Borgerliga intressen men hjärtat till vänster

Month: March 2022

Lördagsmorgon

Godmorgon från min säng – idag har jag något så ovanligt som en oplanerad lördag! Eller åtminstone under dagen för på kvällen kommer Popp och Klara hit på middag. Men det känns väldigt lyxigt att inte ha några direkta planer nu under dagen – och att jag igår avklarade inte mindre än två (2) tentor!!! Jag pluggar ju 150 % det här läsåret – utöver det sista året på kompletterande pedagogisk utbildning (KPU) så pluggar jag även en grundkurs i historia på 50 %, men en vag plan om att så småningom samla ihop 90 hp historia för att utöka min behörighet. Kommer ha 52,5 hp till sommaren så det är på rätt väg 🙂 Dock tar jag paus i historian i sommar och har sökt in på sociologi-kurser istället. Älskar att lära mig grejer! Älskar känslan av att hjärnan är som en svamp som bara suger åt sig kunskap. Har verkligen känt så det senaste året på ett helt annat sätt än när jag pluggade LUMES eller Globala. Kanske har det att göra med att jag är äldre och att mina studier inte ”kostar” mig något då jag inte tar några lån, det minskar liksom pressen. Eller så är jag mer intresserad? Eller bara helt enkelt mer kunskapstörstig.

Hur som helst. Skrev salstentamen i modern historia igår (dvs 1700-talet och framåt till Första världskrigets början ungefär) och nailade det, kunde allt. Kände mig kass kvällen innan för jag hade sovit dåligt och pluggade typ ingenting dagen innan men min pluggteknik funkar uppenbarligen för som sagt, tentan kändes skitbra. Ont i handen efteråt bara – skrev 20 sidor för hand, phiew.

Efter tentan cyklade jag i alla fall hem och tog itu med min andra tenta i den tråkigaste kursen jag hittills läst inom KPU, som handlar om handledning, kommunikation och ledarskap. Jag tycker på riktigt alla kurser varit jättebra, men denna…. Nä. Vet inte vad det är men jag tror tycker disciplinen ”kommunikation” är för… mikro? Opolitiskt? Man kan ju politisera allt och kommunikation är i allra högsta grad politiskt men att plugga olika kommunikationsteorier och -traditioner har inte direkt blown my mind om man säger så. Inte heller ”handledning” pga om möjligt ännu tråkigare. Har fortfarande heller inte fattat om jag läste två jättetråkiga böcker om handledning för att jag som lärarstudent blir handledd på min VFU, eller för att jag senare i mitt yrke kommer att handleda…? Oklart. Anyway, hade i alla fall förberett hemtentamen lite under kursens gång, typ lagt in användbara referenser medan jag läst kurslitteratur och gjort bullet points och sådär så igår gick jag in i execute mode och ba BAM BAM BAM – ferdig! (idk why men ”färdig” blev på norska). Lyckades skriva klart hela tentan och lämna in skiten WOHO. Så jävla grym. 15 hp avklarade bara igår – hemtentamen (eller snarare VFU-rapporten) för de resterande 7,5 lämnade jag in för länge sen (eller efter min praktik dvs för typ två veckor sen). Nu har jag bara ett seminarium i Linköping kvar på tisdag (uuuh…. Kommer behöva ta ett tåg klockan FEM (5!!!!!) på morgonen….. helt ohemult okristlig tid) och sen är den här terminens första 22,5 hp avklarade. WHAT

Det här blev tydligen ett skryt-inlägg om min utbildning varsågod. Egentligen skulle det handla om att jag som sagt sitter i min säng med en kopp kaffe och njuter av att inte ha något planerat förutom ikväll då som sagt. Men när jag ändå är inne på plugg kan jag ju lika gärna fortsätta denna redovisning och berätta om resterande termins planering för alla mina två läsare (dvs, jag själv och min mor). Jag ska göra min fjärde och sista VFU (dvs praktik) i april och en bit in på maj på Nösnäsgymnasiet (!) – alltså där jag själv gick i gymnasiet. Kommer bli spännande minst sagt. Ser fram emot att hänga med Anna-Lena som alltså hade mig i samhällskunskap, och få se hur Nösnäs ser ut idag ett decennium senare. Ser dock ej fram emot heltids”jobb” för kommer behöva försumma mina nära relationer lite grand under denna tid 🙁 Får försöka ta igen i slutet av maj sen när jag ”bara” kommer ha plugg igen, dvs den sista delen av historian (från WWI till idag) och den sista kursen i KPU:n som jag hoppas blir roligare än den jag hade nu.

En sista grej. Erik och jag var på ”Moderna tider” igår på Folkteatern och den var jättebra! Kanske nååågot lång, det var väl det enda minuset, men oj så roligt det är att gå på teater. Skådespelarna är så JÄVLA duktiga och dom är liksom där i rummet och skådespelar här och nu? Det är ett privilegium att få vara med om nåt sånt förgängligt – för även om de spelar samma sak igen är ju varje gång unik. Man kommer liksom så nära. Och pjäsen var också väldigt rolig, med flera fyndiga kommentarer om, just det, moderna tider. Rekommenderar!

Det var nog allt för nu. Över och ut.

Klubben (2019) & A feast for crows (2005)

Utöver alla tusentals sidor med kurslitteratur jag läser har jag även läst ut två böcker i år (och är på god väg med två andra – jag läser ju minst fem böcker parallellt hehe): Klubben och A feast for crows. Yes det är högt och lågt här (:

Klubben – Matilda Voss Gustavsson (2019)

Klubben

Popp hade lånat mig Klubben för länge sedan, och den har legat på mitt nattygsbord i väntan på att bli läst. Men som alltid har jag hundra andra böcker jag håller på med samtidigt (eller åtminstone fyra andra) så den har fått vara liggande. Men när jag reste till Amsterdam tänkte jag att jag behöver en lätt bok (alltså rent viktmässigt) då alla de andra jag läser är så tjocka, och en bok som är lättläst (alltså som man vill fortsätta läsa) för att döda tid på långa tåg- och bussresor. Tog således med mig Klubben, en reportagebok av DN-journalisten Matilda Voss Gustavsson från 2019, som handlar om Svenska Akademiens mörkanden av Jean-Claude “Kulturprofilen” Aurnaults sexuella trakasserier och våldtänker. Boken är väldigt meta, för den handlar liksom om hur Voss Gustavsson skriver fram reportaget som så småningom publicerades i DN och blev hennes breakthrough. Om hur hon intervjuar olika kvinnor som utsatts för Arnault, om känslorna alla berättelser framkallar hos henne, om nervositeten inför publiceringen. Det reportage som publicerades anonymiserade Arnault, men här är han fullt synlig, och det finns också en del bakgrundsfakta om honom i boken.

Boken var absolut läsvärd, och lättläst, men den är också ett tydligt tidsdokument som jag redan tycker är lite föråldrad? Alltså inte språket eller hur den är skriven, men bara själva berättelsen. Det var ju redan två år sen nu, och metoo var ännu längre sen. Det känns liksom inte lika aktuellt längre. Vilket är synd, då det ju är en bra bok. Som sagt, absolut läsvärd, men frågan är hur väl den kommer åldras…?

A feast for crows – George R.R. Martin (2005)

A Feast for Crows: A Song of Ice and Fire (Game of Thrones): Martin, George  R. R.: 9780553582024: Amazon.com: Books

A feast for crows är den fjärde delen i den mastodontiska Game of thrones serien, fast det är den femte boken eftersom den föregående (A storm of swords) är uppdelad i två delar. Liksom sina föregångare är detta en fantastisk fantasy-bok som på ett unikt sätt skriver fram en historia genom sina olika karaktärer. I just A feast of crows får man “bara” följa karaktärerna i och omkring Kings Landing och Dorne, så man får inte veta något om t.ex. Daenerys, John Snow eller Tyrion. Däremot får man följa Cersei i Kings Landing och hennes kamp om att regera och skydda sin son, Jaimie som försöker deala med sin avhuggna hand och kärlek till Cersei, Samwell som är på väg söderut till The Citadel med Grandmaster Aemon, Alayne a.k.a. Sansa Stark som lever undercover uppe i The Vale, o.s.v. Jag tycker en recension tryckt i början av boken summerar Game of thrones superbt:

Most fantasty writers follow the battle-of-good-and-evil model of their great predecessor, J.R.R. Tolkien. Not Martin. He draws his protagonists from several warring families and shows what’s happening through their eyes, switching with each chapter and telling their stories so compellingly that we root for them all to win – even though if any of them does, it will be a disaster for the others…”

Precis så. Till skillnad från många andra fantasy-serier finns här inga tydliga antagonister: alla karaktärer har både ont och gott i sig och det är det jag gillar. Det är därför det är så intressant att fråga vem som är någons favoritkaraktär, för det skulle kunna vara vem som helst. I serien får man ju aldrig läsa from the point of view of Joffrey Lannister eller Ramsay Bolton, två fruktansvärda karaktärer som bara har ont i sig, så därför gäller detta för böckerna, d.v.s. att man älskar och hatar dom alla.

Googlade för övrigt precis på huruvida näst-nästa bok (jag har nu börjat på den femte, A dance with dragons, som är uppdelad i två böcker och den första täcker över 1000 sidor…..) som heter A winds of winter över huvud taget kommer komma någon gång, men det är still in process sedan tio år tillbaka eller nåt sånt. Hoppas den kommer lagom till att jag läst ut A dance with dragons del 1 & 2 haha.

På sistens (igen)

Saker som hänt de senaste dagarna och som jag uppenbarligen funnit intressant/kul/fint nog att föreviga:

Jag en morgon när jag skulle cykla och såg ut som en ninja? Eller nåt?:

Fina vyer från Älvsnabben på väg någonstans från Polhemsgymnasiet i förra veckan tror jag?

Erik förevigade mig i kvällsljuset på Redbergsplatsen när vi sågs förra onsdagen och käkade middag. Cool va? (:

Premiärade balkongen förra torsdagen. Gbgay bjuder på så fint väder just nu va!!!!!!

Var på Storaholms säteri i fredags och promenixade med m&p samt käkade lunch i solen. De har världens bästa sol-läge där och fixade som alltid gott veganskt fastän de inte har det på menyn. Men om man bara ringer i förväg så är de alltid världens gulligaste. Så mysigt att träffa m&p också 🙂

Bad pappa fota oss. Bra att han fick med så mycket av bakgrunden osv!

Hängde med partyloppan Popp i söndags efter beachvolleyn. Hon bjöd mig på jättegod lunch igen (sicken grej!!) och så drack vi kaffe och läste kurslitteratur i eftermiddagssolen tills det blev för kallt.

Jobbade i måndags och hade en av skolans mest högljudda klasser. Jag efter lektionen: Gud giv mig styrka

Olivia och jag sågs på en kaffe igår <3

Och sist ut: Are som fågelskådar vid Välens naturreservat haha så gullig. Själv *skådade* jag…. ska vi se om jag kommer ihåg nu då…. tofsvipa, vitkindad gås (som jag trodde var kanadagås), grågås, gråtrut och havstrut (de är tydligen inte endast en simpel “mås”… WHO KNEW?). Och skillnade mellan de två sistnämnda: gråtruten = ljusgrå rygg, havstrut = mörkgrå rygg. Även: skata, kaja och kråka (skillnaden på kaja och kråka lärde jag mig också: kaja = lite mer enfärgad och isblå ögon medan kråkan är tvåfärgad med svarta ögon). SAMMMMT björktrast men de räknas typ inte för såg knappt hur den såg ut för den var så långt bort. Japp. Har tydligen blivit *skådare* efter 15 minuters skådning frågor på deeet?

Just nu sitter jag och *utbildar mig* inför högskoleprovet som jag EVENTUELLT ska jobba med på lördag. Är uppskriven som reserv och måste vara available 06-09 (: Men även om jag inte får jobb så får jag ändå 600 kr så det är ju ett bra arvode för två timmars utbildning nu ikväll. Dock är utbildningen O-TE-ROLIGT tråkig tbh. De läser innantill. Då kan man ju lika gärna läsa själv…? Ahja. Över och ut klart slut

Ukraina

Börjar dagen med att kolla nyheterna, som alltid. Scrollar DN en kvart innan jag går upp. Vad har hänt under natten? En flera kilometer lång rysk konvoj på väg mot Kiev. Kaos vid gränserna. “Endast kvinnor och barn”. En rysk soldat som sms:at sin mamma. Har så blandade känslor.

I torsdags när kriget (det känns så konstigt att ens säga “kriget”? Det är ju liksom Europa?) började och jag läste nyheten på morgonen kände jag bara “jaha”. Och sen tänkte jag inte så mycket mer på det. Det var väl ändå ganska väntat? Fortsatte min dag, pluggade. Men sen när jag cyklade till Matilda på kvällen satte jag på P1 och då kom nyheten i kapp mig. Okej, det är faktiskt krig i Europa. Tog in det.

Människor dör. Människor flyr. Det är för jävligt.

Samtidigt. Har så blandade känslor. Vi vet ju att närhetsprincipen gäller, att vi bryr oss mer om det är geografiskt och kulturellt närmare oss. Och nu är det innanför Europas gränser. Men krig pågår ju överallt, hela tiden. De människor vars hy är lite mörkare än vår dör ju också hela tiden, fast utanför Europas gränser. Och på vägen över Europas gränser, på flykt från fattigdom, förtryck, klimatkatastrofer. Polens varma mottagande av de ukrainska flyktingarna står i skarp kontrast till de flyktingar som i höstas kom från bl.a. Irak och Afghanistan, som via Belarus försökte ta sig in i EU. I november hittades exempelvis en ung syrisk man död i gränsområdet mellan Polen och Belarus. Han, liksom många andra, hade dött av köld. De migranterna fick inte komma in i Polen. De misshandlades vid gränserna, och många fick vända hem igen.

Klipp till idag, där polackerna visar en enorm solidaritet: väntar med sina bilar vid gränserna för att köra flyktingar dit de behöver komma; öppnar upp sina hem för främlingar; organiserar flyktingmottagande; kraftsamlar för att kunna ta emot alla som flyt Ukraina. Men det är uppenbarligen skillnad på folk och folk. Även i denna flyktingkris, då exempelvis afrikanska studenter (tydligen fanns bara från Nigeria 4000 studenter i Ukraina när kriget bröt ut) i många fall stoppas vid gränsen, och ofta saknar de kapital och kontakter för att kunna fly kriget. DN skriver att:

Vid flera gränsövergångar har afrikanska studenter via sociala medier rapporterat om rasism. De har ofta tvingats ställa sig sist i de långa köerna för att få korsa gränsen. Väl på andra sidan får passagerare med ukrainskt pass resa gratis på tågen genom Polen, men detta gäller inte de afrikanska studenterna.”

Rasismen är närvarande hela tiden, så ock i kriget i Ukraina. Det är för jävligt.

Flagga Fort Europa | Public domain vektorer

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén