Posts Tagged ‘Jag ger dig solen’

Jul 2020

Saturday, December 26th, 2020

2020 har varit ett speciellt år, men utöver karantänen innan jul så var den på ett ungefär som den brukar vara, och antagligen som den skulle ha varit ändå. Bara mamma, pappa, Olivia och jag – och Emil samt katterna (a.k.a. center of attention). Ett vanligt, pandemi-fritt år, kanske jag hade åkt tillbaka till Göteborg såhär på annandagen eller kanske imorgon, för att landa hemma och sedan spendera nyår med kompisar och sedan kanske gå ut på svartklubb. Men i år är inget vanligt år och sjukhusen är överfulla och corona-fallen fler än någonsin så just i detta ögonblick lutar det åt att jag firar nyår med mamma och pappa (och Olivia och Emil och katterna) här i Spekeröd, som jag inte gjort på jag-vet-inte-hur-länge!? Men vi får se.

Julen har i alla fall varit jättemysig. Vi åt fantastiskt god julmat i form av en delikat smörgåstårta à Olivia, brunkål som puttrat på spisen med sirap och grönsaksfond i en timme, grönkålssallad med vego-bacon, dadlar och vego-parmesan, jul”kött”bullar kryddade med massvis av färskmalen kryddpeppar och serverad med en kryddpeppar-doftande gräddsås, “sill”, ugnsbakade rotfrukter och saffranskladdkaka med lingongrädde till efterrätt. Oj, så gott det var.

Och vi fick ju också turen att det blev sol och någon minusgrad lagom till julafton och juldagen, så på julafton tog vi en låååång promenad på nästan en mil, ända bort till Gårevattensbacken och genom skogen tillbaka. Riktigt härligt och en bra dags-aktivitet.

Väl hemma bastade jag och Olivia, vi såg på Kalle (i alla fall lite grand) och lagade klart julmaten som vi i förtärde vid 18-tiden. Blev både en och två påtårar för oj så gott det var, speciellt mammas sallad med bacon och dadlar och parmesan och Olivias smörgåstårta tyckte jag. Allt veganskt såklart 🙂 Förutom pappas korvar och köttbullar.

Jag fick en massa fina grejer. En rejäl cykellampa och cykelhandskar med reflex från mami (precis som jag önskat mig), den sedvanliga kalendern och tillhörande skiva från papi (men också en gullig mugg med en bild på mig och Olivia haha) samt två böcker som väl egentligen var lika mycket present till honom själv som till mig/Olivia eftersom det var böcker han själv ville läsa 😉 Av Olivia fick jag posca-pennor, precis som jag fick av Mim förra julen, men nu har samlingen utökats till fler färger och fler storlekar på spets – de jag fick var mindre! Mycket pepp på att testa dem ordentligt 🙂 Jag fick även den här bloggen i bokversion från 05 till 09 (!) vilket var väldigt roligt – som en fysisk backup som det är väldigt kul att gå tillbaka och läsa i haha. Själv gav jag bort skönlitterära upplevelser till hela familjen – Jag ger dig solen av Jandy Nelson till Olivia (typ bästa boken jag läst!), Ett litet liv av Hanya Yanagihara till mami (hon blev förskräckt av alla sidor, men jag lovar det är värt det!) samt Sapiens av Yuval Noah Harari till papi. Den sistnämnda har jag inte själv läst men jag har den och den står på min läslista! Jag gav även hela sällskapet en upplevelse i form av spelet Codenames som har spelats flitigt, ett riktigt bra spel 🙂

Igår på juldagen var det också sol så även då var vi ute och promenixade. Samt hann till och med med att “sola” oss lite och dricka varm glögg i ungefär en kvart innan solen försvann. 🙂

Allt som allt en riktigt bra jul 🙂 God fortsättning gott folk!

Två favoritböcker

Friday, November 13th, 2015

I höst har jag, utöver allt vanligt tragglande av kurslitteratur (seriöst en läser så jäkla mycket??? Kan ta mig igenom 100 sidor på en dag om jag är riktigt riktigt effektiv), så har jag även hunnit med att läsa två skönlitterära böcker. Två böcker som jag fått rekommenderade av Carro respektive min mentorsungdom Klara; de har lånat mig deras absoluta favoritböcker! Och jag förstår att båda är favoritböcker. Jag börjar med den första jag läste, nämligen Carros favoritbok of all times Tunna väggar av Anna Borgeryd (2013).

Tunna väggar (2013) är en streckläsningsroman, som jag blev så jävla irriterad på när jag läste, haha. Jag blev så arg på att karaktärerna inte bara pratade med varandra, what’s the problem liksom? En sån där kärlekshistoria där allt snurras till och blir fel i brist på kommunikation. Men det gör den också extremt spännande; en måste bara få veta hur det slutar. Någonstans vet en dock att det kommer sluta bra, så på ett sätt är den lite förutsägbar, men ändå väldigt läsvärd. Huvudkaraktärerna är Vera, utbildad sjuksköterska som arbetat i fält djupt in i Sydamerikas berg och skogar, och där dragit på sig en knäskada, varför hon nu är tillbaka i Sverige. I Umeå, där boken utspelar sig, börjar hon läsa en ekonomikurs för att försöka förstå sig på samhället och varför det är som det är. Sen har vi Peter, en överklasskille vars pappa äger ett stort företag med enormt kapital och omsättning, och som avverkar tjejer på löpande band. Och ja ni förstår ju, dessa två kommer så småningom bli kära, klyschigt värre. Och visst är det lite klyschigt, och utan samhällskritiken, den levande och verklighetsförankrade beskrivningen av studentlivet i Umeå och inbakade statsvetenskapliga teorier, hade boken kanske blivit lite väl klyschig. Men tack vare hög igenkänningsfaktor i studentlivet känns boken väldigt levande och den trassliga kärlekshistorian blir spännande! Jag tyckte allt som allt boken var bra och läsvärd.

Jag ger dig solen (2014) av Jandy Nelson (med originaltitel I give you the sun) är alltså min mentorselev Klaras favoritbok. Och jäklar, jag är imponerad av hennes bokpreferenser, för det här är en sjukt bra bok. Och väldigt väldigt speciell. Men jag älskade språket. Såna här böcker tycker jag är roliga att läsa, när språket i sig är vackert och inte bara själva historian som språket berättar. Dessutom älskar jag titeln, väldigt vacker och när en läst boken förstår en hur välpassande titeln är. Boken handlar i alla fall om Noah och Jude, ett tvillingpar olika som natt och dag. Noah är tystlåten, sluten, blyg och i andras ögon konstig, Jude är utåtagerande, tänjer gränser och i andras ögon cool. Båda har konstnärsdrömmar och tävlar om sin mammas uppmärksamhet. Tills en dag då världen stannar när en tragedi inträffar. Tre år senare pratar de inte med varandra och Jude har blivit en hypokondrisk ensamvarg, och Noah har slutat måla. Jude försöker ställa allt som gått fel till rätta vilket sammanför henne med en excentrisk skulptör och en engelsk kille vilket så småningom vänder uppochner på livet igen. Jag vill inte säga för mycket, men när en väl kommer in i boken är den fantastiskt spännande och framför allt vacker. Om himlastormande kärlek helt enkelt. Oförutsägbar, spännande och vacker bok som jag verkligen tyckte om! Här kommer ett vackert citat från boken, ur ett brev som Jude hittar hos den excentriske skulptören:

Älskade.
Jag har blivit galen. Jag kan varken äta eller dricka, för då skulle jag förlora smaken av dig i min mun, vill inteöppna ögonen om jag inte får se dig, vill inte andas någon luft som inte du har andats, som inte har varit inne i din kropp, djupt inuti din vackra kropp. Jag måste

Läs dem båda!

//ALiCE med ICE