För två veckor sedan började min, Mims och Popps vandring av Vålådalsfyrkanten i Jämtlandsfjällen. En underbar tur, även om det blev en köldknäpp så kall att vi fick ha på oss exakt alla våra kläder i sovsäckarna om nätterna (den kallaste natten var det nere på -1). Här är vår första paus på första vandringsdagen den 23 augusti då vi gick från Vålådalen till Stensdalen: varma koppen och snacks vid en liten tjärn.
Gud, jag börjar verkligen få rynkor kring ögonen och munnen, det syns så tydligt när jag ler… Hur som helst, nästa paus var det dags för lunch (eller tbh hade vi väldigt många pauser första dagen pga värmereglering krävdes hela tiden, iallafall av mig och Popp). Popp stod för lunchen!
Här har vi just kommit ovanför trädlinjen och kommit upp på fjället. Så vackert!!
Efter ca 15 km kom vi så fram till Stensdalen där ett helt underbart stugvärdspar (alltså par som i kompispar) välkomnade oss. Middagen stod jag för, vilket blev falafel! Lyx va!?
Mim stod för eldandet. Tyvärr började det så småningom regna lite och pga stugvärdarna var så snälla fick vi komma in och värma oss i main-stugan under kvällen innan sovdags (det brukar en alltså få i vanliga fall men pga corona får tältare bara vistas i stugorna under dagtid vilket suger rätt mycket för då är en ju ändå ute och vandrar).
Ny dag nya tag! Jag sov ändå ganska bra under första natten trots att det gick ner under nollan, för jag har en bra dunsovsäck och med understället på och tältet i ett skyddat läge gick det hur bra som helst. Mim och Popp hade dock frusit en del. På morgonen fick vi alla fall tina upp i en vindskyddad solfläck!
Sen, måndagen den 24 augusti, började den mycket spännande vandringen mot Vålåstugorna. Den här vandringen gick nästan uteslutande på fjället och innehöll hela två vadningar, varav den första var riktigt lång (en fick gå ner i det iskalla vattnet fyra gånger, med små “öar” emellan). Verkligen frys-chock för fötterna och när det är långa vadningar gör det så ont att fötterna domnar. Men de blir ju snabbt varma igen. Jag vandrade först så jag kunde dokumentera Mim och Popp från andra sidan haha.
Jag hade hittat en bättre nivå av kläder än gårdagen, så jag behövde inte värmereglera lika ofta, men Popp var queen av värmereglering hahaha. Så hon tog många pauser och gick ikapp medan Mim hade ett stadigt lunk, utrustad i regnkläder 24/7 alla fyra dagarna hahaha. Här skymtas hon i alla fall bland fjällbjörkarna.
Så otroligt vackert på fjället!!
Lunch intog vi uppe på fjället, och vi lyckades hitta en liten spot mellan alla regnmoln? Så det regnade runt omkring oss – samt var sol så det var flera regnbågar – men vi var skyddade. Blev en utsökt nudel-rätt som Mim ansvarade för!
Kolla regnbågen!!
Och sen har jag inga fler bilder från vandringsdag två!! Men vi kom i alla fall helskinnade till Vålåstugorna, där ett annat gulligt värdpar fanns som bland annat provide:ade Popp och Mim med sovsäckar så de inte skulle frysa. Däremot frös jag lite den här natten, för våra tält var rätt vindutsatta. Hur som helst, ny dag! Tisdag den 25 augusti och vi styrde kosan mot Lunndörrstugorna. Vi hade en stadig takt och tog lunch vid en jokk.
När vi satt här som bäst sprang killen som var stugvärd förbi oss. Då hade vi gått kanske 7 km, och den sträckan och tillbaka till stugan var hans lilla morgon-springtur hahaha. Hur som helst. Efter ca 15 km vandring kom vi så fram till Lunndörren. Eftersom det var början på veckan var det väldigt mycket folk dock, och eftersom de här stugvärdarna inte alls var lika trevliga, så fick vi inte komma in i huset alls. Så när vi kom fram vid fyra-tiden hade vi framför oss en hel kväll utomhus, i typ 5-gradig temperatur och en regntung himmel. Således därför deppiga själar:
Jag sa åt dem att ni ser jättedeppiga ut haha. Resultat:
Det var faktiskt inte så depp. Vi hade en jättemysig eld och åt en fantastiskt god middag med soltorkade tomater och svamp och quinoa och allt möjligt gott. Men eftersom det började droppa vid sju-tiden, och det var rejält kallt om en inte satt vid elden, så gick vi och la oss vid 19.30 haha.
Sista dagen har jag inga bilder ifrån, men vi vaknade redan vid halv sex och var alltså iväg tidigt. Dessutom var det nerförsbacke hela vägen till Vålådalen i princip, och jag gick också först så det blev väldigt raskt tempo haha. Vi var framme redan vid 14-tiden och avnjöt bastu och dusch och tvåla in sig på fjällstationen innan vi tog nattåget hem till Gbg.
Älskar dom <3 <3 <3 <3 Så tacksam för att få vara vän med såna fina människor, och att få dela så fina minnen med dem. Ni är mina klippor. <3
Mami
Falafel är lyx.