3 böcker

…och apropå den välförtjänta vilan på balkongen efter gårdagens städ- tvätt- och matlagningsdag, så har jag nu läst ut Donna Tartts Steglitsan. Har även läst ut ytterligare två böcker, så tänkte skriva några rader om dem.

Steglitsan – Donna Tartt

Det här är som ni ser en rejäl tegelsten på nästan 800 sidor, men jag läste ändå ut den ganska snabbt eftersom den är så spännande att en vill läsa vidare hela tiden. Den handlar om Theo som blir en av få överlevande i ett terrorattentat mot MoMa när han är där med sin mor, som omkommer. I förvirringen efter bomben får han med sig en värdefull tavla målad på 1600-talet från museet. Den tavlan blir sedan mittpunkten kring vilket hans fortsatta liv, från tonåring till missbrukane vuxen via en rik fosterfamilj, ökenlandskap utanför Lasvegas, en rysk alkoholiserad tonårsvän, New York, flickan Pippa, kretsar kring. Jag vill inte säga så mycket mer än så, men den är mycket läsvärd. Den har stått i min bokhylla forever men nu ska jag ge tillbaka den till m&p så mamma får läsa den (vilket pappa tjatat om ett tag). Det enda jag skulle ha att kritisera är den något misslyckade teknikbeskrivningen, hehe. Det är en roman som löper över flera år och då ändras ju tekniken. Så långt allt gott. Men det make:ar inte sense att inneha en iphone, och samtidigt ha både en ipod för sin musik, samt bränna skivor till nån en tycker om? Det var redan over and done with när iphone-eran började. Ahja, det är en petitess, men det störde mig lite 🙂 Annars – superbra bok. Läs! En riktig sagobok fast för vuxna. 🙂

Sarahs Nyckel – Tatiana de Rosnay

Sarahs nyckel (med originaltitel Elle s’appelait Sarah som betyder “Hon hette Sarah) har jag läst för ett antal år sedan och då tyckte jag om den väldigt mycket. Jag hittade den på second hand och köpte den därför för jag tänkte ge bort den (brukar köpa böcker på second hand jag vet är bra och ge bort dem som present, superbra!), men så tänkte jag att jag läser den först hehe. Det är fortfarande en fin och sorglig historia om Vel d’Hiv-räden i Andra världskrigets Paris, där den franska polisen (märk väl – franska) tvingade in alla tusentals judiska familjer i velodromen där de var fast i flera dagar under omänskliga förhållanden, i väntan på tåg mot koncentrationslägren. Sarah är där med sina föräldrar, eftersom hon gömde sin bror i det dolda skåpet därhemma och låste om honom, i tron att de skulle komma tillbaka snart, men det gör de förstås inte…

Som sagt, historien är fortfarande läsvärd men språket är rätt bristfälligt inser jag nu när jag läser den igen. Liksom, rätt platt. Som översättningar lätt väl blir.

Sörja för de sina – Kristina Sandberg

Sörja för de sina är fortsättningen på Att föda ett barn som jag läste för ett tag sedan. Nu lyssnar jag redan på tredje boken så de blurrar ihop sig lite eftersom de inte har några riktigt tydliga slut och början, utan är som enda lång historia uppdelat i tre. Men hur som helst.

Att föda ett barn handlade alltså om Maj som på 30-talet blev gravid och därför gifte sig med 15 år äldre och bättre bemedlade Thomas. Hon är nu tvåbarnsmor, det är 40-tal och Thomas låter hypnotisera sig för att hålla sig nykter. Det blir krig och han får rycka ut, och Maj blir kvar med att sörja för de sina: barnen, hushållet, svärmodern, släkten. Städningen, matlagningen, tvätten – allt gör hon minutiöst noggrant eftersom det är hela hennes värld. Samtidigt är hon hela tiden osäker – vad kan passa till den varmrökta laxen och är det rätt att slå på stort med tjockgrädde? Hon försöker hålla sin ångest i styr, samtidigt som hon föraktar sig själv, antagligen som ett resultat av internaliserat klassförakt. Inte ens hennes dotter är bra nog. Det är svårt att leva.

Att föda ett barn läste jag som bok, men denna lyssnade jag på, och det funkar faktiskt bättre. Jag gillade redan den första boken, men det är ett speciellt språk som funkar bättre i tal än i skrift. Det här är en ganska långsam bok så den är perfekt som ljudbok, jag har haft den när jag cyklat till skolan eller gått långa promenader. Sällsamt sorglig, om klass och kön och att bara råka bli hemmafru på 40-talet. Livet som bara går och går utan att en riktigt kan styra över det. Läs!