Cabo Polonio 

Så vår lilla utflykt blev lite kortare än vad vi tänkt. Faktum är att vi åker tillbaka till ranchen i La Paloma redan nu samma dag. Tanken var att vi skulle hänga i hippie-byn Cabo Polonio ett par dagar och det började ganska bra. Som en äkta hippie-kliché fick vi skjuts av några argentinska musiker-vänner till Alvaro och Bea som åker omkring i en graffiti-smyckad husbuss och spelar musik. Vi delade baksätet med en annan hitch-hiker från Argentina och parets hund. Och skumpade gatan fram till ljudet av reggae. Så de släppte oss vid bussterminalen till Cabo Polonio (en resa på ca en timme från La Paloma) varifrån alla köpte inträde till nationalparken (ca 70 spänn) i vilket det ingick fyrhjulsdriven lastbilsbussfärd genom skogen och över sanddynerna till själva byn då inga riktiga vägar finns.

Och visst var det en hippie-by! I alla fall i bemärkelsen att husen var små färgglada skjul målade med blommor och blad och regnbågsränder, att växter slingrade sig in mellan restaurangborden, att folk var klädda i långa kjolar, fransar, fjäderörhängen och andra hippie-attiraljer à Coachella (eller Woodstock om en så vill) och att restaurangen vi åt på odlade marijuana-plantor i den tillhörande kryddträdgården. Men det var definitivt inte en hippie-stad ur ekonomisk bemärkelse, fan hippies ska väl erbjuda en en plats att slagga på for free typ? Nej, här kostade en bädd i ett icke-luftkonditionerat åttabädds-hostelrum 1700 pesos per person och natt (ca 570 kr) vilket är helt jäkla orimligt orimligt. Det får en ju typ en hotellnatt på Scandic för i Sverige (tror jag? Har aldrig betalat en hotellvistelse på Scandic själv…). Vi frågade vidare efter sängplats men det var antingen fullt eller helt åt helskotta dyrt. En snubbe skulle ha 2000 pesos (ca 700 kr) för att vi skulle få sova 1 (!!) natt i hans kvava varma tvåmansTÄLT (!!!!). Vi ba: näe. Ett alternativ hade ju såklart varit att festa oss redlösa (det är säkert ypperligt nattliv i Cabo Polonio) och sedan däcka på stranden till tidigt nästa morgon då vi antagligen skulle vakna av solen och lida av vätskebrist, men vi valde att käka lunch, dela på en öl (här säljer de öl i enlitersflaskor, mycket gemytligt) och sedan ta en kort promenad genom marknaden. Vi hann även med att spana in den enorma sjölejon-kolonin som Cabo Polonio-udden (förutom hippies och uppenbarligen snorrika turister) hyser. Det var faktiskt riktigt coolt! Och roligt att se äkta real life    livs levande sjölejon då vi tidigare bara sett döda uppspolade på stranden (från kusten här är det ingenting förutom hav fram till Sydpolen så både det ena och andra kan tydligen spolas upp).

Så ja, hör sitter vi på bussen hem tillbaka till La Paloma och ska käka tacos och dricka caipiriña hos Álvaro och Bea på marknaden. Blir fint det med. 🙂

//ALiCE med ICE