Har läst novellsamlingen För mycket lycka av Alice Munro här i Kroatien. Tio noveller som gör nedslag i olika människoliv. Det alla har gemensamt är att de porträtterar en lång tidsram, hela liv, vilket ändå är skickligt gjort på några få sidor. Alla har också gemensamt att de som sagt gör nedslag mitt i människors liv, och lämnar också dessa människor mitt i. Således undrade jag ofta; vad var egentligen poängen med den här novellen? Jag tyckte med andra ord boken var sådär. I slutet slarvläste jag mest för att boken skulle ta slut. Den sista novellen som hela boken är betitlad efter, om den ryska kvinnan som blev Sveriges första matematik-professor under tidigt 1900-tal, tyckte jag bäst om men annars tyckte jag boken var medioker på sin höjd. Funkar som tidsfördriv men skulle ej rekommendera.
