Posts Tagged ‘folkmord’

Folkmordet på armenierna

Monday, August 2nd, 2021

För historiakursen jag pluggar i sommar har jag läst ännu en bok, denna gång om folkmordet på armenierna 1915-1916 där ca 1 miljon osmanska armenier föll offer för massmord på grund av att de var just armenier. Boken heter De som är oskyldiga idag kan bli skyldiga imorgon och analyserar folkmordet utifrån frågan huruvida det fanns en intention bakom det (en av kriterierna för att det skall räknas som ett folkmord enligt FN:s konvention)? Boken går igenom kronologin men analyserar också efterbörden av folkmordet, t.ex. hur Turkiets officiella hållning ser ut idag (folkmordet hände inte). Jag lärde mig mycket av boken, eftersom jag inte visste att folkmordet ens ägt rum, vilket alltså är den inställning Turkiska staten har.

Bakgrunden till folkmordet på armenierna är det dåvarande Osmanska rikets milletsystem som samtidigt garanterade armenierna ett visst inflytande, men också “utgjorde en reell utgångspunkt för differentiering (…) och repression” (Karlsson, 2012, s.58). Detta utanförskap gjorde armenier till ett potentiellt hot för Osmanska riket fortsatta existens (Karlsson, 2012). Därtill kände imperiet av en tilltagande oro och antagonism i landet efter de misslyckade Balkankrigen, och i efterdyningarna genomfördes 1913 en coup d’état där de s.k. “ungturkarna” tog makten för att rädda imperiet från undergång (Karlsson, 2012). Två år senare, den 24 april 1915, inleddes folkmordet på armenierna då 235 ledande armeniska intellektuella ‒ armeniernas kulturella elit ‒ arresterades i Konstantinopel (Karlsson, 2012). Därefter genomfördes massarresteringar systematiskt och Osmanska riket tömdes på armenier genom deportationer till de mest ogästvänliga delarna av imperiet (Karlsson, 2012). Våld i form av misshandel, våldtäkter, avrättningar, massakrer, svält och sjukdomar följde deportationerna (Karlsson, 2012). Folkmordet kulminerade hösten 1915 men fler massakrer genomfördes (Karlsson, 2012). Efter krigsslutet började armenierna bjuda visst motstånd och på grund av att våldet då var dubbelsidigt ‒ dock med större aggressivitet från ungturkarna ‒ anser Karlsson (2012, s.147) att “folkmordsbegreppet bör reserveras för det intentionella våld som den osmanska regeringen, Kommittén för enhet och framsteg och en rad ledande ungturkar riktade mot armenierna under första världskrigets år”.

I den s.k. turkiska tolkningen av folkmordet rör det sig inte om ett folkmord alls, det var snarare ett krig där både turkar och armenier dog inte på grund av en orkestrerad massmordsplan utan av krig, epidemier, hungersnöd och ogästvänligt klimat (Karlsson, 2012). Här finns också en provokationstes: armenierna provocerade fram våldet genom bristande lojalitet, terrorism, resningar mot osmanska myndigheter och agitation för självständighet (Karlsson, 2012). Enligt detta perspektiv kämpande armenierna för “självständighet genom våld, vilket i sin tur framkallade våld” (Shaw, 1989, s.1143). Armenierna utgjorde alltså ett hot för det Osmanska riket, och våldet var därför delvis självförvållat (Karlsson, 2012). Karlsson (2012, s.189) håller dock inte med om denna tes: även om armenier stundtals använde våld, och troligen tog tillfället i akt att driva självständighetsfrågan när världskriget bröt ut, är det inte rimligt att “några få procent av ett lands befolkning (…) skulle utgöra ett allvarligt hot för den ungturkiska militärjuntan”.

Efter första världskrigets slut hölls en rättegång avseende folkmordet riktat mot armenier i Yozgat, varvid en enda ungturkisk ämbetsman, Mehmed Kemal, dömdes till döden för sitt ansvar, varefter turkiska nationalisters vilja att fortskrida med rättegångar svalnade (Karlsson, 2012). Vid Lausannefreden 1923 utelämnades helt den armeniska frågan, och vid landsfadern Atatürk politiska tal om Turkiets historia från 1927 eliminerades folkmordet fullständigt (Karlsson, 2012). Därefter var Turkiets strategi undvikande och tystnad men på 60-talet förändrades förhållningssättet “från reaktivt till proaktivt, från tystnad till aktivt förnekande” (Karlsson, 2012, s.253). Turkiets officiella hållning är än idag att både armenier och turkar dog och att det inte är fråga om ett “folkmord” (Karlsson, 2012).

Enligt Karlsson (2012) är det rimligt att analysera det armeniska folkmordet både ur ett funktionellt respektive intentionellt perspektiv. Funktionellt sett kan man erkänna att “världskriget drev på avsikten att mörda armenierna och förvandlade latenta idéer till manifest och brutal verklighet” (Karlsson, 2012, s.103). Intentionellt sett kan man samtidigt dra slutsatsen att det från ungturkarnas sida fanns en intention, ett uppsåt att folkmörda armenierna, vilket man bygger bl.a. på de många ögonvittnesskildringar som finns (Karlsson, 2012). Flera forskare i ämnet (t.ex. Dadrian, 1993; och Akçam, 2006) argumenterar att folkmordet var “en avsiktlig politik för att bringa den armeniska befolkningen i Osmanska riket om livet” (Karlsson, 2012, s.106) men det råder som sagt fortfarande debatt om huruvida det ens kan kallas ett folkmord.

Källor

Akçam, T. (2006). A Shameful Act. The Armenian Genocide and the Question of Turkish Responsibility. New York: Metropolitan Books.

Dadrian, V. (1993). The Secret Young-Turk Ittihadist Conference and the Decision of the World War I Genocide of the Armenians. Holocaust and Genocide Studies, 1993(2). 

Karlsson, K. (2012). De som är oskyldiga idag kan bli skyldiga imorgon. Det armeniska folkmordet och dess efterbörd. Stockholm: Atlantis.

Shaw, E.K. (1989). Recension av Christians and Jews in the Ottoman Empire, The American Historical Review, 1989(4). 

Sommarpratarna (29-31:a juli)

Tuesday, August 11th, 2015

Har kommit lite efter i sommarpraten, eftersom jag inte jobbat på Posten nu det senaste, då lyssnade jag ju på varje brevbärartur och vid kamningen och hade snarare ont om sommarprat, haha. Men jag har lyssnat på några fler!

Kristina Sandberg (sändes 29:e juli)

Kristina Sandberg Foto: Mattias Ahlm

Kristina Sandberg är författare och har skrivit trilogin om hemmafrun Maj som på 30-talet ägnar sitt liv åt städning, matlagning och att passa upp på män. Sommarpratet handlar mycket om just karaktären Maj och om böckerna, och det är intressant att få höra om kvinnors position på 30-talet, och varför det inte var så lätt att bryta sig loss, om dåtidens snäva ramar, normer och förutsättningar för yrkesliv vs hemmafruliv. Ett feministiskt sommarprat på sitt eget sätt som jag allt som allt tyckte var ganska bra!

Maxida Märak (sändes 30:e juli)

Maxida Märak Foto: Mattias Ahlm

Mitt första intryck av sommarpratet, jäklar vilken ball tjej! Artist, rappare, hiphop-producent, same uppvuxen i både Sápmi och Stockholm, och som jag uppfattar det, feminist, även om hon inte ordagrant säger det. Men det hon mest brinner för, förutom musik då, är att stå upp för samernas rättigheter, och för att visa och synliggöra för omvärlden vad samerna faktiskt utsatts och fortfarande utsätts för, vilket är hemska saker. Som hon säger; vi pratar mycket i skolan om folkmord och krig långt borta, men vår egen mörka historia i norr är ingenting en lär sig i skolan om. Hon berättar i sitt sommarprat om orättvisorna samerna ständigt fått och får utstå, och om hur dubbelmoraliskt Sverige är. Hennes sista mening sammanfattar sommarpratet ganska bra: “Våra förfäder hade inte något ord för ‘krig’ på samiska. Min generation har det.”. Bra sommarprat allt som allt!

Stig Grybe (sändes 31:a juli)

Stig Grybe Foto: Mattias Ahlm

Ett mysigt sommarprat där Grybe tar oss med tillbaka 87 år tillbaka i tiden (för det är så gammal han är!) och berättar om sin födelse, uppväxt, barndom och till en början skakiga men sedan framgångsrika skådespelar- och komikerkarriär. Roligt med de gamla klippen från när han uppträdde med sina revyer, men som han säger det själv; humor är en färskvara och jag kan faktiskt inte förstå varför de där revyerna var så framgångsrika eftersom det inte är särskilt roligt utan väldigt simpelt, haha. Men det säger han ju också själv, att det skulle aldrig gått hem idag. Allt som allt ett trevligt sommarprat med mycket historia i sig, vilket är kul, och om en gillar lättsamma sommarprat är detta fint att lyssna på. Jag tycker dock bäst om de med lite allvar och djup i sig, så det var helt okej att lyssna på.

//ALiCE med ICE