Igår drack jag ett glas vin på Noba med Carro och Simon, och jag och Simon brukar diskutera en del, så även igår. Han är rolig att diskutera med eftersom han är kunnig och politiskt engagerad i LUF (Libeala Ungdomsförbundet) och han lyssnar och tar in det jag säger och är väldigt öppen, men vi tycker olika om vissa saker. Vi hade diskussionen om sexköpslagen redan precis i början när vårt lilla IR-gäng började hänga, och då var jag stenhårt för den svenska modellen och sexköpslagen, medan Simon då rimligtvis var helt emot sexköpslagen och argumenterade för att göra prostitution till ett riktigt yrke med fackförbund osv. Denna diskussion hade vi i början på året, och sen dess har jag börjat tvivla lite, jag blir osäker på var jag egentligen står i frågan. Det är lite samma sak med droger, jag har varit helt stenhårt emot droger och avkriminalisering, men känner ändå numera ett svagt tvivel när jag läser om hur droganvändande och dödsfall till följd av droger snarare ökat i Sverige än minskat, och att exempelvis den danska, liberala modellen varit relativt framgångsrik i jämförelse.
Men hur som helst, det var inte droger detta skulle handla om (det får vi ta en annan gång), utan om prostitution, sexköpslagen och trafficking, med anledning av Amnestys beslut om avkriminalisering av sexköp, som ju ingen kan ha missat. Jag har som sagt alltid tyckt att sexköpslagen är bra och att den svenska modellen är en förebild för andra länder som borde ta efter; den skyddar ju de som säljer men kriminaliserar de som köper. För att citera Feministiskt initiativs partiprogram: “Handeln med människor för sexuella ändamål är vår tids slavhandel. Enligt FN:s beräkningar förs över två miljoner människor över nationsgränserna varje år i syfte att utnyttjas för sexuella ändamål, varav 85 procent är kvinnor och flickor (…) Bakgrunden till att människor hamnar i prostitution kan vara fattigdom, tvång och hot, missbruk eller självskadebeteende. Prostitution och människohandel för sexuella ändamål är en form av våld och ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Arbetet för att minska prostitutionen måste tydligare inriktas på att minska efterfrågan och att kraftfullt avvisa idén om mäns rätt att konsumera och exploatera kvinnors, transpersoners, barns och andra mäns kroppar.”.
Det sista tycker jag är det viktigaste, att kraftfullt avvisa idén om mäns rätt att konsumera och exploatera andras kroppar. För jag står ändå fast vid, att sex inte är någon rättighet; du som man (ja för det är ju till största delen män som köper sex) har inte någon slags rättighet till att få ligga, och sexköp är per definition icke ömsesidigt; hade personen du köper sex av velat ha sex med dig frivilligt, hade du aldrig behövt betala för henom. Att köpa någons kropp för sex; oavsett om det är lagligt eller inte; är att säga att “jag äger dig, jag gör vad jag vill med dig, detta är min rätt”; att avhumanisera och göra en människa till en vara, att anse sig ha rätt till sex och en annan människas kropp. Det har du inte. Sex är ingen rättighet.
Med det sagt, så tycker jag att en avkriminalisering ax sexköp känns väldigt avigt; det är som att säga att det är okej att köpa andra människors kroppar, att bekräfta att sex är en rättighet. Men å andra sidan, som ju förespråkarna för avkriminalisering påpekar, stigmatiserar sexköpslagen de prostituerade, försämrar situationen för sexarbetare (eftersom de tvingas arbeta under osäkrare och mer riskfyllda förhållanden som hos sexköparen istället för på hotell eller i sin egna bostad), ökar sexarbetarnas svårigheter att komma i kontakt med exempelvis sjukvård på grund av skam och stigmatisering, osv osv. Fördelar med en avkriminalisering skulle som Simon säger vara att prostitutionen skulle kunna ske under säkrare förhållanden med fackförbund, fasta löner, skydd mot könssjukdomar, i riktiga lokaler osv osv.
Men i en perfekt värld hade vi inte ens behövt ha den här diskussionen och jag hade inte behövt väga fördelar mot nackdelar med avkriminalisering à Amnesty International (med betoning på International, den svenska sektionen av Amnesty röstade mot förslaget om total avkriminalisering), för i en perfekt värld hade det inte ens funnits en efterfrågan på att köpa sex. I en perfekt värld, hade män inte sett det som sin rättighet att ligga med prostituerade på sina och endast sina villkor. I en perfekt värld, hade kvinnor, barn och män inte tvingats prostituera sig, för att det är det enda sättet att gå runt. I en perfekt värld hade vi inte ens behövt sexköpslagen, för ingen skulle köpa sex.
Från filmen Lilja 4-ever
Tyvärr lever vi ju inte i en perfekt värld, och sexköp kommer förmodligen alltid att vara efterfrågat. Jag tror dock inte på att helt avkriminalisera sexköp, jag tror knappast det kommer minska prostitutionen utan snarare öka den, eftersom det blir lagligt att köpa sex. Säkert kommer positiva effekter märkas om vi avkriminaliserar sexköp så som Amnesty International numera förespråkar, såsom bättre hälsa och säkerhet för de prostituerade, och mindre stigmatisering av desamma. Men som sagt, problemet är ju inte att folk prostituerar sig, problemet är att folk köper sex och anser sig ha rätten till sex, problemet är att sexindustrin skall behöva existera; laglig eller ej; och att den förutsätter exploatering och våld.
All denna debatt har också öppnat mina vita, privilegierade, västerländska ögon för att den svenska modellen är långt ifrån perfekt, och att förbjuda sexköp är uppenbarligen heller ingen lösning, eftersom det fortfarande är ett stort problem i Sverige trots sexköpslagen (var 12:e svenska man har t.ex. köpt sex någon gång). Jag vet inte vad lösningen är, frågan är så extremt komplex. Jag tror dock att den svenska sexköpslagen behöver utvärderas, och för att den skall fungera och vara ett bättre alternativ än avkriminalisering, måste vi börja ta itu med problemen som ligger bakom sexindustrin, och som gör att/tvingar folk att prostituera sig; fattigdom, drogberoende, självskadebeteende, psykisk ohälsa, trafficking mm. Jag tror inte att “den lyckliga horan” existerar; finns det ett annat alternativ där en sexarbetare skulle tjäna samma summa för samma arbetsinsats, är jag helt säker på att hen skulle välja det framför att sälja sin kropp. Därför bör problemen bakom; framför allt fattigdom; tas itu med, för att minska risken att människor tvingas välja prostitution framför svält. Vi måste också göra det lättare för prostituerade att bryta sig loss, minska stigmatiseringen av dem och öka straffrekvensen av sexköpare, för jag står fast vid att i en perfekt värld skall ingen köpa en annans kropp, för det är ingen rättighet. Jag vet att detta blev ett snurrigt och långt inlägg med många tankar, där jag ännu inte är helt på det klara med vad jag egentligen tycker. Men det står jag fast vid. Sex är ingen rättighet.
Avslutar med ett citat från Hej Blekk som skriver; “Kan vi snälla börja stigmatisera mäns sexköp lite mer, allvarligt, de får alltid flyga omkring i en onåbar såpbubbla fylld av inbillade rättigheter och aktivt våldsutövande. Sex ska aldrig vara en rättighet.“.
P.S. Här är en bra artikel fristående från F!, som sammanfattar de olika sidorna av debatten!
//ALiCE med ICE
