Ronja, 13 år, stal bilder på Sarahs son och skrev att det var hennes egen. Skyll dig själv, Sarah, säger jag.

I gårdagens Metro kan man läsa om hur Sarah upptäckte en blogg där trettonåriga Ronja levde Sarahs liv – lade upp bilder från Sahras egen blogg på sonen Movits (fast i Ronjas blogg kallades han för Benjamin) och skrev saker som “min bebis” och “bilder på prinsen”. “Det värsta är att en främmande människa använder bilder på Movits, och att hon påstår att han är hennes barn” säger Sarah. Och ja. Det är hemskt och obehagligt att en helt främmande människa stjäl ens bilder och gör dem till sina egna med en egen historia på sin egen blogg. Men jag känner ändå att här får Sarah faktiskt skylla sig själv. Jag har alltid ogillat när vuxna bloggare lägger ut bilder på sina barn, för när barnen är såpass små har de ju inget att säga till om när deras föräldrar lägger ut bilder på dem. Tänk om när de blir tillräckligt stora för att själva använda Internet och förstå konsekvenserna av att finnas på bild där (bilderna kommer alltid att snurra runt i cyperspace, öppna för allas ögon – såväl välvilliga släktingar som pedofiler) inte alls vill det, inte alls gillar att mamma/pappa lagt ut en massa bilder på dem som små, men då är det ju redan för sent.

image

“Jag har valt att vara offentlig i mitt liv som mamma, men inte i min vildaste fantasi trodde jag att något sådant här skulle hända.” säger Sarah. Nej, det kanske inte är det första man tänker på när man lägger upp alla urgulliga och mindre gulliga bilder på sin unge, att någon annan skulle kunna sno dem och hitta på en egen historia kring dem, men att inte överväga möjligheten är naivt. Jag personligen tycker det är väldigt oansvarigt att som förälder och bloggare lägga ut bilder på sina barn och/eller att skriva väldigt personliga saker om dem. Det finns flera stora bloggare – Bambi eller LadyDahmer till exempel – som gör just detta, och i övrigt är båda dessa bloggar skitbra enligt mig, men att med såpass välbesökta bloggar exponera sina barn på det sättet tycker jag är helt fel. StinaLee och Spiderchick är bättre förebilder när det gäller just detta – de har båda barn men publicerar aldrig bilder där man kan se barnens ansikten. Jag vet inte hur ni ser på det hela, men när jag i framtiden skaffar barn, och om jag i så fall fortfarande bloggar, kommer jag aldrig att publicera bilder där barnets ansikte syns, åtminstone inte så länge barnet själv inte förstår vad Internet är och kan säga sin egen mening om det hela. Barnet skall få göra sitt eget val och när hen själv är stor nog att använda Internet och eventuellt lägga ut bilder på sig själv, DÅ möjligtvis skulle jag kunna göra det. Hur tänker du kring det hela?

//ALiCE med ICE


Comments

2 responses to “Ronja, 13 år, stal bilder på Sarahs son och skrev att det var hennes egen. Skyll dig själv, Sarah, säger jag.”

  1. Jag tror att när barnen växer upp så kommer det inte vara något konstigt att man finnas på internet. Internet blir mer och mer en del av våra liv och vi lämnar ut mycket av vad vi gör i både text och bilder överallt på internet så i framtiden tror jag inte alls att någon kommer reagera över att man har lite bilder på sig själv från när man var bebis på internet.

    Sen det här med att bilderna alltid kommer att finnas på internet tror jag inte riktigt på. Sökmotorer uppdateras ständigt och det är svårt att söka och hitta något som är flera år gammalt.

    Men alla har sin egen syn på detta med bilder och internet. Vissa vuxna vill inte heller synas på internet. Men jag brukar tänka att jag lägger inte ut något som jag själv inte skulle vilja att min mamma/pappa hade lagt ut om mig. Jag skriver aldrig några pinsamma och privata saker om mina barn utan rätt så generella saker. Det känns som en bra nivå, då jag vet att andra bloggare t.ex. har skrivit om hur deras barn har kissat i sängen och sånt. Jag skulle aldrig skriva nåt liknande.

  2. Bambi “måste” väl lägga ut bilder på barnen då hennes blogg är baserad till större delen på sponsrade inlägg i barnkategorin. Att sen använda sina barn som objekt på det viset kan diskuteras. Deras barn deras val.