Borgerliga intressen men hjärtat till vänster

Tag: Göteborgs universitet Page 1 of 3

Chatting with locals & hot pot

Vi började dagen med häng på Hanoi Social Club som är ett litet hippt café med västerländsk touch (och hbtq-flagga i fönstret!!!) där de flesta pluggade då de var sena med litteraturstudieinlämningen, och jag ägnade mig åt att rensa kvitton och blogga, hehe. När jag tröttnat på det gav jag mig ut på stan och rekade lite, och sedan blev det lunch på en indisk restaurang. Så himla gott vare!!!! Efter lunch letade jag, Sebastian och Julia upp en stor mataffär, där vi handlade massa frukt och snacks. Och så hade vi på Sebastians förslag fruktstund vid sjön, och det dröjde inte länge förrän flera Hanoi-ungdomar kom fram till oss för att snacka och öva sin engelska. Kul! 🙂

image

image

image

image

image

Middag käkade vi på ett lokalt hak där det bara var vi och Vietnameserna. Vi åt hot pot, som består av en stor gryta med buljong (vegetarisk sådan då vi alla ju är veganer eller vegetarianer hehe) som står och kokar och så slänger en i det som dukas fram allt eftersom: vitkål, savoykål, svamp, tofu, majs och så vidare. Och så äter alla där ur och det var SÅ GOTT. Och sjukt billigt, 150 000 dong för den grytan, ca 60 kr, och det räckte till 8 pers och då blev det ändå över! Sick.

image

image

image

image

image

Imorgon börjar vi skolan! Fast bara med introduction och get to know each other och sådär, och inte förrän på eftermiddagen. Men det blir kul! Kram från Hanoi

//ALiCE med ICE

Septum-piercing, Bokmässan och Slå pattarna i taket

Woopsie, har inte bloggat på ett bra tag men haft så fullt upp. Låter alltid så hehe, men it’s true guys. Varvar en jäkla massa plugg (=läsande av kurslitteratur, vi har som vanligt ganska få schemalagda föreläsningstimmar i veckan men en himla massa kurslitteratur att ta sig igenom, idag har jag t.ex. tagit mig igenom ca 150 sidor), jobb, förberedande för grejer jag håller i, volontärarbete, matlagning och socialt liv. Och nån promenad när jag hinner, och vanlig skönlitterär läsning också. Och TV-serier. En måste ju få ta en paus emellan åt. Ahja, den senaste veckan har jag till exempel använt mormors och senare mammas gamla tröja, älskar’t! Använder den en massa på det kalla halvåret, den känns så höstig. Plus känner mig fab i kläder tre generationer burit :)))

wpid-20150921_114114.jpg

Har söndagsfikat på ett soligt Avenyn med Carro (förra söndagen alltså, är lite seg med uppdatering här hehe). Vi orkade inte plugga mer och bara för att komma iväg ut ur lägenheten pröjsade vi 40 spänn för café-kaffe istället för bryggkaffe hemma. Men det var det värt ändå, mysigt att sitta och kolla på folk. Kändes som vår?

wpid-20150920_124404.jpg

Hängt på Bokmässan har jag gjort också, i torsdags höll jag nämligen i ett litet föredrag för Kvinna till kvinna (en organisation jag engagerar mig i ideellt). Vi trodde inte det skulle komma någon typ, för det var precis när mässan öppnat (9.00 på torsdagen som var första dagen) och bara bransch-folk, men det var ändå en del där och vi fick frågor och folk blev berörda av Six days-filmen. Lyckat! Hann även med att gå omkring i cirkus en halvtimme på internationella torget innan jag var tvungen att springa iväg till spårvagnen till skolan för föreläsning. Men hann med att fynda två second hand-böcker, den sista delen i Harry Potter-serien på engelska (hehe nu har jag alla på svenska, fyra på franska och en på engelska. Alltid bra att ha you know!) samt en till bok till min feministiska samling som jag började på i somras. Skall skriva om den någon gång, men den börjar bli riktigt nice nu alltså! Ska bara läsa alla också. Men det är ju så kul att köpa böcker? Så kul att ha! Senaste blev i alla fall en begagnad Fittstim, woho!

wpid-20150921_213621.jpg

Hade Kvinna till kvinnas snygga t-shirt FEMDEFENDERS på mig bokmässan till ära. Kände mig fab och bussiness pga bara massa bransch-folk där.

wpid-snapchat-548446232369075651.jpg

Fick hem mina näsringar jag beställde på Ebay häromdagen också. Tio spänn styck eller nåt, värt. Alltså, kan vi prata om septum-piercingen? Jag är typ skadad av mina föräldrar som alltid varit extremt emot piercingar och tatueringar av alla de slag. De tycker antagligen jag har för många håll i öronen t.ex. (har tio stycken nu, *stolt*). Men så kommer en ut i *the real life* och bildar sig en egen uppfattning om saker och ting, vilket är vad som hänt med mig ungefär när jag började universitetet, och nu tycker jag tatueringar är asfett och piercingar kan vara skitsnygga? Ska bannemej göra en tatuering med kvinnotecknet någon gång, har tänkt på samma motiv på samma ställe i över ett år nu. Men aaaanyway, beställde alltså hem fake-näsringar för tycker det är skitsnyggt på vissa tjejer och ah, jag fick massor med komplimanger för den när jag hade den i torsdags. Nu blir jag skitsugen på att göra en septum-piercing också? Är medveten om att det är en trend just nu (stör mig på mig själv, jag är en sån jäkla sucker för trender alltså), men det som är bra med en septum-piercing är att den ju inte syns och en kan ha en sån där hästsko-ring som en bara kan vika in om en inte vill att den skall synas… Men gör nog svinont bara…. Kände mig fab i alla fall!

wpid-screenshot_2015-09-24-21-22-33.png

Anledningen till uppkläddheten var för att jag och Carro skulle gå på Slå pattarna i taket på Folkteatern! Halva min klass var där också, kändes det som haha. Vi lyckades sitta precis bredvid min klasskamrat Bea också, supertrevligt. Och jäääääklar vad bra det var!

wpid-snapchat-3145485439772474809.jpg

GP gav showen jättebra recensioner efter premiären som var i just Göteborg (de fortsätter nu land och rike runt woho!), och det var den värd alltså! Fantastiskt. Jag älskar Bianca och Tiffany Kronlöf, de är så spot on hela jäkla tiden. Showen, som är en blandning mellan ståuppkomedi, sång, dans och teater, hela tiden med humor men med ett ständigt närvarande underliggande allvar, handlar om de viktiga ämnen feminism och antirasism, de är de två grundpelarna. Humorn är normkritisk och skarp hela tiden, och det är så jäkla underbart att se två starka kvinnor som vill, vågar och tar plats på scen, och som de gör det bra! Det känns skönt att kunna se en sådan här show utan att skrattet fastnar i halsen för att det är något kvinnan-ska-stå-i-köket-skämt med. Här sparkar alla skämt uppåt mot patriarkatet och mot vithetsprivilegiet. De börjar klockrent med det som gav dem genomslaget; Så jävla PK (ni har väl sett videon!?):

“Gillar saker som kattungar, godis och fred, har multikulti bordsskick, äter med pinnar och sked
Trängs aldrig och tycker kö är en trevlig sed, kommer när jag tar en kölapp och ställer mig i led
Har tvångstankar om att leda tanter över gatan, drömmer om att Estelle ska bli värsta butch-flatan
Säger inte du hen är du lika med satan, jämfört med mig är Astrid Lindgren ragatan
Men tur för dig, tur för dig, att jag är en sån jävla PK-tjej”

GP skrev om showen: Rakt, rappt och roligt iscensätter de verkligheten vi lever i. Alltid med normkritiska glasögon. Som spårhundar slår de ner på unkna undanflykter, smygande särbehandling och fega flyktmanövrer. Könsmaktsordningen och rasismen står främst i skottgluggen. Men ingen form av olikabehandling går säker för deras blick. Pengar och jobb, nakenhet och hudfärg, sex och förtryck, allt ger de sig på, som uttalat politiska konstnärer. Och humorn är deras vapen. Den är konkret, mycket av materialet bygger på autentiska händelser och utsagor. Systrarna Kronlöf vet hur de utvinner skratt ur dem. Språkligt är de lika råa som uppfinningsrika.

Ja, och sen blev det helg och i lördags hängde jag med mitt crew Marcus, Simon, Carro och Marcus tjej Bea som jag träffade för första gången också. Vi lagade och åt middag här hos mig (högsta betyg från samtliga för övrigt, “trots” att det var 100% veganskt) och drack en massa vin och hade hur trevligt som helst. Skrattade så jag grät. Alltså älskar oss så mycket? Jag <3 er, hörrni! Två gamla favoritbilder:

P1050419

P1050421

Ja, och så jobbade jag också och sen tog helgen slut och nu är det måndag och den är snart också slut och det är ny vecka igen och allt går i ett! Hujedanmig vilken fart livet har. Taco hej

//ALiCE med ICE

 

Refugees welcome

Var på manifestationen på Götaplatsen nyss. Faith in humanity restored! Göteborg visade sig från sin bästa sida när Götaplatsen fylldes långt ner på Avenyn av människor som vill öppna gränserna och välkomna alla hit, för den som flyr har inget val, ingen människa är illegal! Så jävla sjukt att människor anser sig ha ensamrätt till en geografisk plats. Som sagt, vi vann bara livets lotteri och det är dags att dela med sig av vinstlotten! Vi äger inte detta land, vi äger bara vår plats på jorden, precis som alla andra, och den platsen skall få vara precis var som helst. Mona Sahlin citerade Soran Ismail (<3) i sitt tal, så jag gör detsamma och avslutar med hans ord: “Om en inte är ett land som folk flyr till, så tror jag att en ligger i farozonen att bli ett land som folk flyr ifrån”. Låt Sverige vara ett land som folk får fly till, välkomna hem!

wpid-20150909_140038.jpg

Kände stolthet över att Institutionen för Globala Studier (IGS) hade en egen skylt, och att så många från min klass och klasserna under mig var där, vi var hur många som helst. Kärlek!

wpid-screenshot_2015-09-09-19-29-33.png

Min klasskompis Sanna, som är aktiv i F! valde att stå med oss från Globala 🙂

wpid-snapchat-9185746830660378209.jpg

wpid-screenshot_2015-09-09-19-30-26.png

wpid-screenshot_2015-09-09-19-30-02.png

wpid-snapchat-7789138413409162959.jpg

//ALiCE med ICE

Tillbaka bland Fjällrävenryggsäckar, vegetariska matlådor och tygkassar

I måndags började skolan och därmed hösten. Föreläsningssalarna fylls med studenter, nya som gamla, som plockar fram anteckningsblock och knattrar på datorer för att få ner allt som föreläsaren säger. Alternativt fastnar i mobilen om huvudet inte orkar hänga med. Där sitter vi med kaffetermosar och vattenflaskor, och det känns än så länge rätt peppigt ändå! För min erfarenhet säger, att vi studenter älskar att hata plugget, och vi hatar att älska det. Fastän vi klagar som fan över hur-mycket-kurslitteratur-som-helst-att-läsa-tills-på-fredag, att det är skitstressigt med tentan om två veckor, att PM:et skall in imorgon och att jag-kan-tyvärr-inte-idag-för-jag-måste-plugga, så är det ändå jäkligt kul. Vi klagar, och det är jättejobbigt att plugga, det är tufft, tungt och skitmycket att göra i tentaperioder, men det är också kul. Det är en alldeles speciell och härlig gemenskap att vara student och plugga på universitetet. Jag älskar att gå Vasaallén fram tillsammans med alla andra studenter (för den allén kryllar ärligt talat av studenter på väg fram och tillbaka mellan universitetsbyggnaderna och biblioteken), på väg till eller från föreläsningarna. Vid Handels droppar skjorta-chinos-och-portfölj-nissarna av, men jag forsätter till härliga Annedalsseminariet vid Linnéplatsen. Det är ändå så himla mysigt att vara tillbaka på Annedal bland Fjällrävenryggsäckar, vegetariska matlådor med linssoppa och vegobiffar, queera outfits, skolbokstunga tygkassar, feministiska symboler, återanvändningsbara vattenflaskor i stål och glas, soptunnor med olika fack för kompost, plast, glas och metall, peppiga plancher om dumpstring-matlagning och salsakurser, second hand-kläder och rykande kaffetermosar. Sista året på min kandidat har påbörjats, 60 hp och två terminer kvar, och sedan har jag (om allt går som det skall) en kandidatexamen. Nästa år skriver jag min C-uppsats och åker på fältkurs i Vietnam. Jag känner mig peppad, det här skall nog gå vägen det med. För som sagt. Vi studenter, vi har en hat- och kärleksrelation med plugget. Och det är ändå det som gör det roligt. 🙂

//ALiCE med ICE

Tentaplugg hela dagen

Idag har det regnat, varit grått, blåst stormvindar och varit ca tio grader heeeela dagen. Om jag gått utanför dörren? Hahahahaha nej såklart inte. För mig är det bara bra med sånt här väder, eftersom jag sitter inne och tentapluggar inför fredag då jag har min allra sista tenta för terminen. Längtar så mycket till när jag går ut från tentasalen och bara kan släppa allt som har med skola att göra fram till slutet av augusti, det ska bli så HIMMELENS skönt. Något som är sjukt är dock att jag nu (okej på fredag) gått TVÅ år på universitetet, och bara har ett år kvar till en kandidatexamen. Men herregud var tar tiden vägen? Det blev extra uppenbart i fredags då min vanliga Globala studier-klass hade informationsmöte om trean: till hösten skall vi läsa en metodkurs och en projektledningskurs, och sedan till våren är det praktik eller fältkurs följt av uppsatsskrivande resten av våren. Och sen examen!! Jag har nästan helt bestämt mig för att göra fältkursen i Vietnam, så slipper jag stressa över att hitta praktikplats och få nej-svar efter nej-svar för att våran praktik är så kort (tio veckor). Istället tänker jag att jag gör en halvårslång praktik efter avslutad examen, dvs till hösten 2016, för då blir jag mer attraktiv med en examen och har alltid i världen om jag skulle råka bli kvar liksom… Ahja, det är långt in i framtiden, och nu måste jag fokusera på nuet. Men känner mig pepp (och lite rädd) inför tredje året på Globala i alla fall.

I närmaste framtiden har jag ju då däremot tenta på fredag som sagt. Har halvpluggat i typ en vecka, och började plugga ordentligt igår (måndag). Men jag känner att det här med att ta lång tid på mig och inte panikplugga i sista minuten är min kopp te, för det sitter redan riktigt bra och då tillåter jag mig ändå att ta många pauser ifrån datorn och känner ingen direkt panik, peppar peppar. Imorgon blir det repetition för hela slanten, och på kvällen skall jag och papi äta middag. Blir trevligt! Puss er från ett mycket grådystert Göteborg (som fortfarande är Sveriges bästa stad mvh Göteborgspatriot)

//ALiCE med ICE

AT (=After Tenta) @Henriksberg 24/4-2015

I fredags firade vi ju att tentan var skriven med att gå och dricka öl och äta tacobuffé på Henriksberg. 33 kr för öl och tacos som sagt, win-win! Jag hade kameran med mig eftersom jag hade lovat att ta lite profilbilder på Markus, så då passade jag ju på att ta lite pics på mina andra fina friendz. Så hej hej, här är ett par bilder på dem!

Simon & Marcus med CCCCCC
P1030868

 

Väldigt små tacobröd, haha
P1030830

Kramkalas! <3
P1030835

Fina Carro!
P1030849

 

 

Carro & Markus med KKKK och Simon i svartvitt därunder!
P1030855

P1030862

P1030871

 

P1030867

P1030870

Fina friendz
P1030873

P1030875

P1030876

 

Några selfies med Sebbe också
P1030877

P1030880

P1030881

P1030883

P1030885

P1030890

P1030892

P1030895

P1030901

 

Dessa

P1030889

 

…har jag förresten spelat gårdagen och idag med! Himla bra start på veckan. Fantastisk faktiskt. Jag åkte hem till papi i söndags efter föreställningen, och igår (måndag) kom Markus, Marcus och Carro hem till mig i Spekeröd! Vi spelade kubb (jag vann alla gånger såklart!) (eller okej, förlorade en gång i stafett-kubb men OBS alla andra fem omgångar vann jag i obs obs viktigt), lagade mat, grillade maten, åt maten, drack öl, spelade spel, badade bastu och snackade om det mesta. De sov över också (myyyyyyys <3) och idag drack vi maaassa kaffe till frukost, åt nybakade scones och tog en morgon-promenad också, innan de åkte hem till Göteborg. ALLTSÅ HUR BRA START PÅ VECKAN!? Kändes inte som måndag. Det känns som det är måndag imorgon liksom, och så är det onsdag!? Så gött. Fast jag är redan uppe alldeles för sent och är dödstrött, så ska säga hejdå nu. Men haft ett par underbara dagar i alla fall!

//ALiCE med ICE

Tenta-plugg

Hej peeps, sorry att bloggen är lite död just nu men det är för att jag har tenta på fredag. Flera som gått denna kursen har varnat om att just denna tentan är svår, och sist klarade jag ju salstentan med endast ett poäng…. Så är lite nervös!! Gör mig också ännu mer nervös (på ett konstigt sätt haha) att det känns som jag ändå har ganska bra koll, och det är “bara” tisdag…. Då känns det som jag liksom, inte lärt mig allt jag bör lära mig? Fattar ni? Dagens I-landsproblem…… Anyways, får ju tentaplugga i helt UUUNDEEERBAAART väder. Alltså, jag ÄLSKAR våren. Den här tiden på året, såhär i slutet av april, maj och början på juni, är verkligen den bästa, för då har man hela sommaren med allt vad det innebär framför sig. Älskar’t. Synd bara att man måste tentaplugga. Men som sagt, Göteborg visar sig från sin bästa sida just nu och det har varit sol och varmt i flera dagar. På baksidan av mitt hus är det en gräsplätt där det är strålande sol från ungefär tio till fyra (perfekt plugg-tid med andra ord), och dessutom läs, så då blir det supervarmt! Man säger ju att man skall svettas in våren och frysa in hösten, men det är svårt alltså, haha. Ahja hörrni, skall på en långpromme med min bästa elit strax. Har massa att blogga om när jag är klar med denna tenta, så vi hörs då! Puuuussss

image

 

//ALiCE med ICE

Där satt dom bra

Carro häromdagen när vi pluggade lite hos henne; där satt pennorna bra!

image

//ALiCE med ICE

En (lång) text om slöjbärande

Eftersom jag fick full pott på hemtentan och så fina kommentarer, tänkte jag att ni kanske (trots lite tungt akademiskt språk) skulle vilja läsa den. Så here we go, i en version utan störande källhänvisning. Enjoy (om ni orkar)!

fashion

När Frankrike förbjöd kvinnor att bära heltäckande slöja på offentliga platser tyckte jag att det var ett bra beslut; slöjor var ett uttryck för förtryck av kvinnor. Detta var innan jag började inse att allt inte är svart eller vitt och att detta kan problematiseras i så många fler lager. Min dåvarande syn på bärandet av slöja kom att förändras till att jag idag fördömer förbudet, en åsikt som stärkts; men också kan problematiseras ännu djupare; tack vare nyförvärvade kunskaper inom några av de alternativa IR-teorierna. Ämnet är relevant för IR eftersom det konkret kan illustrera och i verkligheten förankra problematiken mellan västerländsk, liberal feminism och postkolonialism.

Att kvinnor av olika skäl bär slöja kan för många västerländska feminister tolkas som ett uttryck för kvinnoförtryck; hur kvinnor av sin familj, samhället och/eller religion tvingas täcka sig och hur de nekas rätten till att klä sig som de vill; som om de, för att de är kvinnor, inte har rätt att bestämma över sin egen kropp. Denna övertygelse om hur fel det är att “tvinga” kvinnor att bära slöja kan ses som ett arv från kolonialtiden; inom västerländsk feministisk diskurs konstrueras icke-västerländska kvinnor ofta som “de andra”, ett offer för förtryckande kulturella praktiker och traditioner. Postkoloniala och feministiska analyser engageras båda i kampen mot kvinnoförtryck och -diskriminering, men västerländsk feminism tenderar att producera en singulär, monolitisk “Tredje världen-kvinna” mot vilken den västerländska kvinnan blir den normativa, binära dikotomin. “Tredje världen-kvinnan” ses som den västerländska, befriade kvinnans motsats; fattig, domesticerad, traditionell och offergjord. Att tillskriva slöjbärande kvinnor en offerroll på detta sätt; en kvinna som måste “räddas” från de förtryckande praktiker som “tvingar” henne att bära slöja; är djupt problematiskt eftersom det inte finns en autentisk kvinnlig upplevelse eller utgångspunkt då dessa, samt den sociala meningen av genus, varierar från samhälle till samhälle och kultur till kultur. Västerländsk feminism har från postkolonialt håll kritiserats för att oantastligt utgå från att kategorin “kvinnor” är universell och att denna kategori delar samma erfarenheter och intressen.

Det är intressant att se hur feminismen; som utger sig för att vara en öppen, mångfasetterad och inkluderande teori som ger utrymme åt den halva delen av befolkningen som ständigt genom historien marginaliserats, diskriminerats, missgynnats och tystats ner; offergör, särbehandlar och generaliserar över icke-västerländska kvinnor på samma sätt som på vilket den själv kämpar mot att bli av patriarkatet/män/det mansdominerade samhället. Här är den västerländska, vita feminismen paradoxal; den betonar kvinnoförtrycket, avsaknaden av kvinnor inom IR och hur IR implicit antar en maskulin ståndpunkt, men blundar för det dubbla förtrycket icke-västerländska kvinnor får utstå och hur IR också är väldigt “vitt” och västerländskt. Detta skulle kunna förklaras som en förlängning av den liberala feminismens projekt (att för kvinnor säkra de rättigheter och privilegier som män nyttjade) men i denna kontext istället exportera de rättigheter och privilegier som västerländska kvinnor nyttjar till de icke-västerländska systrarna.

Att skriva “rättigheter och privilegier” är dock problematiskt utifrån ett postkolonialt, men även socialkonstruktivistiskt och postmodernt, perspektiv. Postmodernismen understryker att alla försök att etablera universella villkor för frihet och frigörelse (såsom begreppen “rättigheter” och “privilegier”) oundvikligen kommer att användas för att underordna och marginalisera de som anses utanför normen (här icke-västerländska, slöjbärande kvinnor). I detta fall används “rättigheter” och “privilegier” som något som västerländska kvinnor har, och som icke-västerländska saknar (exempelvis privilegiet/rättigheten att få klä sig som man vill). Men betydelsen av “rättigheter” och “privilegier” kan aldrig vara objektiv, eftersom verkligheten enligt socialkonstruktivismen produceras i samspelet mellan struktur och agens och olika begrepps meningar följaktligen ser olika ut beroende på diskurs. Att västerländsk feminism vill exportera rättigheter som icke-västerländska kvinnor “saknar” är sålunda problematiskt, eftersom denna “rättighet” kanske inte alls är eftersträvansvärd eller ens en rättighet i den kultur och diskurs som dessa kvinnor rör sig i. För slöjbärande kvinnor, kan själva akten att bära slöja i själva verket i sig vara ett uttryck för frigörelse, styrka och självförverkligande snarare än ett förtryck; många har själva gjort ett aktivt val utan press från annat håll. Denna ståndpunkt illustreras med följande citat från Maryam, 20, ur reportaget “Mipsterz” av Totallystockholm.se (2015);

“My hijab doesn’t only symbolize my faith, but it’s also a symbol of strength and independence. For me it’s liberating; I refuse to conform to the norms and societal moulds of a ‘typical’ woman. A woman can cover up as much as she wants and still be just as free as a woman who chooses not to cover up at all.”

Bevisligen ser många slöjbärande kvinnor inte slöjan som ett förtryck, trots det finns i Väst en idé om att “befria” dessa kvinnor från “förtrycket”. Men i diskussionen om huruvida slöjan är en symbol för förtryck eller frigörelse, missar den västerländska feminismen de patriarkala strukturerna bakom att en kvinna inte kan bära slöja utan att bli hotad och trakasserad. Postkolonial feminism är därför djupt skeptisk till idén om att framsteg och frihet för kvinnor uppnås genom den västerländska modellen av social och ekonomisk utveckling. Att vidare i samhället ordna icke-västerländska “Tredje världen-kvinnor” som ofria och förtryckta av kulturella praktiker i form av  slöjbärande, gör dessa kvinnor till objekt för intervention och normaliserar Västvärldens rätt att ingripa, kontrollera och omforma praktiker och seder i resten av världen.

Sammanfattningsvis, med hjälp av de alternativa IR-teorierna kan min före detta “personliga övertygelse” om slöjan som ett förtryckande, diskriminerande attribut problematiseras och ifrågasättas utifrån postkolonialismen och idag förstår jag att jag som västerländsk feminist inte kan döma vad som är rättigheter och privilegier respektive förtryckande för icke-västerländska slöjbärande kvinnor, eftersom de diskurser vi befinner oss i ser olika ut och våra erfarenheter inte är delade eller universella.

Å andra sidan kan allt som hittills skrivits i denna text problematiseras ytterligare. Trots postkolonialismens utmaning till traditionella IR-teorier och den västerländska feminismen, kan postkolonialismens epistemologiska och ontologiska grunder också ifrågasättas med hjälp av postmodernismen och socialkonstruktivismen. För om “verkligheten” aldrig kan vara objektivt tillgänglig för oss, utan allt vi tror att vi vet är bundet till specifika diskurser, kan det då vara så att de diskurser icke-västerländska, slöjbärande kvinnor befinner sig i, format dem att tro/tycka att slöjan är ett fritt val och en symbol för frigörelse och självständighet snarare än förtryck? Detta förklaras av socialteoretikern Steven Lukes i hans bok om makt (kapitel tre, “Three-Dimensional Power). Där består den tredje, latenta dimensionen av makt i att A (i detta fall patriarkatet, det mansdominerade samhället, den hegemoniska diskursen) utövar makt över B (i detta fall slöjbärande, icke-västerländska kvinnor) genom att influera och forma B’s vilja till att tro att det är hennes fria, självständiga val att bära slöja, när hon egentligen, under andra omständigheter utan påverkan från A, inte hade valt att bära slöja. Denna teori om den tredje dimensionen av makt lämnar oss med frågan: om samma, slöjbärande kvinnor som ser sin slöja som en symbol för frihet och självständighet hade växt upp under andra omständigheter, utan påverkan från exempelvis mansdominerad dominans inom familjen, patriarkala religiösa praktiker och (ur västerländskt synsätt) förtryckande samhällsstrukturer, hade de då ändå sett på slöjan på samma sätt, eller hade de också sett den som ett uttryck för kvinnoförtryck?

Avslutningsvis, så kan vi enligt postmodernismen aldrig prata om en “sanning” eller “verklighet” på ett objektivt sätt, eftersom verkligheten inte är direkt tillgänglig för oss, och vår förståelse av den sålunda alltid formas av specifika diskurser, vilka ser olika ut beroende på sociala, ekonomiska, kulturella och geografiska förhållanden. Huruvida slöjan är en symbol för förtryck eller befrielse går alltså aldrig att fastslå. Med det sagt kan jag ändå konstatera att min tidigare “personliga övertygelse” om den nu är rämnad och att jag nu har en djupare förståelse och förmåga till analys kring bärandet av slöja samt andra omdebatterade fenomen inom feministiska och postkoloniala diskurser.

Källförteckning

Abrahamsen, R. (2007). Postcolonialism. I M. Griffiths (Red.), International Relations Theory for the 21st Century (s.111-122). New York: Routledge.

Lukes, S. (2005). Power: a Radical View. New York: Palgrave Macmillan.

Seth, S. (2013). Postcolonial Theory and IR: a Critical Introduction. New York: Routledge.

Steans, J., Pettiford, L. & Diez, T. (2005). Introduction to International Relations. Edinburgh: Pearson Education Limited.

Totallystockholm. (2015). Mipsterz: mixing fashion with faith. Hämtat 2015-03-18, från http://totallystockholm.se/arts-culture/mipsterz-mixing-fashion-faith/.

//ALiCE med ICE

Woop woop

image

“Alltigenom perfekt text! Mycket intressant läsning där jag fick nya tankar!”. Joråsåatteeeh 10/10 och VG på hemtentan, woop!

//ALiCE med ICE

Page 1 of 3

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén