Språknörd

Min franska har förbättrats en massa while here i Toulouse, och det är jag så glad för. Jag kan nu skriva en text på frihand, exempelvis de båda examen jag skrivit har ju varit på frihand utan lexikon, jag började läsa Harry Potter-böckerna på franska här om dagen och det är absolut inga problem över huvud taget, kan nog ge mig på lite svårare nästa gång, jag kan hålla i konversationer, använda språket i vardagen och förstå det mesta på akademiska föreläsningar etc. Jag har helt enkelt lärt mig och förbättrats supermycket! Ordförrådet har vuxit, mycket tack vare alla olika uppsatser jag skrivit, jag har blivit säkrare, uttalet är mycket bättre och de där småfinesserna kommer naturligt på ett helt annat sätt än vad de gjorde förut.

En annan sak jag lärt mig är sådana där vardagsuttryck som är nästintill omöjliga att lära sig i skolan. Sådana där uttryck som folk slänger in hela tiden, kanske utan en direkt mening, som inte direkt finns med som glosor i skolan. Sådana där uttryck som man kanske lärt sig men som man inte direkt fattat vart, när och hur det skall användas. Sånt har jag lärt mig! Några exempel…

Donc – minns när min gamla franskalärare på högstadiet Stephan använde “donc” hela tiden och jag fattade aldrig riktigt vad det betydde. Nu använder jag det hur mycket som helst, ett superbra ord som betyder ungefär “alltså”, “följaktligen”.
Du coup – hade jag aldrig lagt märke till förrän jag kom hit till Toulouse, men det kan användas på ungefär samma sätt som “donc”. Donc (haha), ett superbra uttryck!
En fait – lärde jag mig i Montpellier men har inte blivit naturligt i mitt språk förrän nu här i Toulouse, och nu använder jag det ofta. Motsvarar ungefär engelskans “in fact”.
Bref – roligt ord som jag inte catchade upp förrän här i Toulouse. Man använder det typ när man vill “komma till pudelns kärna”, kanske har man räknat upp en massa grejer eller pratat jättelänge runt det man egentligen skall säga, så då kan man använda “Bon, bref!”. Typ. Ish.
Pas de tout – betyder kort och gott “inte alls” eller “inte det minsta”. Så bra och kommer naturligt nu.
Personne  franskan är ju lite knepigt vad gäller negationer; man får lära sig i skolan att det är ne + negationsord. Typ ne pas = inte (och så skall man ha verbet där emellan, typ “Je ne suis pas Charlie” = Jag är inte Charlie”). “Ingen” heter ne personne. Men oftast skiter man i “ne”:et i vardagstal, och när det gäller “inte” är det ju rätt logiskt och så mycket enklare; “Je suis pas Charlie”, man fattar ändå. Men som icke-fransk tycker jag det är förvirrande när man struntar i “ne”:et när det gäller “ingen”, för då blir det “Personne est là” för “ingen är där”, men om man inte visste bättre hade man ju översatt det som “personen är där” vilket ju är raka motsatsen till att “ingen” skulle vara där. Förvirrande. Men jag har lär mig i alla fall 😉
Bah – Haha detta uttryck är så roligt och knäppt. Skulle kunna översättas med “tjaaa” (alltså eftertänksamma tja:et och inte hej-tja:et). Kommer dock inte så naturligt i mitt språk men kul uttryck i alla fall som man inte direkt lär sig i skolan.
On va/est/a osv… – Alltså DET HÄR! När jag pratade med min bästa franskalärare Josefin innan jul om detta, sa hon att vi visst nämnt det i klassen, men jag hade då inte förstått detta uttryck som används hela tiden, utan snappade upp det först i Montpellier. Och tur är väl det för annars hade det låtit väldigt konstigt. Såhär: ordet för “vi” är “nous”, så till exempel om man pratar om “vi” som grupp borde man rimligtvis använda ordet “nous”, men nehejdu, det gör man inte i franskan, utan av nån anledning så använder man “on” som motsvarar engelskans “one” eller svenskans “man” (eller “en”). Alltså, om man vill säga “vi skall åka” eller “vi träffades” så säger man “on va partir” och “on a rencontré” vilket ordagrant betyder “man skall åka” och “man träffades”. Weird, huh? Men så funkar franskan. Har jag lärt mig nu.
Ouais – så bra. Slang för “oui” så det låter typ som “ouä”. Använder hela tiden.
Voilà – tja, “voilà” har man ju hört förut men nu har jag på riktigt fått kläm på hur det används och använder det numera själv också. Kan användas t.ex. i en konversation om någon säger någonting man själv tänkt säga/håller med om kan man säga “voilà” som bekräftelse och fortsätta, eller om man t.ex. ombeds skriva under någonting kan man säga “voilà” när underskriften är klar. Omöjligt att översätta. Men kanske som “precis” och “sådärja!”.
Si tu veux/si vous voulez – detta är något högst mystiskt som jag upptäckt här i Toulouse. Betyder ordagrant “om du/ni vill” men används efter ett statement/påstående/fakta, t.ex. “Jamestown var den första kolonin i Nordamerika, si vous voulez”. ???? Så det används inte som “om du/ni vill” för Jamestown var ju faktiskt den första kolonin i Nordamerika, utan som någon slags utfyllnad efter att man berättat något. Finner det mycket mystiskt, men nytt uttryck i registret i alla fall.
Alors – detta är sååå bra, använder det mycket både i tal och skrift fast egentligen är det väl mer talspråk. Kan användas typ som svenskans “så”; efter att man t.ex. snackat om att man skall ge sig av kanske man kan säga efter en stund “så, ska vi ge oss av nu då?”. Typ så. “Alors, est-ce qu’on va partir?”. Fast svårt att förklara kan användas till mycket. Men bra uttryck i alla fall <3 <3
Ainsi de suite – har används mycket i mina uppsatser. Ungefär som “etc” men snyggare enligt mig. Kan översättas som “och så vidare”.
Alors que – också lärt mig genom mitt uppsatsskrivande och jag använder det numera också i talspråk! Kan översättas som “medan” när man jämför grejer, typ “idag var det fint väder medan imorgon skall det bli dåligt väder”; “aujourd’hui il fait beau alors que demain il fera mauvais”.
Au contraire de – lite som “alors que”, kan översättas med “till skillnad från”. Så bra i uppsatser!
Tu vas bien?/ça te vas?/ça va avec toi?/tout va bien? – alltså man har ju hört “Ça va” X antal gånger, det kan varenda liten kotte som i övrigt inte talar ett ord franska. Betyder ordagrant tyyyp “det går” men använts till hur mycket som helst; “hur går det?”, “hur är det?”, “går det bra?”, “är det okej för dig?”, “hur känns det?” osv men kan också användas som svar, typ “jodå”, “det går bra”, “det är bra” osv. Poängen är att man använder verbet för “att gå” (“aller”, vilket blir “va” eller “vas” för han/hon eller du) när man frågar/svarar på om det är bra/hur det är/var det bra/hur är det. Och det kan man använda i en massa andra fraser som dom ovan, “Tu vas bien?” som ordagrant betyder “Går du bra?” men som används för “Hur mår du?”, eller “Ça te va?” som ordagrant “Går det för dig?” (ish) men som används för “Funkar det för dig?” ooooch så vidare. Himla bra i alla fall, att man kan använda “Ça va” till typ allt.

//ALiCE med ICE

Tags: , , , , , , , , , ,

Leave a Reply