Läste på inrådan av Popp Linda Olsson’s En syster i mitt hus. Det var en fin liten bok som var trevlig att läsa, mest som tidsfördriv, inget jag skulle rekommendera kanske men ändå som sagt som ett fint tidsfördriv. Annorlunda med så mycket dialog. Det bästa var platsbeskrivningarna, Cadaqués där boken utspelar sig verkar som en fantastisk plats.
Läste på inrådan av Popp Linda Olsson’s En syster i mitt hus. Det var en fin liten bok som var trevlig att läsa, mest som tidsfördriv, inget jag skulle rekommendera kanske men ändå som sagt som ett fint tidsfördriv. Annorlunda med så mycket dialog. Det bästa var platsbeskrivningarna, Cadaqués där boken utspelar sig verkar som en…
Mycket Förkyld Person som skriver här (försöker illustrera detta med bilderna). Så typiskt att avsluta sommaren på detta förkylda sätt. Har sjukat mig från jobbet idag och tänkte att det var lika bra att sjuka mig imorgon också eftersom det ändå är karensdag idag, så förlorar inte jättemycket på att vara sjuk imorgon också (plus att jag nog kommer vara det i vilket fall). Har iaf käkat frulle med Mim som var lika förkyld som jag så det var ju bra!
Mycket Förkyld Person som skriver här (försöker illustrera detta med bilderna). Så typiskt att avsluta sommaren på detta förkylda sätt. Har sjukat mig från jobbet idag och tänkte att det var lika bra att sjuka mig imorgon också eftersom det ändå är karensdag idag, så förlorar inte jättemycket på att vara sjuk imorgon också (plus att…
Idag är det min tredje sista dag här på mitt sommarjobb. Ett jobb som varit superlugnt, jag har jobbat på ett boende för sex personer med kognitiva funktionsvariatoner, fast väldigt lindriga sådana så de klarar sig väldigt bra själva. Det har mest handlat om att stötta och peppa. Det har varit mysigt och helt okej, men lugnt som sagt. Men det märks i luften att sommaren börjar lida mot sitt slut, för även om det fortfarande är varmt på dagen så blir det väldigt kallt på natten. Imorse vid halv sju när jag cyklade till jobbet hade jag till och med halsduk för det var knappt tio grader ute. Har dragit på mig en dunderförkylning nu också pga kylan.
Men! God nyhet! Jag har gått och blivit med jobb!!!! Waaah! Jag skall jobba halvtid som projektledare för projektet “Unga Arrangörer” i ett år framöver, med organisationen Vi Unga som arbetsgivare! SÅ BALLT! Så glad för detta!!!!!!
Idag är det min tredje sista dag här på mitt sommarjobb. Ett jobb som varit superlugnt, jag har jobbat på ett boende för sex personer med kognitiva funktionsvariatoner, fast väldigt lindriga sådana så de klarar sig väldigt bra själva. Det har mest handlat om att stötta och peppa. Det har varit mysigt och helt okej,…
Filmen Pride är typ den finaste filmen jag vet. Om ni inte sett den så kommer det bli en del spoilers här, men ni måste se den. Det är en order. Den skildrar så himla fint hur två förtryckta och diskriminerade grupper kunde enas i solidaritet och stå upp för varandra, för trots fördomar så kunde de i solidaritet förstå varandras kamper, och förenas. Arbetarrörelsen och hbtq-rörelsen.
Pride utspelar sig på 80-talet, och berättar historian om hur gruvarbetarna i Dulais i södra Wales under sin strejk 1984-1985 (den längsta i brittisk historia) fick ekonomiskt stöd av en grupp modiga, modiga hbtq-aktivister, Lesbian and Gays Support the Minors (LGSM). LGSM samlade ihop och donerade mer till gruvarbetarna än någon annan stödgrupp. För de förstod och visste hur det kändes att bli smutskastade i tidningarna, få sina rättigheter ignorerade eller bli slagna och misshandlade av poliser. Och de delade sitt hat mot Thatcher och polisen med gruvarbetarna. I sin kamp förenades de.
Allt detta startades av hbtq- och människorättsaktivisten Mark Ashton, som fanns på riktigt. Han var en av grundarna till LGSM, och blev (åtminstone i filmen) dess frontfigur: “One Community should give solidarity to Another. It is really illogical to say, ‘I’m gay and I’m ino defending the gay Community but I don’t care about anything else…’.” Han får sina vänner att starta LGSM. Och så börjar de samla pengar.
De får besök av Dai Donovan, en representant från Dulais, vars närvaro till en början visas mycket skepsis i hbtq-community:t, men som sedan, mottas med vänlighet när han ödmjukt förklarar hur mycket deras ekonomiska bidrag betyder, och hur tacksamma gruvarbetarna är över deras stöd. Och att det inte är så stor skillnad på en bar i Dulais och en gaybar i London ändå, kvinnorna är bara lite mer feminina här (blink till dragqueensen). Donovan fanns på riktigt och var en modig, öppensinnad walesisk gruvarbetare som inte brydde sig om att pengarna de fått samlats in av bögar och lesbiska.
Sedan åker LGSM för att besöka Dulais, utan att ha en aning om hur de ska mottas i ett litet, litet gruvsamhälle i ett 80-talets södra Wales.
Många har fördomar, många reser sig demonstrativt upp när LGSM kommer in i samlingssalen. Men det finns också solidaritet och empati, och en enorm tacksamhet för LGSM:s stöd. Så de fortsätter samla in pengar till stöd för gruvstrejken. I solidaritet.
Jag gråter så mycket till denna film. Men allra mest i slutet. För när 1985 års hbtq-parad skall hållas, så får LGSM gå allra först. För med sig har de tre busslaster fulla med gruvarbetare från den lilla byn Dulais i södra Wales, som i solidaritet går i paraden för hbtq-personers rättigheter. Börjar nästan gråta nu när jag skriver det, men det är så jävla fint. Och det hände också på riktigt.
Några av de verkliga personerna i LGSM.
Se filmen. Den är fantastisk.
Filmen Pride är typ den finaste filmen jag vet. Om ni inte sett den så kommer det bli en del spoilers här, men ni måste se den. Det är en order. Den skildrar så himla fint hur två förtryckta och diskriminerade grupper kunde enas i solidaritet och stå upp för varandra, för trots fördomar så…
För länge sedan fick jag första delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell, som jag läste och tyckte mycket om. En fin men sorglig skildring av hur “bögsjukan”, eller hiv/aids-epidemin, under 80-talet skördade många många unga mäns liv. En hyllning till hb(tq)-kampen och de bögarnas historia. I sommar har jag även läst del 2 och 3, för det var ju faktiskt en trilogi vars andra och tredje del jag struntade i att läsa då jag såg TV-serien med samma titel. Men jag måste säga att det faktiskt räcker att läsa del 1. Det känns som del 2 och 3 är ungefär samma bok berättad med andra ord (för redan i första boken får en ju hela storyn serverad; Rasmus kommer dö i aids och Benjamin kommer bli hjärtekrossad när hans älskade dör); del 2 och 3 berättar samma story fast med fokus på andra karaktärer i boken. Dessutom blir jag lite fed up av all böghistoria, sorry to say it. Det är mycket bra att det här når ut genom skönlitteratur, Stonewall-upproret, de första pride-paraderna, hur hiv-positiva diskriminerades något fruktansvärt, och det var ju också bögar som drabbades värst, men det kan bli lite för mycket i tre böcker som säger ungefär samma sak. Med det sagt tycker jag ni skall läsa första boken (men sen räcker det) för den är superbra!
För länge sedan fick jag första delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell, som jag läste och tyckte mycket om. En fin men sorglig skildring av hur “bögsjukan”, eller hiv/aids-epidemin, under 80-talet skördade många många unga mäns liv. En hyllning till hb(tq)-kampen och de bögarnas historia. I sommar har jag även…
Har läst Den Polyglotta Älskarna nu också, av Lina Wolff. En speciell bok. Var tvungna att googla på vad polyglott betyder, och det betyder “två- eller flerspråkig person” uppleser jag er härmed om. Titeln syftar till titeln på ett manuskript som figurerar i bokens alla tre delar. I den första delen möter läsaren Ellinor som via en date:ing-sida träffar den något våldsbenägne och fete litteraturkritikern Callisto, vars käraste ägodel just nu är ett manuskript i sitt enda exemplar av litteraturkritikerns favoritförfattare. I andra delen träffar läsaren manuskript-författaren själv, Max Lamas, ständigt på jakt efter den perfekta kvinnan. Och tredje delen tar läsaren till Italien och en gammal rik markisinnas dotterdotter, vars familj för en tid får besök av författaren som under denna tid börjar skriva på sitt manuskript. De tre delarna är alltså på ett sätt bakvända; det som händer sist kommer först, och tvärt om. Delarna hänger dock bara väldigt subtilt ihop, och en måste som läsare anstränga sig för att hänga med hur Wolff skickligt knyter ihop alla tre delar.
Wolff skildrar också skickligt porträtt av rent ut sagt vidriga män, och vad deras misogyna bild av kvinnor gör med kvinnor. En bok som på olika sätt smärtsamt skildrar den äckliga manliga blicken helt enkelt. En läsvärd bok, även om den var lite svår att förstå sig på. En skicklig bok, som jag nog måste läsa om. Men jag rekommenderar den för intressant läsning!
Har läst Den Polyglotta Älskarna nu också, av Lina Wolff. En speciell bok. Var tvungna att googla på vad polyglott betyder, och det betyder “två- eller flerspråkig person” uppleser jag er härmed om. Titeln syftar till titeln på ett manuskript som figurerar i bokens alla tre delar. I den första delen möter läsaren Ellinor som…
