Borgerliga intressen men hjärtat till vänster

Month: November 2018

Sista solstrålarna

Det gäller att carpa solstrålarna när de väl är framme såhär års, och en råkar vara obokad mitt på dagen. Lyx ändå att vara student på det sättet, att en ändå kan få lite solljus under vintermånaderna för att en är flexibel och kan vara ute en sväng kring tolv. Jag cyklade exempelvis till ett yoga-pass (vilket var superjobbigt då växlarna frusit fast på trean) och cyklade sen hem och det var väl ungefär det jag hann carpa av solen. Hann såklart också sitta i soffan och se de sista strålarna medan jag läste kurslitteratur inför nästa kurs som börjar imorgon.
Fångade sista solsteålarna på bild. En kvart senare var de borta.

Paletterna fick sitt bränsle.

Och jag fick mitt 🙂

Gbgay i en vecka

Jag har varit i Gbgay i massa dagar. Närmare sju nätter faktiskt, och det var underbart. Saknar min favoritstad och människorna där. Här hunnit med så sjukt mycket också. Sjunga med kören, ta en öl med Brinde, luncha med Mim, skriva på min tenta, luncha med min syrra på stan, hänga i Matildas (som går i min klass i Lund) föräldrars hus i Örgryte och träffa hennes tvillingsyrrra, äta middag med Sophie i hennes nya lägga, fika med Alex (från Sköna Bönors Kåk) och luncha med en annan Alex (som jag lärde känna via West Pride). Hjälpt min syrra att flytta, sova två nätter hos m&p i Spekeröd, söndagsmiddag hos Karin med Sebbes morfar Gösta också, möte med Reclaim Pride, brunchdate med Sebbe, 30-årsfest för Åsa, middags- och sova-över-häng med Popp… Ja det var nog allt. Sjukt!! Nästa gång jag kommer till Gbg tror jag inte jag ska säga det till nån faktiskt, stressigt när en ska hinna med alla sådär och dessutom har en tenta att skriva på haha.

Nu sitter jag på tåget mot Lund som snart är framme. Det är soligt och krispigt ute så jag ska nog ta en promenad innan solen går ner. En månad till av plugg och Lundahäng och sen blir det efterlängtad Göteborgsjul.

Här är en bild på mig när jag satt i mammas och pappas kök och pluggade. Det är svinkallt där under vinterhalvåret (:

Morrison 25 juni 2000 – 19 november 2018

Igår dog vår katt Morrison. Över 18 år blev han. Vi har typ vuxit upp ihop – jag var sex år när han föddes. Han är den katt vi haft som levt längst – och som varit mest älskad. När jag var liten fick vi kattungar varje år, och de gavs bort eller försvann mystiskt (mamma och pappa åkte till veterinären med några av ungarna när kullarna blev stora). Men Morrison gömdes undan när folk valde från hans kull. Det blev han och hans syster Cissi, som jag döpte, kvar. Cissi försvann efter några år, liksom alla våra katter gjort, de blev max tio innan de försvann ut i skogen eller på något annat sätt. Men Morrison hängde kvar. Han, och Morris (hans mamma), och Randis (Cissis unge) och Beatles (vet inte ens vems unge det var?). De fyra var det länge, inga fler kattungar. Sen försvann Beatles. Och Morris för några år sedan, hon blev också gammal. Randis för kanske två år sedan, gammal hon med. Och igår var det Morrisons tur, han blev över 18 år. En skruttig pensionär som blev tunn och lätt de sista åren. Han var alltid en rejäl katt som var tung att lyfta, men de sista åren blev pälsen klen och hullet obefintligt. Lite reumatism och hälta. Men glad var han! Enda till igår morse då han gick ut för sista gången.

Det kanske är lite töntigt att sörja en katt, speciellt som jag har många i min närhet som förlorat sina föräldrar eller syskon. Men han var en speciell katt, och jag fäller tårar för honom. Speciellt eftersom jag kom till Göteborg igår, och missade honom med ett par dagar. Men jag visste visste iförsig att han skulle dö snart, 18 år är ju otroligt gammalt. Speciellt med Morrisons record: flera turer hos veterinären, dränage i svansen, tratt, på rymmen i skogen med koppel efter sig, kattpensionat, duster med andra kattpojkar i närheten. Till och med som gammal gubbe kunde han busa med Zeppe.

Morrison, du var världens bästa och mest speciella katt. Aldrig att du var elak, och du älskade att en klappade dig på magen. Du hoppade upp på ens rygg om en sätt på huk ute, och sen jag flyttade hemifrån kom du alltid och sov hos mig varje gång jag kom hem. Vila i frid i den där kullen i skogen där Morris och Randis redan ligger. ❤

Books books books

Gud varför ska jag alltid hålla på att läsa så många böcker samtidigt? Bredvid min säng befinner sig just nu:

Klassikern från 1911 Anarchism and Other Essays av Emma Goldman. Västerländska anarkafeminismens grundare, men antar att den är lite för outdated för att orka koncentrera sig på endast den.

En annan klassiker samtida med ovan, nämligen samlade dikter av Edith Södergran. Intressant blandning av fantastiska, feministiska dikter (Vierge Moderne till exempel) och ganska anspråkslösa nästan tråkiga dikter om naturen/skogen/blommorna. Men avslappnande läsning innan sovdags hur som.

Sen har jag Quiet Rumours från Dark Star Collective, med texter om anarkafeminism. Väldigt bra hittills, men en bok en behöver koncentrera sig när en läser så inte världens bästa godnatt-lektyr.

Collective Amnesia är mer poesi, fast samtida, av sydafrikanska Koleka Putuma. Påminner om Milk and Honey då den också berör kärlek, rasism, sexism. Bra hittills! Ser fram emot mer!

Han – en bok om sorg är skriven av Mikaela, mer känd som bloggaren HejBlekk som lagt ner sen några år tillbaka. Men hon bor tydligen i Malmö och min förra roomie är bekant med henne och hon krängde sina egenpublicerade böcker på nåt event så Hanna köpte dem såklart pga HejBlekk var awesome, och nu lånar jag dom och läser. Denna är väldigt sorglig, men bra. Om sorg och ätstördhet och uppbrott.

Och så Vända Hem med Ya Gyasi som vi läste till förra bokklubben, och det är väl därför jag inte kommit mig för att läsa ut den antar jag. Väldigt bra dock – Men sorglig.

Återkommer med rapport när jag läst ut allihop såklart :)))

Antifa SWEAT queer rave

Var på “Antifa fitness SWEAT” klubb igår, en underground-klubb i Malmö. Kul att få testa på Malmös underground-uteliv också 🙂 Mycket fint folk och mysig klubb i ett industriområde som påminde om Ringön i Gbgay där det också hålls en massa svartfester. Fast till skillnad från många svartfester som numera tjänas enorma summor pengar på med höga inträden (minst 200 kr) och en hel apparat bakom, så var detta en solidaritetsfest där pengarna gick till hbtq-flyktingar.

Innan vi promenerade till klubben var vi ett gäng hos Matilda som bor i Malmö och käkade mat som hon lagat – glutenfri och vegansk, så jävla gullig!! <3

“A QUEER ANTIFASCIST MASH-UP-PEPP-PARTY
brought to you by a group of free agents & SWEAT Queer Rave Collective, with support from ØKA.

In times of political depression it is easy to get hopeless. But now, more than ever, we need our collective energy to fight fascism all that we can, in every way possible. Therefore, as queer antifascists and anarchists, we wanna get together to start build up that energy and that momentum. THE TIME IS NOW.”

…stod det på eventet. Jag ba: YASS! Sounds good. Här är jag och Jodie när vi tror att Ryan fotar oss, men tydligen blev det en liten film. Matilda och Sara var med också på klubben, men de andra gick hem. Träffade även Gabbe som kommit ner enda från Gbgay, den var inte den enda gbg-queer:en jag såg/träffade 🙂

Dock när jag skulle hem så fuckade Skånetrafiken upp och ställde in alla tåg från Triangeln av oklar anledning så gick säkert 8 km igår i en rasande takt för att hinna med sista tåget från centralen istället. Hann iaf, phiew.

Det var allt för nu hejdå (:

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén