Posts Tagged ‘movie’

En dag med Trâm och Sebastian

Saturday, January 30th, 2016

Idag var jag och Sebastian hembjudna till Trâm på lunch. Så himla kul att få se hur hon bodde, och en annan del av Hanoi som var icke-turistigt. Jag och Sebastian drog ögonen till oss som blinkande, “blonda” fyrar där vi stod och väntade på Trâm när vi hoppat av taxin :))

image

Trâms mamma hade lagat en fantastiskt god lunch till oss (men tyckte det var väldigt suspekt att den skulle vara helt fri från djurs lidande, hehe, hashtag konstiga svenska veganer!); fried tofu, en potatissallad, sautéed (vet ej ordet på svenska?) kål och svamp, rostade jordnötter och chilisoya att doppa i. Det var så gott!! Och väldigt typically vietnamesiskt. Men när de väl får till nåt vegetariskt som inte är typ stekt ris med grönsaker, så tycker jag om maten mycket här! Ofta är det dock svårt att hitta vegetariskt/veganskt, kött är standard i varje måltid här. Men tofu äts ju mycket, så det brukar vi få tag i. Mycket gott var det i alla fall, och så mysigt att en har en egen liten skål med ris och sedan plockar med pinnarna ur de gemensamma skålarna.

image

image

Efter lunch åkte vi kollektivtrafik, mycket spännande, för att åka till biografen. Jag och Sebastian, med tillhörande engelskspråkig vietnames, var dagens attraktion på bussen och vi hade allas ögon på oss, haha. När vi klev av korsade vi en kaoz-gata. Men vi har börjat vänja oss vid trafik-kaoset! Häromdagen korsade vi till exempel en stor gata utan att ens titta vilket vi insåg först efteråt, snacka om att acklimatisera sig. Som sagt, det gäller att gå långsamt men med jämn takt så hinner alla moppar väja. Det är inte som att de kommer stanna för dig om du bara står och väntar, och konceptet grön gubbe fungerar inte riktigt här, så det är bara att vandra ut i vägen i zombie-inspirerad gång. Välkommen till Hanoi!

image

 

Nu inför Tet säljer de sådana här apelsinträd överallt. En kan också se folk som balanserar enorma träd i krukor på sina moppar. Mycket fascinerande!

wpid-1070494.jpg

wpid-1070448.jpg

wpid-1070447.jpg

Bion vi gick på var The Danish Girl, på förslag från Trâm. Det var en helt fantastisk film! Kul dessutom att den bland annat utspelar sig i Danmark, att en av huvudrollsinnehavarna var briljanta Alicia Vikander, som är svensk, och att en film som denna ens får visas i Vietnam. Den handlar nämligen om den första transpersonen i världen som gick igenom en könskorrigerings-operation. Filmen utspelar sig i slutet på 20-talet/början på 30-talet och är baserad på den verkliga Lili Elbes dagboksanteckningar, där en dansk konstnär, Einar, egentligen är en kvinna, vilken vaknar till liv när Einar står modell för sin fru Gerda (Alicia Vikander) utklädd i kvinnokläder. Filmen var otroligt vacker både rent estetiskt och dramaturgiskt, mycket bra skådespeleri, vacker scenografi och såklart en så fin och mycket viktig story. Fin, sorglig men ändå hoppfull. Se den!!! Så viktig. Och som sagt fantastiskt ändå att en sån här film får visas i Vietnam, som ju ändå är en enpartistat med mycket censur. Men, Vietnam är också en pionjär när det gäller HBTQ-rättigheter i Asien; homosexualitet har aldrig varit förbjudet enligt lag här och diskursen kring HBTQ är i förändring till en mer accepterande och inkluderande sådan. Samkönat äktenskap gick visserligen inte igenom när det var på agendan för något år sedan, men det gjorde däremot rätten att ändra sin identitet om en är transperson, vilket var en stor vinst för HBTQ-rörelsen i Vietnam!

Efter bion var jag fortfarande mätt efter lunchen, men Trâm och Sebastian ville käka något så då gjorde vi det. Hejhej!

wpid-1070497.jpg

wpid-1070495.jpg

Och nu är även denna dag till ända. Om ett par dagar drar vi söderut till värmen. Klart slut!

//ALiCE med ICE

C-uppsats, svartvitt och Taikon

Tuesday, October 13th, 2015

At the moment: här sitter jag vid köksbordet i lägenheten i Gårda där jag bor just nu, och försöker fila på problemformulering inför C-uppsatsen. Jag går metodkursen just nu (övermättad på epistemologi, ontologi och metodologi) och sista tentan är ett flersidigt PM som grund för C-uppsatsen, som jag då skriver i vår (lite konstigt upplägg, men det beror på att vi skall ha projektledningskurs och fältkurs i Vietnam däremellan). Tror att jag efter mycket om och men kommit fram till att jag vill skriva om veganism och feminism, om sambandet, och varför det finns ett samband och hur det påverkar. Intressant ämne ändå!

wpid-wp-1444726170326.jpg

Igår bjöd jag Carro på bio, och vi lyckades matcha utan att ha kommit överens om det? Jäkligt skillat ändå. Svartvitrandigt is the shit.

wpid-snapchat-7713900920524224145.jpg

Vi såg Taikon på Hagabion! Jag blev sugen på att se den när jag och pappa var och såg Dheepan på Götabion häromveckan. Taikon handlar om Katarina Taikon, som kämpade för romernas rättigheter i Sverige på 60-talet, men som aldrig riktigt fick gensvar trots sin retoriska skicklighet. Till slut sa hon att om vi skall få till förändring, måste vi vända oss till barnen. Och det var då hon började skriva Katitzi-böckerna. Jag läste dem när jag var liten kommer jag ihåg, mamma gav dem till mig och sa att jag skulle läsa dem, och jag minns att jag tyckte de var bra! Även dokumentären var bra, kanske inte som DN skriver i klass med t.ex. Searching for Sugarman, men fortfarande mycket sevärd, tankeväckande och vemodig och full med arkivbilder från 60-talets Stockholm. Också väldigt i tiden med tanke på romers situation idag, och den allt mer ökande antiziganismen och föraktet för romer. Här är DN:s recension (en 3:a), SvD:s (en 5:a) och GP:s (en 4:a)

//ALiCE med ICE

Fucking Åmål

Wednesday, April 15th, 2015

Fortsätter visst på Moodyson-spåret här! Idag var det filmvisning med Mentor (ja, jag har ju blivit mentor för en 14-årig tjej som heter Klara, det är ett volontärsuppdrag och jag är superpeppad), så det var en massa mentorpar där (bland annat Carro och hennes mentorselev också), och en film de visar varje år är just viktiga Fucking Åmål. Och ja, den är viktig att se! Än idag existerar ju tyvärr en massa onödiga föreställningar, och unga tjejer kan behöva en Elin som förebild. Hon är så cool alltså. Så kul att se allt 90-talsmode också med klumpiga platå-skor, mittbena, breda hårband, att BH:n syns lite under linnet, scrunchies, superböjda skärmar på kepsarna… Så fint! Älskar Fucking Åmål, se den om ni inte gjort det 🙂

fucking Åmål

//ALiCE med ICE

Still Alice

Tuesday, April 14th, 2015

Idag var jag och pappa på bio och såg Still Alice. Skall strax skriva om den. Men först lite om dagen; plugg med Carro på KTB (gick ganska bra tills Marcus kom, så kul att han är hemma från Finland igen), sedan kompisdate med min elit med välbehövligt catch up-talk, och SEN vart det bio. Pappa ringde mig på eftermiddagen och sa att han ändå skulle in till stan, skulle boka biobiljetter och undrade om jag inte ville följa med? Och jo det klart jag ville! Still Alice såg vi alltså. Så bra film!

Still Alice handlar alltså om Alice (Julianne Moore), framgångsrik, intellektuell, duktig, smart och vacker universitetsprofessor som nyss fyllt femtio, med en make och tre vuxna barn som alla ägnar sig åt sina passioner i livet; en är jurist (Kate Bosworth) och blivande mamma, en läser till läkare och en tredje (Kristen Stewart från Twilight, otippat!) ägnar sig åt sin skådespelarkarriär. En alltigenom lyckad kvinna med andra ord, men hon börjar märka små irriterande minnesproblem; hon tappar ord, tappar bort sig på universitetsområdet och glömmer saker. Det visar sig snart att hon har en ärftlig, aggressiv form av alzheimers, som man får genom gener och som bryter ut onormalt tidigt i motsats till åldersalzheimers. Filmen handlar alltså om hur Alice och hennes nära och kära hanterar denna fruktansvärda insikt och Alice snabbt fallerande minne.

Som ni förstår en otroligt sorglig och vemodig film, men oj så sorgligt det blir när Alice (OBS spoiler alert!!) tappar ut burken med sömnpiller som hon i ett tidigare skede, när hon var klar i minnet, planerat att ta, och gjort en instruktionsvideo till sig själv om, när hon inte längre kan svara på frågorna Vad heter din äldsta dotter? Var bor du? och Vilken månad är du född? Alltså, heart breaking. Hon hade ju planerat att försvinna från denna värld när hon blev en börda, men så kommer hennes care-taker hem precis när hon skall ta alla piller, hon tappar burken, och glömmer sedan bort alltihop. Och då är det för sent, och hon blir kvar i livet, allt mer förvirrad. Men i alla fall, så bra film.  Julianne Moore är amaaaaaziiiiiing, verkligen värd sin Oscar. Se den!

//ALiCE med ICE

Dangoule

Friday, April 10th, 2015

Jag såg Lukas Moodysons Lilja 4-ever nyss. Har inte riktigt velat kolla på den innan för jag vet att den är så fruktansvärt hemsk. Men jag lyssnade på P3:s dokumentär “Verklighetens Lilja 4-ever” för ett tag sedan (blev väldigt berörd, lyssna!) och tänkte att jag nu får det vara dags att se filmen också. Och ja, fyfan. Hoppet för mänskligheten grusat än en gång. Det är så fruktansvärt sorgligt, och det allra sorgligaste är att det hänt på riktigt, och fortfarande händer. Och att Dangoule (som “verklighetens Lilja” egentligen hette) aldrig fick upprättelse; trots att hon vittnade om sina kidnappare, våldtäktsmän och sexköpare i brev till polisen, och “ryssen” som hämtade henne på flygplatsen fastnade på övervakningskamerorna, lades fallet ner i brist på bevis nog att döma de skyldiga. Inte ens ett minnesmärke får sättas upp på bron där hon hoppade från. Nej, det är så jävla fruktansvärt. Men mycket viktig film att se. Så se den om ni inte sett den.

//ALiCE med ICE

The birds

Sunday, May 4th, 2014

Igår när jag sov hos mamma och pappa utnyttjade jag TV:n och tittade på klassikern och, ja vi kan kalla det thrillern, The birds/Fåglarna av Alfred Hitchcock år 1963. Och det märks att den är gammal på inklippningarna med exempelvis bakgrunden vid bilkörning, men förutom sådana petitesser är det en riktigt bra fast obehaglig film. Den rika Melanie Daniels åker till en liten kustby utanför San Francisco för att hälsa på en bekant, och i samband med hennes anländande börjar fåglarna bete sig på ett konstigt och lite obehagligt sätt. The birds är en av de där klassiska filmerna som man bara måste se, så nu är det gjort och as I said: den lever upp till sitt rykte och håller måttet väl såhär ett halvt sekel efter premiären.

image

image

//ALiCE med ICE

American hustle (2013)

Friday, February 28th, 2014

Igår var ju jag, sis och pappa och såg American Hustle. En väldigt bra film, inte en femma men åtminstone en fyra. Riktigt bra skådespelare, rapp handling och snyggt slut. Snygga slut gillar jag! Den handlar om affärspartnerna Irving Rosenfeld och förförande Sydney Prosser, vilka håller på med ekonomiskt bedrägeri. Snart blir de upptäckta och tvingas samarbeta med FBI-agenten Richie DiMaso för att få fast de största ekonomiska brottslingarna. Rosenfeld spelas av Christian Bale (som egentligen är skitsnygg men som gjorts så himla sluskig i denna film), Prosser av Amy Adams, DiMaso av Bradley Cooper och min favorit Jennifer Lawrence har även en roll som Rosenfelds fru (för övrigt grym skådespelarinsats). Jerermy Renner har också en roll som en folkkär men ekonomisk brottsling. Gå och se den i alla fall! Går tyvärr bara igenom första kriteriet i Bechdel-testet (att det finns två namngivna kvinnliga karaktärer), men den är sevärd ändå.

//ALiCE med ICE

The greatest thing you’ll ever learn is just to love and be loved in return

Sunday, November 3rd, 2013

Jag tittade nyss på en av mina favoritfilmer, Moulin Rouge. OBS, varning för spoiler om ni inte sett den!

Jag har sett den massor av gånger, men den är ju så bra. Jätterolig och lockar till flera skratt, men samtidigt otroligt sorglig. Underbar regi, skickliga skådespelare (Ewan McGregor och Nicole Kidman i huvudrollerna) och fantastiska arrangemang på låtarna. Vi tar oss en titt på storyn..

Christian, en ung författare, reser till Paris för att skriva om “freedom, beauty, truth and love”.

Som av en händelse blir han indragen i en bohemisk pjäs som sätts upp på nattklubben Moulin Rouge.

För att övertyga överhuvudet Harold Zidler om att satsa på pjäsen arrangeras ett privat möte med Moulin Rouges stjärna Satine, där Christian skall läsa upp sin poesi så att hon blir övertygad och därefter kan övertyga Zidler. Problemet är att hertigern och Moulin Rouges investerare, “The Duke”, också lovas ett privat möte med Satine under samma kväll; som gjort för förväxlingar.

“Sat on the roof, and I kicked off the moss, and some of these verses, well they, they’ve got me quite cross. But the sun’s been kind, while I wrote this song. It’s for people like you that, keep it turned on. So excuse me forgetting, but these things I do, you see I’ve forgotten if they’re green or they’re blue. The whole thing is, what I really mean; your’s are the sweetest eyes, I’ve ever seen”.

I tron att Christian är The Duke, blir Satine förälskad i Christian och hans vackra ord.

“My gift is my song. And this one’s for you. And you can tell everybody, that this is your song. It may be quite simple but, now that it’s done. I hope you don’t mind, I hope you don’t mind, that I put down in words… How wonderful life is, now you’re in the world”.

…vilket hon först förnekar sedan hon fått reda på att Christian är en fattig författare.

“Wait. No, please wait. Before, when we were… when you thought I was the Duke, you said that you loved me, a- and I wondered if…”
“It was just an act?”
“Yes.”
“Of course.”
“Oh. It just felt real.”
“Christian, I’m a courtesan. I’m paid to make men believe what they want to believe.”

just-american-trash:</p><p>Ewan, I love you &lt;33<br />

Men Christians och Satines kärlek är stark och trots alla odds (“Never fall in love with a woman who sells herself. It always ends bad”) som står emot dem fortsätter de i hemlighet att träffas under pjäsens repitioner, medan The Duke tror att Satine tillhör honom.

Men snart förstår The Duke vad som försiggår, och hotar med att om inte Satine slutar träffa Christian, så kommer Christian att dödas.

“She’s mine”.

Christian och Satine bestämmer sig för att fly, bort från Paris och bort från Moulin Rouge och Harold Zidler och The Duke.

I don’t need you anymore! All my life you made believe I was only worth what someone would pay for me! But Christian loves me. He loves me! He loves me, Harold. And that is worth everything! We’re going away from you, away from the Duke, away from the Moulin Rouge!”

Då avslöjar Zidler det som förklarar Satines trötthet och hosta; hon är sjuk – döende i TBC.

How could I know… in those last fatal days… that a force darker than jealousy… and stronger than love; had began to take hold of Satine…”

Och det enda sättet på vilket hon kan rädda Christian, är att stöta bort honom.

“You’re a great actress, Satine. Make him believe that you don’t love him. Use your talent to save him! Hurt him, Satine. Hurt him to save him. There is no other way. The show must go on. We are creatures of the underworld. We can’t afford to love.”

Hon säger till Christian att hon valt The Duke, att han kan uppfylla hennes skådespelardrömmar, och att det hon och Christian hade inte var på riktigt. På premiärkvällen av pjäsen går Christian tillbaka till Moulin Rouge en sista gång, för att betala sin skuld.

“I owe you nothing. And you are nothing to me. Thank you for curing me of my ridiculous obsession with love.”

Men när Christian är på väg ut från Moulin Rouge påminns han;

“The greatest thing you’ll ever learn is just to love and be loved in return”.

Han stannar, och han hör Satines röst, och han vänder sig om.

“Never knew I could feel like this. Like I’ve never seen the sky before. Want to vanish inside your kiss, every day I’m loving you more and more. Listen to my heart, can you hear it sing? Come back to me- and forgive everything. Seasons may change, winter to spring… I love you ’til the end of time.”

Och till The Dukes stora fasa återförenas de äntligen.

Men när gardinerna fälls ner till ljudet av publikens jublande och applåder, faller Satine ihop. På Christians vita skjorta syns blodfläckar från hennes hostattacker.

“Tell our story Christian, that way I’ll-I’ll always be with you”.

Och så dör hon i hans armar, just när de äntligen fått varandra.

“Days turned into weeks, weeks turned into months, and then on not-so very special day, I sat down at my type-writer and I wrote down our story. A story about a time, a story about a place, a story about the people. But most importantly, a story about love. A love that will live forever. The end.”

Ja, har ni inte sett Moulin Rouge än, så gör det. Så fin film!

//ALiCE med ICE