phiew

November 8th, 2020

Rörd till tårar av klippet ovan, och av Kamala Harris victory speech. Thank god att Trump äntligen försvinner. Representation matters.

Första dagen som lärarvikarie

November 2nd, 2020

Phiew, jag har överlevt första dagen som lärarvikarie! Jag är numera alltså anställd på Göteborgs stad på timmar för lärarvikarie i högstadiet på Sydöstra Hisingen eftersom det är där jag bor. Och eftersom jag läser KPU (kompletterande pedagogisk utbildning) är jag entitled till 160 kr/h + semesterersättning 13 % så det är ju nice. Genidrag det där att hoppa på den utbildningen alltså, har inte lagt ner många timmar den här terminen men kommer ändå ha pluggat 15 hp till jul och ha 75 högskolepoäng kvar till att bli legitimerad lärare (som alltså i normala fall är 300 hp). Det är ju visserligen en plan B, vill ju fortfarande doktorera inom negative emissions eller jobba inom universitet på nåt sätt, men det här är bra så länge.

Och ja, idag hade jag min första dag, vilket var på Svartedalsskolan i Biskopsgården. Som den tidspessimist jag är åkte jag hemifrån en timme innan det började fastän det enligt google maps skulle ta typ 12 min att cykla, men det var tur för när jag kom dit var det ingen skola där – det var gamla uppgifter i bemanningssystemet. Sån tur var hade jag gjort min research kvällen innan och visste att skolan i normala fall ligger just i Biskop (typ granne med där jag bodde våren 2018!), men att högstadiet varit i gamla Lundbygymnasiets lokaler, men de måste ha flyttat tillbaka för som sagt – skolan var tom. Kom alltså en kvart innan utsatt tid iallafall, fastän jag kört fel. Väl där uppstod nya problem. Först fick jag leta efter klassrummet _hur_länge_som_helst_, och kollegorna hade inte så bra koll dom heller eftersom det är helt nybyggt och de är nyinflyttade. Sen funkade inte nyckeln jag hade fått. Sen när jag väl kom in med en ny nyckel satt det redan nån och gjorde prov där, vars lärare påstod att de bokat klassrummet. Sen hittade jag ingen whiteboardpenna. Sen efter kanske 4e rundan på expeditionen stötte jag av rena slumpen på en lärare som jag tydligen skulle vara tillsammans med? skönt, eftersom han hade en plan och kände eleverna – jag hade ju förberett mig på att gå in själv hela veckan – men också konstigt att jag blev informerad om det genom en slump. Även andra lektionen var med ytterligare en annan lärare som också hade en plan, så det var ju väldigt skönt. Ska vara med henne resten av veckan också.

Så japp. Jag överlevde, trots missödena. Haha.

Hisingsparken, corona-test och Mao:s Kina

October 31st, 2020

I onsdags morse började jag känna mig lite snuvig. Tänkte dock inte mer på det, förrän jag på kvällen insåg att jag ju snorat nu en hel dag, och att om det inte är bättre imorgon måste jag nog ta ett corona-test. Så på torsdagen vaknade jag upp, fortfarande snuvig. Inga andra symptom dock, men med de skärpta reglerna samma dag kändes det verkligen som att jag måste vara på säkra sidan – och jag ringde också vårdcentralen som sa att jag skulle boka test. Först hittade jag inga lediga test-tider förrän på fredagen, men sedan kollade jag vårdcentraler i hela Göteborg och Gamlestan hade en tid över på eftermiddagen. Tjohoo! Cyklade dit och tog mitt test. Som för övrigt var HEMSKT. En tops långt långt ner i svalget så att kräkreflexerna vaknar (tur det var längesedan jag ätit!), sedan en tops långt långt upp i näsan så att tårarna sprutar och jag hade tvångstanke att om jag stöter huvudet neråt/framåt nu kommer topsen åka rakt upp i hjärnan. Sedan spotta i kopp, med spott som var alldeles slemmigt efter luftgångarnas hårda treatment alldeles nyss. Men sjuksköterskan var bedårande och jag kände sådan ENORM tacksamhet till Sveriges välfärdssystem, och till alla underbetalda sjuksköterskor och undersköterskor som kämpar på i pandemin. Kände sådan VÄRME för er, TACK hörrni. Ni är bäst och ni bär världen på era axlar just nu.

sjuk tjej

Anyway, när en tagit corona-test räknas en som smittad until proven wrong. Så det var bara att börja karantäna där på torsdag-eftermiddagen. Ställde in planer på att träffa Mim och Popp och har varit hemma sedan dess, får nog besked på måndag eller tisdag. Men just nu (lördag kväll) är det faktiskt bättre och efter två dagar av konstant rinnande näsa är det mycket bättre nu. Men jag måste ändå stanna inne ifall jag nu skulle vara smittad (men det tror jag verkligen inte). Men idag tog jag faktiskt cykeln till Hisingsparken för att njuta lite av solen, på långt avstånd från alla andra såklart.

Tog mitt pick och pack och gick omkring lite på måfå i två timmar och njöt av fint väder och att löven inte ramlat av ännu. Denna hösten har gått så sjukt fort för mig, men ännu är löven kvar och färgerna är så vackra.

Sen slog jag läger med ett träd som ryggstöd och hällde hett termos-vatten på en kåsa med nudlar, som fick bli lunch. Med varmt te och choklad som efterrätt. Njut!

Satt och läste i nån timme innan jag började bli kall/rastlös. Läser just nu Wild Swans: Three daughters of China som är en som en roman, fast den berättar en sann historia om tre generationer kvinnor – den första vars fötter bands, den andra som växer upp under Kommunistiska Revolutionen, och den tredje – bokens författare – som indoktrineras i Maos Kina och så småningom börjar ifrågasätta det. intressant bok och jag lär mig så mycket, om Kinas historia framför allt. Rekommenderar starkt!

På väg till Lund igen

October 21st, 2020

Wow sicken pärs jag hade innan jag satte mig på tåget för en snabbvisit i Lund igen! Hyperstress i mikro-format för det var så kort, but still!! Ok så bakgrund: Paulina blev sjuk i fredags men pga helg kunde hon ej ta coronatest förrän i måndags och därför ställde jg in mig på att inte kunna åka dit idag ifall vi ej skulle hinna få resultat eller det var positivt :'( men hon fick tillbaka negativt provsvar imorse yay!! Så helt plötsligt kunde jag ställa in mig på att åka!! Allt var färdigpackat och jag var ~on fleak~ (en vill ju va sitt bästa när en ska träffa sin lover) och typ en halvtimme innan jag tänkt lämna lgh går jag ner för att boka en tvättid till när jag kommer hem på lördag. Låser lägenhetsdörren ifall att och vad tror du händer? Nyckeln fastnar i källardörren! Jag bah NOOOO. Men ok, den gick ju loss sist. Men med stigande stress när jag inser att jag ej får loss den börjar jag inse att FUCK kanske inte kommer komma väg till Lund ändå (alla mina grejer är ju inlåsta i lgh och tänk on jag måste ringa låssmed – FUCK har ju inte ens telefonen med mig – och tåget går om mindre än en timme och vilket jävla antiklimax what to doooo ?).

Ok bestämmer mig för att knacka på första bästa granne för att låna telefon och ringa fastighetsägaren Ivar Kjellberg – som ej svarar. Efter lite misslyckade samtal och minuter som går säger grannen att de har ju kontor runt hörnet! Okej, småspringer dit – visar sig att de flyttat till Vågmästaregatan 2. Fattar ju att det är i närheten men är under tidspress och har ingen telefonkarta att guida mig. Stoppar inte mindre än fyra personer för att be dem Google Maps:a åt mig – den första skickade mig fel, den andra hade tydligen ingen telefon med sig, den tredje trodde nog jag skulle råna henne för hon sa högst oövertygande att hon inte hade telefon med sig (går folk ens ut utan telefon nuförtiden!?) och först den fjärde skickade mig till rätt gata.

Hittar fastighetskontoret – som är låst (pga lunchtid) men ser tre killar ~30 i arbetskläder där inne. Skattar min lyckliga stjärna att jag klätt upp mig för Paulina – har t.o.m. eyeliner – och tillsammans med det faktum att jag bara har en tunn tight tröja på mig hahaha pga allt annat är ju inlåst i lgh – så kopplar på min Kvinnliga Charm™ och knackar desperately och de öppnar och jag hasplar ur mig att jag befinner mig i KRIS för mitt tåg går om typ 45 min och min nyckel har fastnat i källardörren och min lgh e låst!! Och att det “kanske har att göra med mina svaga nypor men nyckeln går verkligen inte att få ut och jag behöver veeeeeerkligem hjälp ASAP”. Dom ba: “inga problem vi löser nog det”.

Så fastighetsskötare Anton (japp kommer till varför jag nu vet vad fastighetsskötaren heter) följer med mig (jag tänker inom mig kaaaaan vi inte gå snabbareee) och hans nyckel låser upp lägenheten – phieeeew. Tåget går om 40 min – kommer hinna i god tid. Han får även ut nyckeln från källardörren på en sekund (asså wtf? Jag testade allt knixande jag med ju) och säger att det är just min nyckel det är fel på och att jag ska göra en felanmälan på nyckeln och hälsa att Anton har sagt att den ska göras om. Tackar så mycket för den snabba hjälpen, hinner boka min tvättid SAMT vara i god tid både till 17-bussen och tåget, där jag nu sitter sedan nån timme tillbaka på väg till Lund. Sicken pärs som sagt, men allt löste ju sig haha.

Ser förresten typ precis ut som jag gjorde för ett och ett halvt år sen. Kolla denna selfie från februari 2018:

Canvas & cava

October 16th, 2020

I tisdags var jag på konceptet “canvas & cava” – köp en flaska vin och få en canvas och färger. Jag, Mim och Jenny (och två av Jennys kompisar som behövde gå efter ett tag) målade en tavla med temat – förstås – “vin” haha. Vill göra detta igen!!

Leaving Lund with a light heart

October 10th, 2020

Jag sitter i detta nu på tåget på väg hem till Göteborg från Lund. För mer än två veckor sedan (den första oktober för att vara exakt) flyttade jag in i mitt nya place – en trea i Kville tillsammans med en gammal bekant från West Pride – men jag hann bara vara där i en natt innan jag styrde kosan till Lund. Och där har jag varit i 8 underbara dagar. Det var verkligen behövligt – Paulina var ju borta i Belgien i fem veckor, och sedan var vi i Uppsala i en vecka men ständigt omgiven av andra utan att riktigt få någon kvalitetstid bara vi. Vi behövde verkligen reconnect:a och hänga bara med varandra, och det har vi verkligen gjort de senaste dagarna. Det har varit så underbart. Det känns som jag är i en kärleksbubbla, och jag lämnar Lund med ett lätt hjärta.

Förra lördagen var jag ganska ledsen, för vi hade haft en så himla fin dag och det hade varit så underbart att få ses igen, och sorgen över att våra dagar känns räknade kom över mig som ett knytnävsslag. Jag kunde inte riktigt komma ur de negativa känslorna som sa mig: what’s the point? Postpone:ar jag bara ett heartbreak till senare snarare än förr? Hur ska vi någonsin, realistiskt, kunna fortsätta vara tillsammans?

Men sånt vet en ju aldrig. En kan faktiskt aldrig veta. Och just nu funkar det, just nu bor hon i Lund och jag i Göteborg och jag är så så kär. Vi båda vill det här och jag älskar henne. <3 Till våren kommer hon med största sannolikhet vara i Berlin, och den distansen är ju längre så vi kommer inte kunna ses lika ofta, men det är ändå samma kontinent och från Köpenhamn tar bussen drygt 9 timmar (från Gbg ca 13-15). Det går att göra på en dag – åka tidigt och komma dit på kvällen. Och jag är grundad och vet så väl hur jag vill bo i framtiden: i skogen, i ett hus, någonstans inte för långt bort från Göteborg, gärna tillsammans med ett knippe vänner. Kanske finns Paulina med i den bilden – jag hoppas – och kanske inte, men sånt går ju inte att planera. Vi får se. En sak i taget. Och just nu lämnar jag Lund med ett lätt hjärta. Te amo te amo te amo

Böcker jag läst på sistone

September 25th, 2020

The little prince – Antoine De Saint-Exupéry (1943)

Little Prince

Blev sugen på att läsa denna klassiker efter att Liv Strömqvist refererat till den i Den rödaste rosen slår ut som jag fick i julklapp. Och mamma har ett exemplar hemma på engelska som väl är närmast antikt eftersom hon använde den som läsebok i skolan ^^

Lilla prinsen är en vacker historia full av fina quotes och life lessons. Den lilla prinsen bor på en planet där han har en ros, som han tycker är det vackraste och finaste han någonsin sett. Han tar hand om henne med största ömhet, men när han ger sig ut på en resa för att se andra planeter får han se ett helt fält av rosor, som är lika vackra som hans egen på sin planet. Han blir alldeles besviken – var hon inte så unik och speciell som han hade trott ändå? Men senare på resan möter han en räv som lär honom att tålamod, ömhet, respekt och tid tillsammans med någon är det som betyder något i en relation – the foundations of love. Räven säger: “Here is my secret, a very simple secret: It is only with the heart that one can see rightly; what is essential is invisible to the eye”. Prinsen förstår att hans blomma är speciell och unik, just för att de har “tämjt” varandra (tycker kanske inte att “tämja” är rätt ord i sammanhanget men you get the point). Insåg också att en fransk quote jag tyckte var vacker som tonåring och tillochmed kalligraferade och satte upp på väggen – L’essentiel est invisible aux yeux, on ne voit bien qu’avec le coeur – är från Le petit prince. Citatet refererar just till att det är bara hjärtat som kan se det essentiella – kärleken – för det är osynligt för ögat. Och så förstår prinsen hur just hans blomma är speciell och vacker fastän det finns tusen och åter tusentals andra minst lika vackra – för att det är hans och för att han ägnat tid och kärlek åt den.

Normal People – Sally Rooney (2018)

Normal People | Rakuten Kobo Australia

Jag fick Normal people i julklapp av mamma men den låg länge oläst, jag blev inte inspirerad av varken omslaget eller bakside-texten (plus att jag kanske blev lite put-off av att serien helt plötsligt släpptes på Svt också?). I somras tog jag mig dock an den och till en början var jag inte super-imponerad men gradually började jag gilla den, i takt med att jag insåg att det här är inte bara en halvtråkig hetero-kärlekshistoria utan att det fanns många fler dimensioner, som klass, manlighet, destruktivt beteende och psykisk ohälsa. Extra kul också att den utspelar sig på Irland, jag tror aldrig jag läst en bok med så mycket Irish references? Hur som helst en läsvärd bok.

Hålla andan – Flora Wiströn (2019)

Hålla andan

Flora Wiström (född 1994) debuterade för ett par år sedan med Stanna som jag gillade skarpt, streckläste den en dag på sommarjobbet och fullkomligt slukades av världen av Stockholmsromantik, ungdomskärlek, uppbrott och att stanna eller att lämna. Hålla andan utspelar sig till skillnad från debutboken i en liten, icke-namngiven ort, och handlar inte om kärlek mellan unga tu utan om syskonkärlek. Om Stanna hade vissa mörka inslag av död och sorg, har Hålla andan mörka inslag nästan av deckar-karaktär. Den handlar om hur en syster som simmar på elit-nivå en dag plötsligt försvinner, och hur den andra systern försöker nysta ut vad som egentligen hänt genom att spendera all sin tid i simhallen.

Jag kan inte bestämma vilken bok jag gillar bäst, men klart är att jag gillar Flora Wiström och att trots att hennes böcker faller under kategorin “ung vuxen” så kommer även vuxna uppskatta dem. Enda jag har att klaga på är väl att de är lite korta. Tråkigt med bra böcker som en läser ut på en dag. 🙂

Dying to survive – Rachael Keogh (2009)

Dying to Survive: Surviving Drug Addiction by Rachael Keogh

Dying to survive hittade jag i bokhyllan hos Popp och lånade ett par dagar. Det är inget litterärt mästerverk, men ett väl så läsvärt och framförallt viktigt vittnesmål om heroinmissbruk. Det är alltså en självbiografi skriven av irländska Rachael Keogh, som började dricka alkohol och röka hasch som 11-åring och var en fullblown hereoin addict tre år senare (först var det “bara” genom rökning, men vid 15 tog hon första injektionen). Boken handlar om Rachaels liv, och berättar sakligt men samtidigt gripande om hur hon hamnade där hon hamnade, hur missbruket tar över ens liv, hennes multipla försök att ta sig ur det – och hur hon till slut lyckades. Jag tycker boken framförallt var intressant att läsa för att få ytterligare förståelse av missbruk, i synnerhet heroinmissbruk, men missbruk fungerar ju ganska lika oavsett vad det är som missbrukas. Jag tyckte speciellt en episod var väldigt talande. Det är när Rachael är på bättringsvägen, hon är ren igen men denna gången är det annorlunda för hon försöker inte längre bli clean för andras skull utan för sin egen, för att hon vill (viktig lärdom om missbruk eller andra psykiska sjukdomar som anorexi för övrigt – det är endast när personen ifråga vill bli bättre som det kan gå – ingen annan kan fixa det, bara vara ett stöd och hjälpa).

Hur som helst så har hon en partner som också är en recovering heroin addict, vilket båda vet är väldigt riskabelt men de kan inte heller ignorera sin kärlek, och de får ett barn ihop. Men en dag ringer han och har fått ett återfall, han har skjutit heroin igen. Och Rachael försöker balansera att vara en stöttande och närvarande partner i hans kamp för att bli ren igen, samtidigt som hon är väldigt skör i sitt eget tillfrisknande, och det är väldigt riskabelt för henne. Men han bedyrar att hans missbruk aldrig ska gå ut över henne och barnet, att han alltid skulle sätta dem först. Och det jag tyckte pinpoint:ade missbruk är hur Rachael beskriver att hennes vanliga nyktra pojkvän, honom hade en kunnat lita på i att han aldrig skulle låta sitt missbruk gå ut över de han älskar, inklusive sitt eget barn. Men att nu är det inte längre honom hon har att göra med, utan hans missbruk. Så länge missbruket finns där, så är det det en har att göra med – och missbruket är totalt oberäkneligt och gör vad som helst för att underhålla sig – inklusive att ljuga, manipulera och stjäla från sin egen familj. Viktig och läsvärd bok.

Se på oss nu – Geir Gulliksen (2018)

Se på oss nu - Geir Gulliksen - inbunden (9789146234913) | Adlibris  Bokhandel

Se på oss nu hittade jag på second hand nån gång i vintras och köpte för att jag läst Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap som jag tyckte om. Sedan låg den orörd länge (eftersom jag alltid har minst tre bokprojekt att läsa samtidigt) men i somras tog jag mig an den. Liksom Berättelse om ett äktenskap handlar Se på oss nu om något så ordinärt som kärlek, och om kärlek som tar slut. Men språket är sällsamt och berättarstilen såpass speciell – ärlig och ofiltrerad utan att bli rå eller obekväm – att den ordinära historien blir extraordinär att läsa om det är Geir som skrivit. Tyckte nog dock att Berättelse om ett äktenskap var bäst, men Se på oss nu är helt klart läsvärd också.

farm life

September 20th, 2020

Här är en bild från idag då vi skördade potatis! Sex säckar tog typ 4 timmar för 4 personer, det är en förberedelse för torsdagens och fredagens deliveries till kunderna. Som ni ser har Paulina äntligen kommit hit, woohooo! <3

Beans beans beans beans

September 12th, 2020

Idag är det lördag och en liten lugnare dag här på gården. Fyra av oss volontärer var lediga idag, så vi var bara fem stycken. Jag, Daisy och Sean fick i uppgift att vara ute på åkern och skörda bönor och trimma bort ogräs, och jag och Daisy tog tillfället i akt att få jobba tillsammans vilket var jättemysigt. Vi satt/hukade på varsin sida om bäddarna och letade bönor och snackade hela förmiddagen. I början skördade vi bondbönor, som jag aldrig tidigare sett i sina skidor eller ens färska, bara i tetra. Vi fick instruktioner att plocka alla som vi kunde hitta, dvs både de gröna färska (jag håller två i handen på bilden nedan) och de bruna som hunnit torka (jag håller en i handen på bild 2).

Visst är skidorna stora!? När vi kommit in och käkat elva-fika (som blev tolv-fika) fortsatte vi skördandet, och denna gång var det sockerärtor som gällde, både gröna och lila. De är mer familjära, de har jag ju faktiskt sett precis som de är och mamma har också odlat såna. Så det roligaste var bondbönorna, som vi också fick i uppdrag att skala och sortera i torra och färska.

När jobbet var klart var det dags för pizza. På lördagar är det tydligen tradition med pizza, för då görs det tomatsås av de tomater som skördats under torsdagen och fredagen till grönsakslådorna, men som inte kunnat gå till kund pga nån skavank men som fortfarande är fullt ätbara. Tänk tomatsås på ekologiska tomater skördade dagen innan, sån lyx!! Dessutom har Anders, som är in charge of gården, en enorm bakugn med pizzasten, där han också bakar bröd på egen råg och vete. Wow.

Nöjda arbetare som jobbat hårt hela dagen och nu belönas med pizza! WOHO! Bonusbild innan jag avslutar: jag och en enorm zucchini.

WWOOF:ing day 3

September 11th, 2020

Fredag idag, och grönsakslådorna har packats precis som igår. De har delivery på torsdagar och fredagar under skördetid, och det förbereder vi för under veckan. I början av veckan plockas sånt som kan lagras, som exempelvis lök och potatis, medan andra saker som sallad, tomater och gurka skördas samma dag. Idag var jag dock inte med så mycket eftersom jag hade kitchen duty och alltså lagade lunch till alla, men på morgonen var jag ute i ladgården (eller vad en skall kalla det – de har ju inte djur men men) och tvättade zucchinis och gurkor medan de andra var ute och skördade. Igår var jag dock med på fältet, och då var det pakchoi och sallad som jag skördade. Pakchoien var faktiskt riktigt jobbig – tung som satan så en bara kunde bära två i taget, och rejäla rötter som är svåra att skära av om en inte har en bra kniv (vilket jag inte hade). Salladen var betydligt mer delicate, och där fick en vara försiktig så den inte blev jordig vid plockning eftersom vi helst undviker att skölja grejer för att spara vatten.

Sköljning förresten, det slog mig igår på åkern att de här grönsakerna behöver ju inte sköljas. Det enda vi gör är att torka av jord, ibland med lite hjälp av ett vattenbad ifall de är riktigt jordiga, men vi spolar eller sköljer inte utan torkar. Det behövs ju inte eftersom de här grönsakerna bara utsatts för sol, vind och vatten och inget annat.

Lunchen jag gjorde idag var en slags spagetti bolognese typ, fast med linser istället för sojakött. Tomatsåsen gjorde jag på ekologiska tomater som gården som fått nån typ av skada eller var lite för mjuka för att komma med i grönsaksleveransen. Sån lyx att göra tomatsås av de sötaste tomaterna en kan tänka sig!!

En annan grej som en inte tänker på när en står där i butiken och köper sina grönsaker är hur de har växt. Jag visste till exempel inte att lökar liksom är lite halvt ovan jord, att en liksom kan skymta dom, medan gurkor och zucchinis växer ovan jord. Eller hur stora rötter pakchois har. Eller hur enorma zucchinis kan bli om en glömmer bort att skörda dom. En tänker inte heller på hur mycket jobb det är med skördning. Vissa saker görs väl för maskin antar jag, iallafall i industriellt jordbruk, men grönsaker är ju ändå såpass delicate att mycket ändå måste göras för hand. Typ tomater, det kan väl inte plockas för maskin, eller? Eller lök för den delen, i alla fall inte om en skall gå försiktigt utan att kliva på alla bäddar och dessutom först ens lokalisera var löken är. Fascinerande!