Hejhej, här sitter jag 11.20 och käkar frulle! Hade gärna sovit längre men kändes som en god idé att ha lite tid mellan frukost och lunch och gå upp i anständig tid… Igår var jag chaffis och Pierre var ute på krogen så vi kom hem sent båda två, så vi somnade vid halv fyra, fyra-tiden eller nåt. Vi låg hemma i soffan och kunde inte bestämma oss för vad vi skulle göra men så bestämde jag mig för att äsch, jag åker ut till Skärhamn där min Sophie och Frida var på en fest. Tänkte att jag kör så kanske jag kan tjäna lite skjuts-pengar, och det gjorde jag. Asnice. Festen var kul, men lite för lite folk. När ganska mycket av kvällen gått fick en kille jag aldrig träffat reda på att jag var nykter och ba “Va? Skojar du? Det trodde jag verkligen inte!”, och det tar jag som en komplimang. Det är en bra grej att kunna släppa loss och vara social, rolig och dansa och sånt även fast man är nykter liksom, så om någon tror att man druckit fast man inte har det när man är med och dansar och sånt där, då blir jag glad 😀
Hände sjukaste grejen också, en anledning till att jag kom hem så sent. Skulle ju skjutsa hem Frida och Sophie, men en annan person som bodde i Stenungsund som jag träffade för första gången igår undrade om hen också fick åka med och det var ju okej. Personen hann berätta att hen bodde i Älvhem, men somnade efter en stund. Så när jag lämnat av Sophie och Frida i Jörlanda och var tillbaka i Stenungsund, vände jag mig om och sa “Hallå? Är du vaken? Vi är framme i Stenungsund nu”. Personen reagerade inte. Vände mig om lite halvt, körde ju, och försökte skaka liv i personen men fick ingen respons (alltså hen levde ju och andades men sov/hade däckat extremt djupt). Jaha, vad gör jag nu då?, tänker jag. Lyckades knappa in Älvhem på GPS:en så jag körde dit, men hade ju ingen aning om var i Älvhem personen bodde. Stannade bilen. Försöker igen att väcka personen, hen mumlar lite men vill inte vakna. När jag knäpper loss bältet fäller hen bara åt sidan. Då ringer jag och väcker en annan person som jag träffade på festen innan, “Hej, ursäkta att jag väcker dig, men kommer du ihåg vad den där personen som jag skulle skjutsa hette, för det har jag glömt?”. Fick ett sms tillbaka med namn och adress, okej ett steg till på vägen. Visade sig att jag stod typ så nära det gick att komma, så det hjälpte ju dock inte så mycket. Kom på den briljanta idén att titta i personens ficka efter en mobil, jojomensan där har vi en. Hoppashoppashoppas den inte har något lås, och nej tack och lov det hade den inte. Kontakten “mamma” låg som favoriter så ringde henne och hoppades att hon skulle ha på mobilen klockan tre på natten…
…och det hade hon! “Hej, jag heter Alice, och jag står här utanför Älvhem och har ditt barn sovandes här i bilen, och hen har däckat så jag får inte liv i hen. Kan du komma ut?”. Så efter några minuter kom en mamma ut och fick till slut liv i sin däckade ungdom. “Nu har ju hon skjutsat hem dig här, så nu får ni ju göra upp!” skällde hon på sin ungdom. Jag säger det är lugnt, personen har nämligen halat upp en femhundring (!!!) tidigare under skjutsen, och sagt att “jag betalar för alla tre”. Femhundra är dock ganska mycket pengar från Skärhamn till Jörlanda och sen Stenungsund, speciellt som det är personen som skall kortast som betalar mest och dessutom för alla. Så jag lånade cash av Sophie (två hundralappar) för att kunna ge hen växel sen när jag släppte av hen. Men nej, tänkte jag, nu har jag faktiskt vart så snäll och skjutsat hen till dörren, blivit fördröjd typ tjugo minuter för att få liv i hen och ringt hens mamma och kollat upp adress osv. Hade ju lika gärna typ kunnat skaka liv i hen och lämnat hen på vägen och sagt “Du klarar väl dig nu va?”. Men det gjorde jag inte, har ju hört skräckhistorian om killen som fick hjälp hem men som kvävdes av sina egna spyor för att hans föräldrar inte var medvetna om att han var hemma. Så nej, tänkte jag, hen får en hundring tillbaka och inte två. Kommer förhoppningsvis inte träffa på hen nån mer ändå, haha. Så där tjänade jag fyrahundra spänn (minus bensin då). Nice! Men vad pinsamt att hamna i den situationen så ens förälder skall behöva bli väckt av en okänd person som skjutsat hem ens fulla och däckade ungdom… Hoppas jag aldrig kommer uppleva något sådant varken med mig själv eller mina framtida egna barn!
//ALiCE med ICE
