Har läst klart Tripprapporter av Tone Schunnesson nu. En speciell bok, olik någon jag läst tidigare.
Tripprapporter skildrar en ung kvinnas dimmiga tillvaro, ständigt flyende, ständigt sökande efter nya kickar, ständigt hög på ladd eller weed eller MDMA eller e. Det som jag gillar med boken, som jag uppskattar med många andra böcker, är när texten i sig själv utgör en del av storyn, när orden ensamma skulle kunna vara värda att läsa utan att berätta en historia, för de i sig själva är en egen historia. När enter-slagen är gjorda på ett visst sätt eller när vissa förkortningar används (“Jag älskar dig så jävla mkt”), eller när ett kapitel bara får bestå av ett ord, eller när en mening blir till en sida, eller när inget make:ar någon sense för att huvudpersonen är i dimmorna. Det tycker jag om när författare har förmågan att göra texten i sig själv levande på det sättet.
I övrigt är jag kluven till boken. Det är svårt att säga vad den handlar om, för det är något oklart, eftersom huvudpersonen hela tiden är oklar. Men hon (huvudpersonens pronomen eller namn nämns aldrig men att döma av de kroppsdelar som nämns, för de nämns relativt ofta då en av huvudpersonens huvudsakliga aktiviteter är webcam-onani, är det en kvinna) är befriande narcissistisk och egotrippad, något unga kvinnor aldrig får vara. Men hon är också jävligt störande, så där så en vill bara skrika på henne att “men klipp dig och skaffa dig ett jobb för fan”, för det enda hennes tillvaro verkar gå ut på är: få så mycket gratis som möjligt. Punda så mycket som möjligt. Fly vardagen. Låna pengar. Betala inte tillbaka, för det finns inga pengar att betala tillbaka med. Ljug. Få folk att älska dig tills de gör det och då vill du inte ha dem. Fortsätt fly. Ta MDMA. Ta e. Ta ladd. Ta syra. Sup. Onanera. Ligga. Låna pengar. Sup. Låna pengar. Osv.
Titeln Tripprapporter är verkligen passande, för boken är en enda lång, dimmig tripprapport där dimman aldrig riktigt skingras. På många sätt sorglig då det är ett slående porträtt för mångas verklighet. Läs om du vill frossa i en annan människas egocentrism, cyniskhet, självömkan och destruktivitet. Läs inte om du kräver en rejäl storyline med dramaturgiskt korrekta vändningar. Det här är bara en enda lång tripprapport som sagt.
