Lärande för hållbar utveckling skapar miljömedvetna konsumenter snarare än kritiska medborgare

March 10th, 2021

Min senaste tenta i min KPU (kompletterande pedagogisk utbildning) har (i reviderad version) blivit publicerad på nättidningen Skola och samhälle! Sicken ära. Skriver kritiskt om lärande för hållbar utveckling och hur individfokuserat det är. Här är texten:

Sedan statens offentliga utredning Lära för hållbar utveckling kom 2004, har hållbar utveckling varit en självklar del av skolans verksamhet. Idag finns dessutom en uppsjö av lektionsupplägg att tillgå för lärare som ska implementera kursplanerna där hållbar utveckling är centralt, såsom WWF:s catch:iga material “Gröna jeans — att påverka miljön när du handlar kläder” eller “Kalasmiddag — ditt val spelar roll!”. Dessa lektionsupplägg är i linje med skolans uppdrag att lära elever att ta ansvar för miljön, ge dem förståelse för hur den individuella livsstilen påverkar planeten och just lära för hållbar utveckling. Men vad är det för typ av lärande egentligen? Vilken roll är det elever konstrueras till att ta i lärande för hållbar utveckling?

Under en geografilektion fick niorna jag vikarierar i SO för i uppdrag att räkna ut sitt ekologiska fotavtryck via WWF:s klimatkalkylator, och sedan resonera i smågrupper kring vad de kunde göra för att minska Sveriges och andra rika länders alldeles för stora klimat- och miljöpåverkan. När jag gick runt och lyssnade på diskussionerna slogs jag av hur fokuset uteslutande var på individen och dess ansvar. Eleverna uppgav att en borde flyga mindre, sopsortera mer, köpa mer ekologiskt och närproducerat, klimatkompensera och ge pengar till miljöorganisationer — åtgärder som kretsade kring att individen skulle ta ett större ansvar i sin konsumtion. Inte en enda elev tänkte utanför den boxen. Att en hade kunnat sätta press på politiker och företag för att förändra de strukturer och ekonomiska styrmedel som gör ohållbara aktiviteter möjliga från första början, exempelvis genom arrangerandet av demonstrationer, namnunderskrifter, aktioner eller strejker, fanns inte i deras värld. Jag försökte med frågor som “okej, men om en tänker utanför individen, hur kan en agera politiskt för att förändra?” vilket fick några att föreslå att en kunde rösta i valet, men utöver det handlade diskussionerna uteslutande om just, för att citera utredningen från 2004, “individens delaktighet och ansvar”.

Enligt den socialkonstruktivistiska tänkaren Michel Foucault är kunskap och makt omöjliga att särskilja: i definitionen av vad kunskap är (och inte är), och vad som är värt att veta (och inte veta) utövas makt. Den här maktaspekten osynliggörs ofta i pedagogiska sammanhang, som om lärande skedde i något slags socialt vakuum. I själva verket bygger kursplaner och styrdokument på vissa (dominanta) föreställningar om vad kunskap och lärande är, och vilken kunskap som är värd att förmedla. För att återkomma till utredningen “Att lära för hållbar utveckling”, så instämmer den exempelvis okommenterat i Brundtlandrapportens definition av hållbar utveckling från 1987, nämligen sådan utveckling som kan tillfredsställa nutida generationers behov utan att riskera framtida generationers möjligheter att tillfredsställa sina. Att hållbar utveckling överhuvudtaget är möjligt tas för en oantastlig sanning, liksom i skolans övriga styrdokument och annat utbildningsmaterial (såsom WWF:s lektionsupplägg). Den nuvarande definitionen av hållbar utveckling döljer de ideologiska spänningarna och de inneboende motsättningarna som faktiskt finns mellan ekonomisk tillväxt och ekologisk hållbarhet. Att “lära för hållbar utveckling” — eller som i den beskrivna klassrumssituationen testa sitt ekologiska fotavtryck med WWFs klimatkalkylator — är alltså långt ifrån neutralt eller oproblematiskt och skulle med Foucauldianska termer kunna kallas för en typ av environmentality: ett subtilt och sofistikerat styrande (conducting) av skolelever i att agera (conduct) på ett visst sätt i förhållande till miljö och klimat.

Det lärande för hållbar utveckling som ofta möjliggörs i den svenska skolan är det där eleverna, exempelvis utifrån ett ekologiskt fotavtryck-test, reflekterar över vad de skulle kunna göra för att minska detsamma. Men när de resultat eleverna får är riggade på förhand utifrån vissa (dominanta) idéer om hållbar utveckling är det svårt för eleverna att föreslå andra åtgärder för att minska sin påverkan än just de individcentrerade. De kategorier som WWF anger som möjliga att förbättra sitt ekologiska fotavtryck inom, utgår alla från individen och dess konsumtion: vilken transport en väljer, vad en äter, hur en bor, hur en sparar pengar och vad/hur en konsumerar. En skolstrejk för att genomdriva att skolan slutar servera nötkött skulle kanske göra lika stor skillnad som om alla elever minskade sin köttkonsumtion enskilt, men några sådana politiska handlingar som en strejk föreslås varken av WWF eller av eleverna.

Lärande för hållbar utveckling är numera en självklar del i skolans verksamhet, men vilken slags lärande är det egentligen, och vilken roll i hållbar utveckling är det elever konstrueras till att ta? I flera olika studier av utbildning om, och material för, hållbar utveckling som används i svenska skolor (såsom just WWF:s lektionsmaterial) har det fastslagits att fokuset ligger just på individen och att den konstrueras till att vara en teknologiskt lösningsorienterad och medveten konsument som gör miljövänliga val. Klimatförändringar och andra miljöproblem skrivs fram som att de går att lösa med hjälp av teknologi och individuell konsumentmakt, vilka båda är grundstenar i det postpolitiska perspektiv som präglar (utbildning för) hållbar utveckling.

Den politiska tänkaren Chantal Mouffe menar att detta postpolitiska förhållningssätt är symptomatiskt på en neoliberal ideologi som premierar individuella val framför kollektiva lösningar, vilket avpolitiserar hållbarhetsfrågor och döljer strukturella orättvisor.

I kombination med kunskapens tilltagande instrumentalisering är det därför inte konstigt att eleverna i den beskrivna klassrumssituationen inte kunde tänka bortom individuella lösningar och konsumentmakt. När kunskap, eller specifikt kunskap för hållbar utveckling, i allt högre grad blir ett instrument för att upprätthålla marknadsekonomin under skydd av en grön täckmantel så kan vi fortsätta producera och konsumera — så länge vi gör det “hållbart”. Att vara en ifrågasättande, kritisk och politiskt aktiv elev som initierar strejker och aktioner bidrar ju inte till marknadsekonomin (kanske snarare utgör ett hot mot densamma), till skillnad från miljömedvetna konsumenter.

Alice Andrews, vikarierande (soon-to-be) legitimerad SO-lärare intresserad av hållbarhet, hållbarhetsvetare med en masterexamen i environmental studies intresserad av pedagogik.

lärar-Alice rapporterar från en bra jobbdag

March 4th, 2021

Åh, idag har jag haft en sån bra dag. Torsdagar är vanligtvis mina “värsta” dagar på jobbet för att jag har fyra lektioner varav den sista är en timme och tjugo minuter, fram till 15.30, och är med min tuffaste klass med många barn med olika behov och ganska mycket stök. Men min lektion med 9A (som var på plats i skolan) var jättetrevlig, de fortsatte jobba med sina enskilda uppgifter och jag hotade dem med att jag skulle ge dem fem minuters frånvaro för varje gång jag behövde säga till vilket resulterade i att de jobbade på tysta som möss (i tisdags hade det varit lite stökigt). Hann hjälpa alla som behövde hjälp, läsa igenom deras texter och ge konstruktiv feedback och dessutom snicksnacka om ditten och datten.

Sen på mina lektioner med åttorna så hade jag genomgång om näringsgrenar: jordbrukssektorn, industrisektorn och service- och tjänstesektorn, med tillhörande quiz och diskussionsuppgift. En av frågorna i quiz:et var “Ge exempel på en tjänst som INTE produceras i Sverige” vilken många hade svårt för – alla tjänster produceras väl typ i Sverige!? Till en person vars hemland inte är Sverige (vilket den berättade förra veckan) – och som för övrigt har koncentrationssvårigheter och kan vara rätt stökig men som ändå ligger mig varmt om hjärtat – sa jag: “men fundera på om det finns personer som arbetar med nån service i ditt hemland, som inte finns här i Sverige?” och personen kunde på en sekund nämna “parkeringshjälpare”, eller personer som hjälpte till att parkera, och också personer som hjälpte till att tanka. Wow! Hen hade fattat grejen med vad tjänstesektorn är, och kunde dessutom koppla in sina personliga erfarenheter för att exemplifiera kunskapen. Och själv kunde jag i realtid applicera det jag läst kvällen innan i min kurslitteratur för KPU:n – läser nu en kurs i didaktik – om så kallad “interkulturell kompetens”, det vill säga att i sin undervisning uppvärdera och använda det faktum att Sveriges klassrum i ökande grad har så många barn med olika bakgrunder och kulturer och att empower:a de elever som kanske lätt kan uppfattas som dumma fastän de bara inte är helt med på språket för att deras modersmål är något annat – de kanske till och med är både två- och trespråkiga men blir ändå lätt dumförklarade. Här fick eleven istället chans att använda sina personliga erfarenheter och dessutom fattade den! Go känsla.

Och sen innan min sista lektion snicksnackade jag med åttorna i korridoren, byggde relationer och snackade om annat än plugg och en av dem sa att hen inte lärt sig så här mycket som hen lärt sig hittills på terminen på hela förra terminen, och att jag var en bättre SO-lärare än den förra. Taskigt mot min kollega haha, men jag blev så glad! Positiv respons och beröm från ens elever tackar en ju och tar emot och smälter till en glad pöl när en får <3 Och själva lektionen, som jag annars lite fruktar för att det som sagt är en en timme och tjugominutare sista lektionen med en stökig klass på 25 ungar, gick också bra (vilket kan ha haft att göra med att ganska många var borta), men genomgången gick utmärkt och alla hängde med – till och med de cool längst bak – och trots att klockan var över tre en torsdag eftermiddag kunde de diskutera.

En riktigt bra jobbdag med andra ord. Firade med nåt så radikalt som en öl på den lokala Tullen runt hörnet direkt efter att jag slutat. Hann till och med catch:a de sista solstrålarna. 🙂

Två böcker från 2021

February 28th, 2021

Två böcker jag hunnit läsa i år är A game of thrones av George R.R. Martin och Sen for jag hem av Karin Smirnoff. Den förstnämnda läste jag om, läste den senast 2013, men det var så att jag hittade hela sviten på Emmaus för ett tag sedan och jag gillar ju som ni vet att äga böcker (när jag läste dem kring 2013/2014 lånade jag alla från en vän). Så därför köpte jag dom allihop och började läsa första. Och fast en vet hur det slutar och vad som kommer hända – och dessutom sett både serien och läst alla böckerna förut – så tycker jag de är bra. Alltså själva språket är väl inget speciellt, men storyn! Magnifikt uppbyggd. Och också ganska långsam? Liksom, en mys-bok som samtidigt är spännande. Kul att läsa fantasy också.

Ahja. Sen läste jag i alla fall sista delen i Jaana Kippo-serien, Sen for jag hem. De två första läste jag förra året, och blev golvad. Vilket språk! Och vilken story! Och så mycket mörker och misär att en inte tror det är klokt. Både första och andra delen (Jag for upp till bror från 2018 och Vi for upp med mor från 2019) slutar i cliffhangers, den senaste (SPOILER-VARNING!) när Bror hänger nerför stupet och Jaana försöker rädda honom. Och den sista delen börjar precis där, med insikt om att han (SPOILER ALERT) inte klarade sig. Repet brast och Jaana är nu ensam i världen. Den här boken handlar lite mer om Jaanas tidigare liv i Stockholm, men fortfarande är den fylld av mörker och misär, arga gubbar, avlägsen landsbygd och våldsamma män. Och liksom tidigare är språket något alldeles särskilt. Läs!!

Sen for jag hem | Karin Smirnoff | Bokförlaget Polaris

Böcker böcker böcker

February 27th, 2021

Här sitter jag på ballen och njuter av solen. KÄNNS VÅRIGT UTE!!!! Mim, som sov över här från igår, föreslog att vi skulle sätta oss ute och dricka kaffe och det var ju årets bästa idé och nu har hon åkt hem men jag fortsätter hänga här. Så skönt ju! Dagens plan är att cykla till Popp vid tre-tiden för att övningsköra ut till Hönö där hennes pappa bor. Och vinterbada. Har ju inte badat ännu i februari och det är ju typ mitt nyårslöfte att bada varje månad 2021? Så dags att sätta fart innan februari är slut.

Jag beställde precis ett par böcker på bokrean! Woho. Håller just nu på att läsa Naomi Kleins Chockdoktrinen som är otroligt bra, men det är en fackbok på typ 700 sidor så den har varit lite tung. Ser fram emot att läsa lite romaner 🙂 Böckerna jag beställde var:

Call me by your name – André Aciman (2017). En av mina bok-gurus tillika favoritbloggare Flora Wiström skrev om boken att: “Detta kan vara den sexigaste bok jag har läst. Och den skildrar den första kärleken på ett så ogenerat sätt. Elio, huvudkaraktären, har förälskat sig i den något äldre Oliver som ska bo i familjens hus över sommaren. Kärleken är så plågsam, till den grad att han inte vet om han älskar eller hatar Oliver.”. Bådar gott! Dessutom är ju filmen un-der-bar så ser fram emot att dyka ner i Olivers och Elios värld. Den var faktiskt inte på rea dock, eller på svenska var den på rea men jag ville ha den på engelska så jag köpte den ändå.

Samlade verk – Lydia Sandgren (2020). Denna omtalade Augustpris-belönade får en väl passa på att läsa när den nu finns på rean. Ser fram emot att läsa om Göteborgsmiljöerna och läsa en, om en får tro recensionerna, riktigt bra bok. Min andra bok-guru tillika favoritbloggare Sandra Beijer skrev: “Det här är en helgjuten historia. Den sitter som en smäck. Trots sina 700 sidor känns inget för utbroderat, inget onödigt. Den är detaljrik i sina scener och samtidigt omfångsrik i resan framåt genom karaktärernas liv. Referenserna och kunskaperna som Martin och hans gäng slänger sig med sträcker sig från musik till konst, politik, filosofi, matematik.”

On Earth we’re briefly gorgeous – Ocean Vuong (2020). På svenska heter den En stund är vi vackra på jorden och sedan båda bloggarna ovan rekommenderat den, och den nu fanns på rea på originalspråket engelska, så fick jag passa på! 🙂 Sandra Beijer skrev om boken: “Längtar du efter att stryka under meningar och att läsa något som nästan är som ett långt musikstycke är denna något för dig! En så väldigt vacker och välskriven bok om klass, familjeband och om att våga följa sitt hjärta.”

Jane Eyre – Charlotte Brontë (1847). En klassiker som Flora Wiström rekommenderade eftersom den fanns på bokrean. Köpte på originalspråk. Ett av mina läsmål är ju att läsa just klassiker och den här ska vara väldigt bra 🙂

Finn Family Moomintroll (eller Trollkarlens hatt) – Tove Jansson (1948). Den här var inte på rea, och jag köpte den inte på originalspråk, men jag har en tanke om att det ska bli en födelsedagspresent till Paulina som gillar att somna till godnattsagor hehe. Och just den här var den som Tove Jansson slog igenom i, och vars karaktärer Tofslan och Vifslan är godnamn för Tove och hennes kärlek Viveca. 🙂

och så var det igång igen

February 25th, 2021

Jaha, sportlovet swishade förbi och så var jobbet igång igen. Jag, liksom många andra, var vid skolan och vände i måndags morgon men jag misstänkte redan innan jag åkte att jag skulle behöva vända om så det gjorde inget. Fick en cykeltur i solen som start på dagen så det var ganska nice, kände mig energised.

Alla mina klasser skriver just nu på enskilda inlämningsuppgifter och det är väldigt roligt att följa deras skrivprocesser och se vad de skriver. Niorna är väldigt självgående medan många åttor behöver mycket stöttning och vägledning, så det kräver mycket tid att varje lektion hinna titta på 25 olika elevers arbeten (de jobbar ju på distans). Niorna skriver just nu en religionsuppgift där de jämför de abrahamitiska religionerna avseende ett av åtta på förhand angivna ämnen, de väljer själva, och om jag får säga det själv är det en jättespännande uppgift. Några ämnen de kan välja mellan är fundamentalism, kvinnosyn, kärlek och äktenskap och sexualitet (här fokuserar några på hbtq+), hur det är att leva som jude/muslim/kristen i Sverige idag, konflikter (många har valt Israel/Palestina), levnadsregler och vad som ses som ont/gott. Även om religionskunskap inte var mitt favoritämne direkt, hade jag nog ändå tyckt att det vore intressant att jämföra islam, judendom och kristendom och resonera kring likheter och skillnader avseende exempelvis hur religionerna ser på kvinnan och hennes roll, eller vad som är vad i Israel/Palestina-konflikten, eller något av de andra ämnena.

Åttorna jobbar med geografi, specifikt demografi och “utveckling” och de har fått välja ett låginkomstland som de ska dels kolla upp demografisk och utvecklings-baserad fakta kring (befolkningsutveckling och befolkingsfördelning, BNP, HDI-värde, spädbarnsdödlighet, analfabetism etc) och dels (och det är här själva krutet läggs) resonera kring VARFÖR det ser ut som det gör. Alltså varför befolkningen ökar (som den ofta gör i låginkomstländer) och varför folk bor där de bor. Och sedan ska de även ge förslag på en lösning på ett problem de tycker är mest akut i landet (t.ex. fattigdom, eller brist på rent vatten, eller något annat). Också här är det spännande att se vad eleverna har valt för länder och hur de resonerar. Men många behöver MYCKET eld i baken så att säga.

Oj nu blev detta en lång utläggning om mitt jobb. Ville egentligen bara kika in och säga hej. Har haft kärleks-psykos i 10 dagar för att Paulina varit här (<3<3<3) men nu har hon tyvärr åkt tillbaka till Lund på obestämd framtid (tanken är ju att hon ska flytta därifrån, till Berlin, via ett mellanstopp hos sin familj i Belgien, men who knows).

Ahja. So long

Två filmer

February 8th, 2021

I lördags var jag ensam hemma på kvällen och hade lust att gråta bara för att det är skönt, ni vet. (Japp det var första mensdagen hurså?). Ni vet när en vill se en film som en vet är bra, som rör en riktigt på djupet. Det var alltså Titanic-dags. Hittade den inte på någon streaming-tjänst så jag tog det radikala beslutet att hyra den för 39 kr. Sagt och gjort, började böla efter kanske fem minuter och sen var det störtflod (med undantag för vissa partier) resten av filmen, med crescendo på slutet förstås. Aaaah, Titanic va. Så jävla bra film. Tröttnar aldrig. Den har liksom allt. Käääärlek som ju ändå är det finast vi har här i världen. Löv sweet löv. En jääävligt het Leonardo DiCaprio, blott 23 år gammal. Ekonomiska klyftor, triangeldrama och en tragedi till slut. Succé.

Image result for titanic gif
Image result for titanic gif
Image result for paint me like one of your french girls gif

Sen idag, efter att ha jobbat alldeles för länge (från 7.30-17.00 nonstop) såg jag Per Åhlins Resan till Melonia. Ett underbart litet äventyr, löst baserat på Shakespeare’s pjäs Stormen, med fantastiska teckningar, underbara röst-skådespelare och ett redigt budskap: nämligen ner med kapitalismen, ingen ska härska över Melonia. Dvs anarkism-propaganda paketterad i alldeles alldeles underbar barnfilm. Se den! Den finns både på Cineasterna och SLI. 🙂

Image result for resan till melonia

Helg-lyx & villhöver-lista

January 30th, 2021

Aaaaah helger blir SÅ mycket härligare när en jobbar hela veckan. Jag jobbar just nu 75 % (vilket i lärar-sammanhang ska motsvara 33 h istället för 30 pga förtroendearbetstiden osv) och det känns att jag har en klass till nu den här terminen (eller åtminstone i början – personen jag ersätter ska opereras nästa vecka och beroende på hur det går, hur lång konvalescens-tid han kommer behöva etc så kommer jag at some point under terminen “lämna tillbaka” nån/några klasser till honom). Hur som helst.

Njuuuut när det är fredag eftermiddag och en hojjar hem redan vid tre-tiden för att lägga sig i soffan och läsa, dricka ett glas vin och äta chips. Handla för en god middag och lyxigare helgfrukost. Aaaah. Jag har slutat dricka kaffe på vardagarna sen två veckor tillbaks (!) så kaffet hör helgerna till nu (jag såg Attenborough-dokumentären och utöver nötkött är kaffe en av de drivande grödorna till skövlingen av regnskog och då kände jag bara “jahapp då var det slut med kaffedrickandet då” men ja som sagt, har begränsat det till helgerna), och på vardagarna gör jag inte smoothie längre (tar helt enkelt för lång tid) utan havregrynsgröt, så på helgerna blir det lyx med smoothie också.

Idag vaknade jag ju också upp till en strålande vinterdag, och jag funderade på vad jag skulle göra av dagen? Jag bestämde mig för att cykla till Storaholms säteri (det är drygt 7 km från Kville vilket är väldigt praktiskt!) för att promenera och käka lunch. Känner mig så vuxen och livsnjutig när jag sitter och äter lunch i solen alldeles själv haha. Nåt ska en ju göra med lönen va!

På vägen hem stannade jag på Emmaus och iförskaffade två saker från min villhöver-lista: en tunn dunjacka att ha som isolering under vindjacka etc på kalla vandringar i sommar och/eller nu under vinterhalvåret för att lager-på-lager är nice och dun är en av de varmaste materialen. Men jag skulle aldrig köpa det nytt idag på grund av hur vidriga omständigheterna är för djuren för att få tag i det där dunet, men det finns ju hur mycket som helst second hand. Hittade en superbra från nåt outdoors-märke jag inte minns nu, med luva och 100 % dun-fyllning. Införskaffade även ett par rutiga byxor jag velat ha ett tag. Egentligen har jag velat ha rödrutiga men jag hittade ett par svart-vit-rutiga kostym-style så det blev bra det med 🙂

Andra saker jag har på min villhöver-lista:

  • Nya glasögon. Har haft mina nu i snart 6 år, och jag upplever att jag behöver använda dem mer och mer. Använder dem varje dag när jag cyklar för att se något i trafiken, och det är jobbigt att inte ha dom i klassrummet för jag ser inte eleverna ordentligt. Upptäckte även häromdagen att jag såg personen framför mig bättre med glasögonen även om den bara satt 2-3 meter ifrån mig. Misstänker således att min syn försämrats lite, och så är jag också, tbh, lite trött på mina bågar. Skulle vilja ha ett par guldiga för att variera med.
  • Ny cykel. Min s.k. damcykel har varit en trogen tjänare sedan 2012 då jag fick den i 18-årspresent – herregud det är snart nio år sedan – och har bott både i Stenungsund, Göteborg, Lund och sedan åter i Göteborg igen. Många många mil har jag cyklat med den, och aldrig har den blivit snodd vilket är lite av ett mirakel med tanke på hur cyklar snos till höger och vänster i storstäder som Lund och Göteborg? Men har alltid varit super-noggrann med lås (alltid låst både i ram, hjul och låst fast den i något) så det finns väl andra cyklar som är mer lätt-snodda. Hur som helst så cyklar jag så himla mycket nu, mer än vad jag gjorde när jag fick den, och jag skulle vilja ha en lite lättare cykel som klarar av både kullersten och spårvagnsspår, liksom längre sträckor för cykelsemestrar osv. Vill inte ha en racercykel, det har jag testat att ha och det gillade jag inte. Vill ha en s.k. hybrid alternativt mountain-bike, fast med pakethållare och stänkskärmar, gärna dam-anpassad så ramen inte är helt rak. Många växlar och lättare än min damcykel, men inga såna smala hjul som på en racer utan rejäla. Japp. Letar runt på blocket och marketplace för fullt men än så länge inget napp.
  • Nya hörlurar. Alltså har nog aldrig köpt hörlurar tror jag? De dyker upp. Ett par over ear-hörlurar vann jag en gång, riktigt proffsiga DJ-hörlurar, men jag behöver nya in-ear-hörlurar som en kan ha under hjälmen när en cyklar. De jag har nu (som jag tror jag fick av Paulina? Eller nåt sånt?) har väldigt dåligt ljud och det är typ bara vänster-luren som funkar haha så behöver en ny. Men som sagt, de brukar dyka upp och jag har inte så stor lust att köpa nytt då det är en sån sak som ofta ligger och skräpar hos folk (speciellt nu som dom här trådlösa bluetooth-hörlurarna är så populära – men jag behöver med tråd för att inte tusenlappar ska försvinna i ett ögonblick om en tappar en lur när en cyklar). Alltså det är inte för att jag är snål men det känns så onödigt med tanke på vilken slit-och-släng-vara in-ear-hörlurar tyvärr är.
  • Matta. Detta har jag nyligen kommit på, men jag vill ha en stor mjuk matta i mitt sovrum. Typ beige. Men jag har aldrig inrett så det är väldigt svårt att veta vad en vill ha? Hur som helst står en matta numera på min villhöver-lista.
  • Svarta Dr Martens. Håller utkik efter detta på olika second-hand-siter och butiker och hoppas att de nån gång ska dyka upp i rätt storlek och pris.
  • Ny dunsovsäck. Jag har ju faktiskt redan en hehe (som var ett KAP – fick för 300 spänn på Tracks Recycle!), men den är nästan antik och läcker lite i sömmarna. Den duger fortfarande och är väldigt varm, men jag brukar alltid hålla ett öga öppet för en begagnad dunsovsäck i lite nyare skick att lägga beslag på för den dagen då den jag har ger upp.
  • Helgprenumeration på DN. Jaaaa. Jag kan ju läsa online. Men det är inte riktigt samma sak? Men när jag kollade priset för papperstidning på helgerna så var det 400 spänn i månaden – orimligt pris om en bara får för helgerna eller!?. Således står detta kvar på listan tills nåt erbjudande dyker upp.
  • Stora djupa pasta-tallrikar. Riktigt stora skålar att äta pasta i, eftersom jag äter pasta minst två gånger i veckan och då vill jag ha riktigt såna stora snygga tallrikar helst. Har presentkort från jobbet jag tänkte använda till detta, ska bara få tummen ur.
  • Ihop-vikbar yogamatta. Lätt att ha med sig alltså. Den jag har är väldigt tung och passar bra att ha liggande men är inte super-anpassad för att bära omkring på. Så spanar efter detta på second-hand-siter och -butiker regelbundet.

Sen införskaffar jag ju som sagt med jämna mellanrum sådant som jag velat ha. I julas fick jag till exempel nya cykelvantar (då tumvantarna blir för varma), och en ny riktigt bra cykellampa som en laddar (den tidigare gick på batteri och det är störigt) av mamma. Woho! Ett par riktigt bra regnbyxor köpte jag faktiskt nya förra året – för 2500 kr – men efter några turer fram och tillbaka visade de sig vara s.k. “måndagsexemplar” (de skickade in dem på analys då jag upplevde att de inte riktigt höll för en halvtimmes cykling i regn) – men nu är de slut hos leverantören i min storlek. Väntar tålmodigt att de kommer in igen så jag kan köpa tillbaka dom haha för de var ändå riktigt bra. Ett trangia-kök som jag villhövt länge införskaffade jag förra året (mycket bra kök – välanvänt!). Ett tält unnade jag mig själv i 25-årspresent också (och det är jag också SÅ nöjd med). Ett ull-underställ köpte jag till mig själv i somras, det var på rea och kostade därför “bara” drygt 600 kr delen.

Verkar som det mesta jag villhöver är för olika typer av utomhusaktiviteter hehe. Men det är ju sådant som är dyrt om en köper nytt! Mycket kan en hitta begagnat – och det har jag gjort genom åren – men det gäller att bygga upp sin friluftsarsenal steg för steg, eftersom det är så dyrt.

Oj sicken roman det blev. Blev inspirerad. Nu avslutar jag. Trevlig helg!

Välkommen till Anamma-butiken

January 24th, 2021

Nähä det var visst bara Alice fryslåda. Annars då?

Här ligger jag

January 21st, 2021

Här ligger jag i soffan och har kollat på rapport efter en arbetsdag, som en vuxen människa. GUD vad energised jag blev av att vara i skolan idag. Vi har ju haft distans sen två veckor innan jul och även de senaste två veckorna så har inte varit på plats i skolan sen mitten på december. Idag hade jag ett prov med niorna så var tvungen att kalla in dom och det var så KUL att se dem. Och några kollegor. Fast väldigt få, och skolan ekar tom sånär som på sjätteklasserna som är där. Fram till sportlovet blir det lite växelvis och jag ser så fram emot att vara lite mer på arbetsplatsen!

Vinterbad igen

January 12th, 2021

Om det är något jag tror folk kommer få med sig från corona, så är det att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Det är ju en saying en hört en massa, men den har verkligen fått betydelse såhär under corona… haha. Pappa sa nu när jag var hemma över julen att det kändes som den här hösten/vintern varit ovanligt geggig i skolarna, mycket lera och så. Men jag sa att det snarare beror på att du tagit ovanligt mycket promenader i år, även under regniga/geggiga förhålanden som du inte annars skulle ha gjort. För att det är så en umgås under corona.

Själv har jag idag socialiserat mig ute på Saltholmen i ett par timmar, njutit av lite solljus och ett salt bad, haha. Ca 3 grader i vattnet, men så länge en får på sig kläder snabbt som attan efteråt funkar det. Svårt bara vad en ska prioritera!? Måste vara snabbare med fötterna nästa gång, de var kalla lite för länge. De känsligaste lemmarna först. Och kanske ännu en jacka eller ulltröja nästa gång. Svårt bara när en cyklar – då kan en ju absolut inte ha så mycket kläder – men så fort en är stilla måste en pälsa på sig. Det var hur som helst väldigt mysigt 🙂

Får fundera på vad jag ska ha på mig på fredag, då Popp fyller 13 och vi ska ha en liten 8-personerssammankomst utomhus i hennes ära. På kvällen, och det ska bli typ minus fem. Gäller att pälsa på sig något OFANTLIGT. Tyvärr är min dunjacka och mina termobyxor hemma hos mamma och pappa… vilket är problematiskt. Hade behövt dem på fredag…

Hur som helst. Välkommen 2021. Kanske ska ta och försöka få in ett havs- eller sjöbad åtminstone en gång i månaden under hela 2021? Tror ni jag klarar det? Detta var i alla fall januaris. 🙂

Inga bilder på själva doppet, men här fikade vi efteråt i allafall. Matilda och Siri i bild, Mims vänner, och Mim bakom kameran.