Borgerliga intressen men hjärtat till vänster

Tag: Facebook

Och jag undrar: hur kan vi INTE ta emot flyktingarna?

Tog en promenad i Trädgårdsföreningen nyss, och lyssnade till Hanapees otroliga podcast’s senaste avsnitt. De pratade en hel del om Trollhättanmorden, den ökade flyktingtillströmningen och den blomstrande rasismen, för det går liksom inte att inte prata om det. De satte ord på många bra tankar; exempelvis vilken ironi det ligger i bränderna av asylboenden. Rasisterna klagar på att det är för många flyktingar, att de inte får plats, att Sverige är mättat. Lösning? Elda upp flyktingboenden så att det blir ännu svårare, dyrare och tidskrävande för Migrationsverket att placera nyanlända. Det är ungefär samma ironiska retorik som rasister för angående invandrare och jobb: aldrig är de bra nog, för antingen kommer de hit och “snor våra jobb”, eller så kommer de hit och “gör ingenting”. Och jag undrar: när skall det här sluta? När skall ni vakna? Ni som röstar på SD, ni som “inte är rasist men…”, ni som ojar er över hur vi skall lyckas ta emot alla dessa flyktingar. Jag undrar: hur kan vi inte hjälpa? Hur kan vi inte ta emot dessa flyktingar? Det är så jävla hemskt att anse sig ha ensamrätt till Sverige, bara för att en råkade vara här först. Det är så jävla hemskt att tycka att de som kommer hit skall vara tacksamma; hur kan de vara tacksamma när de tvingas lämna sina många gånger bra liv, se sina vänner och släktingar dö, genomföra en farlig flykt, för att sedan komma till ett kallt (bokstavligt och bildligt talat) Sverige, där de placeras på ett asylboende med låg standard kanske långt ute på vischan, ständigt med rädslan om att detta asylboende skall brännas ner, och sedan vara tacksamma? Fyfan, jag skäms över att vara svensk.

Och jag undrar också, ni rasister, ni som röstar på SD, ni som uttrycker rasistiska handlingar och åsikter, och ni som “inte är rasist, men….”, exakt hur har ni påverkats av den ökade flyktingströmmen? Exakt hur har ni märkt av att vi tagit emot lite fler flyktingar i Sverige än vanligt? Det kanske möjligtvis är lite längre telefonkö till vissa myndigheter, ni kanske sett några nyanlända på centralstationen, eller noterat några frivilligorganisationers upprop för att få givare på Facebook, men mer än så? Jag har personligen knappt märkt av någonting, förutom ett kallare klimat på sociala medier och att det står lite fler människor utanför ett asylboende jag går förbi när jag skall jobba. Jag undrar genuint, vad i hela världen är det som påverkar er så mycket att ni anser att vi inte kan ta emot flyktingar? Och jag undrar: hur kan vi inte ta emot dem? Jag skulle gladeligen betala mer i skatt för att ge flyktingarna ett värdigt mottagande.

Och sen en sista grej, angående Trollhättanmorden. Fruktansvärt, såklart, en terrorhandling och en produkt av den strukturella rasismen. Den som säger något annat ljuger; det här var inte en ensam, störd dåre, utan en ung man med rasistiska och politiska grunder för sitt agerande, en produkt av det allt mer rasistiska klimatet på Internet och i samhället. Jag har sett flera personer fråga sig: “Varför kallas inte Ikeamorden för terrorism?” och “Varför blev det inte lika mycket uppståndelse kring Ikeamorden?”. Till dig som undrar det, såhär skriver Oisin Cantwell:

Det finns en avgörande skillnad mellan Ikea och Trollhättan. Det finns ingen krets kristna eritreaner som anser att mord är ett legitimt svar på avslagen asylansökan. Ideologi saknas. Vita, svenska medborgare behöver inte frukta att bli mördade av detta skäl.”

Skillnaden är, att andra av samhället kodade etniska, vita svenskar behöver inte känna fruktan för att utsättas av något som Ikeamorden på grund av sin etnicitet eller hudfärg, för det är inga eritreaner som tycker att det denna enskilda individ var rätt eller bra; ingen backar eller hyllar honom. Däremot finns tusentals och åter tusentals rasifierade personer som ständigt behöver frukta för sina och sina anhörigas liv, på grund av att de råkar ha en annan hudfärg, etnicitet och/eller ursprung, eftersom det finns de som hyllar Anders Lundin Pettersson, säger att han var en sann hjälte och att han gjorde rätt. Och det är så jävla hemskt. Jag skäms.

//ALiCE med ICE

France in a nutshell

Screenshot 2014-11-20 at 09.54.54

 

Well, this could be interesting. Undrar om vi har kurs sedan? Hoppas inte det, tråkigaste kursen på veckan haha. Liksom, 14-18 (18!!!) en torsdag kväll (alltså typ fredag kväll eftersom de flesta är skolfria på fredagar). Jag skall i alla fall åka till universitetet och kolla läget, har ändå en rendez-vous med en kille i min internationella relationer-klass för våran exposé. Hoppas eftermiddagsklassen är inställd på grund av blockeringar eller att läraren givit upp och gått hem…. hehe.

//Je me demande si on a le cours cet aprés-midi…? J’éspere que non, hehe. Je vais aller à l’Université dans toute façon, mais il sera sympa si le cours été cancellé…hehe

//ALICE med ICE

“Pro-jämställdhet, anti-feminism”

Alltså. Var skall jag börja? Ni kanske har sett studentflaket med den omdebatterade texten “Ikväll ligger ERA döttrar på rygg, för här kommer grabbarna från bygg! 2:an var värst, det tyckte hon också. BA11” i olika medium-sammanhang? Imorse såg jag att en facebook-bekant länkat artikeln om lakanet och frågat sig “Haha, nu får man inte ens skämta längre?”. Och jag var bara tvungen att vädra min åsikt om det hela.

Screenshot 2014-06-16 at 16.52.32

Hennes status hade fått över 30 likes innan någon reagerade. Så jag svarade helt enkelt, och fick flera likes under dagen (uppe i 19 i skrivande stund, visar ju på lite hopp om mänskligheten i alla fall). Och ja, ni ser ju vilka svar jag fick.

Screenshot 2014-06-16 at 16.52.53

 

Satt länge och funderade på hur jag skulle svara. Skulle jag svara? Egentligen är ju ingen av dem värd min tid, jag kommer aldrig kunna ändra på deras åsikter – de måste de själva göra. Och jag vill inte sjunka till deras nivå. Men samtidigt måste jag ju svara, annars känns det som att de “vann” (fast jag har ju iförsig än så länge flest likes…). Hur som, efter lite rådgivning formulerade jag kommentaren ni ser ovan och där tänker jag lämna det. Vi tycker olika. Så är det bara. Men för att citera mig själv: jag hoppas att de flesta andra människor har en något mer verklighetsförankrad kvinnosyn.

P.S. “Phseudo Doenn”:s (slår vad om att det är ett nät-troll med en anonym profil) signatur “Anti-feminist, pro jämställdhet” är ju bara för rolig och motsägelsefull. Feminismen är ju liksom verktyget för att nå jämställdhet. Att vara feminist är att vara för jämställdhet. D.S.

//ALiCE med ICE

Nej just det, det finns ju så mycket andra värre saker att engagera sig i än feminism. Herregud, tänk på barnen i Afrika!

Igår la jag ut den här länken på facebook. Det är en text av Nina Åkestam som handlar om att feminism “inte är ett jävla lyxproblem”. För det är nämligen det som ofta blir reaktionen när folk vågar stå upp emot saker de tycker är fel – oavsett om det handlar om att det borde finnas fler ekologiska varor, att “hen” är ett bra ord, att det finns för många tiggare i Göteborg – eller att kvinnor och män får olika löner. Men herregud, det finns ju problem som är så mycket värre! Tänk på barnen i Afrika! Tänk på växthuseffekten! Tänk på alla miljoner människor som lever under fattigdomsgränsen! Jag citerar ur Ninas text:

“Är det okej att man själv tjänar mindre för samma jobb än den som sitter bredvid, eftersom Ryssland har lagar mot homosexualitet? Är det okej att ens tjej eller syster eller mamma inte kan röra sig fritt och avslappnat i offentliga miljöer, eftersom polisen Sverige registrerar romer? Är det okej att ens dotter får anorexi, eftersom barn i Indien drabbas av trafficking? Pardon my french, men jag har jävligt svårt att fatta den logiken.”

Förstår ni? Det finns ju alltid någonting som är värre! Det finns alltid någonting som kommer bräcka, och man kan faktiskt inte engagera sig i alla problem här i världen. Jag lever, tack och lov, inte under fattigdomsgränsen. Jag bor inte i Indien. Jag får mat och tak över huvudet varje dag. Jag går i skolan och jag har ett jobb. Om min egen ekonomi skulle gå i stöpet skulle jag ha föräldrar som hjälpte mig. Jag blir inte hängd om jag skulle kyssa en tjej offentligt. Jag blev inte bortgift till en gubbe när jag var tolv år gammal. Däremot är jag en ung tjej på nitton år som lever i Sverige, och dagligen ser jag och upplever jag bevis på att Sverige inte är jämställt. Men just det, det finns ju så mycket värre saker att engagera sig i och bry sig om än att jag kommer få sämre lön än en man för samma arbete, att jag kommer behöva bevisa mig tre gånger bättre än en man för att få ett jobb, att alla kvinnor jag ser i reklamer och filmer objektifieras som “bollplank” till män, att jag kommer frågas “vad hade du på dig?” om jag blir utsatt för ett sexuellt övergrepp. Eller? Nej, som Nina skriver, jag har också jävligt svårt att fatta den logiken. Det klart att kvinnor i andra delar av världen har det så mycket värre än kvinnor här i Sverige, och det är rent ut sagt för jävligt, men nu är jag en tjej som lever här i Sverige, och någonstans måste man börja. Exempelvis genom att bemöta den taskiga bild som många har av feminismen som ett gäng rabiata, vänsterextrema, orakade, arga manshatare.

Screenshot 2014-02-01 at 12.32.59

Jag svarade Martin såhär (klicka på bilden först en gång och sen en gång till för att se större):

Screenshot 2014-02-01 at 13.02.54

Vad tycker ni?

//ALiCE med ICE

Alla har råd att skänka en tia, även fattiga studenter.

I skolan det senaste har vi pratat en hel del om “The economic man”, den rationella, kalkylerande människan som alltid handlar utifrån vad som ger störst vinning. Huruvida människan är rationell eller inte och om vi i grund och botten är själviska och egoistiska varelser eller inte har varit på agendan. Att skänka en gåva eller ge en present till någon kan visserligen motiveras som något osjälviskt och möjligen ekonomiskt irrationellt – men man upplever ju faktiskt en njutning och tillfredsställelse när man ger bort/skänker något, och då kan det ju faktiskt omnämnas både som en rationell och självisk handling.

Hur det än är, så känner jag mig i alla fall väldigt tillfredsställd och nöjd just nu, för jag skänkte just några slantar till både tyfonoffren i Filippinerna via UNICEF:s insamling (HÄR kan du skänka valfri summa, om det så handlar om tio kronor eller 500 – allt är bättre än noll och tillsammans blir det mycket!) samt några tior till ett jättebra Musikhjälpen-initiativ, nämligen “En tia för en tenta”. Studenter är ju som bekant nämligen generellt ganska fattiga små liv, men att skänka en tia varje gång man skriver tenta, det har alla råd med. Så är du student och kan avvara en tia till årets Musikhjälp (som för övrigt handlar om flickor/kvinnors rätt att överleva sin graviditet!) för tentan du just skrev/ska skriva, klicka HÄR.

Musikhjälp

Tyfon

Och ja, huruvida min handling att skänka pengar till tyfonoffren i Filippinerna och till årets Musikhjälpen-insamling var en självisk handling eller inte, det kan man ju debattera i all oändlighet, men säkert är, att jag känner mig som en bättre människa samtidigt som mina pengar går till ett bra ändamål.

//ALiCE med ICE

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén