#5inistagram dag 2: en av mina hjärtefrågor

#5inistagram för den 2a mars var en av mina hjärtefrågor. Jag är osäker på vad som är min feministiska hjärtefråga, det finns ju så många viktiga saker att engagera sig i, och det är inte heller statiskt. Men eftersom jag jobbar mycket med West Pride nu och är insatt och engagerad i hbtq-kamp, så får jag lov att säga att just hbtq-kampen är en av mina hjärtefrågor just nu.

Hbtq+-personers rättigheter har alltid varit viktigt för mig, men i samband med att jag flyttade in till Göteborg för fyra år sedan blev den ännu viktigare dels för att jag började inse att jag själv är bi/pan, dels för att jag år 2014 för första gången engagerade mig i West Pride, och dels för att jag fick ett intersektionellt feministiskt uppvaknande i och med att jag började läsa Globala Studier.

Sverige är ett bra land att leva i som hbtq+*-person, men det finns fortfarande så mycket kvar. När jag var tillsammans med Carro kändes det alltid som att det var en tidsfråga innan en skulle råka ut för något homofobiskt. Hbtq+-personer diskrimineras fortfarande i vardagslivet, på arbetsmarknaden, på krogen, i skolan. För många finns ett reellt hot om våld, av den enkla anledning att vi är de vi är, ser ut som vi ser ut, blir kära i den/de vi blir kära i, och/eller identifierar – eller inte identifierar – oss på ett visst sätt. Det är så otroligt provocerande med personer som går utanför samhällets snäva heteronorm, tvåkönsnorm och cisnorm. Så provocerande, att bögar, flator, ickebinära, transpersoner, queers, bi- och pansexuella fortfarande idag i Sverige diskrimineras, utsätts för våld och hot, mobbas, näthatas och förnekas rättigheter. Visste ni till exempel att transpersoner tvångssteriliserades enda fram till och med år 2013 (!!!!!) för att få byta juridiskt kön, vilket är en förutsättning för att få göra en könskorrigering? Att transpersoner saknar rättsligt skydd i hets- och hatbrottslagstiftningen? Att vi nekar asyl till hbtq-flyktingar som flytt från länder där det är straffbart att vara gay? Att unga hbtq-personer generellt mår psykiskt sämre än andra?

Jag vill leva i en värld där en blir kär i människor, inte i kön. Där en inte behöver “komma ut”, för det förutsätts inte att någon är hetero. Där om jag berättar om min partner, ingen förutsätter att det är en man. Där transpersoner får korrekt vård. Där samkönade par anses vara lika bra föräldrar som olikkönade par. Där pronomen respekteras. Där ett tredje juridiskt kön finns. Där biologiböckerna inte beskriver samlag som kuk i fitta. Och där en som hbtq-person inte skall behöva gå runt och känna att det är ett “när” och inte ett “om” en blir utsatt för våld, hot och/eller diskriminering. Eller correction: inte ens ett “om”.

P.S. Liten ordlista:
Hbtq
= står för homosexuell, bisexuell, transsexuell, queer. Homosexuella blir kära/attraherade av någon av samma kön, bisexuella av både män och kvinnor. Transsexuella, eller transpersoner, är kvinnor födda i kroppar med kuk (sk transkvinnor), eller män födda i kroppar med bröst och fitta (sk transmän). Queer är ett brett begrepp som handlar om ett ifrågasättande av framförallt heteronormen, cisnormen och den binära tvåkönsnormen. Hbtq utelämnar begrepp som intersexuell/intergender (att fysiskt vara varken man eller kvinna utan någonstans däremellan. Intersexuella opereras dock som bebisar ofta om till det “lättaste”, vilket brukar vara att skapa en vagina, vilket kan bli väldigt problematiskt i framtiden då en intersexuell person kanske inte alls identifierar sig som kvinna), asexuell (att inte vara sexuell attraherad av personer), icke-binär (att identifiera sig utanför den binära tvåkönsnormen, dvs avsäga sig epitetet man och kvinna) samt en rad andra begrepp på regnbågs-spektrumet.
Pan/pansexuell = en utveckling av bisexuell. Bisexuella blir kära/attraherade endast av män och kvinnor. Att vara pansexuell betyder att en kan bli kär i alla oavsett kön, och innebär därmed att en kritiserar den binära tvåkönsnormen och cisnormen.
Heteronorm = normen om att alla förutsätts vara heterosexuella (dvs bli kära/attraherade av personer av annat kön än en själv, och som gör att många tex känner att de behöver “komma ut” som homosexuella.
Tvåkönsnorm = normen som bygger på ett binärt könssystem där det bara finns två kön – man och kvinna. Vilket såklart inte stämmer, varken fysiskt eller socialt.
Cisnorm = normen om att alla personer identifierar sig med det kön de biologiskt blev tilldelade vid födseln. Cis betyder alltså att det fysiska/biologiska könet stämmer överens med det sociala och juridiska könet.
Transpersoner = personer som inte identifierar sig med det kön de fysiskt blev tilldelade vid födseln.
Könskorrigering = den behandling vissa transpersoner går igenom för att korrigera kroppen att stämma överens med det kön de identifierar sig med.
Pronomen = Han, hon, hen, den osv.

Tags: , , ,

One Response to “#5inistagram dag 2: en av mina hjärtefrågor”

Leave a Reply