Archive for the ‘Worth reading’ Category

#5inistagram 26: Sex till salu

Sunday, March 26th, 2017

Dagens tema på #5inistagram är “sex till salu” och det blir ett ypperligt tillfälle att prata om prostitution och sexköpslagen och trafficking. För det är nämligen så, att prostitution och trafficking av människokroppar går inte att hålla isär. Det ena föder det andra. Det är därför som vi aldrig kan legalisera sexköp, för det legitimerar också traffickingen. En kan säga vad en vill om sexköpslagen och stigmatisering och så vidare, men faktumet kvarstår ändå att om det blir lagligt att köpa sex, så kommer också den svarta marknaden blomstra. Det är liksom mer ekonomiskt värt att bara traffickera en människa och som hallick ta hela summan torskarna betalar, istället för att låta de som befinner sig i “frivillig” prostitution ta en del av summan. Dessutom kan en människokropp säljas om och om och om igen. Mycket praktiskt. Kapitalism osv, ni vet. Det är inte som att trafficking inte existerar i Tyskland eller Nederländerna där sexköp är lagligt – faktum är att dessa länder är guldgruvor för hallickar. Eftersom sexköp är lagligt blir det mycket mer normaliserat, efterfrågan ökar och med det sexslavarna.

Vissa som är för legalisering av sexköp kanske skulle hävda att de ju aldrig skulle köpa sex av någon som är traffickerad, som tvingas till att sälja sig av en hallick. De skulle bara köpa sex av de som prostituerar sig “frivilligt” (det här med frivilliga lyckliga horor är en annan femma vi kan diskutera längre ner). Men hur skall du någonsin kunna avgöra huruvida du köper sex av någon som tvingas till det eller inte? Prostitutionen och traffickingen hänger ihop.

Och det är därför vi måste ha sexköpslagen. Den riktar sig mot sexköparna – de som köper sig till samtycke. Det är de som skall bestraffas och inte de som befinner sig i prostitution – ofta gör de det inte för att de vill utan för att de på något sätt är tvingade. Tvingade till följd av fattigdom, drogmissbruk, självskadebeteende – eller trafficking. Många hävdar att det finns lyckliga horor som frivilligt väljer prostitution som ett yrke, och att att prostitution därför måste ses som ett jobb som vilket som helst (som massör använder en ju tex sin kropp för att göra det skönt för sin kund), och att det borde finnas fackförbund osv som gjorde det säkrare för de som befinner sig i prostitution (eftersom det är olagligt att köpa sex i Sverige sker det ju ofta under okontrollerade förhållanden). Det kanske finns lyckliga horor, eller så finns det inte det – men det spelar ingen roll, eftersom prostitution och trafficking av människor är sammankopplat. Legalisering av sexköp ger ökad efterfrågan på att köpa sex, och incitament för att traffickera människor till sexslavar.

Image result for lilya 4-ever

Sen att det generellt är nyliberala män (typ LUF:are) som är för legalisering av sexköp säger ju något. Precis som att det är en massa gubbar som sitter och bestämmer över abortlagarna (något som de har ca noll att göra med eftersom det inte är deras kroppar), så är det generellt män som är för att sexköp skall vara lagligt. För det är inte deras kroppar som traffickeras och tvingas sälja sex till femton män om dagen. Sex är ingen jävla rättighet och per definition är det faktiskt inte sex när du köper dig samtycke – utan våldtäkt.

Min poäng: sexköpslagen är BRA. Vi skall vara stolta att vi har den i Sverige. Sen behöver vi absolut jobba med stigmatiseringen av personer som befinner sig i prostitution, men den stigmatiseringen skulle inte försvinna av att legalisera. Sexköpslagen skuldbelägger torskarna, de som köper sex (förlåt, våldtäkt) och friar de som tvingas till prostitution på ett eller annat sätt. Utan efterfrågan från män, så skulle varken prostitutionen eller traffickingen finnas. Därför är det männen som måste targetas (kom ej på det svenska ordet, sorry).

År 2015 skrev jag ett inlägg om ämnet. Jag var lite mer ambivalent då (efter en diskussion med en LUF:are jag var bekant med), men kom även då fram till att sexköpslagen ändå är bra, eftersom legalisering av sexköp legitimerar rätten att för pengar kunna göra vad en vill med någon annans kropp – att avhumanisera och göra en människa till en vara. Det kan vi inte acceptera. Inlägget hittar ni här. Jag döpte det till “I en perfekt värld hade vi inte ens behövt diskutera sexköpslagens varande eller icke varande”, och det är fortfarande högst sant. Men tills vi har den perfekta världen (om det ens någonsin kommer att hända) så måste vi fortsätta informera om prostitutionens och traffickingens sammankoppling, och visa på hur sexköpslagen fyller sin funktion.

#5inistagram dag 18: Vad är våld?

Saturday, March 18th, 2017

Dagens tema på #5inistagram-utmaningen är “Vad är våld?”. I tvåan på Globala, när vi läste internationella relationer, så var sociologen Johan Galtungs (född 1930) teori om våld en del av kurslitteraturen. Han har bidragit till fredsforskningen bland annat med begreppen positiv och negativ fred, samt med våldstriangeln.

Våldstriangeln, med ett typ av våld i varje vinkel, innehåller tre olika typer av våld. Strukturellt våld, en form av våld som är inbyggt i samhällets sociala strukturer eller sociala institutioner, som skadar människor genom att hindra dem från att uppfylla sina basala behov. Exempelvis institutionaliserad rasism, elitism, nationalism, sexism, klassförakt mm. Social orättvisa och diskriminering alltså. Sen finns det direkt våld, som är nära sammankopplat med det strukturella våldet. Till direkt våld räknas fysiskt våld eller hotet om det; det våld som aktivt skadar människor. Exempelvis våld i nära relationer, hatbrott, rasbrott, polisvåld, terrorism, krig mm. Och slutligen kulturellt våld, som syftar på aspekter av kultur som kan användas för att rättfärdiga eller legitimera direkt eller strukturellt våld. Det kulturella våldet kan alltså exempelvis finnas i religion och ideologi, språk och konst, vetenskap, litteratur mm. Det kulturella våldet tjänar till att göra så att det direkta och strukturella våldet ser eller känns “rätt” eller åtminstone inte fel, och därmed accepterat i samhället. Tidiga 1900-talets rasbiologi och darwinismen (= kulturellt våld) hjälpte exempelvis till att rättfärdiga apartheid-systemet i Sydafrika (= strukturellt och direkt våld).

image-61

Galtung pratar också om positiv fred och negativ fred. Han menar att fred är mer än avsaknaden av direkt våld (= negativ fred); positiv fred uppnår vi inte förrän det strukturella våldet också är borta. Det vill säga ett samhälle fritt från alla typer av förtryck och diskriminering. Således finns ännu inget land i världen som i vilket det enligt Galtung råder en positiv fred. Inte ens i Sverige: här tjänar kvinnor fortfarande 84 % av männens lön, fastän dubbelt så många kvinnor tar universitetsexamen, flickor och pojkar behandlas olika, kvinnodominerade yrken värderas inte lika högt som mansdominerade, klassklyftorna växer och om du har ett utländskt klingande namn kommer ditt CV automatiskt hamna längst ner i högen. Osv.

Jag hoppas att vi någon gång kommer uppnå en positiv fred. Ett samhälle fritt från alla typer av förtryck. Fritt från sexism (förtryck på grund av kön), rasism (förtryck på grund av hudfärg/etnicitet), ableism (engelskt begrepp – förtryck mot personer som inte har normativt fungerande kroppar), ageism (också engelskt begrepp – förtryck på grund av ålder), klassförakt/classism (det senare ett engelskt begrepp – förtryck på grund av ekonomisk och/eller kulturell klasstillhörighet), speciesism (förtrycket mot djur, det vill säga att vi äter dem, klär oss i deras hudar och använder dem för underhållning), mm mm. Tvivlar på att det kommer att inträffa under min livstid, eller ens någonsin, tyvärr.

#5inistagram dag 11: typiskt kvinnoyrke

Saturday, March 11th, 2017

Dagens tema i #5inistagram-utmaningen (ni har väl förresten inte glömt kika in hash-tagen på instagram?) är “typiskt kvinnoyrke”. Och jag kommer direkt att tänka på löneskillnaderna, och att kvinnodominerade yrken generellt har lägre löner än mansdominerade yrken. Och att det är så jävla tröttsamt. Kvinnors arbetskraft värderas helt enkelt inte lika högt som mäns. “Men välj yrken som ger mer pengar då!”, säger någon. Eller: “Men sluta jobba deltid!”.

Ok. Två saker. Grejen är att det inte spelar någon roll om enskilda kvinnor väljer yrken som ger mer pengar. För anledningen till att dessa yrken ger mer pengar är just för att de är mansdominerade. Kvinnodominerade yrken som vårdpersonal och pedagogiska yrken (det vill säga där en tar hand om framtida generationer, sjuka människor och/eller gamla människor – yrken samhället skulle kollapsa utan) värderas helt enkelt inte lika högt. Omhändertagande (klassisk “kvinnlig” egenskap) (obs social konstruktion) = kvinnligt kodat = värderas inte lika högt. Visste ni exempelvis att läraryrket förr var mycket mer mansdominerat, och också hade högre status? Sedan sjönk statusen på läraryrket till att idag ha förhållandevis låg lön och låg status, i takt med att fler och fler kvinnor blev lärare. Samma mönster återspeglar sig i exempelvis ideellt arbete vs lönearbete. Det är typ bara kvinnor som engagerar sig ideellt (eller i alla fall en hög andel kvinnor) inom sektorer som inte har några pengar, för det handlar om att bry sig om människor eller miljö och det är inte värt något. Medan sektorer som ger vinst, typ företag osv, där det sitter högt uppsatta manliga chefer och VD:ar och bestämmer och drar in cash, är det (åtminstone på toppen) mansdominerat. Samma mönster går även att se på universitetet. Samhällsinriktade utbildningar som den jag läser har ofta generellt fler kvinnor (hela universitetet har fler kvinnor men anyway), medan tekniska utbildningar har generellt fler män. Samhällsinriktade utbildningar leder till generellt lägre betalande jobb än tekniska utbildningar.

Andra grejen. Det är inte bara så att kvinnodominerade yrken värderas lägre än mansdominerade. Eftersom vi ju lever i ett patriarkat, samt i ett kapitalistiskt samhälle där folk jobbar ihjäl sig fastän det finns massor av arbetslösa (logics….), så är det generellt kvinnor som är hemma med barnen. Kvinnor tar ut 80 % av föräldraledigheten och män 20 %. Kvinnor halkar efter i lönestegen. Sen eftersom de har lägre lön är det också mer lönsamt om de fortsätter vara hemma när barnen är sjuka. Och vips halkar hon efter ännu mer. Dessutom jobbar hon dubbelt, eftersom hon inte bara lönearbetar utan också sköter större delen av hushållsarbetet och det emotionella arbetet. Vilket gör att hon kommer att slita ut sig snabbare än sin man (den största andel sjukskrivna är kvinnor) och behöva gå ner i tid. Vilket gör att hon tjänar ännu mindre. Och sedan blir hon fattigpensionär, fastän hon har slitit hela livet. Blir så arg på det här systemet. För det är inte valfrihet. Det är ett patriarkalt system, och vi måste ha statliga åtgärder för att kunna bryta det. Kvinnor väljer inte att vara hemma med barnen längre än sin man, för alla “väljer” ändå samma. Och hela den här karusellen cementerar och upprätthåller ett system där kvinnlig arbetskraft värderas lägre och kvinnor tjänar mindre än män.

Sorry för rörigt inlägg, blir lite spretigt men ahja. Skrev från hjärtat utan att redigera.

#5inistagram dag 9: överlevnadsstrategier

Friday, March 10th, 2017

Ja, hur överlever en i denna patriarkala, rasistiska, homofobiska, transfobiska, misogyna värld egentligen? Engagemang, samtal, att omge sig av bra människor, diskutera, analysera, organisera.

Jag har nyss börjat ju-jutsu också,  en kampsport där en lär sig självförsvar mot slag, sparkar, knivhot, strypgrepp osv. Det om något är väl en överlevnadsstrategi, och det är riktigt roligt. 🙂

#5inistagram dag 8: internationella kvinnodagen

Thursday, March 9th, 2017

Ja jag är ju lite efter dårå, eftersom det var åttonde mars och internationella kvinnodagen igår. Jag ägnade dagen åt att skriva på min hemtenta och sedan hade jag tänkt att gå ut och demonstrera men pga min grova förkylning och att det var snöblandat regn ute var jag en mycket lat åttonde mars:are och stannade hemma fram till halv sju-tiden då jag infann mig på Bengans där vi i Kvinna till kvinna hade åttonde mars-fest. Den blev riktigt lyckad! Drygt 13000 kr drog vi in, och mitt tal (som jag höll med mycket kraxig och hes stämma) blev mycket uppskattat och fick massa applåder. Var en sån adrenalinkick. Jag tänkte att jag kan skriva om #5inistagram dag 8 som jag avslutade mitt tal:

“Idag är det Internationella Kvinnodagen, och jag läste imorse att i Danmark så säger de “God kampdag” idag. Jag kan inte garantera att detta är sant eftersom jag läste det på instagram, men jag tyckte i alla fall om uttrycket.

För idag säger vi inte grattis till att kvinnor utesluts från beslutsningsprocesserna för fred och konflikt.

Vi säger inte grattis till att kvinnor saknar makt över sina egna kroppar.

Vi säger inte grattis till att kvinnor och barn är de som drabbas värst av de klimatförändringar som vi i väst orsakar, eller av de krig som män startar och för.

Vi säger inte grattis idag på internationella kvinnodagen. Utan vi säger GOD KAMPDAG och fortsätter vår kampför en jämställd värld fri från alla typer av förtryck!”

*massa applåder*

Ja det var kul igår, även om jag inte stannade så länge pga förkylningen. Men talet höll jag, och det blev uppskattat, och min poäng gick fram. Krossa patriarkatet, rasismen, klassamhället. I am not free until everyone is free. Nu fortsätter kampen.

#5inistagram dag 7: att kvinnofieras

Wednesday, March 8th, 2017

Igår den 7e mars var temat i #5inistagram-utmaningen “att kvinnofieras”. Att kvinnofieras. Vad betyder det? Jag tolkar det som det som sker i samhället mot personer som läses som kvinnor. För i sann Judith Butler och Simone de Beauvoir-anda, tror jag att allt är konstruktioner (men inte mindre viktiga för det), inklusive kön, och att vi inte föds till kvinnor, utan vi blir det. Vi kvinnofieras.

