderar att åka till. Anledningen att vi ens åkte hit var att det liksom låg på vägen mellan Iguazu-fallen (som vi visste att vi ville till) och Ecuador (som också var ett självklart mål på resan). Det make:ade sense att flyga från Asunción. Men det är ett extremt varmt land som inte har någon kust, så det är svår-turistat så att säga. Vi hittade dock, trots allt, ett par pärlor i Asunción, som ovannämnda café, eller en trevlig bar med balkong, eller spray-butiken bredvid cafét. Vi hade ändå en trevlig vistelse, speciellt de sista dagarna. Glad att vi move:at on till Ecuador nu tho, även om temperaturskillnaden är en mindre chock (eftersom vi befinner oss i Quito som ligger 2500 meter över havet och därmed blir väldigt kallt). Mer om Quito i nästa inlägg!
//ALiCE med ICE
Insåg när jag skrev rubriken att jag nog inte har lagt upp några bilder från Asunción, så det blir inte bara last utan också first pics. Vi lämnade Asunción igår och flög via Peru till Quito i Ecuador där vi nu befinner oss (i cirkus 2,5 veckor till – sen hem till Sverige igen :S…
