Hahaha, alltså den här dagen. Vaknade 06.00 dagen då jag äntligen skulle få ha sovmorgon (trodde jag alltså), när jag tänkte att jag skulle sova ut lääänge. Tittade på klockan när jag slog upp ögonen och så var hon noll sex freaking noll noll. Hello body, you’re drunk, go home, typ. Kunde inte somna om heller så var bara att kliva upp. Käkade frulle i lugn och ro framför en film, lyckligt ovetandes om telefonen som ringde uppe i sovrummet. Planerade dagen; jag skulle ringa Johan och han skulle komma till mig så skulle vi gå en promenix och leta svamp och sen äta smörstekta kantareller till lunch och sen skulle jag hänga med honom när han åkte (eftersom mamma och pappa har de två fungerande bilarna – den sista är hos bildoktorn) (ja de har tre stycken, men jag äger forfarande en tredjedel av den ena) hem och fortsätta till GBG från Kungälv. Men tji fick jag för det för när jag kollade mobilen vid halv tio-tiden hade jag massa missade samtal och sms. “VCC undrar var du håller hus????”. Eeeh. VCC? Volvo? Jobb? Nu? Idag?
Jepp. Idag hade jag tydligen tackat ja till jobb. Och sedan lyckats glömma/förtränga det. Vet inte hur det gick till. Har ju jobbat på Posten nu i tre dagar och tänkte att GUD va skönt att jag inte satt mig tillgänglig på fredag, då kan jag sova uuut och vara leeeedig – men anledningen var ju att jag redan hade jobb på fredagen, fast på Volvo. Men hade glömt skriva in det i almanackan och glömde således. Bra där Alice, bra där!
Ringde och förklarade för Manpower – “Alltså jag är så ledsen, men jag har totalt glömt bort att jag skrivit upp mig på jobb idag och jag är fast här ute i Spekeröd för jag har ingen bil! Jag är så ledsen!”. “Men du måste jobba idag, Alice, det är kris!”. Jahapp. Okej. What to do? Ringa skjuts – that’s what to do! Ringde Johan (“Hej det är Johan”) och ba; “Johan, kan du komma till mig NU och köra mig till Volvo???”. Det kunde han. Så snabbt som vinden plockade han upp mig halv elva hemma i Spekeröd, och cirkus 35 (!!!) minuter senare satt jag i Volvos växel, bara tre timmar sen (skulle egentligen börja åtta). Ingen skada skedd dock, lika lugnt här som vanligt, haha. Det är därför jag kan blogga! Får i alla fall sex timmar här, minus en hundring till Johan för besväret, så det är ju ändå värt pengamässigt. Men alltså, inte ångest- och stressmässigt!! Hatar att klanta mig med jobb såhär, haha. Wellwell. Shit happens.
//ALiCE med ICE
