Borgerliga intressen men hjärtat till vänster

Tag: böcker

Detaljerna – Ia Genberg (2022)

Jag har lyssnat klart på ännu en bok, nämligen Detaljerna av Ia Genberg från 2022. Det är hennes fjärde roman sedan debuten 2012, men jag hade inte läst/hört henne innan. Boken är en relationsroman som skildrar just detaljerna, detaljerna i fyra olika människor som varit betydelsefulla i berättarjagets liv. Skildringarna är ömma, men också råa, och de känns mycket. På Storytel som jag prenumererar på som ljudbokskanal var det flera kommentarer i stil med “det finns ju ingen handling” eller “den här boken var sämst” men också många i stil med “stor litteratur”, “äntligen lite riktig litteratur” o.s.v., och jag bekänner mig till den andra sorten. Det här är kanske inte den största litteraturen jag någonsin läst, men det är vacker litteratur som känns, och med ett språk som jag ibland vill kapsla in och spara. T.ex. i porträttet av Johanna, berättarjagets första kärlek, beskrivs deras relation som att “vi installerade oss i varandra som bara människor gör som är säkra på ett långt liv tillsammans”. Relaterbart! Eller beskrivningen av Alejandro, romanjagets älskare under en förgänglig tid: “Vecken i mungiporna som fortplantades till parenteser när han log” och: “Han gav sin kropp till musiken utan mellanlandning”. Ryser.

DN skriver: “Egentligen finns det ju ingenting annat som räknas än känslor. Och med Ia Genbergs säregna blick för detaljer som avslöjar känslor, uppstår en roman som bultar och slår.” och jag kan bara hålla med. Rekommenderar!

Samlade verk och On earth we’re briefly gorgeous

Jag har läst ut två nya böcker det senaste, skrivna av två unga författare (millenial-generationen som jag). Samlade verk av Lydia Sandgren och On earth we’re briefly gorgeous av Ocean Vuong.

Den förstnämnda vann ju Augustpriset 2020, så därför köpte jag denna tegelsten och oj så bra den var! En välskriven roman med många Göteborgsreferenser som är extra kul att läsa om man är akademiker, Göteborgare och/eller född på 60-talet eftersom detta är huvudteman som man kan känna igen sig mycket i 🙂 Boken handlar om Martin Berg, förläggaren vars fru Cecilia utan förklaring plötsligt en dag försvann och lämnade honom med deras två gemensamma barn efter sig, och inte hörts sedan dess. Parallellt som man får följa Martin i nutid, hans dotter Rakel i nutid, och han själv som ung när han träffar Cecilia, utvecklar sig långsamt historian och tvinnar ihop sig till en helhet. Mycket välskriven och gediget research:ad. En perfekt sommarbok eftersom man sugs med och vill veta vad som händer härnäst. Jag är också verkligt imponerad att denna debutant lyckats skriva en 700 sidor tjock roman som dessutom går och vinner Augustpriset. Wow!

Samlade verk
Samlade verk” av Lydia Sandgren | recension

On earth we’re briefly gorgeous – oerhört vacker titel för övrigt – är också en debutantbok som jag läste på originalspråk engelska (den svenska titeln är “En stund är vi vackra på jorden”). Visserligen har författaren Ocean Vuong gett ut poesi förut, men detta är hans första roman, och det märks att han är poet. Oerhört vackert och målande språk som långsamt lägger fram en våldsam historia om trauma som går i arv, familjeband, att vara “yellow” – d.v.s. ha ett vietnamesiskt arv i USA – och att våga vara sig själv. En läsvärd bok, även om den stundtals var svårt att hänga med i vad historien verkligen var, och herregud, ibland var den så oerhört mörk. Inte det bästa jag läst, men som sagt, helt klart läsvärd.

On Earth We're Briefly Gorgeous eBook by Ocean Vuong - 9781473564473 |  Rakuten Kobo Greece
Eavesdropping on Ocean Vuong's New Book - The New York Times

Call me by your name

Har läst ny bok! Call me by your name av André Aciman (2017).
En av mina bok-gurus tillika favoritbloggare Flora Wiström skrev om boken att: “Detta kan vara den sexigaste bok jag har läst. Och den skildrar den första kärleken på ett så ogenerat sätt. Elio, huvudkaraktären, har förälskat sig i den något äldre Oliver som ska bo i familjens hus över sommaren. Kärleken är så plågsam, till den grad att han inte vet om han älskar eller hatar Oliver.” Och jag kan ju bara hålla med. Vacker, sensuell, poetisk och alldeles, alldeles underbar. Älskar också att man fick en bättre förklaring till titeln än i filmen (som för övrigt också är underbar): att kalla nån vid sitt eget namn är inte en akt av narcissism (som jag först lite förvirrat tolkade det som i filmen, d.v.s. att man skulle gå igång på sitt eget namn), snarare är det en gest av extrem, och absolut, intimitet. Och det är så vackert beskrivet i boken. Dessutom introduceras karaktärer som man inte får se i filmen, och som skänker boken extra lager. Rekommenderar starkt!

Call Me by Your Name' is a can't miss read for upcoming Pride Month - Ross  Community Center, Muncie, Indiana

Har läst (klart) lite böcker igen

Har läst lite till. Så här kommer en liten sammanfattning av mina tre senaste böcker.

Konsten att höra hjärtslag – Jan-Philipp Sendker (2014)

Bildresultat för konsten att höra hjärtslag

Alltså den här boken… hade hört så gott om den, den hade fått många fina recensioner på sina ställen, och Popp tyckte den var fin även om den var lättläst. Men jag kan ärligt talat inte fatta varför den fått så bra kritik? Alltså jag tyckte verkligen den var jättedålig. Varför den tog flera månader att läsa ut (började typ i maj…). Platt, alldeles för idyllisk, extremt o-djupt och simpelt språk, det kändes som ett barn skrivit den. Störde mig hela tiden på det grunda språket, den platta sago-storyn som kändes fantasilös och dessutom dåligt genusperspektiv på det. Kort och gott: rekommenderar ej.

Allt jag inte minns – Jonas Hassen Khemiri (2015)

Bildresultat för allt jag inte minns

Den här boken, tho. Två av mina favoritbloggare (Flora Wiström och Sandra Beijer) hade båda läst den här boken och gett den mycket fina betyg, och jag litar på deras boksmak pga de läser alltid så bra böcker. Hassen-Khemiri är alltså han som också skrev Ett öga rött som jag dock inte läst, men denna alltså!

Jag tror jag har träffat henne eller alltså jag vet inte men shit allts å shet alltså det var så jävla jag vet inte jävlar alltså shit phew vänta lite jag ska berätta jag måste bara lugna mig lite men shit alltså shit!!!!!!!!”

En mycket speciell och läsvärd bok om kärlek. Speciell för att den inte förrän på slutet berättas ur huvudpersonens synvinkel, utan hela storyn berättas genom hans närmsta vänner, flickvän, familj mm; brottsstycken som så småningom vävs ihop till en förklaring till varför det blev som det blev. Träffsäkert språk on point, kändes fräscht men samtidigt inte konstlat, bra story, fängslande, gripande, vackert. Rekommenderar!

Jonas Hassen Khemiri - Allt jag inte minns.
(Bild lånad från Sandra Beijer/Niotillfem)

Britt-Marie var här – Fredrik Backman (2014)

Bildresultat för britt-marie var här

Jaha, och så har jag läst den här knäppa boken också. Som jag aldrig annars skulle valt att läsa självmant, men i brist på annat började jag läsa den på Phu Quoc i februari (!). Hade hört både Klara, Sebbe och Hedvig skratta högt åt den när de läste, och som sagt i brist på annat började jag också. Men jag satte hela tiden skrattet i halsen pga så sorglig story bakom det roliga språket. Orkade aldrig läsa klart men tog tag i det nu i somras. Den var liksom tragikomisk hela tiden, och skrattet från det roliga språket kom liksom aldrig upp till ytan för mig när Britt-Maries enorma sociala awkwardhet beksrevs. Underhållande bok, fyndigt språk osv, men känns också lite overklig, tex när Britt-Marie pratar med en råtta helt casual, och som sagt tragikomisk. Fortfarande helt okej att slö-läsa tho, men skulle inte rekommendera annat än för tidsfördriv i brist på annat.

//ALiCE med ICE

 

 

 

Semestrar loss

Har semestrat så hårt nu här under mina dagar i Stockholm, lyckades ju pricka in finaste vädret ever på min lediga vecka, till exempel såhär:

Skärmbildfrån2016-07-06194350

 

Eller såhär:

webcam-toy-foto10

webcam-toy-foto11

 

Mhmmmm. Semestrar järnet som sagt, med sol och bad på Reimers, lite shopping, häng med Thomas, Erik och Johan (tills de åkte igår eftermiddag då vill säga, nu är jag ensam men imorgon kommer Sebbe tjoho!), god mat och ett glas rött på det. Har hunnit med att läsa ut tre böcker (pga semester <3), så tänkte skriva ett par ord om dem.

Alltings början – Karolina Ramqvist (2012)

13041292_O_1

Det är Stockholm, 90-tal, och Saga som nyss börjat gymnasiet försöker leva så feministiskt som hennes konstnärsmamma lärt henne; “ta för sig”; men det är svårt i praktiken när en kärar ner sig i en man som bara vill ligga med en efter klockan tre på natten. En feministisk bok om tonårstjejer och deras tankar om pojkar och män. Kul med all Stockholmskuriosa, feministiska referenser och 90-talsiakttagelser, bra språk, men en blir lite trött på storyn till slut. Ändå läsvärd.

Alkemisten – Paulo Coelho (1988)

61641_xl

En klassisker som jag läste på inrådan av Sebbe och Popp som tyckte om den mycket, men jag är inte så imponerad. Det är en symbolisk/ metaforisk saga som egentligen handlar om hur en kan se på livet, kärleken, rikedomar mm, men jag hade svårt att se beyond det fattiga språket (som visserligen är en översättning från portugisiska), att det var just en saga samt bristen på genustänk och representation (endast två kvinnor nämndes, och det i egenskap av vackra objekt för mäns trånande). Flera fina tankar om livet i alla fall, men den föll mig inte riktigt i smaken även om jag förstår att andra kan ta den till sig mycket bättre, och en kan ändå lära sig mycket av den om en som sagt ser förbi dess brister, men det är svårt att ta av sig genusglasögon när en en gång har satt på sig dem, och jag hoppade direkt från Alltings början till Alkemisten vilket gjorde att det enkla språket blev extra tydligt.

Det är något som inte stämmer – Martina Haag (2015)

det-ar-nagot-som-inte-stammer

En rå, brutalärlig men vacker bok om när kärleken tar slut hos den ena, och den andra blir bedragen om och om igen, och försöker att lappa ihop en trasig familj. Försöker överleva fastän en egentligen dött. Baserad på Martina och Erik Haags verkliga skiljsmässa; referenser till Historiätarna och Lotta Lundgren är med fast med andra namn; så den är extremt utlämnande (och lite hämndlysten). Gillar ju inte direkt Erik Haag efter att ha läst denna. Men hur som helst en otroligt bra, sorglig och ärlig bok som jag streckläste på ett par timmar för den var så bra. Rekommenderar!

Vek förresten ett hundöra vid detta stycke, som jag tyckte var fint, och nog väldigt talande om en själv varit med om en separation:

Det är den vackraste sommaren någonsin och jag vill bara att den ska vara över. Jag vill bara att dagarna ska gå. Jag kan inte alltid känna såhär. Det klarar jag inte. Jag överlever inte det. Bläddrar fram till januari i almanackan och skriver: Nu måste jag må lite bättre. Det är om ett halvår. Jag ska bara ta mig igenom dessa sex månader, sen måste jag må på ett annat sätt.

Han kommer att ändra sig, bara det går tillräckligt lång tid. Jag skriver upp varje kvart på ett papper på morgonen och så stryker jag över den när den har passerat. Sen skriver jag upp nästa klockslag och väntar på att få stryka över det. Jag väntar ut livet. En kvart i taget. 
6.15
6.30
6.45
7.00

//ALiCE med ICE

Två favoritböcker

I höst har jag, utöver allt vanligt tragglande av kurslitteratur (seriöst en läser så jäkla mycket??? Kan ta mig igenom 100 sidor på en dag om jag är riktigt riktigt effektiv), så har jag även hunnit med att läsa två skönlitterära böcker. Två böcker som jag fått rekommenderade av Carro respektive min mentorsungdom Klara; de har lånat mig deras absoluta favoritböcker! Och jag förstår att båda är favoritböcker. Jag börjar med den första jag läste, nämligen Carros favoritbok of all times Tunna väggar av Anna Borgeryd (2013).

Tunna väggar (2013) är en streckläsningsroman, som jag blev så jävla irriterad på när jag läste, haha. Jag blev så arg på att karaktärerna inte bara pratade med varandra, what’s the problem liksom? En sån där kärlekshistoria där allt snurras till och blir fel i brist på kommunikation. Men det gör den också extremt spännande; en måste bara få veta hur det slutar. Någonstans vet en dock att det kommer sluta bra, så på ett sätt är den lite förutsägbar, men ändå väldigt läsvärd. Huvudkaraktärerna är Vera, utbildad sjuksköterska som arbetat i fält djupt in i Sydamerikas berg och skogar, och där dragit på sig en knäskada, varför hon nu är tillbaka i Sverige. I Umeå, där boken utspelar sig, börjar hon läsa en ekonomikurs för att försöka förstå sig på samhället och varför det är som det är. Sen har vi Peter, en överklasskille vars pappa äger ett stort företag med enormt kapital och omsättning, och som avverkar tjejer på löpande band. Och ja ni förstår ju, dessa två kommer så småningom bli kära, klyschigt värre. Och visst är det lite klyschigt, och utan samhällskritiken, den levande och verklighetsförankrade beskrivningen av studentlivet i Umeå och inbakade statsvetenskapliga teorier, hade boken kanske blivit lite väl klyschig. Men tack vare hög igenkänningsfaktor i studentlivet känns boken väldigt levande och den trassliga kärlekshistorian blir spännande! Jag tyckte allt som allt boken var bra och läsvärd.

Jag ger dig solen (2014) av Jandy Nelson (med originaltitel I give you the sun) är alltså min mentorselev Klaras favoritbok. Och jäklar, jag är imponerad av hennes bokpreferenser, för det här är en sjukt bra bok. Och väldigt väldigt speciell. Men jag älskade språket. Såna här böcker tycker jag är roliga att läsa, när språket i sig är vackert och inte bara själva historian som språket berättar. Dessutom älskar jag titeln, väldigt vacker och när en läst boken förstår en hur välpassande titeln är. Boken handlar i alla fall om Noah och Jude, ett tvillingpar olika som natt och dag. Noah är tystlåten, sluten, blyg och i andras ögon konstig, Jude är utåtagerande, tänjer gränser och i andras ögon cool. Båda har konstnärsdrömmar och tävlar om sin mammas uppmärksamhet. Tills en dag då världen stannar när en tragedi inträffar. Tre år senare pratar de inte med varandra och Jude har blivit en hypokondrisk ensamvarg, och Noah har slutat måla. Jude försöker ställa allt som gått fel till rätta vilket sammanför henne med en excentrisk skulptör och en engelsk kille vilket så småningom vänder uppochner på livet igen. Jag vill inte säga för mycket, men när en väl kommer in i boken är den fantastiskt spännande och framför allt vacker. Om himlastormande kärlek helt enkelt. Oförutsägbar, spännande och vacker bok som jag verkligen tyckte om! Här kommer ett vackert citat från boken, ur ett brev som Jude hittar hos den excentriske skulptören:

Älskade.
Jag har blivit galen. Jag kan varken äta eller dricka, för då skulle jag förlora smaken av dig i min mun, vill inteöppna ögonen om jag inte får se dig, vill inte andas någon luft som inte du har andats, som inte har varit inne i din kropp, djupt inuti din vackra kropp. Jag måste

Läs dem båda!

//ALiCE med ICE

 

C-uppsats, svartvitt och Taikon

At the moment: här sitter jag vid köksbordet i lägenheten i Gårda där jag bor just nu, och försöker fila på problemformulering inför C-uppsatsen. Jag går metodkursen just nu (övermättad på epistemologi, ontologi och metodologi) och sista tentan är ett flersidigt PM som grund för C-uppsatsen, som jag då skriver i vår (lite konstigt upplägg, men det beror på att vi skall ha projektledningskurs och fältkurs i Vietnam däremellan). Tror att jag efter mycket om och men kommit fram till att jag vill skriva om veganism och feminism, om sambandet, och varför det finns ett samband och hur det påverkar. Intressant ämne ändå!

wpid-wp-1444726170326.jpg

Igår bjöd jag Carro på bio, och vi lyckades matcha utan att ha kommit överens om det? Jäkligt skillat ändå. Svartvitrandigt is the shit.

wpid-snapchat-7713900920524224145.jpg

Vi såg Taikon på Hagabion! Jag blev sugen på att se den när jag och pappa var och såg Dheepan på Götabion häromveckan. Taikon handlar om Katarina Taikon, som kämpade för romernas rättigheter i Sverige på 60-talet, men som aldrig riktigt fick gensvar trots sin retoriska skicklighet. Till slut sa hon att om vi skall få till förändring, måste vi vända oss till barnen. Och det var då hon började skriva Katitzi-böckerna. Jag läste dem när jag var liten kommer jag ihåg, mamma gav dem till mig och sa att jag skulle läsa dem, och jag minns att jag tyckte de var bra! Även dokumentären var bra, kanske inte som DN skriver i klass med t.ex. Searching for Sugarman, men fortfarande mycket sevärd, tankeväckande och vemodig och full med arkivbilder från 60-talets Stockholm. Också väldigt i tiden med tanke på romers situation idag, och den allt mer ökande antiziganismen och föraktet för romer. Här är DN:s recension (en 3:a), SvD:s (en 5:a) och GP:s (en 4:a)

//ALiCE med ICE

Sensommartorsdag

Hej, åh idag har varit en sån härlig dag. Sommar i högsta grad! Har varit och solat och badat på Råön hela dagen, så härligt. Än är sommarn inte slut, hörrni. Fast jag längtar till nästa vecka när skolan börjar och vardag och rutiner rullar igång (och om ett par veckor när jag är dränkt i plugg kommer jag få äta upp de här orden), men alltså just nu är jag så sugen på att dra igång med livet igen liksom. Alla jag känner har börjat skolan/börjat jobba/har nollning, så jag har haft mig själv som sällskap den här veckan. Vilket iförsig varit skönt det med – det är nog sunt att “göra ingenting” emellanåt.

Men nu är det snart helg igen och den är fullspäckad! Imorgon skall jag, Pierre och Sixten hem till m & p och käka middag och Sixten skall få träffa deras kattunge Zeppelin igen, de behöver ju som sagt vänjas vid varandra och Sixten behöver lära sig att vara hos dem. På lördag skall jag servera på ett 50-årskalas och sen blir det utgång eller kräftskiva eller joina Pierre som är barnvakt, har inte riktigt bestämt mig än haha. Och på söndag skall vi på middag hos Pierres moster på Orust. Blir bjuden på middag hela helgen, yeaah! Haha, det är sånt man blir lycklig av när man flyttat hemifrån 😉

Just nu sitter jag nyduschad på altanen och skall fortsätta på Game of thrones när jag bloggat klart. Lånade boken på engelska för att se om den är lika bra som serien som är såååå bra (tipstipstips om ni inte redan sett den), och hittills är den faktiskt skitbra. Det är en riktig tegelsten på nästan 800 sidor, men fortsätter den vara såhär bra går det nog fort. Och det bästa – det finns sex stycken böcker, och alla är inte ens skriva ännu. Och säsong fyra av tv-serien kommer ut nästa år. Det är så härligt när man kan leva på en bra bok/film-serie läääänge, precis som med Harry Potter!

Middagen idag var förresten super, grillat pinnbröd till förrätt, grillad ryggbiff (bara en liten bit för mig, tog stekt halloumi sedan), yoghurt/chili/vitlökssås och ugnsbakade rotfrukter och sallad till varmrätt. Mmmm.

image

image

//ALiCE med ICE

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén