Borgerliga intressen men hjärtat till vänster

Tag: Flora Wiström

Böcker jag läst på sistone

The little prince – Antoine De Saint-Exupéry (1943)

Little Prince

Blev sugen på att läsa denna klassiker efter att Liv Strömqvist refererat till den i Den rödaste rosen slår ut som jag fick i julklapp. Och mamma har ett exemplar hemma på engelska som väl är närmast antikt eftersom hon använde den som läsebok i skolan ^^

Lilla prinsen är en vacker historia full av fina quotes och life lessons. Den lilla prinsen bor på en planet där han har en ros, som han tycker är det vackraste och finaste han någonsin sett. Han tar hand om henne med största ömhet, men när han ger sig ut på en resa för att se andra planeter får han se ett helt fält av rosor, som är lika vackra som hans egen på sin planet. Han blir alldeles besviken – var hon inte så unik och speciell som han hade trott ändå? Men senare på resan möter han en räv som lär honom att tålamod, ömhet, respekt och tid tillsammans med någon är det som betyder något i en relation – the foundations of love. Räven säger: “Here is my secret, a very simple secret: It is only with the heart that one can see rightly; what is essential is invisible to the eye”. Prinsen förstår att hans blomma är speciell och unik, just för att de har “tämjt” varandra (tycker kanske inte att “tämja” är rätt ord i sammanhanget men you get the point). Insåg också att en fransk quote jag tyckte var vacker som tonåring och tillochmed kalligraferade och satte upp på väggen – L’essentiel est invisible aux yeux, on ne voit bien qu’avec le coeur – är från Le petit prince. Citatet refererar just till att det är bara hjärtat som kan se det essentiella – kärleken – för det är osynligt för ögat. Och så förstår prinsen hur just hans blomma är speciell och vacker fastän det finns tusen och åter tusentals andra minst lika vackra – för att det är hans och för att han ägnat tid och kärlek åt den.

Normal People – Sally Rooney (2018)

Normal People | Rakuten Kobo Australia

Jag fick Normal people i julklapp av mamma men den låg länge oläst, jag blev inte inspirerad av varken omslaget eller bakside-texten (plus att jag kanske blev lite put-off av att serien helt plötsligt släpptes på Svt också?). I somras tog jag mig dock an den och till en början var jag inte super-imponerad men gradually började jag gilla den, i takt med att jag insåg att det här är inte bara en halvtråkig hetero-kärlekshistoria utan att det fanns många fler dimensioner, som klass, manlighet, destruktivt beteende och psykisk ohälsa. Extra kul också att den utspelar sig på Irland, jag tror aldrig jag läst en bok med så mycket Irish references? Hur som helst en läsvärd bok.

Hålla andan – Flora Wiströn (2019)

Hålla andan

Flora Wiström (född 1994) debuterade för ett par år sedan med Stanna som jag gillade skarpt, streckläste den en dag på sommarjobbet och fullkomligt slukades av världen av Stockholmsromantik, ungdomskärlek, uppbrott och att stanna eller att lämna. Hålla andan utspelar sig till skillnad från debutboken i en liten, icke-namngiven ort, och handlar inte om kärlek mellan unga tu utan om syskonkärlek. Om Stanna hade vissa mörka inslag av död och sorg, har Hålla andan mörka inslag nästan av deckar-karaktär. Den handlar om hur en syster som simmar på elit-nivå en dag plötsligt försvinner, och hur den andra systern försöker nysta ut vad som egentligen hänt genom att spendera all sin tid i simhallen.

Jag kan inte bestämma vilken bok jag gillar bäst, men klart är att jag gillar Flora Wiström och att trots att hennes böcker faller under kategorin “ung vuxen” så kommer även vuxna uppskatta dem. Enda jag har att klaga på är väl att de är lite korta. Tråkigt med bra böcker som en läser ut på en dag. 🙂

Dying to survive – Rachael Keogh (2009)

Dying to Survive: Surviving Drug Addiction by Rachael Keogh

Dying to survive hittade jag i bokhyllan hos Popp och lånade ett par dagar. Det är inget litterärt mästerverk, men ett väl så läsvärt och framförallt viktigt vittnesmål om heroinmissbruk. Det är alltså en självbiografi skriven av irländska Rachael Keogh, som började dricka alkohol och röka hasch som 11-åring och var en fullblown hereoin addict tre år senare (först var det “bara” genom rökning, men vid 15 tog hon första injektionen). Boken handlar om Rachaels liv, och berättar sakligt men samtidigt gripande om hur hon hamnade där hon hamnade, hur missbruket tar över ens liv, hennes multipla försök att ta sig ur det – och hur hon till slut lyckades. Jag tycker boken framförallt var intressant att läsa för att få ytterligare förståelse av missbruk, i synnerhet heroinmissbruk, men missbruk fungerar ju ganska lika oavsett vad det är som missbrukas. Jag tyckte speciellt en episod var väldigt talande. Det är när Rachael är på bättringsvägen, hon är ren igen men denna gången är det annorlunda för hon försöker inte längre bli clean för andras skull utan för sin egen, för att hon vill (viktig lärdom om missbruk eller andra psykiska sjukdomar som anorexi för övrigt – det är endast när personen ifråga vill bli bättre som det kan gå – ingen annan kan fixa det, bara vara ett stöd och hjälpa).

Hur som helst så har hon en partner som också är en recovering heroin addict, vilket båda vet är väldigt riskabelt men de kan inte heller ignorera sin kärlek, och de får ett barn ihop. Men en dag ringer han och har fått ett återfall, han har skjutit heroin igen. Och Rachael försöker balansera att vara en stöttande och närvarande partner i hans kamp för att bli ren igen, samtidigt som hon är väldigt skör i sitt eget tillfrisknande, och det är väldigt riskabelt för henne. Men han bedyrar att hans missbruk aldrig ska gå ut över henne och barnet, att han alltid skulle sätta dem först. Och det jag tyckte pinpoint:ade missbruk är hur Rachael beskriver att hennes vanliga nyktra pojkvän, honom hade en kunnat lita på i att han aldrig skulle låta sitt missbruk gå ut över de han älskar, inklusive sitt eget barn. Men att nu är det inte längre honom hon har att göra med, utan hans missbruk. Så länge missbruket finns där, så är det det en har att göra med – och missbruket är totalt oberäkneligt och gör vad som helst för att underhålla sig – inklusive att ljuga, manipulera och stjäla från sin egen familj. Viktig och läsvärd bok.

Se på oss nu – Geir Gulliksen (2018)

Se på oss nu - Geir Gulliksen - inbunden (9789146234913) | Adlibris  Bokhandel

Se på oss nu hittade jag på second hand nån gång i vintras och köpte för att jag läst Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap som jag tyckte om. Sedan låg den orörd länge (eftersom jag alltid har minst tre bokprojekt att läsa samtidigt) men i somras tog jag mig an den. Liksom Berättelse om ett äktenskap handlar Se på oss nu om något så ordinärt som kärlek, och om kärlek som tar slut. Men språket är sällsamt och berättarstilen såpass speciell – ärlig och ofiltrerad utan att bli rå eller obekväm – att den ordinära historien blir extraordinär att läsa om det är Geir som skrivit. Tyckte nog dock att Berättelse om ett äktenskap var bäst, men Se på oss nu är helt klart läsvärd också.

Stanna

Har läst första boken nu. Det gick på en arbetsdag och en timme in på en annan arbetsdag (det är väldigt lite att göra på jobbet…………). Jag läste “Stanna” av Flora Wiström. Jag valde den först för att jag har följt Flora ett tag nu och gillar hennes blogg mycket, hon är väldigt vettig, och för att jag hört mycket bra om boken såklart.

Image result for flora wiström stanna

Boken utspelar sig i Stockholm, där 20-nånting Ester går mellan jobbet på antikvariatet och den minimala lägenheten hon delar med bästa kompisen, dag efter dag. En dag kommer Eli in i antikvariet och köper en Frida Kahlo-bok och där börjar deras kärlekshistoria. En sådan som får hjärtat att värka av längtan. Men Elis mamma insjuknar ungefär samtidigt som de blir tillsammans, och det tär hårt på Ester att på samma gång vara en bra flickvän, kompis och psykolog.

Jag tycker boken var jättebra. Jag tycker om språket och den fina och sorgliga historien, hur jag kunde känna igen mig mycket i Ester och hennes duktiga flicka-syndrom. Jag är mycket imponerad av Flora Wiström (som är lika gammal som jag) som skrivit den här romanen, speciellt av hennes förmåga att så väl fånga två sidor av en historia och få en att sympatisera så mycket med både Ester och med Eli i ett bråk de har, för att Wiström släpper in läsaren i deras känsloliv och låter en förstå båda sidor. Det märks också hur mycket Wiström medvetet jobbat med representation, vilket är positivt. Det enda jag skulle kunna klaga på är att karaktärerna kan vara lite väl klyschiga i sina vegetarian-svår-konstperson-hänger-på-Kåken-röker-cigg-dricker-rödvin-Stockholm-jobbar-på-antikvariat-är-feminist-personligheter. Det är tur de inte är veganer också. Men det gör inget – det kanske bara för att jag känner igen mig mycket som jag tycker det är lite klyschigt. Gillar också hur Ester och Hanin tar plats och blir för fulla och ligger och festar. Inte är fina flickor.

Läs den här boken, hörrni. Den är väldigt bra. Om kärlek, uppbrott, att göra slut, att börja om, att stanna kvar, att vara nära någon som håller på att dö. Så fin liten bok.

Har läst (klart) lite böcker igen

Har läst lite till. Så här kommer en liten sammanfattning av mina tre senaste böcker.

Konsten att höra hjärtslag – Jan-Philipp Sendker (2014)

Bildresultat för konsten att höra hjärtslag

Alltså den här boken… hade hört så gott om den, den hade fått många fina recensioner på sina ställen, och Popp tyckte den var fin även om den var lättläst. Men jag kan ärligt talat inte fatta varför den fått så bra kritik? Alltså jag tyckte verkligen den var jättedålig. Varför den tog flera månader att läsa ut (började typ i maj…). Platt, alldeles för idyllisk, extremt o-djupt och simpelt språk, det kändes som ett barn skrivit den. Störde mig hela tiden på det grunda språket, den platta sago-storyn som kändes fantasilös och dessutom dåligt genusperspektiv på det. Kort och gott: rekommenderar ej.

Allt jag inte minns – Jonas Hassen Khemiri (2015)

Bildresultat för allt jag inte minns

Den här boken, tho. Två av mina favoritbloggare (Flora Wiström och Sandra Beijer) hade båda läst den här boken och gett den mycket fina betyg, och jag litar på deras boksmak pga de läser alltid så bra böcker. Hassen-Khemiri är alltså han som också skrev Ett öga rött som jag dock inte läst, men denna alltså!

Jag tror jag har träffat henne eller alltså jag vet inte men shit allts å shet alltså det var så jävla jag vet inte jävlar alltså shit phew vänta lite jag ska berätta jag måste bara lugna mig lite men shit alltså shit!!!!!!!!”

En mycket speciell och läsvärd bok om kärlek. Speciell för att den inte förrän på slutet berättas ur huvudpersonens synvinkel, utan hela storyn berättas genom hans närmsta vänner, flickvän, familj mm; brottsstycken som så småningom vävs ihop till en förklaring till varför det blev som det blev. Träffsäkert språk on point, kändes fräscht men samtidigt inte konstlat, bra story, fängslande, gripande, vackert. Rekommenderar!

Jonas Hassen Khemiri - Allt jag inte minns.
(Bild lånad från Sandra Beijer/Niotillfem)

Britt-Marie var här – Fredrik Backman (2014)

Bildresultat för britt-marie var här

Jaha, och så har jag läst den här knäppa boken också. Som jag aldrig annars skulle valt att läsa självmant, men i brist på annat började jag läsa den på Phu Quoc i februari (!). Hade hört både Klara, Sebbe och Hedvig skratta högt åt den när de läste, och som sagt i brist på annat började jag också. Men jag satte hela tiden skrattet i halsen pga så sorglig story bakom det roliga språket. Orkade aldrig läsa klart men tog tag i det nu i somras. Den var liksom tragikomisk hela tiden, och skrattet från det roliga språket kom liksom aldrig upp till ytan för mig när Britt-Maries enorma sociala awkwardhet beksrevs. Underhållande bok, fyndigt språk osv, men känns också lite overklig, tex när Britt-Marie pratar med en råtta helt casual, och som sagt tragikomisk. Fortfarande helt okej att slö-läsa tho, men skulle inte rekommendera annat än för tidsfördriv i brist på annat.

//ALiCE med ICE

 

 

 

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén