Posts Tagged ‘Martin Huss’

Och jag undrar: hur kan vi INTE ta emot flyktingarna?

Tuesday, October 27th, 2015

Tog en promenad i Trädgårdsföreningen nyss, och lyssnade till Hanapees otroliga podcast’s senaste avsnitt. De pratade en hel del om Trollhättanmorden, den ökade flyktingtillströmningen och den blomstrande rasismen, för det går liksom inte att inte prata om det. De satte ord på många bra tankar; exempelvis vilken ironi det ligger i bränderna av asylboenden. Rasisterna klagar på att det är för många flyktingar, att de inte får plats, att Sverige är mättat. Lösning? Elda upp flyktingboenden så att det blir ännu svårare, dyrare och tidskrävande för Migrationsverket att placera nyanlända. Det är ungefär samma ironiska retorik som rasister för angående invandrare och jobb: aldrig är de bra nog, för antingen kommer de hit och “snor våra jobb”, eller så kommer de hit och “gör ingenting”. Och jag undrar: när skall det här sluta? När skall ni vakna? Ni som röstar på SD, ni som “inte är rasist men…”, ni som ojar er över hur vi skall lyckas ta emot alla dessa flyktingar. Jag undrar: hur kan vi inte hjälpa? Hur kan vi inte ta emot dessa flyktingar? Det är så jävla hemskt att anse sig ha ensamrätt till Sverige, bara för att en råkade vara här först. Det är så jävla hemskt att tycka att de som kommer hit skall vara tacksamma; hur kan de vara tacksamma när de tvingas lämna sina många gånger bra liv, se sina vänner och släktingar dö, genomföra en farlig flykt, för att sedan komma till ett kallt (bokstavligt och bildligt talat) Sverige, där de placeras på ett asylboende med låg standard kanske långt ute på vischan, ständigt med rädslan om att detta asylboende skall brännas ner, och sedan vara tacksamma? Fyfan, jag skäms över att vara svensk.

Och jag undrar också, ni rasister, ni som röstar på SD, ni som uttrycker rasistiska handlingar och åsikter, och ni som “inte är rasist, men….”, exakt hur har ni påverkats av den ökade flyktingströmmen? Exakt hur har ni märkt av att vi tagit emot lite fler flyktingar i Sverige än vanligt? Det kanske möjligtvis är lite längre telefonkö till vissa myndigheter, ni kanske sett några nyanlända på centralstationen, eller noterat några frivilligorganisationers upprop för att få givare på Facebook, men mer än så? Jag har personligen knappt märkt av någonting, förutom ett kallare klimat på sociala medier och att det står lite fler människor utanför ett asylboende jag går förbi när jag skall jobba. Jag undrar genuint, vad i hela världen är det som påverkar er så mycket att ni anser att vi inte kan ta emot flyktingar? Och jag undrar: hur kan vi inte ta emot dem? Jag skulle gladeligen betala mer i skatt för att ge flyktingarna ett värdigt mottagande.

Och sen en sista grej, angående Trollhättanmorden. Fruktansvärt, såklart, en terrorhandling och en produkt av den strukturella rasismen. Den som säger något annat ljuger; det här var inte en ensam, störd dåre, utan en ung man med rasistiska och politiska grunder för sitt agerande, en produkt av det allt mer rasistiska klimatet på Internet och i samhället. Jag har sett flera personer fråga sig: “Varför kallas inte Ikeamorden för terrorism?” och “Varför blev det inte lika mycket uppståndelse kring Ikeamorden?”. Till dig som undrar det, såhär skriver Oisin Cantwell:

Det finns en avgörande skillnad mellan Ikea och Trollhättan. Det finns ingen krets kristna eritreaner som anser att mord är ett legitimt svar på avslagen asylansökan. Ideologi saknas. Vita, svenska medborgare behöver inte frukta att bli mördade av detta skäl.”

Skillnaden är, att andra av samhället kodade etniska, vita svenskar behöver inte känna fruktan för att utsättas av något som Ikeamorden på grund av sin etnicitet eller hudfärg, för det är inga eritreaner som tycker att det denna enskilda individ var rätt eller bra; ingen backar eller hyllar honom. Däremot finns tusentals och åter tusentals rasifierade personer som ständigt behöver frukta för sina och sina anhörigas liv, på grund av att de råkar ha en annan hudfärg, etnicitet och/eller ursprung, eftersom det finns de som hyllar Anders Lundin Pettersson, säger att han var en sann hjälte och att han gjorde rätt. Och det är så jävla hemskt. Jag skäms.

//ALiCE med ICE

Personer jag beundrar

Wednesday, October 22nd, 2014

Kenza Zouiten (1991)
Sveriges största bloggare, egenföretagare, kläddesigner, fotomodell – och feminist. Alltså jag respekterar och beundrar Kenza så mycket. Hon är född 1991 och förmodligen en av Sveriges rikaste unga personer, hon har en enormt framgångsrik blogg och har byggt en fantastisk karriär, från att ha haft en tuff uppväxt med en alkoholiserad pappa. Dessutom vågar hon – på Sveriges största blogg med flera hundra tusen unika besökare per vecka (både svenska och internationella) – utmana patriarkatet, och vara uttalad feminist. Jag tycker det är så ballt. Fatta hur mycket hat hon får för att hon mellan dagens outfit och glassiga moderesor använder “hen” eller pratar om bristen på jämställdhet i Sveriges största modeblogg – och ändå gör hon det. Hatten av och all respekt. Feminismen behöver människor som Kenza.

4

Emma Watson (1990)
Emma Watson. Från att ha spelat lilla Hermione med världens rufsigaste hår i första Harry Potter-filmen till att nu vara en av världens mest framgångsrika unga kvinnor med flera roller i bagaget men ändå med fötterna på jorden och en kandidat-examen i engelsk litteratur att falla tillbaka på. Och hon är feminist. Som UN Women Godwill Ambassador höll hon det fantastiska talet som startade #heforshe-kampanjen. Jag beundrar Emma Watson så mycket för att hon, en av världens mest berömda och inflytelserika unga kvinnor, vågar.

Zara Larsson (1997)
Sexton år och så feministiskt medveten och modig. Hon tar plats, tar ingen skit och vågar skrika högt om ämnen som våldtäktskultur och feminism, trots det massiva hat hon får från en massa unga killar och tjejer. I en intervju sa hon att “Jag tror det är det senaste halvåret jag blivit en arg feminist. Jag insåg att världen är fucked up. Jag hoppas att jag fått unga tjejer att öppna ögonen lite”. Och så sjunger hon och ser ut som en gud också förresten. Så ball och modig tjej.

Hanna “Hanapee” Persson (1990)
Hanapee är en bloggare ursprungligen från Sundsvall (=världens gulligaste dialekt) som många gånger har hjälpt mig och andra unga människor att öppna ögonen och våga prata om feminism. Hon blandar bra, klarsynta, ögonöppnande och feministiska analyser med vardagsbetraktelser och andra knäppa/roliga grejer. Jag beundrar henne för att hon är en smart, framgångsrik, ung feministisk tjej som skriver skitbra och som verkligen vågar vara sig själv och ta plats; älskar att stå i centrum och försöker inte dölja det. Och hon vågar bjuda på sig själv, visa verkligheten och prata om tabu-ämnen. Plus att hon har väääääärldens bästa podcast, “Hanapee’s otroliga podcast” tillsammans med Martin Huss. Tips tips! Så bra är den <3

Sandra “Niotillfem” Beijer (1984)
Sandra Beijer är också en bloggare. Hon verkar ha typ världens drömmigaste liv, tar helt underbara bilder, reser mycket, lagar god mat och framförallt så skriver hon sådär fruktansvärt fint om kärlek och allt annat så det nästan gör ont i hjärtat. Och om feminism. Det beundrar jag henne för, hennes fantastiska förmåga att verkligen rycka tag i läsaren, men också just för att hon är en stark och cool feminism; här har vi en till asball, ung, feministisk tjej med fötterna på jorden! Varje månad samlar hon ihop länkar till den gångna månadens feminism-relaterade händelser, vilket är så bra. Och så har hon en superbra podd också, “Sandra och Michelles podcast” heter den, rekommenderas varmt!

election day.

Jennifer Lawrence (1990)
OK, Jennifer Lawrence, I just adore her. Hon är så himla cool. Hon är världsberömd och en otroligt skicklig skådespelare, ändå har hon fötterna på jorden och verkar liksom, mänsklig. Jag skulle verkligen vilja känna henne; av alla intervjuer att döma bjuder hon alltid på sig själv, har nära till skratt, verkar jordnära och tar inte sig själv på för stort allvar. Hon verkar bara så himla underbar; fallet i trappan på Oscars-galan, när hon inte hittade journalisten som ställde frågan under en presskonferens, när hon skulle öppna en godispåse och alla godisar ramlade ut under en intervju, och så vidare. Hon verkar bara så cool och skön. Plus att hon läser Harry Potter-böcker under Hunger Games-inspelningarna. Alltså hur coolt!? Respekt för världens coolaste Jennifer Lawrence.

Linn Olsson (1995)
Linn Olsson är en framgångsrik ung bloggare som faktiskt kommer ifrån Tjörn. Jag beundrar henne för att hon, blott nitton år, har en fantastisk karriär framför sig, är kickass-duktig på det hon gör och ger ett stort fuck you till alla gamla gubbar som säger att unga tjejer inte kan. För det kan de. Linn har ett prestigefyllt 9 till 5-jobb, har köpt en fantastiskt fin häst för egna pengar och har en av Sveriges framgångsrikaste bloggar. Plus att hon alltid verkar positiv och glad (och är trevlig i verkligheten också, har sett henne på tåget några gånger och vi har gemensamma bekanta haha). Hon är en asball, stark, businesswoman som varvar champagne och höga klackar med stalldoft och hästar. Kickass helt enkelt.

Clara Henry (1994)
Ytterligare en cool internettjej, men Claras Henrys främsta kanal är youtube där hon vloggar. Jag beundrar Clara Henry för hennes avväpnande, självklara sätt, att hon är sjukt duktig på det hon gör, att hon vid bara 20 års ålder redan är otroligt framgångsrik och såklart att hon vågar prata om tabubelagda ämnen som feminism, jämställdhet och mens. Asball tjej helt enkelt. Spana bara in detta klipp till exempel:

Malala Yousafzai (1997).
Inte ens 18 år fyllda och har redan mottagit Nobels Fredspris (halva åtminstone). Stod, med risk för sitt liv, upp mot talibanerna i Pakistan för flickors rätt till utbildning. Nough said liksom. All respekt till Malala, som verkligen var värd fredspriset.

Beyoncé Knowles (1981)
“Who run the world? GIRLS!”. Så sjunger Beyoncé i sin låt. Ännu en världsberömd, framgångsrik, cool ung kvinna som bevisar att man kan vara fett snygg, dansa sexigt, sjunga som en gud, bry sig om sitt utseende OCH vara feminist. Surprise surprise! Tycker Beyoncé är väldigt modig och en bra förebild. Exempelvis uppträdde hon ju på MTV Video Music Award i år med ordet “Feminist” med enorma lysande bokstäver i bakgrunden. Hur ballt!?

Veronica Maggio (1981)
Veronica Maggio. Åh, vad jag älskar hennes musik. Veronica Maggio beundrar jag av den enkla anledning att hon är en av Sveriges bästa och framgångsrika, svensksjungande kvinnliga artister. Hon är så. Freaking. Bra. Hon är en stark, fett grym kvinna som vågar ta plats på Sveriges konsert-scener, vilket inte alltid är så lätt som kvinna. Men Maggio har lyckats och hon är en självklar artist på varenda festival här i Sverige. Jag älskar och beundrar hennes förmåga att skriva så otroligt vackert, utlämnande, enkelt fast ändå avancerat, träffande, lätt fast ändå djupt, på samma gång.

Veronica Maggio är aktuell med nya skivan "Handen i fickan fast jag bryr mig". 

Har ju faktiskt träffat Maggio……….. Just saying……… 

image

J.K. Rowling (1965)
För att hon är ett geni. Ett rent jävla geni. Tänk vad många 80- och 90-talister som har växt upp med Harry Potter (inklusive jag). Tänk hur många miljontals barn hon gjort lyckliga bara genom sitt skrivande. Jag tycker helt ärligt att hon är en av de största författarna genom tiderna.

Okej, jag har ju bara nämnt en massa awesome unga kvinnor födda på 80- och 90-talet (förutom sistnämnda), men det finns faktiskt några män jag beundrar också, hehe.

Soran ismail (1987)
Smart, rolig och skicklig komiker, men Soran är så mycket mer än så. Har ni lyssnat på hans sommarprat? Han är SÅ grym. Älskar att han vågar skämta om allt, inklusive rasism. Och älskar att han är öppet både anti-rasist och feminist (såklart). Älskar att han vågar stå upp mot orättvisor i samhället, och att han är en av alla de grymma människorna som utmanar SD. Go Soran!

Jason “Timbuktu” Diakité (1975)
Jason beundrar jag av ungefär samma anledning som Soran. Fast Jason är ju inte komiker utan artist, och en bra sådan också. Ni måste lyssna på Jasons sommarprat! Där – liksom i hans musik – tar han upp och utmanar rasismen. Rasismen, som finns även här i Sverige. Där berättar han om sin uppväxt, att vara mittemellan, varken vit eller svart och om varför “mulatt” är ett så fruktansvärt fult ord. Älskar också att han deltagit i SvT och SR:s Musikhjälpen flera gånger, att han engagerar sig i samhället och är öppet vänster-orienterad. Sjukt grym snubbe helt enkelt.

//ALiCE med ICE