Borgerliga intressen men hjärtat till vänster

Tag: Plugg Page 1 of 6

Pluggstuga och solkatter

Har pluggstuga hos Popp, och solkatterna spelar på väggen. Så fint. Våren är ändå inte lika långt borta som den var i december. <3

Vad fint det hade varit.

Håller på med C-uppsatsen och går för tillfället igenom Feministiskt Initiativs partiprogram. Vad jag tänker: vad fin världen hade varit om den var så som F! vill. Tänk om alla bara kunde rösta på F! och deras politik kunde föras tills vi får en värld där alla människor fick bosätta sig var de ville i världen, där den mänskliga rättigheten (!!!) till asyl inte ständigt inskränktes, där strukturella förtryck upphörde, där solidaritet var ledordet, där militarismen och militära institutioner nedmonterades, där marginaliseringen av utsatta grupper var ett minne blott, där klyftorna mellan olika samhällsgrupper utjämnades, där kapitalismen slutade underbygga klasskillnader, där konsumtionshetsen inte längre fanns, där alla kunde få uttrycka sin sexualitet, sitt könsuttryck och sin könsidentitet utan att bli bemötta av diskriminering och fördomar, där kött- och mjölkindustrin minskade drastiskt och där alla politiska åtgärder alltid hade ett antirasistiskt, postkolonialt perspektiv med insikten om att patriarkatet måste störtas. Fyfan va fint.

intersectional_we_all_can_do_it_0_54f35cede087c3140ca66dd3

//ALiCE med ICE

The weekend

Förra veckan kom jag igång med C-uppsatsen! Började formulera på problemformuleringen, och den håller jag fortfarande på med såhär fyra arbetsdagar senare 🙂 Jag och Sebastian är pluggpartners och har utvecklat ett bra koncept som vi än så länge håller: plugg på KTB (Samhällsvetenskapliga biblioteket) 9-17, bensträckare 10.30, lunch 12-12.45 och femton-tjugo minuters kaffe och bensträckar-rast vid 15. Sen läsa varandras produktion från dagen vid kvart över fyra typ, kommentera och sådär. Och så schlutt vid 17! De senaste dagarna har det varit fullt upp även efter arbetsdagen med olika kompis-dater och möten och grejer, men helgen har i allafall varit underbar. Började med såhär fint väder i fredags till exempel:

image

På kvällen på fredagen var jag med min älskade Sophie. Det blev teater på Folk med hennes mamma (De skyddsbehövande, på temat migration. Mycket viktigt ämne!) och middag och rödvin och massa snack. Sleep over party också såklart. Så himla fint! Älskar na!

wpid-20160401_173306.jpg

image

image

I lördags hade vi Simon, Marcus och Bea över, mycket trevligt att träffa Torsdag kl 6-gänget igen. Tycker om dem så mycket! ❤ Det blev mycket snack om rasifiering, liberalism, feminism, veganism och annat intressant. Himla kul att diskutera med Marcus och Simon som är liberala och speciellt Simon är superideologiskt. Uppfriskande och kul när åsikterna inte är så homogena men en ändå har vettiga värderingar och diskussioner! Var dessutom asfab:

image

Sen på söndagen blev det pärla fuck cancer-armband med Torslanda-gänget. Det var supermysigt och alla fick varsitt armband också, woop woop! Sen hängde vi ute i Torslanda hela kvällen fram tills 22 då det var dags att dra sig mot Biskopsgården för att ta min dumpstrings-oskuld. Och vilken dumpstringsfångst! Såååå nöjda:

image

image

image

Och eftersom det var så lyckat i söndags natt så hängde jag på Sebastian och dumpstrade igår också. Carros kommentar: “Inga morötter eller potatis!!!”. Nejdå, men en hel del annat 😀

image

Och idag är det måndag och plugg som gäller igen. Happy Monday och ha en fin vecka gott folk!

image

//ALiCE med ICE

Septum-piercing, Bokmässan och Slå pattarna i taket

Woopsie, har inte bloggat på ett bra tag men haft så fullt upp. Låter alltid så hehe, men it’s true guys. Varvar en jäkla massa plugg (=läsande av kurslitteratur, vi har som vanligt ganska få schemalagda föreläsningstimmar i veckan men en himla massa kurslitteratur att ta sig igenom, idag har jag t.ex. tagit mig igenom ca 150 sidor), jobb, förberedande för grejer jag håller i, volontärarbete, matlagning och socialt liv. Och nån promenad när jag hinner, och vanlig skönlitterär läsning också. Och TV-serier. En måste ju få ta en paus emellan åt. Ahja, den senaste veckan har jag till exempel använt mormors och senare mammas gamla tröja, älskar’t! Använder den en massa på det kalla halvåret, den känns så höstig. Plus känner mig fab i kläder tre generationer burit :)))

wpid-20150921_114114.jpg

Har söndagsfikat på ett soligt Avenyn med Carro (förra söndagen alltså, är lite seg med uppdatering här hehe). Vi orkade inte plugga mer och bara för att komma iväg ut ur lägenheten pröjsade vi 40 spänn för café-kaffe istället för bryggkaffe hemma. Men det var det värt ändå, mysigt att sitta och kolla på folk. Kändes som vår?

wpid-20150920_124404.jpg

Hängt på Bokmässan har jag gjort också, i torsdags höll jag nämligen i ett litet föredrag för Kvinna till kvinna (en organisation jag engagerar mig i ideellt). Vi trodde inte det skulle komma någon typ, för det var precis när mässan öppnat (9.00 på torsdagen som var första dagen) och bara bransch-folk, men det var ändå en del där och vi fick frågor och folk blev berörda av Six days-filmen. Lyckat! Hann även med att gå omkring i cirkus en halvtimme på internationella torget innan jag var tvungen att springa iväg till spårvagnen till skolan för föreläsning. Men hann med att fynda två second hand-böcker, den sista delen i Harry Potter-serien på engelska (hehe nu har jag alla på svenska, fyra på franska och en på engelska. Alltid bra att ha you know!) samt en till bok till min feministiska samling som jag började på i somras. Skall skriva om den någon gång, men den börjar bli riktigt nice nu alltså! Ska bara läsa alla också. Men det är ju så kul att köpa böcker? Så kul att ha! Senaste blev i alla fall en begagnad Fittstim, woho!

wpid-20150921_213621.jpg

Hade Kvinna till kvinnas snygga t-shirt FEMDEFENDERS på mig bokmässan till ära. Kände mig fab och bussiness pga bara massa bransch-folk där.

wpid-snapchat-548446232369075651.jpg

Fick hem mina näsringar jag beställde på Ebay häromdagen också. Tio spänn styck eller nåt, värt. Alltså, kan vi prata om septum-piercingen? Jag är typ skadad av mina föräldrar som alltid varit extremt emot piercingar och tatueringar av alla de slag. De tycker antagligen jag har för många håll i öronen t.ex. (har tio stycken nu, *stolt*). Men så kommer en ut i *the real life* och bildar sig en egen uppfattning om saker och ting, vilket är vad som hänt med mig ungefär när jag började universitetet, och nu tycker jag tatueringar är asfett och piercingar kan vara skitsnygga? Ska bannemej göra en tatuering med kvinnotecknet någon gång, har tänkt på samma motiv på samma ställe i över ett år nu. Men aaaanyway, beställde alltså hem fake-näsringar för tycker det är skitsnyggt på vissa tjejer och ah, jag fick massor med komplimanger för den när jag hade den i torsdags. Nu blir jag skitsugen på att göra en septum-piercing också? Är medveten om att det är en trend just nu (stör mig på mig själv, jag är en sån jäkla sucker för trender alltså), men det som är bra med en septum-piercing är att den ju inte syns och en kan ha en sån där hästsko-ring som en bara kan vika in om en inte vill att den skall synas… Men gör nog svinont bara…. Kände mig fab i alla fall!

wpid-screenshot_2015-09-24-21-22-33.png

Anledningen till uppkläddheten var för att jag och Carro skulle gå på Slå pattarna i taket på Folkteatern! Halva min klass var där också, kändes det som haha. Vi lyckades sitta precis bredvid min klasskamrat Bea också, supertrevligt. Och jäääääklar vad bra det var!

wpid-snapchat-3145485439772474809.jpg

GP gav showen jättebra recensioner efter premiären som var i just Göteborg (de fortsätter nu land och rike runt woho!), och det var den värd alltså! Fantastiskt. Jag älskar Bianca och Tiffany Kronlöf, de är så spot on hela jäkla tiden. Showen, som är en blandning mellan ståuppkomedi, sång, dans och teater, hela tiden med humor men med ett ständigt närvarande underliggande allvar, handlar om de viktiga ämnen feminism och antirasism, de är de två grundpelarna. Humorn är normkritisk och skarp hela tiden, och det är så jäkla underbart att se två starka kvinnor som vill, vågar och tar plats på scen, och som de gör det bra! Det känns skönt att kunna se en sådan här show utan att skrattet fastnar i halsen för att det är något kvinnan-ska-stå-i-köket-skämt med. Här sparkar alla skämt uppåt mot patriarkatet och mot vithetsprivilegiet. De börjar klockrent med det som gav dem genomslaget; Så jävla PK (ni har väl sett videon!?):

“Gillar saker som kattungar, godis och fred, har multikulti bordsskick, äter med pinnar och sked
Trängs aldrig och tycker kö är en trevlig sed, kommer när jag tar en kölapp och ställer mig i led
Har tvångstankar om att leda tanter över gatan, drömmer om att Estelle ska bli värsta butch-flatan
Säger inte du hen är du lika med satan, jämfört med mig är Astrid Lindgren ragatan
Men tur för dig, tur för dig, att jag är en sån jävla PK-tjej”

GP skrev om showen: Rakt, rappt och roligt iscensätter de verkligheten vi lever i. Alltid med normkritiska glasögon. Som spårhundar slår de ner på unkna undanflykter, smygande särbehandling och fega flyktmanövrer. Könsmaktsordningen och rasismen står främst i skottgluggen. Men ingen form av olikabehandling går säker för deras blick. Pengar och jobb, nakenhet och hudfärg, sex och förtryck, allt ger de sig på, som uttalat politiska konstnärer. Och humorn är deras vapen. Den är konkret, mycket av materialet bygger på autentiska händelser och utsagor. Systrarna Kronlöf vet hur de utvinner skratt ur dem. Språkligt är de lika råa som uppfinningsrika.

Ja, och sen blev det helg och i lördags hängde jag med mitt crew Marcus, Simon, Carro och Marcus tjej Bea som jag träffade för första gången också. Vi lagade och åt middag här hos mig (högsta betyg från samtliga för övrigt, “trots” att det var 100% veganskt) och drack en massa vin och hade hur trevligt som helst. Skrattade så jag grät. Alltså älskar oss så mycket? Jag <3 er, hörrni! Två gamla favoritbilder:

P1050419

P1050421

Ja, och så jobbade jag också och sen tog helgen slut och nu är det måndag och den är snart också slut och det är ny vecka igen och allt går i ett! Hujedanmig vilken fart livet har. Taco hej

//ALiCE med ICE

 

Tentaplugg hela dagen

Idag har det regnat, varit grått, blåst stormvindar och varit ca tio grader heeeela dagen. Om jag gått utanför dörren? Hahahahaha nej såklart inte. För mig är det bara bra med sånt här väder, eftersom jag sitter inne och tentapluggar inför fredag då jag har min allra sista tenta för terminen. Längtar så mycket till när jag går ut från tentasalen och bara kan släppa allt som har med skola att göra fram till slutet av augusti, det ska bli så HIMMELENS skönt. Något som är sjukt är dock att jag nu (okej på fredag) gått TVÅ år på universitetet, och bara har ett år kvar till en kandidatexamen. Men herregud var tar tiden vägen? Det blev extra uppenbart i fredags då min vanliga Globala studier-klass hade informationsmöte om trean: till hösten skall vi läsa en metodkurs och en projektledningskurs, och sedan till våren är det praktik eller fältkurs följt av uppsatsskrivande resten av våren. Och sen examen!! Jag har nästan helt bestämt mig för att göra fältkursen i Vietnam, så slipper jag stressa över att hitta praktikplats och få nej-svar efter nej-svar för att våran praktik är så kort (tio veckor). Istället tänker jag att jag gör en halvårslång praktik efter avslutad examen, dvs till hösten 2016, för då blir jag mer attraktiv med en examen och har alltid i världen om jag skulle råka bli kvar liksom… Ahja, det är långt in i framtiden, och nu måste jag fokusera på nuet. Men känner mig pepp (och lite rädd) inför tredje året på Globala i alla fall.

I närmaste framtiden har jag ju då däremot tenta på fredag som sagt. Har halvpluggat i typ en vecka, och började plugga ordentligt igår (måndag). Men jag känner att det här med att ta lång tid på mig och inte panikplugga i sista minuten är min kopp te, för det sitter redan riktigt bra och då tillåter jag mig ändå att ta många pauser ifrån datorn och känner ingen direkt panik, peppar peppar. Imorgon blir det repetition för hela slanten, och på kvällen skall jag och papi äta middag. Blir trevligt! Puss er från ett mycket grådystert Göteborg (som fortfarande är Sveriges bästa stad mvh Göteborgspatriot)

//ALiCE med ICE

Tenta-plugg

Hej peeps, sorry att bloggen är lite död just nu men det är för att jag har tenta på fredag. Flera som gått denna kursen har varnat om att just denna tentan är svår, och sist klarade jag ju salstentan med endast ett poäng…. Så är lite nervös!! Gör mig också ännu mer nervös (på ett konstigt sätt haha) att det känns som jag ändå har ganska bra koll, och det är “bara” tisdag…. Då känns det som jag liksom, inte lärt mig allt jag bör lära mig? Fattar ni? Dagens I-landsproblem…… Anyways, får ju tentaplugga i helt UUUNDEEERBAAART väder. Alltså, jag ÄLSKAR våren. Den här tiden på året, såhär i slutet av april, maj och början på juni, är verkligen den bästa, för då har man hela sommaren med allt vad det innebär framför sig. Älskar’t. Synd bara att man måste tentaplugga. Men som sagt, Göteborg visar sig från sin bästa sida just nu och det har varit sol och varmt i flera dagar. På baksidan av mitt hus är det en gräsplätt där det är strålande sol från ungefär tio till fyra (perfekt plugg-tid med andra ord), och dessutom läs, så då blir det supervarmt! Man säger ju att man skall svettas in våren och frysa in hösten, men det är svårt alltså, haha. Ahja hörrni, skall på en långpromme med min bästa elit strax. Har massa att blogga om när jag är klar med denna tenta, så vi hörs då! Puuuussss

image

 

//ALiCE med ICE

Still Alice

Idag var jag och pappa på bio och såg Still Alice. Skall strax skriva om den. Men först lite om dagen; plugg med Carro på KTB (gick ganska bra tills Marcus kom, så kul att han är hemma från Finland igen), sedan kompisdate med min elit med välbehövligt catch up-talk, och SEN vart det bio. Pappa ringde mig på eftermiddagen och sa att han ändå skulle in till stan, skulle boka biobiljetter och undrade om jag inte ville följa med? Och jo det klart jag ville! Still Alice såg vi alltså. Så bra film!

Still Alice handlar alltså om Alice (Julianne Moore), framgångsrik, intellektuell, duktig, smart och vacker universitetsprofessor som nyss fyllt femtio, med en make och tre vuxna barn som alla ägnar sig åt sina passioner i livet; en är jurist (Kate Bosworth) och blivande mamma, en läser till läkare och en tredje (Kristen Stewart från Twilight, otippat!) ägnar sig åt sin skådespelarkarriär. En alltigenom lyckad kvinna med andra ord, men hon börjar märka små irriterande minnesproblem; hon tappar ord, tappar bort sig på universitetsområdet och glömmer saker. Det visar sig snart att hon har en ärftlig, aggressiv form av alzheimers, som man får genom gener och som bryter ut onormalt tidigt i motsats till åldersalzheimers. Filmen handlar alltså om hur Alice och hennes nära och kära hanterar denna fruktansvärda insikt och Alice snabbt fallerande minne.

Som ni förstår en otroligt sorglig och vemodig film, men oj så sorgligt det blir när Alice (OBS spoiler alert!!) tappar ut burken med sömnpiller som hon i ett tidigare skede, när hon var klar i minnet, planerat att ta, och gjort en instruktionsvideo till sig själv om, när hon inte längre kan svara på frågorna Vad heter din äldsta dotter? Var bor du? och Vilken månad är du född? Alltså, heart breaking. Hon hade ju planerat att försvinna från denna värld när hon blev en börda, men så kommer hennes care-taker hem precis när hon skall ta alla piller, hon tappar burken, och glömmer sedan bort alltihop. Och då är det för sent, och hon blir kvar i livet, allt mer förvirrad. Men i alla fall, så bra film.  Julianne Moore är amaaaaaziiiiiing, verkligen värd sin Oscar. Se den!

//ALiCE med ICE

Där satt dom bra

Carro häromdagen när vi pluggade lite hos henne; där satt pennorna bra!

image

//ALiCE med ICE

Freeedag

Bra fredag hittills! Började med tvättid 8-11 och däremellan frulle och lite plugg, sen åkte jag till Carro (som nu bor vid Majvallen i Majorna som är helt på andra sidan stan från mig så det tar 35 minuter dörr till dörr vilket är lite störande). Men såklart värt! Vi pluggade på tidigare tentafrågor; tentan är inte förrän om två veckor, men det är typ 50 instuderingsfrågor och en hel del hål redan nästa vecka avsatta för tenta-plugg, så vi börjar redan nu. Käkade god vegansk lunch också, så kul att jag och Carro hoppar på veganska spåret tillsammans! Jag har en halv fetaost jag skall äta upp bara, och en burk honung, men sen skall jag köra på helveganskt och se hur det går! Kanske med nåt vegetariskt undantag, men vill se om jag klarar det och om jag märker nån skillnad. Havreyoghurt funkar (trots att det är lite dyrare) superbra istället för turkisk yoghurt som annars är mitt baslivsmedel! Och för att få sältan man vill åt i till exempel fetaost funkar oliver och soltorkade tomater superbra istället. Och så blir det ju såklart ännu roligare när man har en stjärna som Carro att köra vegan-utmaning med!

Sitter på bussen på väg till Kungälv nu, Johan skall plocka upp mig så skall vi till Elina. Skall bli kul att träffa mina babes igen, var länge sen! #dreamteam. Puss på er från glad tjej!

//ALiCE med ICE

En (lång) text om slöjbärande

Eftersom jag fick full pott på hemtentan och så fina kommentarer, tänkte jag att ni kanske (trots lite tungt akademiskt språk) skulle vilja läsa den. Så here we go, i en version utan störande källhänvisning. Enjoy (om ni orkar)!

fashion

När Frankrike förbjöd kvinnor att bära heltäckande slöja på offentliga platser tyckte jag att det var ett bra beslut; slöjor var ett uttryck för förtryck av kvinnor. Detta var innan jag började inse att allt inte är svart eller vitt och att detta kan problematiseras i så många fler lager. Min dåvarande syn på bärandet av slöja kom att förändras till att jag idag fördömer förbudet, en åsikt som stärkts; men också kan problematiseras ännu djupare; tack vare nyförvärvade kunskaper inom några av de alternativa IR-teorierna. Ämnet är relevant för IR eftersom det konkret kan illustrera och i verkligheten förankra problematiken mellan västerländsk, liberal feminism och postkolonialism.

Att kvinnor av olika skäl bär slöja kan för många västerländska feminister tolkas som ett uttryck för kvinnoförtryck; hur kvinnor av sin familj, samhället och/eller religion tvingas täcka sig och hur de nekas rätten till att klä sig som de vill; som om de, för att de är kvinnor, inte har rätt att bestämma över sin egen kropp. Denna övertygelse om hur fel det är att “tvinga” kvinnor att bära slöja kan ses som ett arv från kolonialtiden; inom västerländsk feministisk diskurs konstrueras icke-västerländska kvinnor ofta som “de andra”, ett offer för förtryckande kulturella praktiker och traditioner. Postkoloniala och feministiska analyser engageras båda i kampen mot kvinnoförtryck och -diskriminering, men västerländsk feminism tenderar att producera en singulär, monolitisk “Tredje världen-kvinna” mot vilken den västerländska kvinnan blir den normativa, binära dikotomin. “Tredje världen-kvinnan” ses som den västerländska, befriade kvinnans motsats; fattig, domesticerad, traditionell och offergjord. Att tillskriva slöjbärande kvinnor en offerroll på detta sätt; en kvinna som måste “räddas” från de förtryckande praktiker som “tvingar” henne att bära slöja; är djupt problematiskt eftersom det inte finns en autentisk kvinnlig upplevelse eller utgångspunkt då dessa, samt den sociala meningen av genus, varierar från samhälle till samhälle och kultur till kultur. Västerländsk feminism har från postkolonialt håll kritiserats för att oantastligt utgå från att kategorin “kvinnor” är universell och att denna kategori delar samma erfarenheter och intressen.

Det är intressant att se hur feminismen; som utger sig för att vara en öppen, mångfasetterad och inkluderande teori som ger utrymme åt den halva delen av befolkningen som ständigt genom historien marginaliserats, diskriminerats, missgynnats och tystats ner; offergör, särbehandlar och generaliserar över icke-västerländska kvinnor på samma sätt som på vilket den själv kämpar mot att bli av patriarkatet/män/det mansdominerade samhället. Här är den västerländska, vita feminismen paradoxal; den betonar kvinnoförtrycket, avsaknaden av kvinnor inom IR och hur IR implicit antar en maskulin ståndpunkt, men blundar för det dubbla förtrycket icke-västerländska kvinnor får utstå och hur IR också är väldigt “vitt” och västerländskt. Detta skulle kunna förklaras som en förlängning av den liberala feminismens projekt (att för kvinnor säkra de rättigheter och privilegier som män nyttjade) men i denna kontext istället exportera de rättigheter och privilegier som västerländska kvinnor nyttjar till de icke-västerländska systrarna.

Att skriva “rättigheter och privilegier” är dock problematiskt utifrån ett postkolonialt, men även socialkonstruktivistiskt och postmodernt, perspektiv. Postmodernismen understryker att alla försök att etablera universella villkor för frihet och frigörelse (såsom begreppen “rättigheter” och “privilegier”) oundvikligen kommer att användas för att underordna och marginalisera de som anses utanför normen (här icke-västerländska, slöjbärande kvinnor). I detta fall används “rättigheter” och “privilegier” som något som västerländska kvinnor har, och som icke-västerländska saknar (exempelvis privilegiet/rättigheten att få klä sig som man vill). Men betydelsen av “rättigheter” och “privilegier” kan aldrig vara objektiv, eftersom verkligheten enligt socialkonstruktivismen produceras i samspelet mellan struktur och agens och olika begrepps meningar följaktligen ser olika ut beroende på diskurs. Att västerländsk feminism vill exportera rättigheter som icke-västerländska kvinnor “saknar” är sålunda problematiskt, eftersom denna “rättighet” kanske inte alls är eftersträvansvärd eller ens en rättighet i den kultur och diskurs som dessa kvinnor rör sig i. För slöjbärande kvinnor, kan själva akten att bära slöja i själva verket i sig vara ett uttryck för frigörelse, styrka och självförverkligande snarare än ett förtryck; många har själva gjort ett aktivt val utan press från annat håll. Denna ståndpunkt illustreras med följande citat från Maryam, 20, ur reportaget “Mipsterz” av Totallystockholm.se (2015);

“My hijab doesn’t only symbolize my faith, but it’s also a symbol of strength and independence. For me it’s liberating; I refuse to conform to the norms and societal moulds of a ‘typical’ woman. A woman can cover up as much as she wants and still be just as free as a woman who chooses not to cover up at all.”

Bevisligen ser många slöjbärande kvinnor inte slöjan som ett förtryck, trots det finns i Väst en idé om att “befria” dessa kvinnor från “förtrycket”. Men i diskussionen om huruvida slöjan är en symbol för förtryck eller frigörelse, missar den västerländska feminismen de patriarkala strukturerna bakom att en kvinna inte kan bära slöja utan att bli hotad och trakasserad. Postkolonial feminism är därför djupt skeptisk till idén om att framsteg och frihet för kvinnor uppnås genom den västerländska modellen av social och ekonomisk utveckling. Att vidare i samhället ordna icke-västerländska “Tredje världen-kvinnor” som ofria och förtryckta av kulturella praktiker i form av  slöjbärande, gör dessa kvinnor till objekt för intervention och normaliserar Västvärldens rätt att ingripa, kontrollera och omforma praktiker och seder i resten av världen.

Sammanfattningsvis, med hjälp av de alternativa IR-teorierna kan min före detta “personliga övertygelse” om slöjan som ett förtryckande, diskriminerande attribut problematiseras och ifrågasättas utifrån postkolonialismen och idag förstår jag att jag som västerländsk feminist inte kan döma vad som är rättigheter och privilegier respektive förtryckande för icke-västerländska slöjbärande kvinnor, eftersom de diskurser vi befinner oss i ser olika ut och våra erfarenheter inte är delade eller universella.

Å andra sidan kan allt som hittills skrivits i denna text problematiseras ytterligare. Trots postkolonialismens utmaning till traditionella IR-teorier och den västerländska feminismen, kan postkolonialismens epistemologiska och ontologiska grunder också ifrågasättas med hjälp av postmodernismen och socialkonstruktivismen. För om “verkligheten” aldrig kan vara objektivt tillgänglig för oss, utan allt vi tror att vi vet är bundet till specifika diskurser, kan det då vara så att de diskurser icke-västerländska, slöjbärande kvinnor befinner sig i, format dem att tro/tycka att slöjan är ett fritt val och en symbol för frigörelse och självständighet snarare än förtryck? Detta förklaras av socialteoretikern Steven Lukes i hans bok om makt (kapitel tre, “Three-Dimensional Power). Där består den tredje, latenta dimensionen av makt i att A (i detta fall patriarkatet, det mansdominerade samhället, den hegemoniska diskursen) utövar makt över B (i detta fall slöjbärande, icke-västerländska kvinnor) genom att influera och forma B’s vilja till att tro att det är hennes fria, självständiga val att bära slöja, när hon egentligen, under andra omständigheter utan påverkan från A, inte hade valt att bära slöja. Denna teori om den tredje dimensionen av makt lämnar oss med frågan: om samma, slöjbärande kvinnor som ser sin slöja som en symbol för frihet och självständighet hade växt upp under andra omständigheter, utan påverkan från exempelvis mansdominerad dominans inom familjen, patriarkala religiösa praktiker och (ur västerländskt synsätt) förtryckande samhällsstrukturer, hade de då ändå sett på slöjan på samma sätt, eller hade de också sett den som ett uttryck för kvinnoförtryck?

Avslutningsvis, så kan vi enligt postmodernismen aldrig prata om en “sanning” eller “verklighet” på ett objektivt sätt, eftersom verkligheten inte är direkt tillgänglig för oss, och vår förståelse av den sålunda alltid formas av specifika diskurser, vilka ser olika ut beroende på sociala, ekonomiska, kulturella och geografiska förhållanden. Huruvida slöjan är en symbol för förtryck eller befrielse går alltså aldrig att fastslå. Med det sagt kan jag ändå konstatera att min tidigare “personliga övertygelse” om den nu är rämnad och att jag nu har en djupare förståelse och förmåga till analys kring bärandet av slöja samt andra omdebatterade fenomen inom feministiska och postkoloniala diskurser.

Källförteckning

Abrahamsen, R. (2007). Postcolonialism. I M. Griffiths (Red.), International Relations Theory for the 21st Century (s.111-122). New York: Routledge.

Lukes, S. (2005). Power: a Radical View. New York: Palgrave Macmillan.

Seth, S. (2013). Postcolonial Theory and IR: a Critical Introduction. New York: Routledge.

Steans, J., Pettiford, L. & Diez, T. (2005). Introduction to International Relations. Edinburgh: Pearson Education Limited.

Totallystockholm. (2015). Mipsterz: mixing fashion with faith. Hämtat 2015-03-18, från http://totallystockholm.se/arts-culture/mipsterz-mixing-fashion-faith/.

//ALiCE med ICE

Page 1 of 6

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén