De polyglotta älskarna

Har läst Den Polyglotta Älskarna nu också, av Lina Wolff. En speciell bok. Var tvungna att googla på vad polyglott betyder, och det betyder “två- eller flerspråkig person” uppleser jag er härmed om. Titeln syftar till titeln på ett manuskript som figurerar i bokens alla tre delar. I den första delen möter läsaren Ellinor som via en date:ing-sida träffar den något våldsbenägne och fete litteraturkritikern Callisto, vars käraste ägodel just nu är ett manuskript i sitt enda exemplar av litteraturkritikerns favoritförfattare. I andra delen träffar läsaren manuskript-författaren själv, Max Lamas, ständigt på jakt efter den perfekta kvinnan. Och tredje delen tar läsaren till Italien och en gammal rik markisinnas dotterdotter, vars familj för en tid får besök av författaren som under denna tid börjar skriva på sitt manuskript. De tre delarna är alltså på ett sätt bakvända; det som händer sist kommer först, och tvärt om. Delarna hänger dock bara väldigt subtilt ihop, och en måste som läsare anstränga sig för att hänga med hur Wolff skickligt knyter ihop alla tre delar.

Wolff skildrar också skickligt porträtt av rent ut sagt vidriga män, och vad deras misogyna bild av kvinnor gör med kvinnor. En bok som på olika sätt smärtsamt skildrar den äckliga manliga blicken helt enkelt. En läsvärd bok, även om den var lite svår att förstå sig på. En skicklig bok, som jag nog måste läsa om. Men jag rekommenderar den för intressant läsning!