Borgerliga intressen men hjärtat till vänster

Month: February 2018

Book Club Gäris har läst SCUM Manifest av Valerie Solanas (1967)

Book Club Gäris har varit i farten igen! Vår senaste bok var SCUM Manifest av Valerie Solanas, en riktig klassiker. Mycket intressant att läsa. Först lite kuriosa om Valerie.

Valerie Solanas (1936-1988) hade ett tufft liv. Hon kunde inte bo hos sina föräldrar av olika anledningar utan fick bo hos sina morföräldrar där morfadern var alkoholiserad och utnyttjade Valerie sexuellt. Hon rymde därför hemifrån och blev hemlös. Vid 17 års ålder födde hon en son som hon aldrig fick se igen då han togs i från henne. Valerie lyckades dock både ta high school examen och en degree i psykologi från University of Maryland, vilka hon finansierade genom att sälja sin kropp till män. Privat var hon dock öppet lesbisk. På 60-talet flyttade Valerie till New York där hon försörjde sig med fortsatt prostitution samtidigt som hon skrev. Bland annat skrev hon pjäsen Up Your Ass som handlade om en prostituerad kvinna. Hon träffade på Andy Warhol och frågade om han kunde producera hennes pjäs, han accepterade manuskriptet men uppgav sedan att han tappat bort det varpå Valerie krävde pengar för det förlorade manuskriptet med blev sedan istället erbjuden en liten roll i en av hans filmer som hon fick 25 dollar för. 1967 publicerades så SCUM Manifesto som vi strax skall återkomma till (Solanas publicerade och distribuerade för övrigt manifestet själv). I juni 1968 går Valerie till The Factory för att skjuta Andy Warhol (“Stor Konst”) och det blir så många minns henne – personen som sköt Andy Warhol. “It is not often I shoot somebody. I didn’t do it for nothing” säger Valerie.

Image result for scum manifesto

SCUM Manifesto dårå. Vi har läst den här svenska versionen, med förord av Sara Stridsberg (riktigt bra förord). Stridsberg skriver:

SCUM är en text som är omöjlig att komma förbi när du väl hittat den. Den borde ha en hedersplats i varje kvinnas hjärta och bokhylla. Varje liten man och varje litet patriarkat har all anledning att frukta den. SCUM är den enda referens du behöver.

SCUM Manifest är som en enda lång ursinnig spya över patriarkatet, signerat Valerie Solanas. Det finns ingen grund för några påståenden, inga källhänvisningar eller komplicerade akademiska resonemang, det är bara pang på, kompromisslöst. Och det är så jävla härligt tycker jag! Valerie Solanas bemödar sig inte med att ha en röd tråd, vara lättförståelig, ha vetenskapliga referenser, hon bara kör. Vad hon än pratar om; sexualitet, kärlek, auktoriteter – hittar hon ett sätt att förklara hur detta är mannens elaka påfund, och hur det enda män egentligen vill är att bli kvinnor. SCUM börjar såhär:

Livet i det här samhället är – i bästa fall – skittråkigt, och ingen aspekt av det är överhuvudtaget relevant för kvinnor. För civiliserade, ansvarstagande, spänningssökande kvinnor återstår bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, införa total automatisering och förstöra det manliga könet.

Valerie Solanas – en sann feminist, anarkist och manshatare (med all rätta med tanke på hur många sviniga män hon blev utsatt för i sitt liv).

Valerie skriver: Då han [mannen] vill bli kvinna strävar han efter att ständigt vara i kvinnors närhet, vilket är det närmaste han kan komma att vara en. Därför har han skapat ett “samhälle” grundat på familjen – man-och-kvinna-par och deras barn (ursäkten för familjens existens) – som i praktiken lever på varandra i ett hänsynslöst kränkande av kvinnans rättigheter, privatliv och mentala hälsa. (s.43)

Valeries uttalanden kan te sig absurda, något en kanske inte kan ta helt bokstavligt (eller?) men hon har en skarp och relevant samhällskritik tycker jag. Det är ju helt sant att kvinnor i den Heterosexuella Monogama Tvåsamheten™ generellt mår sämre än vad män gör, för att kvinnor är de som hela tiden ger och ger av sig själva. Det är också därför som kvinnor generellt mår bättre, känner sig fria, efter skilsmässor, medan män mår sämre efter skilsmässor.

Valerie skriver: Då mannen saknar känsla för rätt och fel, saknar samvete (…) känner han ett behov av yttre vägledning och kontroll. Därför skapade han auktoriteter. (s.47) Hon skriver vidare, apropå auktoriteter: Då mannens förmåga att relatera till någon eller någonting utanför honom själv gör hans liv poänglöst och meningslöst (…) uppfann han filosofi och religion. Eftersom han är tom inuti letar han utanför sig själv, inte bara efter vägledning och kontroll, utan efter frälsning och livets mening. För honom är lyckan omöjlig på jorden, därför uppfann han himlen. (s.48). Sann anarkist som sagt. Hon är också en förespråkare för fri kärlek: Kärlek kan inte blomstra i ett samhälle som är grundat på pengar och meningslöst arbete; kärlek kräver fullständig ekonomisk och personlig frihet, fri tid och möjlighet att engagera sig i intensiva, fängslande och känslomässigt tillfredsställande aktiviteter som när de delas med människor du respekterar leder till djup vänskap. I vårt “samhälle” lämnas praktiskt taget inga möjligheter att engagera sig i sådana aktiviteter. (s.54)

Jag tycker som sagt Valerie har väldigt många poänger, även om de är iklädda ett väldigt aggressivt och manshatande språk. Men hon skriver också sorgligt, som hennes tankar om sex: Sex är inte en del av en relation. Tvärtom är det en mycket ensam upplevelse, inte alls kreativ, och innebär en stor tidsförlust. Kvinnan kan enkelt -mycket enklare än hon tror – förhandla bort sin sexlust; detta gör henne fullständigt lugn och klar och fri att ägna sig åt sant värdefulla relationer och aktiviteter (s.57-58). Uppenbarligen har Solanas kanske inte haft så sunda erfarenheter av sex och sexualitet.

Related image

Ska SCUM Manifesto läsas bokstavligt? Sara Stridsberg skriver: Vi kan läsa det bokstavligt. Vi ska läsa det bokstavligt. SCUM är en helt allvarlig och bokstavlig affär. SCUM menar vad det säger. SCUM drar allting till sitt slut, det är helt logiskt, SCUM har ingen anledning att vara konstruktivt och rimligt. Patriarkatet är inte rimligt.

Är du en Daddy’s Girl eller är du SCUM?

 

Book Club Gäris har läst Egalias Döttrar – Gerd Brantenberg (1977)

Vi läste ju faktiskt en till bok efter jul, som jag glömt att skriva om. Egalias Döttrar av Gerd Brantenberg, som vi hade samtal om i slutet på januari så det var ju ett tag sedan. Jag tror jag läste Egalias döttrar första gången för ca 4 år sedan, och senare skrev jag såhär om den när jag såg en teateruppsättning 2015:

Image result for Egalias döttrar

Egalias döttrar är alltså en bok från 70-talet skriven av Gerd Brantenberg. Den är genialisk, för alla rådande samhällsnormer och könsroller blir så fruktansvärt, smärtsamt tydliga när en vänder på dem. Och det är just det som händer i denna lilla historia; Egalia är ett land inte så olikt Sverige, men istället för ett patriarkat är det ett matriarkat, där kvinnorna arbetar på kontor och kommer hem sent och blir serverade kaffe och tidning på morgonen, och männen är hemma och tar hand om barnen. Männen måste bära pehå för att skyla den mest svaga kroppsdelar av alla; penis; och skampåsen, för bär de inte pehå, oj vad de är lösaktiga som låter det hänga fritt. I all reklam sexualiseras och objektifieras männen, och läraren i skolan heter herken istället för fröken, det heter kvinniskor och kvinnsligheten istället för människor och mänskligheten, lucia istället för jävlar, donna istället för gud, “vill dam vara fin får dam lida pin”, och så vidare. Allt har bytt plats. Kvinnan är det starka könet, ty hon är ju den som ger liv. På Födslopalatset föder hon barn, som sedan direkt efter födseln ges till mannen som han får ta hand om, medan hon får ta semester ett par dagar och njuta, innan hon går tillbaka till arbetet. Ingen klagar på att hon är en dålig mamma, pappan är ju hemma och tar hand om barnet och springer med barnet till mammans jobb för amning flera gånger om dagen. Ingen pratar om att unga killar kan få utlösning, och det är skamligt att de inte kan få mens eller höfter och bröst. När unga tjejer får mens däremot, firas det och presenter delas ut. Männen måste äta p-piller som ger dem illamående, huvudvärk, humörsvängningar och minskad sexlust, fastän det faktiskt finns piller framforskade även för kvinnor. Men det är ju inte kvinnornas ansvar, de skall bara bära barnet som den livsgivare hon är och sedan går ansvaret över till mannen när barnet väl är ute, och hon kan återgå till arbetet. På skolans årliga svenbal dansar de unga männen sexigt och förförande för kvinnorna, men om de inte “släpper till” är de tråkiga, och gör de det är de lösaktiga. Men mitt i allt detta, finns en grupp unga killar som börjar se de ojämlika strukturerna och startar Mansligan, en maskulinistisk grupp som gör uppror mot matriarkatet. Trams tycker många, det är ju redan jämställt. Och varför kalla sig maskulinist, det är ju jämställdhet vi vill ha så vi är alla jämställdister?”

Tycker den sammanfattningen summerade Egalias Döttrar ganska bra, men det jag missade när jag läste boken för sissådär fyra år sedan, då jag mest “bara” var feministiskt medveten, var ju klasskampen som också är närvarande i boken. Jag missade helt att Matraxia var starkt närvarande, och att det i Egalia finns en massa arbetarkvinnor som tycker Matraxia är genialisk, och att manskampen och maskulinisterna gör bra saker, men att det ändå är den matraxistiska klasskampen som är det allra viktigaste. Och dessa kvinnor, dessa arbetarklasskvinnor, som klagar på hur borgerligheten parasiterar och profiterar på arbetarklassens slit, dessa förtryckare, är helt blinda för hur de själva, i egenskap av kvinnor, förtrycker männen i samhället. Varför la jag inte märke till detta sist jag läste? För jag vet helt enkelt inte särskilt medveten om klasskamp då, eller om Marx, vilket jag är nu.

Hur som helst, en underhållande, lättläst och finurlig liten bok som trots sina över 40 år på nacken ändå är en aktuell diagnos över patriarkatet (och klasskampen). En modern feministisk klassiker. Läs!

Alice Andrews professionell tala-inför-publik-persion

Ja, jag skulle nästa kunna kalla mig det. Professionell på att tala inför folk. För herregud vad jag gör det hela tiden. Idag har jag varit och hållit en två timmar föreläsning/workshop på Polhemsgymnasiet för SMMI (Svensk Mat och Miljö Information) där jag snackat om hållbarhet och mat (och smyg-propagerat veganism). Kul kul! Jag kan allt så bra så jag kan snacka nästan helt fritt. Tidigare i veckan höll jag en föreläsning på Skutehagens grundskola i Torslanda om religion och trosuppfattningar för Sensus, där jag har med en massa prylar och föremål från olika religioner och bygger föreläsningen kring det. Häromveckan var jag både på en gymnasieskola i stan och på en skola långt ut i tjotahejti utanför Borås och föreläste för RFSU, om sexualpraktik, sexualpolitik och sex generellt. Alla dessa pass jag håller regelbundet är interaktiva med fyra hörns-övningar, Heta Stolen, diskussion med åhörarna mm, för då blir föreläsningarna bäst. Jag har även hållit ett pass på Vuxenskolans personaldag förra veckan om hållbarhet, och i tisdags var jag quizmaster och höll låda i en och en halv timme på Kellys (var skitkul). Dessutom är jag ju lärare i svenska för asylsökande och står och babblar om verb i imperfekt och perfekt i två timmar två gånger i veckan.