Vi har vissa biologiska skillnader, som att flickor mognar lite snabbare än pojkar eller att män har lättare att bygga muskler. Osv. Men barn föds som blank pages, fria från fördomar och förutfattade meningar, och sedan är det samhället och vuxenvärlden som fyller de här blanka sidorna med en massa patriarkal skit. Kvinnofieringen är när det första folk frågar nyblivna föräldrar är “vad är det för kön?”, för det är viktigt att veta om det är en pojke eller flicka så att en vet hur en skall bete sig. Kvinnofieringen är när flickor får rosa dop-kort med gulliga motiv. Kvinnofieringen är när flickor hjälper till att tolka vad pojkarna vill för dagisfröknarna (förlåt förskolelärarna). Kvinnofieringen är när flickor får ta mindre plats i klassrummet. Kvinnofieringen är när flickor får börja på dans och ridsport. När flickor får barbiedockor att leka med. Kvinnofieringen är när tjejer trycks in i den smala mallen där hon skall vara sexig men inte för vulgär, smart men inte överlägsen killarna för då är hon ett hor, söt men inte för söt och bimbo, sval och play it cool men inte för mycket för då är hon för svår, lätt men inte för lätt. Osv. Kvinnofieringen är när vi från att vi föds ständigt matas, omedvetet och medvetet, av en mall av hur en kvinna skall vara. Varför tror ni att de flesta flickor gillar rosa? Att de flesta kvinnor tycker det är obekvämt att gå orakad under armhålorna? Att kvinnor har svårare för att hävda sin rätt till högre lön i lönesamtal? Har svårare att ta plats i ett rum? Att de flesta kvinnor någon gång haft ätstörningsproblem?

I ett utopiskt samhälle skulle kön inte spela någon roll. Vi skulle alla vara människor, kön skulle vara ett gränslöst spektrum utan betydelse och diskriminering ett minne blott. Men där är vi inte ännu, och ännu har kön signifikant betydelse. Därför måste vi fortsätta kämpa, fortsätta slå oss loss från den snäva mallen av Kvinnan™. Vi föds inte till kvinnor, vi blir det.

Obs, brasklapp 1: Självklart är den snäva bilden av Mannen™ också extremt skadlig och också den måste bekämpas. Vi kan inte fortsätta trycka in män i den destruktiva macho-rollen där han inte får vara känslig, gråta eller vara med sina barn, har förväntningar på sig att alltid vilja ha sex eller inte vågar prata om psykiska problem. Den kampen är också viktig. Såklart. Men nu var det kvinnofiering och kvinnor vi snackade om.

Brasklapp 2: Med kvinnor menar jag alltså de som tolkas som kvinnor. Vilka nödvändigtvis inte behöver definiera sig som kvinnor. Och vice versa.

#5inistagram dag 6: sex i gråzonen

Wednesday, March 8th, 2017

Iförrgår den 6e mars var temat på #5inistagram-utmaningen “sex i gråzonen”. Sex i gråzonen. Vad är det för nåt? För att kunna prata om vad sex i gråzonen är, så måste en först reda ut vad sex är. Sex är sexuella aktiviteter mellan en eller flera personer, där alla parter samtycker och är med på dessa aktiviteter. Därför finns det exempelvis ingenting som heter “samtyckes-sex”, för sex i sig självt kan bara utföras på premissen att alla parter samtycker, för annars är det inte sex utan våldtäkt. Make:a sure att alla parter vill ha sex – använd verbalt språk om det kroppsliga blir svårtolkat. Det är inte så jävla svårt. Alla vet någon som blivit utsatt för sexuellt våld, men ingen känner en våldtäktsman. Hur går det ihop? För att många inte ens vet om att de våldtar! Men lyssna – bara för att personen ville häromdagen betyder det inte att hen vill nu. Om personen inte är i stånd att säga nej (sover, däckad) kan den heller inte samtycka till sex. Bara för att ni har haft sex förut, är hen inte skyldig att ha sex med dig igen. Nä, inte ens om ni varit ihop i tio år och brukar ha superbra sex. Att personen vill kyssas och mysa, betyder inte att den vill ha sex. Att den säger nej flera gånger tills efter tjat får den att säga ja, är våldtäkt. Leta efter fysiska ja-signaler – att personen trycker sig mot dig brukar vara ett bra tecken. Men bara för att en person gör det betyder det inte heller att den vill ha sex! Ibland kan en känna höga förväntningar på sig för att den andra personen vill ha sex, och då tvingar en sin kropp att vara mottaglig fastän en i huvudet egentligen inte vill. Så om du är osäker – fråga! Vill du ha sex? Simple as that! Kan vi bara göra ett slut på detta gråzons-sex, där personer blir våldtagna, men inga män (ja för 98 % av alla våldtäkter begås av män) är våldtäktsmän? Statistiskt sett känner vi en allihop. Minst.

Image result for consentual sex tea

It’s as simple as tea. Bara för att en person drack te hos dig häromdagen, betyder det inte att hen vill ha det idag. Hen kanske är sugen på kaffe? Eller inget alls? Den kanske tackade ja, men insåg sen att den inte var sugen – då står du inte och tvångshäller i te på personen “men du saaa ju jaaa!!!”. Om en person är medvetslös häller du inte i den te. Och även om personen tackade ja till te häromdagen när du bjöd in den, så kanske den har hunnit ångra sig och inte alls vill ha te längre. Du blir inte arg och våldsam för att du har förberett te, utan sätter kanske på en kopp kaffe istället, eller så sitter ni och pratar utan dryck istället. Om personen säger nej så tjatar du inte på den att den ska dricka te även fast den inte vill.

 

#5inistagram dag 5: fittan, snippan, vulvan

Monday, March 6th, 2017

Igår, den 5e mars, var temat i #5inistagramutmaningen (kolla förresten in alla briljanta inlägg under hash-tagen på instagram) fittan snippan vulvan!

Vad kallade ni fittan/snippan när ni var små? Jag kan inte minnas att vi hade ett ord för det hemma hos oss. Snopp hette ju snopp, det visste alla för det sa killar hela tiden och det var liksom självklart. Men det där som tjejer hade mellan benen? Vad hette det? Mellanbena? Kissimurran? Fiffi? Framstjärten? Kan som sagt inte dra mig till minnes att jag ens kallade fittan för något när jag var liten. Är inte det sjukt – att det inte förrän fram tills ganska nyligen fanns ett ord att använda? Numera använder jag mig av två ord: fittan och snippan. Snippan när jag pratar om/med barn, för det är inte sexuellt laddat, inte för barnsligt eller konstigt (som typ kissimurran) men heller inte för kliniskt (som typ vaginan eller vulvan). Revolutionerande när det ordet kom ändå. Och det är ju också sjukt i sig – att det skall vara revolutionerande med ett ord för fittan motsvarande ordet “snopp”. Och så fittan då, som jag använder när jag pratar om/med vuxna personer. Också sjukt att jag sett asmånga trådar med frågeställningen “vad kallar ni ert könsorgan?”. Alltså – vi har liksom inte haft ett enhetligt ord för våra egna kön förrän tills ganska nyligen! It’s a sick world we’re living in. Kan vi alla bara komma överens om att återta ordet fitta och sluta använda det nedsättande. Fittor är grymma! Det är så himla motsägelsefullt med sägningar som “don’t be a pussy” när en menar att en inte skall vara feg, och “grow some balls” när en menar att en skall vara lite mer modig och tuff. Om det är något som är tufft så är det fittor – blöder i dagar, föder ut ungar och kan bli tighta och uttänjda. Balls däremot, fett ömtåliga. Fittor e bäst.

Och PS, visste ni förresten att klitoris är ett jättestort organ? Det stämmer inte som en får lära sig när en går i skolan att klittan är “en liten liten knapp som en ärta som det är skönt att ta på” typ. Nej, klitoris är ett stort organ som delar sig i skänklar runt slidgången och som gör att det är skönt att bli stimulerad på flera ställen. Klitoris är för övrigt typ 1000 gånger känsligare än vad ollon är, yäääh. Det finns alltså inget som heter “klitoris-orgasm” eller “g-punktsorgasm” – det är orgasmer som båda stimulerar klitorisorganet men på olika ställen. Det finns helt enkelt “bara” orgasm. Som en som fittbärare alltså till skillnad från kukbärare kan få flera på rad. Och som sagt klitoris är supermycket känsligare än vad ollon är – ändå är det så många fittbärare som har problem med att komma. Det säger något om hur kukfixerat det normativa sexlivet är. Men klittra på, hörrni <3 <3 <3

#5inistagram dag 4: visste du att?

Sunday, March 5th, 2017

Den 4e mars på #5inistagram-utmaningen var temat “visste du att?”. Och det känns som om det finns så många chockerande men tyvärr sanna “visste du att?”-frågor en skulle kunna ställa, vilket är så deprimerande. Visste du till exempel att kvinnor i snitt tjänar 4200 kr mindre i månaden än vad män gör? Att 98 % av alla våldtäkter begås av män? Att män är överrepresenterade i självmordsstatistiken? Att Sverige tvångssteriliserade transpersoner enda fram till och med år 2013? Att en inte kan se på en person vilket kön eller läggning den har? Att över 100 miljoner kvinnor i världen är könsstympade, vilket innebär att deras klitoris och/eller blygdläppar avlägsnats ofta utan bedövning, av outbildade personer och med smutsiga instrument? Att menstruation tvingar tjejer att stanna hemma från skolan för att det i många länder inte finns möjlighet till sanitet på skolan? Att “valfriheten” vi har i Sverige vid föräldraledighet inte är särskilt valfri eftersom alla ändå alltid väljer samma (mammor tar 70% av ledigheten och pappor 30 %)? Att vuxna pratar mycket mer med flickor än med pojkar vilket leder till att flickor lär sig prata mycket snabbare? Att flickor generellt får fler kramar och leenden än pojkar? Att “pojk-kläder” är rymligare och i tåligare material än “flick-kläder”? Att leksaker, cyklar, kläder osv inte har några kön? Att kön är en social konstruktion, men inte blir mindre viktigt för det? Att det inte finns bara två kön? Att ordet “tabu” kommer från ett ord som betyder menstruation?

Men en sak som jag blev förvånad över, och som var nytt för mig första gången jag hörde om det, var endometrios. Visste ni att var tionde menstruerande person har endometrios? Det innebär att det är ungefär dubbelt så vanligat som celiaki, dvs glutenintolerans. Ändå vet typ ingen var endometrios är. Så jag skall upplysa er. Om en har endometrios har en mycket ont vid menstruation, pga att livmodersslemhinnan finns på andra ställen än runt livmodern vilket i sin tur orsakar inflammation. Vanliga symptom på endometrios är: smärta vid menstruation, smärta vid ägglossning, smärta vid omslutande/penetrerande sex, smärta när en kissar, smärta när en bajsar, smärta i bäckenet, korsryggen, buken, svårt att bli gravid, mellanblödningar, riklig mens, IBS-mage, känna sig allmänt sjuk, blod i urin och avföring vid mens, och i sällsynta fall till och med död. Jaha, tänker ni, och vad beror detta på nu då? Ingen vet. Nähä, men vad kan en göra åt det då? Det finns tyvärr ingen medicin eller behandling men om du har tur kan du lindra symptomen och kaaanske växer sjukdomen bort av sig själv. I snitt dröjer dett åtta år (åtta år!!!) innan en får diagnosen, och forskningen på sjukdomen är mycket begränsad för att det är så svårt att få forskningsanslag då sjukdomen anses vara en “kvinnosjukdom” och därmed inte prioriterad. Alltså förstår ni hur sjukt det här är? Att menstruerande personer skall behöva gå på läkarbesök efter läkarbesök, aldrig bli trodda eller tagna på allvar och stå ut med kronisk smärta i åtta år innan de får en diagnos, och sedan finns det ändå inget som botar sjukdomen? För jävligt. Avgå alla

#5inistagram dag 3: kärlekskneget

Sunday, March 5th, 2017

Den tredje mars på Flickvänsmaterialets mars-utmaning (apropå Internationella kvinnodagen 8e mars) var temat “kärlekskneget”. För mig är kärlekskneget, eller emotional labour/emotionellt arbete, ett relativt nytt begrepp som jag blev först bekant med via det här extremt delade och uppmärksammade blogginlägget av Ensam mamma röker. För att citera:

“En del skriver om det till typ ”naturlig kvinnlighet”. En del kallar det ”emotional labour”. Men de allra flesta kallar det ingenting (än). Ändå vet alla kvinnor vet vad det är. Det är när du för tusende gången påminner din pojkvän om att hans polare fyller år på lördag. Det är när du pratar med hans snustorra morsa om att ni ska komma på släktfesten som han skiter i. Det är när du köper den där bulljäveln som han gillar när du bara råkar gå förbi bageriet en tisdagseftermiddag. Det är när du mitt i dina egna tårar, tar dig tid att förklara för honom vad han ska göra när du är ledsen. Det är när du reder ut hans känslor, och bekräftar dem. Det är när du styr upp så ni börjar spara pengar för att kunna åka bort tillsammans. Det är när du tar upp saker som ni behöver prata om i er relation. Det är när du inför en städdag, för att slippa säga till honom att städa. Det är när du förklarar för barnen hur mycket han älskar dem trots att han alltid är på jobbet eller är ”lite trött”. Det är när du tar initiativ till att ni ska göra saker ihop. Det är när du bekräftar honom sexuellt för att han inte ska bli ledsen. Det är när du går hem när han vill gå hem. Det är när du registrerar om hans favoritlag vann eller förlorade, fast du skiter i. Det är kärlek. Allt det där vi gör när vi älskar. Men det är inte kärlek som en maxad känsla inombords. Det är kärlekspraktiken, det man praktiskt, i verkligheten gör som uttryck för kärlek och omtanke.”

Jag känner ärligt talat faktiskt, tack och lov får en väl sig, inte igen mig själv särskilt mycket i detta. Dels för att min nuvarande partner är extremt bra på känslor och vet ofta hur/vad jag känner innan jag vet det själv. Dels för att jag strävar efter ett feministiskt och jämställt förhållande och kan vara ganska känslokall (hehe). Men vissa saker känner jag igen mig i. Många saker känner jag igen hos mina föräldrar eller andra heteropar en känner. Många saker känner jag igen från mitt första förhållande. Emotional labour handlar ju inte bara om det emotionella arbetet i ett kärleksförhållande utan i förhållanden generellt, och det här med antalet frågor kvinnor vs män stället är ett klockrent exempel på hur det generellt alltid är kvinnor som står för den goda stämningen, som för samtalet vidare, som frågar och frågar och som sen är emotionellt utmattade medan männen går hem och tycker att samtalet var skittrevligt.

Emotional labour är dock så himla svårt, för i olikhet med exempelvis hemarbete så går det liksom inte att räkna på. Det är lätt att säga att “jag har diskat hela veckan, och lagar alltid mat, vi lever ojämställt och vi måste ändra på det”. Men emotionellt arbete? Det går liksom inte att hindra sina känslor eller o-tänka sina tankar. Hur skall kvinnor göra när de vet att det blir så mycket trevligare stämning om de frågar hur hans dag varit och får välja mellan att inte få en fråga tillbaka och få berätta om sin egen dag, eller acceptera att han inte kommer ställa frågan tillbaka och helt sonika berätta om sin dag ändå? När de vet att relationen mellan han och hans mamma kommer förbättras om de bjuder in henne också, och får välja mellan att påminna honom att ringa henne, eller att barnen inte får en närvarande farmor eftersom han inte ringer henne självmant? När kvinnor håller alla barnens idrottsdagar och läxor i huvudet och får välja mellan att alltid ta ansvaret för att packa ner gympakläder och matsäckar och påminna om läxor, eller att barnen glömmer detta för att han har ingen koll på det? När kvinnor får ansvaret att projektleda vardagslivet för om hon inte gör det så kommer familjen att krascha? När hon vet exakt vad som finns i kylskåpet för det är hon som lagar vardagsmaten? Osv osv osv. Det är emotional labour. Och det är nästa stora feministiska kamp att ta, och en fråga en ständigt måste arbeta med att i ett förhållande få jämställd. Men please hörrni, gå in och —> läs på Ensam mamma röker <—. Det är ett mycket bra inlägg.