Tag: Göteborg

  • #ELIMAM

    —

    by

    Alice Andrews
    in , , ,

    Såg Silvana Imam och Beatrice Eli på Liseberg idag, och de var så FUCKING FABULOUS!!! Jävlar vilka power pussies, och en lämnade verkligen konserten med en grym, feministisk, hoppfull och kärleksfull power-känsla! Ungefär samma stämning som efter Pride och paraden, eller efter Ladyfesten på internationella kvinnodagen den 8:e mars, eller efter Egalias döttrar-teatern. En GRYM stämning med andra ord. Publiken ville aldrig att det skulle ta slut. Men det klart det blir så fin stämning när största delen av publiken är kvinnor, queers, power pussies, feminister och/eller HBTQ-personer. Det var en hel del uppsträckta nävar prydda av West Pride armband, en hel del Fjällräven, vans, platåskor, coola frisyrer, tygpåsar, feminist-symboler och Trust no man-loggor. Liseberg har nog aldrig tidigare varit så fyllt av så fint folk 😉 ❤

    image

    Och konserten då? Grym! Om en bortser från lite teknikstrul då, men #ELIMAM hanterade det galant och de var bara så jävla coola. Ägde scenen liksom. Båda två är så himla coola, men speciellt Silvana var verkligen stenhård. Kan dock Beatrices låtar mycket bättre, och finalen var så klart Girls som till och med spelades två gånger. Silvanas avslutning var så klart också grym med För evigt och Svär på min mamma. Alltså! <3<3<3 Jag, Matilda och Carro dansade massa och sjöng med för full hals, speciellt under Girls! I’ve been listening to your breathing
    I’ve been tryina’ count sheep, yeah
    I’ve been staring at this ceiling for so long,
    Hoping you would come.
    Thinking of my teacher,
    Yeah my sixth grade teacher,
    With that long, dark hair, it always works getting me aroused
    GIRLS, GIRLS, GI-I-I-IRLS, GI-I-IRLS !
    I’ve seen this girl in my building,
    Seen this girl on the train,
    I see pictures in my head, I can’t make go away,
    I’ve seen this on the TV,
    Seen this girl in the mall,
    I see pictures in my head,
    Of my head between her legs
    I’ve got them girls, on my mind, all the time, all the time,
    I’ve got them girls, on my mind, all the time, all the time

    image

    image

    image

    Aaah det var bara så bra. Vilken känsla som sagt. Är så himla power-fylld nu!! Och för att avsluta med lyrics från Silvana också:

    Ey, lyssna!
    Vi måste bestämma oss nu
    Vi ska visa vart skåpet ska stå
    Hur vi än försöker kategorisera, gruppera
    och ordna faller vi ändå utanför ramarna
    Vem spände de här ramarna?
    Det finns inga ramar
    Allt är en konstruktion
    Patriarkatet måste störtas
    Det enda äkta vi har är våra drömmar

    image

    Heja #ELIMAM, ni är bäst! En grym inspiration, duktiga musiker, feministiska förebilder och så himla fina ihop. You go grrrls!!!! Let’s go crush some patriarchy

    //ALiCE med ICE

    Såg Silvana Imam och Beatrice Eli på Liseberg idag, och de var så FUCKING FABULOUS!!! Jävlar vilka power pussies, och en lämnade verkligen konserten med en grym, feministisk, hoppfull och kärleksfull power-känsla! Ungefär samma stämning som efter Pride och paraden, eller efter Ladyfesten på internationella kvinnodagen den 8:e mars, eller efter Egalias döttrar-teatern. En GRYM…

  • Bostadsmarknaden i Göteborg

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    …är freaking hopplös. Usch, jag känner mig superstressad just nu för att allt i mitt liv känns så osäkert. Eller allt och allt, men två viktiga komponenter; jobb och bostad. Jobb har jag visserligen fått reda på att jag förmodligen får jobba på Volvo i sommar, men 99% säkerhet skrev de. Vet dock inte hur mycket, länge och vilka veckor jag isåfall får jobba. Bostad känns också jättejobbigt just nu; där jag bor nu har jag kontrakt till sista maj, sen flyttar hon som vars storasyster har lägenheten in igen. Det är okej, hon är jättehärlig, men lite jobbigt att bo två när jag bott själv sen januari och det finns ju bara ett sovrum. Och så får jag stanna max till sista augusti. Så jag måste verkligen hitta nåt nytt senast till hösten, men helst till första juni vilket i nuläget känns lite omöjligt. Och helst vill jag hitta något där jag kan stanna till nästa sommar, för som jag och pappa kom fram till; jag har bott på lika många ställen som han gjort i sin livstid, på två år (6 stycken olika ställen). Jag har ett år kvar på min  kandidat och skulle så gärna vilja ha något fast den tiden. Har varit i köp-tankar men förutom att bostäder är sjukt dyra redan från början har de gått upp i Göteborg mycket bara senaste månaderna och det talas om bostadsbubbla. Det kanske inte är lika illa som i Stockholm, men ska du ha en normal tvåa som inte ens är central utan en bit utanför centrum får du pröjsa minst två mille. Innanför vallgraven skall vi inte ens tala om.

