Ah. Ibland får man faktiskt säga så. För jag är så JÄÄÄÄÄÄKLA nöjd och stolt över mig själv!! Vi hade ju nämligen orientering idag. På förmiddagen är det lite stjärnorientering, friorientering, kart- och kompassläsnings-stationer mm, själva riktiga orienteringen med 20 kontroller är på eftermiddagen och i år var det i Toröd som var ganska skönt eftersom det var relativt välkända terränger för mig. Hur som helst, jag har ju VG i idrott men jag vill så gärna höja mig, och jag vet att jag är nära, i förra matrisen skrev idrottsläraren “fortsätt kämpa på så får vi se vart det leder…”. Och när det gäller orientering, för att nå högsta betyget där så skall man springa ensam (och så klart lyckas någorlunda bra). I åttan så ville jag springa ensam för att visa framfötterna inför idrottsbetygen, men då fanns det inga kartor så det räckte. Ja, vi är ju 9D så det är någon slags tradition att vi alltid skall starta sist i allting, och då hade helt enkelt kartorna tagit slut, så jag var tvungen att springa med en annan för att kartorna skulle räcka. Idag däremot, hade jag sagt i förväg att jag absolut måste ha en egen karta. Vi startade ju sist så klart, men denna gång fanns det kartor. Vi hade 1,5 h på oss och det var 20 kontroller, vissa 1-poängare som i princip ligger på stigen och vissa två 5-poängare som är väldigt otillgängliga. Och jag sprang själv. Fast i början så sprang Wille, Erik och Fanny med (efter) mig, så jag hittade många kontroller i början så tog de andra dem efter mig, haha. Men det var ju iförsig för att jag var först. Men sedan delade vi på oss och jag sprang helt själv. Jag hittade båda 5-poängarna! Den första hittade jag först, sen pekade jag åt Wille o co. var den var, men det låg en idrottslärare där i riset och spionerade på oss, och jag såg att hon såg att jag hittade denna svåra kontrollen själv, så hoppas nu att hon förmedlar detta till min egen idrottslärare. Det var vid den andra 5-poängarna som vi splittrade på oss, Fanny ville ta en annan först, men jag ville ta 5-poängaren. Det kändes som jag var helt själv för det var typ ingen annan där och jag kände mig helt lost, för den borde vara där där jag var. Letade en stund men till slut hittade jag den, väldigt stolt! Kunde inte låta bli att tjuta lite, haha. Sedan fortsatte jag banan och prickade in kontroll efter kontroll. Dock på tillbaka-vägen, så fastnade jag vid en som egentligen var jätteenkel, men jag tyckte att den skulle vara 50 m innan den var, så när jag letat där i typ 10 min så bestämde jag mig för att skita i den, sprang lite längre fram, och hittade den. Surt eftersom det var på slutet och tiden började rinna ut. P.g.a detta segande så hann jag inte med nr 17 som var lite åt tjotahejti, jag hade en kvart kvar och jag orkade bara inte ta den, kom hellre i tid. Men jag tog alla kontroller utom nr 17! Fattar ni eller? Ensam också! SÅ JÄKLA NÖJD ÄR JAG. Och stolt. Jag var bäst i klassen! Tror jag var bäst av alla tjejerna i nian också. Slog t.o.m. en tjejkompis som jag alltid tävlar med vad gäller idrotten, fastän hon egentligen är duktigare och mer vältränad än jag. Men ibland vinner jag, och den här gången gjorde jag det! Hon missade nämligen en 5-poängare, jag missade denna 2-poängaren (nr 17) så jag “vann”. Och shit vad jag är nöjd och stolt! Ursäkta att jag upprepar mig, men jag måste få skryta lite 😀 Nu finns det god chans för mig att höja mig!
Förutom att jag orienterade och sprang runt i skogen hela dagen, så red jag Falco en timme efteråt, de står ju precis bredvid. Underbar ridtur i solen, gick megabra! Red ut en sväng i skogen med skritt och trav, han var så glad så. Sedan två rejäla galopper där jag när jag hade fritt fram släppte honom och bara gasade, så jäkla roligt och vilken kick att galoppera så snabbt! Tog samma backe två gånger, han tyckte det var riktigt kul. På hemvägen hade han såklart mycket energi vilket jag utnyttjade genom att samla ihop honom i trav hela vägen hem, övade öppna, skänkelvikning, längningar mm på vägen. Falco tycker ju nämligen att det är dötrist med dressyr, så inne på dressyrbanan i paddocken så tappar han all energi och är jätteseg och tråkig att rida och man får bara driva hela tiden. Men så fort ett hinder plockas fram (eller man är på väg hemåt när man är ute) så tänder han till och blir en helt annan häst. Därför är det jättebra att göra dressyrövningar ute på vägen hem eftersom han då har mycket energi och bjudning att utnyttja.
Väl hemma i stallet igen ringde jag mamma men hon kunde inte prata just då. En halvtimmne senare ringer hon och säger att jag får gå hem eller ringa pappa. Jaha, tack för den, hon kunde väl sagt det en halvtimma tidigare så hade jag varit hemma nu? Men men, inte mycket att göra, bara att börja knalla. Så då gick jag hemåt genom den skog jag några timmar tidigare orienterat i. Tog 40 min, när jag var hemma satte jag mig här och kände hur hela benen bara stack för att jag använt dem så mycket idag. Nu är jag verkligen helt slut. Ca tre timmars orientering, en timmes ridning, och en rejäl promenad på det. Fatta att jag är helt död nu. Nu skall jag duscha, sen blir det bara datorn och sängen, tänker inte alls ha dåligt samvete av att sitta vid datorn när det är så fint ute, för jag orkar verkligen ingenting. Ååh, nu skall jag duschaaaaa<3 Ses!
//ALiCE med ICE, lalala
