Hej hej! Som ni märker har inte internet-tillgången varit på topp, så en massa inlägg kommer komma i rad men det får ni stå ut med. Kanske kommer jag skriva samma sak imorgon för att jag inte fått tag på internet idag heller, men det märker vi! 🙂
Idag har vi haft en heldag i Varanasi, och vi började i Sarnath-parken. Sarnath-parken, eller hjort-parken som den också kallas av någon anledning som jag inte minns, är väldigt viktig för buddhisterna eftersom det var här Buddha höll sitt första tal! I parken fanns en s.k. stupa där en massa buddhister satt och mässade.
Efter park-besöket tittade vi in en sväng i det arkeologiska museet som låg intill, där massa gamla buddha-skulpturer fanns. Där träffade vi också några glada thailändare. Det går faktiskt en flyglinje varannan dag hit till Varanasi från Bangkok, just för att det är så många buddhister som vill åka hit.
Vi besökte också ett buddhistiskt tempel, där vi precis som när vi besökte tempel i Thailand för tio år sen, fick ta av oss skorna och täcka knän och axlar.
Innan vi åkte tillbaka till hotellet för lunch hann vi också med en 25 meter hög Buddha-staty som thailändarna byggt….
…samt ett litet besök på ett väveri. Vi fick se hur de vävde sina vackra tyger och såklart visade de upp en massa olika tyger. Med den gamla tekniken av väveri behövdes två personer, och tillsammans kunde dom väva tre cm per dag ungefär… Herregud så tidskrävande!!
Efter lunch hann vi med lite sol och bad vid poolen, och sen åkte vi vid halv fem-tiden med riksha ner till Ganges, fast vi fick gå sista biten eftersom inga fordon får åka ända till vattnet (fast det är det många som inte bryr sig om). Vid “ghatet”, (ghat = trappa ner till floden) myllrade det av folk som förberedde sig för kvällens arti-ceremoni, och så en och annan ko och massor av försäljare. Första bilden: Olivia och pappa i rikshan, andra bilden: när vi kom ner till Ganges.
När vi tagit oss igenom folkmassan, några klistermärken (köpta från en kvinna som blivit utsatt för ett mordförsök – hennes man hade hällt fotogen över henne och tänt på på grund av att familjen inte kunde betala honom hemgiften, men kvinnan klarade sig, dock idag illa ärrad) och indiska färger rikare (tänkte det kunde vara en bra present till Moa och Linn!) hoppade vi på en båt för att åka ut på Ganges. Vi blev rodda en bit bort där likbränning pågick. Vi fick inte fota på nära håll men vi kunde se några kroppar inlindade i skynken som skulle brännas, ett par eldar och massor av folk. En ko och några hundar mitt bland alla likbränningar också. För oss västerlänningar ter det sig en aning makabert – hur man bränner liken och slänger askan (eller halvbrända kroppar om inte pengarna räckte till tillräckligt med ved) – men på något sätt var det vackert också. Vi kom dit medan det fortfarande var ljust (första bilden) men solen gick ner snabbt och snart var det mörkt (andra bilden).
Ganges är alltså en mycket helig flod. Men den är ganska skitig också, som ni ser. Vår guide varnade oss för att inte bli chockade om ett litet bebislik flöt förbi (barn under ett år och folk med vissa sjukdomar bränner man inte), men inga sådana upptäckter tack och lov.
Den här artu-ceremonin hålls varje kväll, och några tusen människor samlades nere vid ghatet vi såg. Vid en artu-ceremoni hyllar man en gud, i det här fallet guden Ganga såklart. Det var mäktigt och vackert att se ceremonin från båten, det var ett folkhav av människor och så några män längst fram som ledde det hela och som höll på med eld och mässade. De två första bilderna är när det inte riktigt börjat än, innan vi rodde bort till likbränningen, och den tredje bilden är när ceremonin är i full gång.
Vägen hem från Ganges kan beskrivas med ett ord: KAOS. Vi gick första biten, upp för trapporna, genom alla stånd som säljer frukter och grönsaker, kläder, smycken, leksaker, klockor, skor, kryddor, vykort, mat och allt däremellan, trängandes med tusen andra människor. När vi kommit ut ur gång-sektionen där fordonen inte får vara åkte vi riksha tillbaka. Och vilken pers. (Riksha är förresten en trehjulig cykel med en liten sitt-sektion på de två hjulen där bak där man alltså sitter). Det var verkligen kaos i början och vi kom ingenstans. ALLA skall ÖVERALLT och alla skall komma först men ingen kommer någonstans alls. Och alla tutar och plingar och skriker och puttar på varandra, folk korsar gatorna genom de få luckor som dyker upp, kor och hundar trängs med bilar, tuk-tuks, mopeder, motorcyklar, cyklar, rikshas och gående. Och alla tutar, hela tiden. Proppen löstes så småningom upp så att vi kom någonstans, men trafiken är verkligen galen här. Så mycket ljud av allt tutande, och så många olika trafikanter som kör åt alla håll, visar noll hänsyn och hänger på tutan. Jag är fortfarande helt trött i öronen, haha.
När jag skriver detta ligger jag i sängen, vi har precis ätit en sen middag och jag ska strax sova, tredje sista natten här i Indien. Det här inlägget kommer dock förhoppningsvis publiceras imorgon kväll pga obefintligt wifi, men det får ni stå ut med som sagt! Det har i alla fall varit en spännande och omtumlande dag, och det är allt lite magi över Ganges. Imorgon skall vi upp tidigt och se soluppgången vid floden så nu ska jag sussa. Hoppas inte det är lika jobbig trafik imorgon.. Kram och godnatt från Varanasi!
//ALiCE med ICE
