ridläger – Alice Andrews

Var på ridläger på Lindebolet förra helgen! Sicken idyll vi hamnade i. Senast jag var på ridläger på Lindebolet var 2007 (!!!) så nu var det reunion och ett par gamla veteran-lindebolare hade bjudits in för ett litet informellt ridläger där Miranda (som är en av de som har hand om hästarna och ridskoleverksamheten) bjöd på hästar och logi, så behövde vi bara betala maten. Hon hade ordnat det så himla bra och det var så kul att träffa folk igen så här åtta år senare, och att få komma tillbaka till Lindebolet.

Vi kom fram på fredag eftermiddag och installerade oss i stugorna (som för övrigt är ett nytillskott sen vi sist var på Lindebolet). Sen var det dags för en skogstur! Vi var väl lite ringrostiga, jag, Olivia och Karin som var de som än så länge var med, så en skogstur i skogen passade fint… Men vi tog oss till “galopp-stigen” och där vet hästarna vad som gäller, och jäklar vad det gick fort! Så sjukt kul. Älskar hästar. Älskar farten. Älskar adrenalinet!

På kvällen åkte vi in till Ängelholm som var väldigt levande en kväll som denna, det var nämligen ljus-fest. Båtar utsmyckade i ljusslingor som åkte i rad efter varandra vill säga, inte så jättespektakulärt men det var ju sällskapet och sammanhanget som var det trevliga!

Bästa Sanna, Karin och sis. Sanna blev typ min och Olivias idol efter ridlägren, haha. Hon och hennes syrra tog oss under sina vingar och vi hängde en hel del med dem när de bodde och pluggade i Borås! Så himla gulligt av dem att hänga med oss barnungar, haha.

Miranda som fixat allt så himla fint. Så gulligt av henne!

Vi spelade kubb en dag…

Och så det bästa av allt: på lördagen när vi var ute i skogen och hoppade terräng. Jag hade världens bästa häst Amerigo som var väldigt peppig och glad i att hoppa, och det var så sjukt kul att hoppa ute över stock och sten. Déjà vu-känsla från när en var där för åtta år sedan dock, då flög jag av den lilla hästen Madicken som en vante, hahaha. Denna gång blev det inga avramlingar tack och lov, men en jäkla massa bus. När vi hoppat klart på ena stället gick vi ner mot hindren vid sjön. Men först: race. “Sisten till sjön”, sa vi; “Klara, färdiga, GÅ!”. Och som ni förstår fattade hästarna vad som gällde. Och jäääääääääääääääääävlar vad det gick!!! Ett gäng hästar som galopperar över en äng ner mot sjön, och tävlar och triggar varandra, ni kan fatta hur fort det går. Min häst var dock snabbast 😉 Vilken frihetskänsla det är. Vilken adrenalinkick. Det går så jäkla fort och det är så sjukt kul. Älskar’t!