    Så är det ju det här med Boplats som är Göteborgs officiella bostadskö, där jag har ungefär 600 dagar. Varför sa ingen till mig att skriva in mig tidigare!?!? Varför tänkte jag inte på det? Med 600 dagar får en ingenting, förutom kanske i oattraktiva stadsdelar som Bergsjön och Biskopsgården. De lägenheter jag sökt (och jag har sökt typ allt som inte går över min smärtgräns på 4500 kr per person i boendet) har gått till folk med 2000 dagar. SGS (studentbostadskön) är ungefär lika illa, där har jag två år och söker hela tiden, får erbjudanden ibland men får aldrig lägenheten. Då söker jag visserligen bara sånt över 20 kvadrat och med ett riktigt kök och inte kokvrå, men det kanske är för mycket begärt?

    La ut blocket-annons i söndags och fått många svar, men mycket är skambud (“du kan få ena halvan av min dubbelsäng helt gratis!”), mörka “lägenheter” utan fönster på källarplan, långt utanför stan som Gråbo, Nödinge osv, eller helt okej men ändå för långt bort som Saltholmen och Frölunda torg. Jag vet inte om jag kanske är för kräsen, men just nu känns det hopplöst. Dessutom är vädret helt jävla fruktansvärt i Göteborg idag, spöregn och stark blåst. Hatar Göteborg idag mvh bitterfittan

    //ALiCE med ICE

    …är freaking hopplös. Usch, jag känner mig superstressad just nu för att allt i mitt liv känns så osäkert. Eller allt och allt, men två viktiga komponenter; jobb och bostad. Jobb har jag visserligen fått reda på att jag förmodligen får jobba på Volvo i sommar, men 99% säkerhet skrev de. Vet dock inte hur…

  • Körsbärsträden blommar!

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    Göteborg står i rosavit skrud! Det är så vackert, älskar när körsbärsträden blommar! Detta är från min promenad ner till Brunnsparken för att möta upp Elina och Sophie idag:

    wpid-20150421_160118.jpg wpid-20150421_160126.jpg wpid-20150421_161748.jpg wpid-20150421_160132.jpg wpid-20150421_161740.jpg

     

    //ALiCE med ICE

     

    Göteborg står i rosavit skrud! Det är så vackert, älskar när körsbärsträden blommar! Detta är från min promenad ner till Brunnsparken för att möta upp Elina och Sophie idag:   //ALiCE med ICE  

  • Dernière jour à Toulouse

    —

    by

    Alice Andrews
    in ,

    Heeey kära vänner! Idag är det min sista hela dag här i Toulouse, för imorgon åker jag heeeem, exakt tre månader och en dag efter att jag kom hit! Så glad för det! Jag hade ingen kurs idag; eller jag hade det men jag gick inte eftersom jag redan gjort allt jag behöver göra och väntar på betyg. Så jag har packat färdigt väskan, käkat lunch med Cyril och Marc på universitetets restaurang (2,4 € för en helt OK smakande men stor portion mat, bra pris!) och sprungit runt på stan och gjort lite ärenden. Köpt de sista julklapparna, köpt en handvåg för att mäta bagage (efter mycket om och men – det var svårt att hitta. Fattar dock inte varför inte vår familj som reser så mycket inte har en sån våg!? Aja, nu har vi en i alla fall och min väska vägde 22,5, phiew). Och så köpte jag med mig en baguette på väg hem också att ha som färdkost imorgon. Planet går vid tio så planerar att vara på flygplatsen vid åtta. Så kommer gå härifrån Chapou vid sju. Fröken tidspessiminst, ajjemen. Men hellre för tidigt än för sent ute! Sverige, imorgon ses vi! 😀

    //Salut mes amis! Aujourd’hui c’est mon dernière jour ici à Toulouse, parce que demain je part, exactement trois mois et un jour après que je suis arrivée ici! Je suis si hereuse, excitée et contente que je vais aller en Suéde demain, yay! Aujourd’hui j’ai dejeuné avec Cyril et Marc, j’ai acheté les derniers cadaux de Noël et aussi une balance au main pour mesurer le poids d’une valise. C’état difficile de trouver mais finalement je l’ai trouvé (même si je ne comprends pas pourquoi notre famille n’en ont pas comme on voyage si beaucoup!?). Demain mon avion part à 10h00 donc je pense que je vais partir de Chapou à 7h00 du matin. Mademoiselle pessimiste de temps, oui c’est moi. Mais je suis plutôt trop tôt que trop tard! La Suéde, demain on va se voir!! 😀

    //ALiCE med ICE

    Heeey kära vänner! Idag är det min sista hela dag här i Toulouse, för imorgon åker jag heeeem, exakt tre månader och en dag efter att jag kom hit! Så glad för det! Jag hade ingen kurs idag; eller jag hade det men jag gick inte eftersom jag redan gjort allt jag behöver göra och…

  • 21 km och annat skoj

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    Igår hängde jag ute i det underbara försommarvädret heeeela dagen! Först mötte jag upp Elina vid Storan, och så promenerade vi hela vägen hem till henne i Eriksberg, via vattnet, så det blev en promenix på 7,33 km. Hemma hos henne svidade vi om till bikini och shorts och så kom Patrik och så placerade vi stolarna utanför Elinas dörr i Sannegårdshamnen (perfekt läge precis vid vattnet för övrigt) och hejade på alla tappra Göteborgsvarvslöpare! Herregud, att man utsätter sig själv för den plågan, haha. De allra första var förstås manliga svarta afrikaner med små och seniga kroppar som sprang i snitt 20 km/h – i 21 km. Alltså det är sjukt!! I början hejade vi extra mycket så fort det kom några kvinnor, det är ju glesare med dem i början. Ju längre tiden gick desto långsammare gick tempot och desto fler folk blev det. Väldigt kul att stå och heja! Vi väntade förstås på Johan och Daniel som sprang varvet. Först kom Johan med en väldans fart (han hade startat tidigare än Daniel) och en stund senare kom Daniel och vi hejade och hejade. Sen drog vi till Slottskogen.

    image

    På Slottskogsvallen hittade vi en utmattad Johan som hade tagit ut sig så mycket att han nästan svimmade tre gånger under loppet och fick kramp i vader och lår så han inte kunde gå. Men en bra tid på 1,44 fick han! Sedan fick en sjukvårdare tag på Patrik som fick reda på att Daniel befann sig i sjukvårdstältet vid Linné – ca 2 km från mål. Han hade tagit ut sig så mycket att han ramlat ihop och också fått kramp och illamående så han behövde tas om hand av sjukvårdarna, stackaren. Så kort från mål också! Efter lite omvägar och senvägar hittade vi till slut till rätt sjukvårdstält där Daniel låg något medtagen men han hade snart hämtat sig.

    Medan Johan och Daniel åkte hem för att fylla på energireserverna och hämta ombyte, klev jag, Elina och Patrik på en random buss (klockan var nu runt 18) som tog oss någon random stans. Vi såg en pizzeria precis vid ett stopp, så då klev vi av, beställde och åt världens godaste pizza i solen. Man var ju rätt hungrig efter allt klappande och hejande och promenerande fram och tillbaka och flera timmar i direkt solljus.

    image

    image

    Efter middagen hoppade vi på första bästa buss, som vi efter några stationer insåg att den gick åt helt fel håll. Vi hamnade i Mölndal, men det var väldigt fint där så vi promenerade vidare och kom snart till en spårvagnshållplats vid vilken 2:an ända hem till mig gick, så den tog vi och hoppade av vid Ullevi Södra. Hem och spela kort och äta vattenmelon. Obs notera rödlättheten i bilden nedan. Jag var den enda som hade solkräm på mig (trots påminnelser från mig!!!) så både Elina och Patrik brände sig lite, haha.

    Snart kom Johan tillbaka (Daniel var fortfarande för medtagen) så då var det dags för bastu. Himla gött avslut på denna underbara försommardag. Life is gooooood!!! (PS lånade ett par bilder från Elina)

    //ALiCE med ICE

    Igår hängde jag ute i det underbara försommarvädret heeeela dagen! Först mötte jag upp Elina vid Storan, och så promenerade vi hela vägen hem till henne i Eriksberg, via vattnet, så det blev en promenix på 7,33 km. Hemma hos henne svidade vi om till bikini och shorts och så kom Patrik och så placerade vi…

  • Att komma hem

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    Att komma hem till Spekeröd en dag som denna är underbart. Det är iförsig alltid trevligt att komma hem. Men jag uppskattar verkligen dammiga grusvägar, tystnaden, ängar, möjligheten att bara gå ut genom dörren för att sätta mig i solen, alla promenadslingor och naturen så mycket mer nu när jag bor i stan. Missförstå mig rätt, jag älskar att bo i stan, det är hur grymt som helst när man lever studentliv. Men du får aldrig den där tystnaden, du vaknar till ljudet av spårvagnar utanför fönstret, du måste åka kollektivtrafik för att sätta dig någonstans att sola, och då är du ändå omgiven av andra människor, de promenadslingor som finns är visserligen jättefina men de är aldrig igenväxta med sly och du är aldrig helt ensam, det finns inga ängar och kossor och täta skogar och inga slingriga grusvägar. Som sagt, jag älskar att bo i stan med närheten till allt och Avenyn fem minuter bort, men att sova hemma då och då är guld värt, speciellt nu när vädret är så vackert.

    Jag har haft en underbar dag med en 6,7 km-promenix med mami i världens vackraste natur, och sedan har jag legat på trädäcket och solat topless hela eftermiddagen. Sånt kan man inte göra i stan. Åt världens godaste middag också med pastasallad och tzatziki och avokadosalsa och grillad halloumi/hamburgare. Kvällsbastu med dopp i poolen på det. Och vilken lyx att zappa lite på TV:n efter bastun också, haha. Älskar att sova hemma och bli bortskämd då och då <3

    //ALiCE med ICE

    Att komma hem till Spekeröd en dag som denna är underbart. Det är iförsig alltid trevligt att komma hem. Men jag uppskattar verkligen dammiga grusvägar, tystnaden, ängar, möjligheten att bara gå ut genom dörren för att sätta mig i solen, alla promenadslingor och naturen så mycket mer nu när jag bor i stan. Missförstå mig…

  • Back in Sweden

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    Vi landade alldeles nyss ooooooch Göteborg lever upp till sitt regniga rykte. Men skönt att vara hemma såhär tidigt (9:00) i alla fall, nu har man ju hela dagen! Och vet ni vad jag skall ägna mig åt idag? FLYTT! Ajjemen, inatt skall jag sova i lägenheten i stan. Får se om det blir en ny säng eller soffan men sova i Göteborg ska jag i alla fall. Så nu direkt när jag kommer hem skall jag käka frulle och sen börja organisera med flyttkartonger och kläder! :)))

    //ALiCE med ICE

    Vi landade alldeles nyss ooooooch Göteborg lever upp till sitt regniga rykte. Men skönt att vara hemma såhär tidigt (9:00) i alla fall, nu har man ju hela dagen! Och vet ni vad jag skall ägna mig åt idag? FLYTT! Ajjemen, inatt skall jag sova i lägenheten i stan. Får se om det blir en…

  • Om Götets spårvagnar

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    Alltså dessa spårvagnar där man själv drar upp dörrarna… Livsfarliga! Det har hänt ett flertal gånger att jag stått som ett fån och väntat på att dörrarna skall öppna sig automatiskt (för de flesta av Göteborgs spårvagnar har faktiskt automatiserade dörröppnare) tills jag precis innan vagnen skall gå inser att just det, jag måste använda min egen fysiska förmåga för att entra denna spårvagn. I sista stund rycker man sedan frenetiskt upp dörren och kastar sig in och känner sig jättedum för att man stått och tittat på en stängd spårvagnsdörr i tio sekunder.

    Lite om Göteborgs komplexa spårvagnar det där. Ett svårförståeligt fenomen ständigt präglat av röda förseningsiffror i Västtrafikappen, klotter, trevliga tanter, rösten med Göteborgsdialekt som ropar ut “Domkyrkan” och “Grönsakstorget”, studenter med litteraturtyngda väskor, uttjänta Metro-tidningar, italienska produktionsfel och annat smått och gott.

    //ALiCE med ICE

    Alltså dessa spårvagnar där man själv drar upp dörrarna… Livsfarliga! Det har hänt ett flertal gånger att jag stått som ett fån och väntat på att dörrarna skall öppna sig automatiskt (för de flesta av Göteborgs spårvagnar har faktiskt automatiserade dörröppnare) tills jag precis innan vagnen skall gå inser att just det, jag måste använda…