Igår la jag ut den här länken på facebook. Det är en text av Nina Åkestam som handlar om att feminism “inte är ett jävla lyxproblem”. För det är nämligen det som ofta blir reaktionen när folk vågar stå upp emot saker de tycker är fel – oavsett om det handlar om att det borde finnas fler ekologiska varor, att “hen” är ett bra ord, att det finns för många tiggare i Göteborg – eller att kvinnor och män får olika löner. Men herregud, det finns ju problem som är så mycket värre! Tänk på barnen i Afrika! Tänk på växthuseffekten! Tänk på alla miljoner människor som lever under fattigdomsgränsen! Jag citerar ur Ninas text:
“Är det okej att man själv tjänar mindre för samma jobb än den som sitter bredvid, eftersom Ryssland har lagar mot homosexualitet? Är det okej att ens tjej eller syster eller mamma inte kan röra sig fritt och avslappnat i offentliga miljöer, eftersom polisen Sverige registrerar romer? Är det okej att ens dotter får anorexi, eftersom barn i Indien drabbas av trafficking? Pardon my french, men jag har jävligt svårt att fatta den logiken.”
Förstår ni? Det finns ju alltid någonting som är värre! Det finns alltid någonting som kommer bräcka, och man kan faktiskt inte engagera sig i alla problem här i världen. Jag lever, tack och lov, inte under fattigdomsgränsen. Jag bor inte i Indien. Jag får mat och tak över huvudet varje dag. Jag går i skolan och jag har ett jobb. Om min egen ekonomi skulle gå i stöpet skulle jag ha föräldrar som hjälpte mig. Jag blir inte hängd om jag skulle kyssa en tjej offentligt. Jag blev inte bortgift till en gubbe när jag var tolv år gammal. Däremot är jag en ung tjej på nitton år som lever i Sverige, och dagligen ser jag och upplever jag bevis på att Sverige inte är jämställt. Men just det, det finns ju så mycket värre saker att engagera sig i och bry sig om än att jag kommer få sämre lön än en man för samma arbete, att jag kommer behöva bevisa mig tre gånger bättre än en man för att få ett jobb, att alla kvinnor jag ser i reklamer och filmer objektifieras som “bollplank” till män, att jag kommer frågas “vad hade du på dig?” om jag blir utsatt för ett sexuellt övergrepp. Eller? Nej, som Nina skriver, jag har också jävligt svårt att fatta den logiken. Det klart att kvinnor i andra delar av världen har det så mycket värre än kvinnor här i Sverige, och det är rent ut sagt för jävligt, men nu är jag en tjej som lever här i Sverige, och någonstans måste man börja. Exempelvis genom att bemöta den taskiga bild som många har av feminismen som ett gäng rabiata, vänsterextrema, orakade, arga manshatare.
Jag svarade Martin såhär (klicka på bilden först en gång och sen en gång till för att se större):
Vad tycker ni?
//ALiCE med ICE
