Ni vet, min mobil. Världens survivor. Kämpe. Överlevare. Trogen. Tålig. Klarar allt. You name it. Den har badat i vatten, varit död i en vecka och återuppstått, den har tappats tusen gånger i diverse olika golv (sten, asfalt och kakel inkluderat), och den har legat ute i gräset under två kalla novembernätter. Och den håller. Lite märken här och där, lite lös baksida, men inte mer än så. Batteritid som en gammal Nokia (nästa i alla fall) och den har klarat allt. Until now. Är det inte ironiskt? Jag hade lagt mobilen på byrån och så hörde jag vibrationerna när det ringde men kunde för allt i världen inte lokalisera mobiljäveln så det ringde färdigt. En stund senare hittade jag den på golvet. Med spricka i glaset. Så sjukt ironiskt att när den klarat allt annat så går den sönder för att den vibrerar över kanten på byrån. Resultat: irriterande spricka i glaset som säger “HAH!” varje gång man ser den.
Men jag älskar dig en då min kära mobil, och jag har lovat att inte skilja mig från dig förrän efter två år <3 (september!)
//ALiCE med ICE