Borgerliga intressen men hjärtat till vänster

Tag: romer

C-uppsats, svartvitt och Taikon

At the moment: här sitter jag vid köksbordet i lägenheten i Gårda där jag bor just nu, och försöker fila på problemformulering inför C-uppsatsen. Jag går metodkursen just nu (övermättad på epistemologi, ontologi och metodologi) och sista tentan är ett flersidigt PM som grund för C-uppsatsen, som jag då skriver i vår (lite konstigt upplägg, men det beror på att vi skall ha projektledningskurs och fältkurs i Vietnam däremellan). Tror att jag efter mycket om och men kommit fram till att jag vill skriva om veganism och feminism, om sambandet, och varför det finns ett samband och hur det påverkar. Intressant ämne ändå!

wpid-wp-1444726170326.jpg

Igår bjöd jag Carro på bio, och vi lyckades matcha utan att ha kommit överens om det? Jäkligt skillat ändå. Svartvitrandigt is the shit.

wpid-snapchat-7713900920524224145.jpg

Vi såg Taikon på Hagabion! Jag blev sugen på att se den när jag och pappa var och såg Dheepan på Götabion häromveckan. Taikon handlar om Katarina Taikon, som kämpade för romernas rättigheter i Sverige på 60-talet, men som aldrig riktigt fick gensvar trots sin retoriska skicklighet. Till slut sa hon att om vi skall få till förändring, måste vi vända oss till barnen. Och det var då hon började skriva Katitzi-böckerna. Jag läste dem när jag var liten kommer jag ihåg, mamma gav dem till mig och sa att jag skulle läsa dem, och jag minns att jag tyckte de var bra! Även dokumentären var bra, kanske inte som DN skriver i klass med t.ex. Searching for Sugarman, men fortfarande mycket sevärd, tankeväckande och vemodig och full med arkivbilder från 60-talets Stockholm. Också väldigt i tiden med tanke på romers situation idag, och den allt mer ökande antiziganismen och föraktet för romer. Här är DN:s recension (en 3:a), SvD:s (en 5:a) och GP:s (en 4:a)

//ALiCE med ICE

Gamla Disney-filmer

Alltid intressant att kolla på gamla Disney-filmer på dess originalspråk, när man var liten vart det ju bara på svenska. Nu har börjat något sorts projekt med att plöja igenom alla på engelska, hehe. Men jag älskar animerat/tecknat! Som ni kanske minns kollade jag ju på Aristocats i somras och skrev ett långt inlägg om dess kassa, uråldriga könsroller. Aristocats är en sån film jag nog aldrig skulle visa för mina framtida barn av just den anledningen. Sen kan man ju säga vad man vill om Disneys/Pixars filmer men de har ju blivit bättre angående könsrollerna även om fler icke-vita personer, fler icke-heterosexuella par och färre prinsen-räddar-prinsessan-storys utlyses. Anyways, såg i alla fall The hunchback of Notre Dame (1996) igår, och Pocahontas (1995) idag (man får ju passa på när det “bara” är kurslitteratur som skall läsas och inget tentapluggande…). Båda är väldigt intressanta ur historisk och social synpunkt, och med många fler kunskaper i ryggen än vad jag hade när jag såg dem för 10-15 år sedan.

I The hunchback of Notre Dame råder ju ett fruktansvärt hat mot “gypsies” som de benämns i filmen (vet inte om man “får” säga så längre på engelska – på svenska är ju de rätta ordet romer och inte zigenare). De förföljs, baktalas, förnedras och hatas, och är helt enkelt annorlunda, precis som Quasimodo som inte heller “passar in”. Temat med hatet mot romer är ju aktuellt än idag och fastän det i Disneys version slutar lyckligt där “the gypsies” inte längre är utstötta ur samhället, så är det nästan lite smärtsamt att se med tanke på hur verkligheten ser ut. Likadant med Disneys Pocahontas, som är baserat på engelskmännens anländan till Nordamerika 1607, och den första staden Jamestown, dit de kom för att gräva guld med inställningen att indianer är “savages” och “not like us, barely human”. Även här är Disneys version betydligt vackrare än verkligheten som vi ju alla vet hade fruktansvärda konsekvenser för indianerna; i Pocahontas lägger både engelsmännen och indianerna ner vapnen och blir kompisar. Tänk så många nya saker man ser och tänker på när man ser en oskyldig Disney-film sådär en 10-15 år senare!

//ALiCE med ICE

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén