I höst har jag, utöver allt vanligt tragglande av kurslitteratur (seriöst en läser så jäkla mycket??? Kan ta mig igenom 100 sidor på en dag om jag är riktigt riktigt effektiv), så har jag även hunnit med att läsa två skönlitterära böcker. Två böcker som jag fått rekommenderade av Carro respektive min mentorsungdom Klara; de har lånat mig deras absoluta favoritböcker! Och jag förstår att båda är favoritböcker. Jag börjar med den första jag läste, nämligen Carros favoritbok of all times Tunna väggar av Anna Borgeryd (2013).
Tunna väggar (2013) är en streckläsningsroman, som jag blev så jävla irriterad på när jag läste, haha. Jag blev så arg på att karaktärerna inte bara pratade med varandra, what’s the problem liksom? En sån där kärlekshistoria där allt snurras till och blir fel i brist på kommunikation. Men det gör den också extremt spännande; en måste bara få veta hur det slutar. Någonstans vet en dock att det kommer sluta bra, så på ett sätt är den lite förutsägbar, men ändå väldigt läsvärd. Huvudkaraktärerna är Vera, utbildad sjuksköterska som arbetat i fält djupt in i Sydamerikas berg och skogar, och där dragit på sig en knäskada, varför hon nu är tillbaka i Sverige. I Umeå, där boken utspelar sig, börjar hon läsa en ekonomikurs för att försöka förstå sig på samhället och varför det är som det är. Sen har vi Peter, en överklasskille vars pappa äger ett stort företag med enormt kapital och omsättning, och som avverkar tjejer på löpande band. Och ja ni förstår ju, dessa två kommer så småningom bli kära, klyschigt värre. Och visst är det lite klyschigt, och utan samhällskritiken, den levande och verklighetsförankrade beskrivningen av studentlivet i Umeå och inbakade statsvetenskapliga teorier, hade boken kanske blivit lite väl klyschig. Men tack vare hög igenkänningsfaktor i studentlivet känns boken väldigt levande och den trassliga kärlekshistorian blir spännande! Jag tyckte allt som allt boken var bra och läsvärd.
Jag ger dig solen (2014) av Jandy Nelson (med originaltitel I give you the sun) är alltså min mentorselev Klaras favoritbok. Och jäklar, jag är imponerad av hennes bokpreferenser, för det här är en sjukt bra bok. Och väldigt väldigt speciell. Men jag älskade språket. Såna här böcker tycker jag är roliga att läsa, när språket i sig är vackert och inte bara själva historian som språket berättar. Dessutom älskar jag titeln, väldigt vacker och när en läst boken förstår en hur välpassande titeln är. Boken handlar i alla fall om Noah och Jude, ett tvillingpar olika som natt och dag. Noah är tystlåten, sluten, blyg och i andras ögon konstig, Jude är utåtagerande, tänjer gränser och i andras ögon cool. Båda har konstnärsdrömmar och tävlar om sin mammas uppmärksamhet. Tills en dag då världen stannar när en tragedi inträffar. Tre år senare pratar de inte med varandra och Jude har blivit en hypokondrisk ensamvarg, och Noah har slutat måla. Jude försöker ställa allt som gått fel till rätta vilket sammanför henne med en excentrisk skulptör och en engelsk kille vilket så småningom vänder uppochner på livet igen. Jag vill inte säga för mycket, men när en väl kommer in i boken är den fantastiskt spännande och framför allt vacker. Om himlastormande kärlek helt enkelt. Oförutsägbar, spännande och vacker bok som jag verkligen tyckte om! Här kommer ett vackert citat från boken, ur ett brev som Jude hittar hos den excentriske skulptören:
Älskade.
Jag har blivit galen. Jag kan varken äta eller dricka, för då skulle jag förlora smaken av dig i min mun, vill inteöppna ögonen om jag inte får se dig, vill inte andas någon luft som inte du har andats, som inte har varit inne i din kropp, djupt inuti din vackra kropp. Jag måste
Läs dem båda!
//ALiCE med ICE
