Year: 2013

  • Tre olika julmarknader

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    Jag, mamma och Olivia har varit på tre olika julmarknader i Göteborg. Supermysigt! Vi började i Gårda på en traditionell julmarknad i gamla Remfabriken med mycket hantverk och gamla tanter. Sen vidare till Götets mysigaste stadsdel, nämligen Haga! Julmarknad längs hela Haga Nygata med några traditionella saker som lovikkavantar och tomtar men mest ätbara saker som tunnbröd, fudge, brända mandlar, honung, marmelader och sånt där. Vi käkade lunch på ett café och sen vidare till Röda sten där det hölls en lite mer modern julmarknad med mycket konst, smycken och sånt där, ofta skapade av yngre kreatörer. Kul att vi lyckades pricka in tre så olika julmarknader! Både Haga och Röda sten tycker jag ni skall ta er en sväng förbi 🙂

    image

    image

    image

    Köpte ett fuck cancer-armband också, som sällskap till det svarta som jag lånar av mamma… Hoppas hon inte vill ha tillbaka det, för de är så fina och går till ett bra ändamål! De kostar 100 kr styck och pengarna går oavkortat till Ung cancer. Finns att köpa i diverse affärer och på Ung cancers webbshop. Bra julklappstips, jag skulle bli jätteglad av fler såna här armband så vet ni inte vad ni skall ge mig så kan ni ge mig ett sånt här armband! 🙂

    //ALiCE med ICE

    Jag, mamma och Olivia har varit på tre olika julmarknader i Göteborg. Supermysigt! Vi började i Gårda på en traditionell julmarknad i gamla Remfabriken med mycket hantverk och gamla tanter. Sen vidare till Götets mysigaste stadsdel, nämligen Haga! Julmarknad längs hela Haga Nygata med några traditionella saker som lovikkavantar och tomtar men mest ätbara saker…

  • Det finns inget dåligt väder…

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    Hade promt bestämt mig att jag skulle gå en promenad när jag kom hem från skolan, så promenad blev det trots regnet. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder säger man ju. Himla fyndigt uttryck det där, fast ett pain in the ass-ordspråk när man står där i ösregnet fullt utrustad med gummistövlar, regnkläder och paraply och vädret fortfarande är pissdåligt. Hur som, på min lilla promenix funderade jag på bra engelska översättningar till detta fantastiska ordspråk. Här är mina förslag:

    There is no bad weather, only bad leather. (Något långsökt, förutsätter att man alltid har typ skinnjacka…)

    There is no bad temperature, only bad texture (on your clothes). (Också lite långsökt, vet inte om texturen på kläderna har så mycket med huruvida de är bra eller inte att göra…)

    The temperature is never too cold or too hot, you’ve just put on too little or a lot. (Denna är ganska bra. Synd att man inte kan säga “too lot” istället bara).

    The weather can never be bad, it’s just your choice of clothes that is mad. (Bäst hittills!)

    The temperature is never too hot or too cold, you’re just too careful or too bold. (Skoja, den här är bäst).

    Men det var väl inte så illa va? Har ni några fler förslag?

    //ALiCE med ICE

    Hade promt bestämt mig att jag skulle gå en promenad när jag kom hem från skolan, så promenad blev det trots regnet. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder säger man ju. Himla fyndigt uttryck det där, fast ett pain in the ass-ordspråk när man står där i ösregnet fullt utrustad med gummistövlar, regnkläder…

  • Krogrunda mitt i veckan

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    Krogrunda en onsdag? Jajamen! Vi började på King’s head på Andra lång, sen gick vi till en pub nästan precis mitt emot, sen vidare till La sombrita vid Prinsgatan och sist men inte minst en pub på Avenyn. Ett glas på varje ställe, så det ska vara! Trevlig kväll var det i alla fall 🙂

    image

    //ALiCE med ICE

    Krogrunda en onsdag? Jajamen! Vi började på King’s head på Andra lång, sen gick vi till en pub nästan precis mitt emot, sen vidare till La sombrita vid Prinsgatan och sist men inte minst en pub på Avenyn. Ett glas på varje ställe, så det ska vara! Trevlig kväll var det i alla fall 🙂…

  • “Du borde ta det som en komplimang”

    —

    by

    Alice Andrews
    in , ,

    Jobbade ett morgonpass på Posten idag, 06.45-11.00. Åkte således gaaanska tidigt från Elina. Bytte buss på centralen och hamnade i ett sånt där säte där man åker framåt, men två rader framåt var ett bakåtvänt säte som alltså var mittemot mitt. Satt och pillade lite på mobilen men märkte att mannen som satt på det där sätet en rad framåt fast mitt emot mig tittade ganska mycket på mig. Varje gång jag tittade upp mot honom för att se om han fortfarande hade ögonen på mig så tittade han. Började tycka att det blev lite obekvämt, det känns ju nästan lite integritetskränkande när en helt främmande människa tittar en i ögonen alldeles för länge.

    Funderade på om jag skulle säga nåt eller inte, men tänkte att jag känner mig faktiskt inte bekväm med att han stirrar på mig (tilläggas bör att klockan var typ tjugo över sex på morgonen och jag var lite halvdöd = inte i mitt vackraste tillstånd kanske) så jag får säga till. “Har du inget annat att vila ögonen på?” sa jag inte tyket men ändå markerande till mannen. Han blev lite paff och sa, “Men det var ju så vackert. Du borde ta det som en komplimang”.

    Okej? Alltså, nog för att jag trivs med mitt utseende och gillar att få uppskattande ögonkast (med betoning på ögonkast vilket inte kan likställas med oavbruten granskning) från folk i min egen ålder när jag gjort mig fin för en fest eller så. Det tar jag som en komplimang. Men att en man old enough to be my father på morgonbussen till jobbet oavbrutet tittar på mig, det tar jag fan inte som en komplimang, det är bara creepy och obekvämt för mig. Och så tycker han att han genom att vila sina minst trettio år äldre ögon på mig i flera minuter ger mig en komplimang? Ibland är världen så korkad. Vi kan dra det till en grövre nivå och ta exemplet att en tjej blir tafsad på, och så får hon höra att “men han vill ju bara visa att han tycker du är snygg, du borde ta det som en KOMPLIMANG”. (Tänk Hipp hipp hora-scenen där Sofie får höra exakt de där orden från sin lärare). Nu var ju inte min lilla morgonbussincident sådär illa på långa vägar, men ni fattar mitt tänk va?

    Han slutade titta i alla fall, tror jag. Jag stirrade i taket och skulle av på nästa, skönt. Tycker ni jag överreagerar? Hur hade ni gjort?

    //ALiCE med ICE

    Jobbade ett morgonpass på Posten idag, 06.45-11.00. Åkte således gaaanska tidigt från Elina. Bytte buss på centralen och hamnade i ett sånt där säte där man åker framåt, men två rader framåt var ett bakåtvänt säte som alltså var mittemot mitt. Satt och pillade lite på mobilen men märkte att mannen som satt på det…

  • Winter is coming.

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    Behold fellows. Winter is coming. The icing coldness is here. Dress warmly and hope that it soon will be spring again. Amen.

    Nejdå. Jul och nyår vill jag ha först. Innan våren kommer alltså. Men direkt efter nyår räcker det med vinter, då får våren gärna komma fort som fasen. Nu ska jag in till skolan och ha en föreläsning, sen lunchdate med en kompis @ Pedagogen och i eftermiddag ska jag hänga med Johanna. PW och bastu står på schemat. Ta det lugnt i kylan nu, kör försiktigt och ännu försiktigare om ni inte har vinterdäck ännu (som jag). Trevlig onsdag!

    //ALiCE med ICE

    Behold fellows. Winter is coming. The icing coldness is here. Dress warmly and hope that it soon will be spring again. Amen. Nejdå. Jul och nyår vill jag ha först. Innan våren kommer alltså. Men direkt efter nyår räcker det med vinter, då får våren gärna komma fort som fasen. Nu ska jag in till…

  • “He was never a traitor. He was my father.”

    —

    by

    Alice Andrews
    in ,

    image

    Rös lite när jag läste det här igår. Från A clash of kings, andra boken i A song of ice and fire, mer känd som Game of thrones vilket egentlig bara är titeln på första boken. Alltså jag älskar när man hittar en bra bokserie med tjocka böcker (i detta fall snackar vi feta tegelstenar) och flera delar så man har massor av härlig lästid framför sig. Dessutom är ju själva TV-serien sjukt bra också. Hoppas på att hinna läsa ut tredje boken innan fjärde säsongen av TV-serien kommer ut så jag har lite försprång på vad som kommer hända för den slutade ju så sjukt spännande med Red wedding! Meeeen vi får se hur långt jag hinner. Fast det hade ju vart kul att läsa vad som händer efter Red wedding innan jag får se det på TV:n…

    Well well, nördvarning här. Ska fortsätta läsa istället för att skriva en massa som bara de som är lite fantasyintresserade förstår 😉 Ha en bra måndag nu!

    //ALiCE med ICE

    Rös lite när jag läste det här igår. Från A clash of kings, andra boken i A song of ice and fire, mer känd som Game of thrones vilket egentlig bara är titeln på första boken. Alltså jag älskar när man hittar en bra bokserie med tjocka böcker (i detta fall snackar vi feta tegelstenar)…

  • Alla har råd att skänka en tia, även fattiga studenter.

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    I skolan det senaste har vi pratat en hel del om “The economic man”, den rationella, kalkylerande människan som alltid handlar utifrån vad som ger störst vinning. Huruvida människan är rationell eller inte och om vi i grund och botten är själviska och egoistiska varelser eller inte har varit på agendan. Att skänka en gåva eller ge en present till någon kan visserligen motiveras som något osjälviskt och möjligen ekonomiskt irrationellt – men man upplever ju faktiskt en njutning och tillfredsställelse när man ger bort/skänker något, och då kan det ju faktiskt omnämnas både som en rationell och självisk handling.

    Hur det än är, så känner jag mig i alla fall väldigt tillfredsställd och nöjd just nu, för jag skänkte just några slantar till både tyfonoffren i Filippinerna via UNICEF:s insamling (HÄR kan du skänka valfri summa, om det så handlar om tio kronor eller 500 – allt är bättre än noll och tillsammans blir det mycket!) samt några tior till ett jättebra Musikhjälpen-initiativ, nämligen “En tia för en tenta”. Studenter är ju som bekant nämligen generellt ganska fattiga små liv, men att skänka en tia varje gång man skriver tenta, det har alla råd med. Så är du student och kan avvara en tia till årets Musikhjälp (som för övrigt handlar om flickor/kvinnors rätt att överleva sin graviditet!) för tentan du just skrev/ska skriva, klicka HÄR.

    Musikhjälp

    Tyfon

    Och ja, huruvida min handling att skänka pengar till tyfonoffren i Filippinerna och till årets Musikhjälpen-insamling var en självisk handling eller inte, det kan man ju debattera i all oändlighet, men säkert är, att jag känner mig som en bättre människa samtidigt som mina pengar går till ett bra ändamål.

    //ALiCE med ICE

    I skolan det senaste har vi pratat en hel del om “The economic man”, den rationella, kalkylerande människan som alltid handlar utifrån vad som ger störst vinning. Huruvida människan är rationell eller inte och om vi i grund och botten är själviska och egoistiska varelser eller inte har varit på agendan. Att skänka en gåva…

  • …som uppstår

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    Lyckan som uppstår när föreläsningen på fredag blev flyttad till nu i onsdags så att vi får långhelg torsdag-söndag <33 …och tröttheten som uppstår efter en heldag av jobb idag istället för ledighet… Men nu har jag tjänat lite cash och har ändå en dag extra helg. Win win!

    //ALiCE med ICE

    Lyckan som uppstår när föreläsningen på fredag blev flyttad till nu i onsdags så att vi får långhelg torsdag-söndag

  • Living on the edge

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    I början på hösten tog jag alltid 8.42-tåget på morgonen när jag började 10.15. Skulle också kunnat ta 8.45-bussen men det är liksom tre minuters skillnad och tåg är betydligt mer bekvämt. Sen väl på centralen 9.15 kunde jag i godan ro promenera över till Drottningtorget och catcha en vagn, hade ju inte precis bråttom. Var i skolan 30-40 minuter tidigt varje gång.

    But not anymore, for behold fellows, I’m living on the edge! Nu har jag nämligen kommit på att det faktiskt är fullt möjligt att ta 9.15-bussen på morgonen och spara en halvtimme. Om man nu vill live on the edge så att säga. Jag har inte råd med några större förseningar, max tio alltså och då kommer jag ett par minuter för sent. Men om allt går som det ska så brukar anslutande buss från Hjalmar vara någon minut sen så jag hinner med den och voila! Glider in i salen strax innan föreläsningen börjar. Har än så länge inte kommit för sent. Living on the edge som sagt.

    //ALiCE med ICE

    I början på hösten tog jag alltid 8.42-tåget på morgonen när jag började 10.15. Skulle också kunnat ta 8.45-bussen men det är liksom tre minuters skillnad och tåg är betydligt mer bekvämt. Sen väl på centralen 9.15 kunde jag i godan ro promenera över till Drottningtorget och catcha en vagn, hade ju inte precis bråttom.…

  • Om Götets spårvagnar

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    Alltså dessa spårvagnar där man själv drar upp dörrarna… Livsfarliga! Det har hänt ett flertal gånger att jag stått som ett fån och väntat på att dörrarna skall öppna sig automatiskt (för de flesta av Göteborgs spårvagnar har faktiskt automatiserade dörröppnare) tills jag precis innan vagnen skall gå inser att just det, jag måste använda min egen fysiska förmåga för att entra denna spårvagn. I sista stund rycker man sedan frenetiskt upp dörren och kastar sig in och känner sig jättedum för att man stått och tittat på en stängd spårvagnsdörr i tio sekunder.

    Lite om Göteborgs komplexa spårvagnar det där. Ett svårförståeligt fenomen ständigt präglat av röda förseningsiffror i Västtrafikappen, klotter, trevliga tanter, rösten med Göteborgsdialekt som ropar ut “Domkyrkan” och “Grönsakstorget”, studenter med litteraturtyngda väskor, uttjänta Metro-tidningar, italienska produktionsfel och annat smått och gott.

    //ALiCE med ICE

    Alltså dessa spårvagnar där man själv drar upp dörrarna… Livsfarliga! Det har hänt ett flertal gånger att jag stått som ett fån och väntat på att dörrarna skall öppna sig automatiskt (för de flesta av Göteborgs spårvagnar har faktiskt automatiserade dörröppnare) tills jag precis innan vagnen skall gå inser att just det, jag måste använda…