Med andra ord – jag talar inför publik väldigt ofta, både i föreläsningsform men också i andra former. Tycker det är så roligt! Och jag har blivit väldigt bra på det om jag får säga det själva haha. Övning ger ju ändå färdighet. Och också; det handlar såklart mycket om att brinna för det ämne en talar om för att förmedla det där engagemanget och glöden. Men om en bara finner ett ämne minsta intressant, så handlar det mesta om att lära sig materialet och vara van vid att tala inför publik, så kan en föreläsa om det mesta. Det är i alla fall min erfarenhet. 🙂

Happy weekend people

utbildning

Igår hade jag utbildning! För 7 fina ungdomar! Det gick verkligen jättebra och jag är så så så nöjd. Ett delmål i projektet jag jobbar med uppnått! Dokumenterade alt väl på Vi Unga:s instagram (bra promotion för mig själv också hehe så här kommer lite print-screens)

Skitfin utvärdering! <3 <3 <3 <3

Gänget <3 Minus Ines bakom kameran!

Och så fort ungdomarna gått hem (detta hamnade INTE på Vi Ungas insta-story haha)… Yassss! I MADE IT! Har varit rätt nervös för denna utbildning ett tag men alla kom (påminde dem typ varje dag i en vecka på snapchat) och det gick bra! Var värd en kall öl!

Happy Friday y’all

Glad fredag alla! Jag började min med ett yogapass (vem är jag?) på Nordic Wellness 8-9. Var så gött! Jag har gratis kort där nu i 5 veckor då det var nån kampanj så att min syrra fick en månad gratis och någon hon värvade fick en månad gratis. Så det var ju gött för mig. Utnyttjar det för fullt och kanske kommer jag fortsätta när dessa fem gratisveckor är slut? Det är ju ändå lite kul med träning? Och myyyyycket bättre pris på gym-yoga än yogastudio-yoga, omg. Vill ju också bli mer flexibel och stark för att kunna bli bättre på acroyoga.

ANYWAY. Sen gick jag i alla fall till Frilagret och åt frukost och pluggade/jobbade. Fick äran att provsmaka nygräddade semle-våfflor helt gratis, så gulligt!! Très bien

Sen var jag på personalmöte på Sensus för ledarna i svenska för asylsökande, sen hade jag telefonmöte med min Vi Unga-kollega Malin och SEN gick jag och klippte min kalufs. Det växer ju som ogräs när det är kort? Från detta:

Till detta

Känns lite kort och platt nu såhär direkt efter men jag tror jag kommer vara jättenöjd, skönt när det inte är i  ögonen som det har varit jättemycket det senaste. Älskar att ha kort hår btw, I’m made for it. Snart ska jag och Sebbe på date på Dubbel Dubbel. Ska bli så fint!!! Puss & trevlig helg

Liyana

Var på bio imorse med Mim (det är ju filmfestival must nu) och såg denna fina lilla film. Liyana. Det är en blandning mellan dokumentär om ett barnhem i Swaziland, och animerad saga om den modiga flickan Liyana. Det var verkligen en rörande och hoppingivande film, trots de hemskheter vissa av barnen i filmen varit med om. Ett så fint sätt att bearbeta detta på också: en person med yrket “sagoberättare” (alltså fatta att jobba professionellt som det!) kommer till barnhemmet och låter barnen tillsammans skapa sagan om Liyana. Om hur det kommer rånare till hennes hus och kidnappar hennes tvillingbröder, och om hur hennes mamma och pappa dör i AIDS. Saker som barnen själva kanske varit med om och nu bearbetar med en kreativ process. Rekommenderar denna lilla film! Mysigt att börja dagen med bio och Mims också, mycket bra kombo. Nu ska jag strax ha svenska för asylsökande!

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén