Posts Tagged ‘postkolonialism’

Vad fint det hade varit.

Wednesday, April 27th, 2016

Håller på med C-uppsatsen och går för tillfället igenom Feministiskt Initiativs partiprogram. Vad jag tänker: vad fin världen hade varit om den var så som F! vill. Tänk om alla bara kunde rösta på F! och deras politik kunde föras tills vi får en värld där alla människor fick bosätta sig var de ville i världen, där den mänskliga rättigheten (!!!) till asyl inte ständigt inskränktes, där strukturella förtryck upphörde, där solidaritet var ledordet, där militarismen och militära institutioner nedmonterades, där marginaliseringen av utsatta grupper var ett minne blott, där klyftorna mellan olika samhällsgrupper utjämnades, där kapitalismen slutade underbygga klasskillnader, där konsumtionshetsen inte längre fanns, där alla kunde få uttrycka sin sexualitet, sitt könsuttryck och sin könsidentitet utan att bli bemötta av diskriminering och fördomar, där kött- och mjölkindustrin minskade drastiskt och där alla politiska åtgärder alltid hade ett antirasistiskt, postkolonialt perspektiv med insikten om att patriarkatet måste störtas. Fyfan va fint.

intersectional_we_all_can_do_it_0_54f35cede087c3140ca66dd3

//ALiCE med ICE

FEMINISM: argumentakuten

Wednesday, June 24th, 2015

Hej Blekk skrev ett superbra inlägg med en massa bra argument en kan använda i diskussioner om feminism och sådär. Tyckte det var värt att uppmärksammas, så här kommer ett par bra svar-på-tal, kanske för er som läser min blogg och ibland undrar hur jag tänker med min feminism-propaganda (hehe), eller för er som behöver lite peppiga svar-på-tal i en diskussion med en “jämställdist” 😉

Feminister hatar män”

tumblr_m7frd8Vwtt1rsirjdo1_500

Svar på tal: Feminister hatar inte män. Om feminister hatar män gör de det isåfall för att de själva eller andra kvinnor blir strukturellt diskriminerade och/eller förtryckta. Det vill säga det finns en viktig distinktion: att hata män för att de är en del i den patriarkala strukturen, eller att hata män för att en är feminist (ledtråd: sista stämmer alltså inte). Eventuellt manshat handlar alltså inte om att hata män som individer utan att hata den förtryckande mansrollen; som innefattar socialt inlärda maskulinitetsnormer såsom machokultur, våldtäktskultur, mysogyni etc; i det patriarkala samhälle som råder. Läs mer här.

 

“Men vadå, surrogatmödraskap är väl nice, vad är det för fel med det?”

Svar på tal: Surrogatmödraskap kanske verkar harmlöst, men efter att jag läste Hej Blekks inlägg och såg Debatt-klippen om det för några månader sedan, har jag fått en förändrad bild. Hej Blekk tar upp fem anledningar till varför surrogatmödraskap är fel och inte bör legaliseras i Sverige, som Debatt då handlade om.
1) Surrogatmödraskap är per definition exploatering och ett utnyttjande av kvinnors kroppar; något som kan köpas eller hyras. Om samhället idag inte kan bistå med adekvata preventivmedel, gynekologisk vård, uppföljning och smärtlindring efter graviditet mm, hur skall surrogatmödraskap kunna ske smärtfritt?
2) Surrogatmödraskap är handel klasser emellan där rika (ofta vita västerlänningar) utnyttjar de med lite pengar (ofta fattiga kvinnor i utvecklingsländer), dvs en kolonial handel med klassförtryck.
3) Det är ingen rättighet att ha barn! Oavsett anledning är det inte okej att skaffa barn på bekostnad av andra kvinnor och deras hälsa, säkerhet och välmående.
4) Kvinnors kroppar blir genom surrogatmödraskap varor i en handel som saknar reglering och rättigheter. Barnlösa kvinnors “rättighet” att få barn blir viktigare än surrogatmödrars “rättighet” att inte behöva sälja sin livmoder på en marknad.
5) Surrogatmödraskap är jämförbart med prostitution; exploatering av kvinnokroppen, “den lyckliga surrogatmamman” (jämför “den lyckliga horan”) är irrelevant när kvinnan bara har ett enda alternativ att välja, barn, liksom sex ses som “rättigheter”, handel med andras kroppar. Läs mer här.

 

“Vad är ‘patriarkatet’, varför säger du att vi lever i ett patriarkat?”

Svar på tal: Enkelt exempel som Hej Blekk tar upp som en kan dra om en får denna (korkade) fråga: “Vet du om att det finns kvinnojourer? Varför finns de? Finns det mansjourer? Varför inte?”. Detta sätter fingret på att kvinnojurer existerar för att kvinnor måste fy undan våldsamma män, medan mansjourer inte existerar för att män (som grupp because “INTE ALLA MÄÄÄÄN!”) aldrig behöver fly kvinnors förtryck. Genom denna frågeställning belyses att 1) Kvinnojourer finns, 2) Kvinnojourer behövs och 3) Det beror på förtryckande strukturer = patriarkatet. Läs mer här.

 

“Varför heter det ‘feminism’ egentligen, ‘jämställdism’ är ett mycket bättre ord!”/
“Jag är inte feminist, jag är jämställdist”.

Svar på tal: Först och främst, varför störa sig på ett ord egentligen känner jag, men ahja. De som kallar sig “jämställdist” (jag erkänner jag var en av dem under ett svagt ögonblick i mitt liv där på gymnasiet innan jag fattade what it all was about) argumenterar ofta för att “de är för jämställdhet mellan könen”, och “inte vill uppnå ett matriarkat”. No shit Sherlock, then you’re a feminist! Rörelser namnges nämligen efter den grupp som diskrimineras, inte efter det mål som vill uppnås (vilket för övrigt ofta är jämställdhet och frihet). Exempelvis HBTQ-rörelsen heter just så eftersom det är HBTQ-personer som förtrycks. Black Power-rörelsen i USA hette just så för att de svarta förtrycktes. Därför heter det feminism, eftersom det är kvinnor som förtrycks och har förtryckts i alla år, och eftersom feminismen kämpar mot orättvisor och diskriminering av kvinnor och indirekt då också för ett jämställt och rättvist samhälle där alla människor är lika värda. Ta-daaa! Feminismen är verktyget, jämställdhet är målet. Läs mer här.

 

“Könskvotering är orättvist och diskriminerande mot män!!!”

Svar på tal: I Sverige finns det fler VD:ar som heter Johan än det finns kvinnor i bolagstoppen, visste ni det? :))) Att arbetsklimatet av sig själv skulle bli jämställt är högst osannolikt. Den person med bäst lämplighet och relevanta meriter skall erhålla anställningen, men detta kan bara praktiseras om ingen diskriminering (på grund av kön, etnicitet, sexuell läggning etc.) sker, men i dagens samhälle sker diskriminering ständigt, strukturellt och systematiskt på grund av ovan nämnda faktorer, och därför krävs kvotering för att jämna ut skillnaderna och därmed få ett mer jämställt arbetsklimat. Kvotering handlar inte om att priviligera Anna, bisexuell och med afrohår, utan att ge henne lika stor chans att få anställning som Johan, heterosexuell, och vit. Dessutom har ju (vita) män blivit inkvoterade på arbetsmarknaden hur länge som helst redan. Läs mer här.

 

“INTE ALLA MÄN!!!!”

Svar på tal: Män utgör majoriteten av de som våldtar kvinnor (och andra män), misshandlar kvinnor och köper sex av kvinnor. Detta är fakta och handlar inte om att dra alla män över en kam, utan om att synliggöra en struktur; skadlig maskulinitetsnorm och skev kvinnosyn. Jämför med förtryckande av icke-vita: jag som vit medelklass-kvinna kan inte säga till postkolonial feminism att “nä nä jag som individ förtrycker minsann inte icke-vita!”, för jag ingår vare sig jag vill det eller inte i denna struktur, oavsett om jag som individ förtrycker icke-vita eller inte. Poängen är att jag fattar att det strukturella förtrycket av icke-vita är kollektivt och därmed måste förändras kollektivt. Samma sak med kvinnoförtryck. Det spelar ingen roll om #inteallamän förtrycker kvinnor, huruvida du som individ gör det eller inte, för du som man ingår ändå i den förtryckande strukturen och för att förändra denna struktur måste du inse och acceptera detta för att kunna förändra den. Att hävda individualism är att skjuta ifrån sig ansvaret! Läs mer här.

P.S. Intressant är hur många anti-feminister/rasister är väldigt snabba på att peka ut hur invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken, men vägrar inse det faktum att den överlägset största gemensamma nämnaren alltid är män. D.S.

 

 

Detta var bara några korta sammanfattningar av Hej Blekks grymma svar-på-tal. Lär mig alltid massor när jag läser hennes blogg.

//ALiCE med ICE

 

En (lång) text om slöjbärande

Thursday, April 9th, 2015

Eftersom jag fick full pott på hemtentan och så fina kommentarer, tänkte jag att ni kanske (trots lite tungt akademiskt språk) skulle vilja läsa den. Så here we go, i en version utan störande källhänvisning. Enjoy (om ni orkar)!

fashion

När Frankrike förbjöd kvinnor att bära heltäckande slöja på offentliga platser tyckte jag att det var ett bra beslut; slöjor var ett uttryck för förtryck av kvinnor. Detta var innan jag började inse att allt inte är svart eller vitt och att detta kan problematiseras i så många fler lager. Min dåvarande syn på bärandet av slöja kom att förändras till att jag idag fördömer förbudet, en åsikt som stärkts; men också kan problematiseras ännu djupare; tack vare nyförvärvade kunskaper inom några av de alternativa IR-teorierna. Ämnet är relevant för IR eftersom det konkret kan illustrera och i verkligheten förankra problematiken mellan västerländsk, liberal feminism och postkolonialism.

Att kvinnor av olika skäl bär slöja kan för många västerländska feminister tolkas som ett uttryck för kvinnoförtryck; hur kvinnor av sin familj, samhället och/eller religion tvingas täcka sig och hur de nekas rätten till att klä sig som de vill; som om de, för att de är kvinnor, inte har rätt att bestämma över sin egen kropp. Denna övertygelse om hur fel det är att “tvinga” kvinnor att bära slöja kan ses som ett arv från kolonialtiden; inom västerländsk feministisk diskurs konstrueras icke-västerländska kvinnor ofta som “de andra”, ett offer för förtryckande kulturella praktiker och traditioner. Postkoloniala och feministiska analyser engageras båda i kampen mot kvinnoförtryck och -diskriminering, men västerländsk feminism tenderar att producera en singulär, monolitisk “Tredje världen-kvinna” mot vilken den västerländska kvinnan blir den normativa, binära dikotomin. “Tredje världen-kvinnan” ses som den västerländska, befriade kvinnans motsats; fattig, domesticerad, traditionell och offergjord. Att tillskriva slöjbärande kvinnor en offerroll på detta sätt; en kvinna som måste “räddas” från de förtryckande praktiker som “tvingar” henne att bära slöja; är djupt problematiskt eftersom det inte finns en autentisk kvinnlig upplevelse eller utgångspunkt då dessa, samt den sociala meningen av genus, varierar från samhälle till samhälle och kultur till kultur. Västerländsk feminism har från postkolonialt håll kritiserats för att oantastligt utgå från att kategorin “kvinnor” är universell och att denna kategori delar samma erfarenheter och intressen.

Det är intressant att se hur feminismen; som utger sig för att vara en öppen, mångfasetterad och inkluderande teori som ger utrymme åt den halva delen av befolkningen som ständigt genom historien marginaliserats, diskriminerats, missgynnats och tystats ner; offergör, särbehandlar och generaliserar över icke-västerländska kvinnor på samma sätt som på vilket den själv kämpar mot att bli av patriarkatet/män/det mansdominerade samhället. Här är den västerländska, vita feminismen paradoxal; den betonar kvinnoförtrycket, avsaknaden av kvinnor inom IR och hur IR implicit antar en maskulin ståndpunkt, men blundar för det dubbla förtrycket icke-västerländska kvinnor får utstå och hur IR också är väldigt “vitt” och västerländskt. Detta skulle kunna förklaras som en förlängning av den liberala feminismens projekt (att för kvinnor säkra de rättigheter och privilegier som män nyttjade) men i denna kontext istället exportera de rättigheter och privilegier som västerländska kvinnor nyttjar till de icke-västerländska systrarna.

Att skriva “rättigheter och privilegier” är dock problematiskt utifrån ett postkolonialt, men även socialkonstruktivistiskt och postmodernt, perspektiv. Postmodernismen understryker att alla försök att etablera universella villkor för frihet och frigörelse (såsom begreppen “rättigheter” och “privilegier”) oundvikligen kommer att användas för att underordna och marginalisera de som anses utanför normen (här icke-västerländska, slöjbärande kvinnor). I detta fall används “rättigheter” och “privilegier” som något som västerländska kvinnor har, och som icke-västerländska saknar (exempelvis privilegiet/rättigheten att få klä sig som man vill). Men betydelsen av “rättigheter” och “privilegier” kan aldrig vara objektiv, eftersom verkligheten enligt socialkonstruktivismen produceras i samspelet mellan struktur och agens och olika begrepps meningar följaktligen ser olika ut beroende på diskurs. Att västerländsk feminism vill exportera rättigheter som icke-västerländska kvinnor “saknar” är sålunda problematiskt, eftersom denna “rättighet” kanske inte alls är eftersträvansvärd eller ens en rättighet i den kultur och diskurs som dessa kvinnor rör sig i. För slöjbärande kvinnor, kan själva akten att bära slöja i själva verket i sig vara ett uttryck för frigörelse, styrka och självförverkligande snarare än ett förtryck; många har själva gjort ett aktivt val utan press från annat håll. Denna ståndpunkt illustreras med följande citat från Maryam, 20, ur reportaget “Mipsterz” av Totallystockholm.se (2015);

“My hijab doesn’t only symbolize my faith, but it’s also a symbol of strength and independence. For me it’s liberating; I refuse to conform to the norms and societal moulds of a ‘typical’ woman. A woman can cover up as much as she wants and still be just as free as a woman who chooses not to cover up at all.”

Bevisligen ser många slöjbärande kvinnor inte slöjan som ett förtryck, trots det finns i Väst en idé om att “befria” dessa kvinnor från “förtrycket”. Men i diskussionen om huruvida slöjan är en symbol för förtryck eller frigörelse, missar den västerländska feminismen de patriarkala strukturerna bakom att en kvinna inte kan bära slöja utan att bli hotad och trakasserad. Postkolonial feminism är därför djupt skeptisk till idén om att framsteg och frihet för kvinnor uppnås genom den västerländska modellen av social och ekonomisk utveckling. Att vidare i samhället ordna icke-västerländska “Tredje världen-kvinnor” som ofria och förtryckta av kulturella praktiker i form av  slöjbärande, gör dessa kvinnor till objekt för intervention och normaliserar Västvärldens rätt att ingripa, kontrollera och omforma praktiker och seder i resten av världen.

Sammanfattningsvis, med hjälp av de alternativa IR-teorierna kan min före detta “personliga övertygelse” om slöjan som ett förtryckande, diskriminerande attribut problematiseras och ifrågasättas utifrån postkolonialismen och idag förstår jag att jag som västerländsk feminist inte kan döma vad som är rättigheter och privilegier respektive förtryckande för icke-västerländska slöjbärande kvinnor, eftersom de diskurser vi befinner oss i ser olika ut och våra erfarenheter inte är delade eller universella.

Å andra sidan kan allt som hittills skrivits i denna text problematiseras ytterligare. Trots postkolonialismens utmaning till traditionella IR-teorier och den västerländska feminismen, kan postkolonialismens epistemologiska och ontologiska grunder också ifrågasättas med hjälp av postmodernismen och socialkonstruktivismen. För om “verkligheten” aldrig kan vara objektivt tillgänglig för oss, utan allt vi tror att vi vet är bundet till specifika diskurser, kan det då vara så att de diskurser icke-västerländska, slöjbärande kvinnor befinner sig i, format dem att tro/tycka att slöjan är ett fritt val och en symbol för frigörelse och självständighet snarare än förtryck? Detta förklaras av socialteoretikern Steven Lukes i hans bok om makt (kapitel tre, “Three-Dimensional Power). Där består den tredje, latenta dimensionen av makt i att A (i detta fall patriarkatet, det mansdominerade samhället, den hegemoniska diskursen) utövar makt över B (i detta fall slöjbärande, icke-västerländska kvinnor) genom att influera och forma B’s vilja till att tro att det är hennes fria, självständiga val att bära slöja, när hon egentligen, under andra omständigheter utan påverkan från A, inte hade valt att bära slöja. Denna teori om den tredje dimensionen av makt lämnar oss med frågan: om samma, slöjbärande kvinnor som ser sin slöja som en symbol för frihet och självständighet hade växt upp under andra omständigheter, utan påverkan från exempelvis mansdominerad dominans inom familjen, patriarkala religiösa praktiker och (ur västerländskt synsätt) förtryckande samhällsstrukturer, hade de då ändå sett på slöjan på samma sätt, eller hade de också sett den som ett uttryck för kvinnoförtryck?

Avslutningsvis, så kan vi enligt postmodernismen aldrig prata om en “sanning” eller “verklighet” på ett objektivt sätt, eftersom verkligheten inte är direkt tillgänglig för oss, och vår förståelse av den sålunda alltid formas av specifika diskurser, vilka ser olika ut beroende på sociala, ekonomiska, kulturella och geografiska förhållanden. Huruvida slöjan är en symbol för förtryck eller befrielse går alltså aldrig att fastslå. Med det sagt kan jag ändå konstatera att min tidigare “personliga övertygelse” om den nu är rämnad och att jag nu har en djupare förståelse och förmåga till analys kring bärandet av slöja samt andra omdebatterade fenomen inom feministiska och postkoloniala diskurser.

Källförteckning

Abrahamsen, R. (2007). Postcolonialism. I M. Griffiths (Red.), International Relations Theory for the 21st Century (s.111-122). New York: Routledge.

Lukes, S. (2005). Power: a Radical View. New York: Palgrave Macmillan.

Seth, S. (2013). Postcolonial Theory and IR: a Critical Introduction. New York: Routledge.

Steans, J., Pettiford, L. & Diez, T. (2005). Introduction to International Relations. Edinburgh: Pearson Education Limited.

Totallystockholm. (2015). Mipsterz: mixing fashion with faith. Hämtat 2015-03-18, från http://totallystockholm.se/arts-culture/mipsterz-mixing-fashion-faith/.

//ALiCE med ICE

Hej hej hemskt mycket hej

Wednesday, March 18th, 2015

Hej alla fans! I’m alive. Alltså, jag hade faktiskt tänkt att blogga för några dagar sedan (haha) och skrev ett superlångt inlägg med massa bilder och sånt, men av någon anledning så försvann typ 90 % av inlägget någonstans ut i cyperspace och då blev jag så arg så jag orkade inte skriva om det. Så var det med det. Men hej hej hemskt mycket hej nu skriver jag igen! Är hemma hos papi pga har hemtenta. Den släpptes 9.00 igår och jag satt redo med kaffe och hundra papper och massa skolböcker runt mig. Skrev så det glödde till 18.00 (laddade ner något tillägg på Chrome så att alla sidor som facebook, bloglovin, mailen och andra störningsmoment blev blockerade mellan 9-18, annars brukar sådana sidor sno uppmärksamhet när jag pluggar. Tips tips, WastNoTime heter tillägget och kan laddas hem direkt till webbläsaren och så säger den “Shouldn’t you be working now?” om du försöker gå in på hemsidor du blockerat under en viss tid) och idag började jag prick åtta. Och nu, strax efter halv elva, sitter jag här med ett färdigt utkast. ALLTSÅ. Jag är fan awesome alltså. Tentan skall inte in förrän 23.50 på fredag, och jag är nästan klar och dessutom relativt nöjd över det jag åstadkommit? Men det var en rolig tenta att skriva med ett intressant ämne; jag har skrivit om bärandet av slöja utifrån (västerländsk liberal) feminism och postkolonialism. Mycket intressant faktiskt! Tror det kan vara en rätt intressant tenta att läsa. Om jag blir godkänd skall jag publicera den här. Men det återstår att se….

Anyway, jag lever i alla fall och eftersom jag nu är hemma hos papi, har massa dötid över (slutet på kursen you know) så skall jag njuta av ledighet och långpromenader i SKOGEN <3 <3 <3 <3 Vi höres peeps!

//ALiCE med ICE