Böcker i Indien

Under vår resa i Indien hann jag med att läsa fyra böcker, så jag tänkte skriva några ord om dem! 🙂

The help – Kathryn Stockett

The help, eller Niceville som är den svenska titeln (vilket för övrigt är lite lustigt – om man nu har översättningstiteln på engelska, varför inte behålla originaltiteln då?) började jag med att läsa, eftersom vi hade som uppgift i engelskan att läsa den. Jag läste den på svenska för något år sedan och tyckte den var jättebra, och andra gången var den – som det brukar vara när man läser böcker på dess originalspråk – ännu bättre. Lite ovant i början eftersom det är en hel del slang och dålig grammatik vissa partier (typ: “you is beautiful, you is good, you is important”) men det glömmer man snart!

Boken utspelar sig i alla fall i 60-talets Mississippi, en tid och plats då varenda familj hade en svart hemhjälp och då rasismen var vardagsmat (vilket det kanske är än idag? ). Aibileen är en svart hemhjälp som arbetar sex dagar i veckan med att tvätta, stryka, putsa silver, passa upp på de vita, förnäma fruarna och ta hand om lilla May Mobley, vars egen mamma inte är det minsta intresserad. Minny är också hemhjälp och Aibileens bästa vän, men har nyss blivit av med jobbet och kan inte finna något nytt eftersom hennes före detta arbetsgivare spridit i hela Jackson att hon stulit silver. Miss Skeeter är en 23-årig vit, ung kvinna från en relativt välbärgad familj, och hon verkar vara den enda bland väninnorna i bridge-sällskapet som inte behandlar hemhjälperna som smittobärande djur. Skeeter drömmer om att bli författare och tillsammans med Minny och Aibileens börjar hon ett mycket farligt och riskfyllt arbete – att visa världen hur de svarta hemhjälpernas värld verkligen ser ut.

Jag tycker som sagt boken är jättebra och har ni inte läst den bör ni göra det. Den tar upp ett viktigt ämne och är dessutom humoristisk och verklighetstrogen. Rekommenderas! 🙂

The perks of being a wallflower – Stephen Chbosky

Ni kanske minns att jag skrev om filmen med samma titel för ett tag sedan? Detta är boken filmen är gjord efter. Jag läste den på engelska, så jag vet faktiskt inte riktigt vad “wallflower” egentligen betyder, men nåt fint i alla fall! 🙂

Boken är skriven i brev-form, och det är 15-åriga (snart 16-åriga) Charlie som skriver dem, alltid med ett inledande “Dear friend” och sedan hans tankar om första dagen i High school och vad som sedan händer – om att inte haft några vänner och sedan lära känna de mest underbara personerna, om tidiga 90-talets (för det är då det utspelar sig) mixtapes, om att ha förlorat en vän och en älskad moster, om att känna sig annorlunda och förvirrad, om att känna sig “infinite” tillsammans med två fina vänner i en pickup i en tunnel med en fantastisk sång dånande i högtalarna, om att tänka alldeles för mycket och om att älska en person som är “too old for you” – om livet helt enkelt.

Det är en lättläst bok men den passar både barn/ungdomar och vuxna tycker jag – Charlies tankar och underbara tankespår, sättet han skriver på och ser på världen – det ger en den där känslan av att det finns nog hopp för mänskligheten ändå. Boken är så fin och gullig, fastän den har sina sorgliga partier, så jag rekommenderar den för den som vill läsa en tänkvärd, söt liten bok om livet i allmänhet och olycklig och lycklig kärlek, vänskap och att känna sig “infinite” i synnerhet.

Stål – Silvia Avallone

Den här boken läste jag inte på dess originalspråk, eftersom det är en italiensk kvinna som skrivit den, hennes debutroman är det dessutom. Och det är ganska bra! Det tar dock en stund innan man vänjer sig vid det poetiska, svepande, metafor-rika språket, men när man gjort det och kommit in i 2000-talets Italien – ett Italien långt ifrån semesterorter, historiska monument och världsberyktad gourmetmat – så är det riktigt fängslande!

Anna och Francesca är 13 år, smala och snygga och strandens blickfångare. De befinner sig på gränsen mellan barn och vuxen, deras former har utvecklats, deras bikinis är minimala och de älskar männens och pojkarnas trånande blickar. Och från balkongen sitter Francescas pappa och spionerar i kikaren på sin “hora till dotter” och hennes kompis, och svär över hur de gör sig till för killarna. Flickorna är bästa vänner, forever and ever, och tillsammans leker de oskuldsfulla, hemliga stripp-lekar för allmän beskådan med fönstret öppet, de kastar sig i vågorna och retas med killarna. Men allt varar inte för evigt. När Anna skaffar en tio år äldre pojkvän blir Francesca svartsjuk och deras tidigare så intima kanske-mer-än-vän-förhållande får en rejäl törn.

Det är väldigt intressant att läsa om nutidens Italien, hur det ser ut bortom semesterorterna. Arbetarna i stålfabriken, kvinnoföraktet, hemmafruarna, koppartjuvarna, heroinsprutorna som injiceras och slängs på husens innergårdar, rännilen av kiss från en liten flicka som – helt vardagligt – tömmer blåsan i trappuppgången – och de två oskuldsfulla, men ändå så utmanande 13-åriga flickornas värld. Och det är trevligt att man förutom Anna och Francesca också får läsa om Francescas bittra hemmafru till mor och hennes hat till sin late, misshandlande man, om Annas äldre bror Alessio och hans ändlösa jobb på fabriken och fruktlösa kärlek till före detta flickvännen som for iväg för att vidareutbilda sig, om Alessios polare som går på strippklubb och har en son som han aldrig träffar, och om Annas politiskt engagerade mamma och pappan som bara lovar och lovar och håller på med skumma affärer. Den här boken rekommenderar jag också om man vill få en inblick i hur Italien kan se ut för två 13-åriga flickor är 2001. Det är en bra bok! 🙂

Little Bee – Chris Cleave

Den här boken är – despite the English title, på svenska, fast originalspråket är såklart engelska. Det är en gripande och sorglig bok, men som ändå är hoppfullt skriven med glimten i ögat.

Little Bee är en 16-årig nigeriansk flicka som spenderat två år instängd på en flyktingförläggning i Storbritannien. Hon kommer äntligen ut tillsammans med tre andra flickor, tack vare att en av dem – Yevette från Jamaica – “gjorde vad som krävdes för att komma ut därifrån”. Några tjänster till en av vakterna och vips kunde han göra en liten ändring och så var de fria – som illegala invandrare utan papper. Men Little Bee har ett nött körkort och på det finns en adress till en man som hon träffade på en strand i sitt hemland, under omständigheter ingen människa borde uppleva, så hon avviker från de andra flickorna och går och går tills hon kommer fram till Kingston och knackar på dörren till Sarah och Andrews O’Roukes hus.

Sarah O’Rouke är tidningsredaktör, och hennes man har precis tagit livet av sig. Men hon inser att allt sedan den där resan till Nigeria och det fruktansvärda som hände på den där stranden så har hennes man långsamt tynat bort framför hennes ögon, och kanske var deras nu fyraårige son det enda som höll ihop det sköra äktenskapet – varför Sarah också tagit sin tillflykt hos älskaren Lawrence.

När Little Bee dyker upp i dörren strax innan begravningen skall äga rum, kommer alla minnen från den där dagen i Nigeria tillbaks. Sarah som trott att Little Bee var död, mördad av Männen, de som jämnade Little Bees by med marken och dödade alla människor som fanns där, på grund av att byn låg ovanpå stora oljereserver. Alla dödades, utom Little Bee och hennes syster – varför Little Bee är så jagad i hemlandet. Så Sarah bestämmer sig, trots sin nyss avlidne man, sin orolige älskare och så oförstörda, oskuldsfulla fyraårige Batman-son som undrar var pappa är, att lyssna på Little Bees historia och hjälpa henne.

Det här är en bok i min smak – en gripande, engagerande, spännande, så sorglig men ändå vacker historia. Och precis som jag älskade gripande Tusen strålande solar, En sorts kärlek, Allt för min syster och Morgon i Jenin, tyckte jag denna boken var jättebra. Den behandlar ett viktigt och väldigt aktuellt ämne, och berättar Little Bees hemska historia på ett nästan sakligt sätt, just för att hon lärt sig att uppskatta och glädjas över livet trots det fruktansvärda hon fått utstå. Den här boken rekommenderar jag verkligen, fast inte för den som inte gillar sorgliga slut, men gärna för den som tycker om gripande, samhällskritiska men ändå hoppfulla historier.

Hoppas ni fått några lästips nu! Och äntligen är vi hemma i Sverige – jag sitter i bilen på väg från flygplatsen nu och det är mindre än en timme kvar tills jag får träffa Pierre, efter 18 dagar ifrån varandra. Så underbart!!! Kram på er ♥

//ALiCE med ICE