Den där makrillfilén

Den där makrillfilén som Pierre impulsköpte (Jag ba, eeh what?) för ett tag sedan har legat och sett mystisk ut i kylen ett tag nu. Pierre köpte det för att han åt det när han var liten sa han, och att det var jättegott. Sen smakade han en och var inte så förtjust längre. Och sen har resten legat i kylen orörda. Och nu kurrar min mage och jag skall äta lunch och vi har inte så mycket mat hemma, så ja. Mission äta-makrillfilé-i-tomatsås skall strax inledas. Jag återkommer med rapport.

Update: Klart godkänt. Det var det faktiskt. Har liksom aldrig ätit makrillfilé i tomatsås, men jag har känt den halvtaskiga lukten och känt bara, näää. Men nu käkade jag det ihop med min übergoda morotsröra, lite isbergssallad och en knäckemacka och tjaa… klart godkänt som sagt! Alltså, rökt, färsk makrill är ju såååååååå mycket godare, det går inte ens att jämföra. Men för att vara billigt, nyttigt och otroligt snabblagat (bara att öppna förpackningen liksom) så skulle jag kunna tänka mig att käka det igen. There you have it.

//ALiCE med ICE