Igår (söndag) tog vi bilen söderut eftersom det passade för Gustav och Thomas som sedan skulle vidare tillbaka till Falun, och åkte till Fulufjället som är en av Sveriges nationalparker. Där finns även Sveriges högsta vattenfall med en fri fallhöjd på 70 meter vilket var vårt utflyktsmål! Ca 4 km rundvandring, så det passade vår yngsta medlem i sällskapet. Vägen till fallet gick genom vacker granurskog och myrmark och korsade flera vattendrag och bäckar. Otroligt vackert! Titta bara hur vackert träden speglar sig i i den här tjärnen:
Jag lärde Gustav att man kan äta de späda granskotten, så han gick och samlade till soppan hela vägen haha, så gullig.
På vägen korsade vi bland annat en liten fors med hjälp av en bro, där det blev obligatorisk foto-paus. Så otroligt vacker natur! Pristine wilderness.
Och så kom vi fram till målet för promenaden: Njupeskärsfallet! Så mäktigt. Vädret var redan disigt med hög luftfuktighet, men i ravinen där fallet är är det tydligen alltid hög luftfuktighet och regnmoln. Vi ooh:ade och aah:ade till detta naturens konstverk. Och såhär tidigt på sommaren är det så vackra färger också! Det gröna är liksom limegrönt, för det är så nytt och klorofylligt.
Gustav hade undrat när vi egentligen skulle laga den där soppan som han plockat granskott till, så på en platå nästan direkt efter fallet sattte vi oss ner för att kirra lunch. Jag värmde på pasta och bolognese (frystorkad vegansk från Blå bandet – bara att addera varmt vatten) på trangiaköket och jävlarrrr vad gott det är att äta varm mat utomhus. Life ändå. På väg tillbaka passerade vi sedan en skog av gammeltallar, med träd på över 500 år. Mäktigt att tänka på hur många årstider och livsöden som passerat dessa träd. När vi kom tillbaka till Naturum och parkeringen vinkade vi av Gustav och Thomas och körde tillbaka till Idre. Klart slut på ännj en fin dag!
