Igår den 7e mars var temat i #5inistagram-utmaningen “att kvinnofieras”. Att kvinnofieras. Vad betyder det? Jag tolkar det som det som sker i samhället mot personer som läses som kvinnor. För i sann Judith Butler och Simone de Beauvoir-anda, tror jag att allt är konstruktioner (men inte mindre viktiga för det), inklusive kön, och att vi inte föds till kvinnor, utan vi blir det. Vi kvinnofieras.
Vi har vissa biologiska skillnader, som att flickor mognar lite snabbare än pojkar eller att män har lättare att bygga muskler. Osv. Men barn föds som blank pages, fria från fördomar och förutfattade meningar, och sedan är det samhället och vuxenvärlden som fyller de här blanka sidorna med en massa patriarkal skit. Kvinnofieringen är när det första folk frågar nyblivna föräldrar är “vad är det för kön?”, för det är viktigt att veta om det är en pojke eller flicka så att en vet hur en skall bete sig. Kvinnofieringen är när flickor får rosa dop-kort med gulliga motiv. Kvinnofieringen är när flickor hjälper till att tolka vad pojkarna vill för dagisfröknarna (förlåt förskolelärarna). Kvinnofieringen är när flickor får ta mindre plats i klassrummet. Kvinnofieringen är när flickor får börja på dans och ridsport. När flickor får barbiedockor att leka med. Kvinnofieringen är när tjejer trycks in i den smala mallen där hon skall vara sexig men inte för vulgär, smart men inte överlägsen killarna för då är hon ett hor, söt men inte för söt och bimbo, sval och play it cool men inte för mycket för då är hon för svår, lätt men inte för lätt. Osv. Kvinnofieringen är när vi från att vi föds ständigt matas, omedvetet och medvetet, av en mall av hur en kvinna skall vara. Varför tror ni att de flesta flickor gillar rosa? Att de flesta kvinnor tycker det är obekvämt att gå orakad under armhålorna? Att kvinnor har svårare för att hävda sin rätt till högre lön i lönesamtal? Har svårare att ta plats i ett rum? Att de flesta kvinnor någon gång haft ätstörningsproblem?
I ett utopiskt samhälle skulle kön inte spela någon roll. Vi skulle alla vara människor, kön skulle vara ett gränslöst spektrum utan betydelse och diskriminering ett minne blott. Men där är vi inte ännu, och ännu har kön signifikant betydelse. Därför måste vi fortsätta kämpa, fortsätta slå oss loss från den snäva mallen av Kvinnan™. Vi föds inte till kvinnor, vi blir det.
Obs, brasklapp 1: Självklart är den snäva bilden av Mannen™ också extremt skadlig och också den måste bekämpas. Vi kan inte fortsätta trycka in män i den destruktiva macho-rollen där han inte får vara känslig, gråta eller vara med sina barn, har förväntningar på sig att alltid vilja ha sex eller inte vågar prata om psykiska problem. Den kampen är också viktig. Såklart. Men nu var det kvinnofiering och kvinnor vi snackade om.
Brasklapp 2: Med kvinnor menar jag alltså de som tolkas som kvinnor. Vilka nödvändigtvis inte behöver definiera sig som kvinnor. Och vice versa.
