Posts Tagged ‘genus’

Tre politiska reformer: basinkomst, vegonorm och en feministisk skola

Monday, October 17th, 2016

I en diskussionsgrupp på facebook jag är med i ställdes frågan “Om du fick göra tre politiska reformer här och nu, som började gälla från och med idag, vad skulle du göra då?”. Gruppen är feministisk och har väldigt många medlemmar, men utöver att alla skriver under på vara feminister, dvs att män och kvinnor (och alla där emellan) skall ha lika rättigheter och skyldigheter, så skiljer sig politiska tillhörigheter från liberalt till konservativt till vänster till anarkistiskt till konservativt osv. Mest vänster-folk hänger där skulle jag säga, men som sagt, inte bara. Och i alla fall blev det många intressanta svar.

fb fb2 fb3

Om jag på rak arm skulle säga tre politiska åtgärder jag skulle genomföra här och nu om jag kunde, skulle jag nog säga

1) Basinkomst

2) Vegonorm

3) Obligatorisk feministisk undervisning

Basinkomst, eller medborgarlön, till alla utan krav på motprestation. En grundläggande ekonomisk trygghet skälig att leva på, för att kunna ägna mer tid åt hem och familj, att engagera sig i samhället eller göra sådant en känner för, och inte behöva stå till förfogande för myndigheternas kontroll om en inte vill. Minskade klassklyftor, mindre ekonomisk stress, minskad fattigdom och ökad jämlikhet. Detta är inget konstigt förslag – basinkomst/medborgarlön finns redan på många ställen och flera försök har gjorts med positiva utgångar. Jag tycker Christian Engströms förslag på 8 333 kr i netto i månaden är bra – det är ungefär samma summa som dagens försörjningsstöd, men utan godtyckliga utredningar för att bevisa att en är tillräckligt fattig/sjuk/whatevvs för att få bidrag. Engströms modell bygger på att basinkomsten trappas ner med 33 % när en börjar tjäna egna pengar, samt att en också börjar betala kommunalskatt. Dvs: drar en utöver sin basinkomst in 3000 kr i månaden så får en sammanlagt 9 333 kr. Detta skulle motverka bidragsfällan som gör det omotiverande att jobba idag, eftersom hela bidraget isåfall dras in. Detta skulle också enligt Engströms beräkningar vara fullt ekonomiskt genomförbart, eftersom det skulle ersätta flera idag aktuella bidragssystem. Läs mer i den här artikeln om hur basinkomst kan finansieras, och att det är fullt ekonomiskt möjligt och att nej, alla skulle visst inte sluta jobba och skulle några ändå välja att göra det – så är det ju jättebra för då kan de som är arbetslösa istället få de jobben!

Med vegonorm menar jag att vegansk mat bör vara normen. Ett enkelt och effektivt sätt att sätta en vegonorm vore att göra om alla offentliga måltider – vilket om en räknar in skola, vård och omsorg blir tre miljoner (tre MILJONER!!!) måltider per dag – skulle göras veganska. Detta skulle spara på miljön något ofantligt genom minskade koldioxidutsläpp, vattenanvändning, skogsskövling etc som kött- och mjölkindustrin idag orsakar, öka folkhälsan, öka medvetandet kring miljö och etik, sätta en vegostandard som förhoppningsvis folk så småningom också skulle ta med sig in i hemmen, och såklart minska onödigt lidande för och dödande av djuren.

Med obligatorisk feministisk undervisning i skolan menar jag att all undervisning bör ske med en genusanalys, alla lärare borde alltså utbildas i genus och feminism, och exempelvis tänka på vilka som ges plats i klassrummet, hur en behandlar och bemöter människor beroende på vad de tillskrivs för kön, eller vad det är för representation bland det material som används (idag ges exempelvis killar mycket mer tid i klassrummet och typ all kurslitteratur är skriven av och handlar om män). Vidare borde det införas ett ämne där en diskuterar exempelvis sexualitet, genus och andra feministiska frågor. Där en lär killar att inte våldta istället för tjejer att akta sig för att bli våldtagna, där sexualundervisningen är adekvat och inte lär ut att “samlag är när penis förs in i vaginan” eller att “klitoris är ett litet organ som en knapp ovanför slidöppningen” (inget av detta är alltså sant men lärs ut än idag och ger en skev och konstig bild av sex och sexualitet). Där HBTQ-kunskap är obligatorisk, och den 1800- och 1900-talets feministiska historia med rösträttskamp, legaliserandet av aborter, föräldraledighet mm lärs ut. För att göra samhället mer jämställt måste en börja tidigt och då är det redan i skolan där hela undervisningen måste få en genusanalytisk touch. Om tjejer aldrig får ta plats i klassrummet, bara läser om mäns historia, lär sig felaktiga saker om sina kön och sin sexualitet, får sitta bredvid de bråkiga killarna fastän de varit tysta och duktiga, och så vidare i all oändlighet, så kommer vi aldrig nå jämställdhet. Vi måste börja med att tänka annorlunda.

Vad skulle du gjort?

//ALiCE med ICE

Semestrar loss

Wednesday, July 6th, 2016

Har semestrat så hårt nu här under mina dagar i Stockholm, lyckades ju pricka in finaste vädret ever på min lediga vecka, till exempel såhär:

Skärmbildfrån2016-07-06194350

 

Eller såhär:

webcam-toy-foto10

webcam-toy-foto11

 

Mhmmmm. Semestrar järnet som sagt, med sol och bad på Reimers, lite shopping, häng med Thomas, Erik och Johan (tills de åkte igår eftermiddag då vill säga, nu är jag ensam men imorgon kommer Sebbe tjoho!), god mat och ett glas rött på det. Har hunnit med att läsa ut tre böcker (pga semester <3), så tänkte skriva ett par ord om dem.

Alltings början – Karolina Ramqvist (2012)

13041292_O_1

Det är Stockholm, 90-tal, och Saga som nyss börjat gymnasiet försöker leva så feministiskt som hennes konstnärsmamma lärt henne; “ta för sig”; men det är svårt i praktiken när en kärar ner sig i en man som bara vill ligga med en efter klockan tre på natten. En feministisk bok om tonårstjejer och deras tankar om pojkar och män. Kul med all Stockholmskuriosa, feministiska referenser och 90-talsiakttagelser, bra språk, men en blir lite trött på storyn till slut. Ändå läsvärd.

Alkemisten – Paulo Coelho (1988)

61641_xl

En klassisker som jag läste på inrådan av Sebbe och Popp som tyckte om den mycket, men jag är inte så imponerad. Det är en symbolisk/ metaforisk saga som egentligen handlar om hur en kan se på livet, kärleken, rikedomar mm, men jag hade svårt att se beyond det fattiga språket (som visserligen är en översättning från portugisiska), att det var just en saga samt bristen på genustänk och representation (endast två kvinnor nämndes, och det i egenskap av vackra objekt för mäns trånande). Flera fina tankar om livet i alla fall, men den föll mig inte riktigt i smaken även om jag förstår att andra kan ta den till sig mycket bättre, och en kan ändå lära sig mycket av den om en som sagt ser förbi dess brister, men det är svårt att ta av sig genusglasögon när en en gång har satt på sig dem, och jag hoppade direkt från Alltings början till Alkemisten vilket gjorde att det enkla språket blev extra tydligt.

Det är något som inte stämmer – Martina Haag (2015)

det-ar-nagot-som-inte-stammer

En rå, brutalärlig men vacker bok om när kärleken tar slut hos den ena, och den andra blir bedragen om och om igen, och försöker att lappa ihop en trasig familj. Försöker överleva fastän en egentligen dött. Baserad på Martina och Erik Haags verkliga skiljsmässa; referenser till Historiätarna och Lotta Lundgren är med fast med andra namn; så den är extremt utlämnande (och lite hämndlysten). Gillar ju inte direkt Erik Haag efter att ha läst denna. Men hur som helst en otroligt bra, sorglig och ärlig bok som jag streckläste på ett par timmar för den var så bra. Rekommenderar!

Vek förresten ett hundöra vid detta stycke, som jag tyckte var fint, och nog väldigt talande om en själv varit med om en separation:

Det är den vackraste sommaren någonsin och jag vill bara att den ska vara över. Jag vill bara att dagarna ska gå. Jag kan inte alltid känna såhär. Det klarar jag inte. Jag överlever inte det. Bläddrar fram till januari i almanackan och skriver: Nu måste jag må lite bättre. Det är om ett halvår. Jag ska bara ta mig igenom dessa sex månader, sen måste jag må på ett annat sätt.

Han kommer att ändra sig, bara det går tillräckligt lång tid. Jag skriver upp varje kvart på ett papper på morgonen och så stryker jag över den när den har passerat. Sen skriver jag upp nästa klockslag och väntar på att få stryka över det. Jag väntar ut livet. En kvart i taget. 
6.15
6.30
6.45
7.00

//ALiCE med ICE

Varför en kan använda “en” istället för man

Wednesday, August 19th, 2015

Hittat i Under det rosa täcket från 1996, som jag läser just nu:

image

Därför kommer jag fortsätta försöka förändra mitt språk och säga det könsneutrala “en” (som engelskans “one”, remember “one does not simply walk into Mordor!”) istället för “man”.

//ALiCE med ICE

En (lång) text om slöjbärande

Thursday, April 9th, 2015

Eftersom jag fick full pott på hemtentan och så fina kommentarer, tänkte jag att ni kanske (trots lite tungt akademiskt språk) skulle vilja läsa den. Så here we go, i en version utan störande källhänvisning. Enjoy (om ni orkar)!

fashion

När Frankrike förbjöd kvinnor att bära heltäckande slöja på offentliga platser tyckte jag att det var ett bra beslut; slöjor var ett uttryck för förtryck av kvinnor. Detta var innan jag började inse att allt inte är svart eller vitt och att detta kan problematiseras i så många fler lager. Min dåvarande syn på bärandet av slöja kom att förändras till att jag idag fördömer förbudet, en åsikt som stärkts; men också kan problematiseras ännu djupare; tack vare nyförvärvade kunskaper inom några av de alternativa IR-teorierna. Ämnet är relevant för IR eftersom det konkret kan illustrera och i verkligheten förankra problematiken mellan västerländsk, liberal feminism och postkolonialism.

Att kvinnor av olika skäl bär slöja kan för många västerländska feminister tolkas som ett uttryck för kvinnoförtryck; hur kvinnor av sin familj, samhället och/eller religion tvingas täcka sig och hur de nekas rätten till att klä sig som de vill; som om de, för att de är kvinnor, inte har rätt att bestämma över sin egen kropp. Denna övertygelse om hur fel det är att “tvinga” kvinnor att bära slöja kan ses som ett arv från kolonialtiden; inom västerländsk feministisk diskurs konstrueras icke-västerländska kvinnor ofta som “de andra”, ett offer för förtryckande kulturella praktiker och traditioner. Postkoloniala och feministiska analyser engageras båda i kampen mot kvinnoförtryck och -diskriminering, men västerländsk feminism tenderar att producera en singulär, monolitisk “Tredje världen-kvinna” mot vilken den västerländska kvinnan blir den normativa, binära dikotomin. “Tredje världen-kvinnan” ses som den västerländska, befriade kvinnans motsats; fattig, domesticerad, traditionell och offergjord. Att tillskriva slöjbärande kvinnor en offerroll på detta sätt; en kvinna som måste “räddas” från de förtryckande praktiker som “tvingar” henne att bära slöja; är djupt problematiskt eftersom det inte finns en autentisk kvinnlig upplevelse eller utgångspunkt då dessa, samt den sociala meningen av genus, varierar från samhälle till samhälle och kultur till kultur. Västerländsk feminism har från postkolonialt håll kritiserats för att oantastligt utgå från att kategorin “kvinnor” är universell och att denna kategori delar samma erfarenheter och intressen.

Det är intressant att se hur feminismen; som utger sig för att vara en öppen, mångfasetterad och inkluderande teori som ger utrymme åt den halva delen av befolkningen som ständigt genom historien marginaliserats, diskriminerats, missgynnats och tystats ner; offergör, särbehandlar och generaliserar över icke-västerländska kvinnor på samma sätt som på vilket den själv kämpar mot att bli av patriarkatet/män/det mansdominerade samhället. Här är den västerländska, vita feminismen paradoxal; den betonar kvinnoförtrycket, avsaknaden av kvinnor inom IR och hur IR implicit antar en maskulin ståndpunkt, men blundar för det dubbla förtrycket icke-västerländska kvinnor får utstå och hur IR också är väldigt “vitt” och västerländskt. Detta skulle kunna förklaras som en förlängning av den liberala feminismens projekt (att för kvinnor säkra de rättigheter och privilegier som män nyttjade) men i denna kontext istället exportera de rättigheter och privilegier som västerländska kvinnor nyttjar till de icke-västerländska systrarna.

Att skriva “rättigheter och privilegier” är dock problematiskt utifrån ett postkolonialt, men även socialkonstruktivistiskt och postmodernt, perspektiv. Postmodernismen understryker att alla försök att etablera universella villkor för frihet och frigörelse (såsom begreppen “rättigheter” och “privilegier”) oundvikligen kommer att användas för att underordna och marginalisera de som anses utanför normen (här icke-västerländska, slöjbärande kvinnor). I detta fall används “rättigheter” och “privilegier” som något som västerländska kvinnor har, och som icke-västerländska saknar (exempelvis privilegiet/rättigheten att få klä sig som man vill). Men betydelsen av “rättigheter” och “privilegier” kan aldrig vara objektiv, eftersom verkligheten enligt socialkonstruktivismen produceras i samspelet mellan struktur och agens och olika begrepps meningar följaktligen ser olika ut beroende på diskurs. Att västerländsk feminism vill exportera rättigheter som icke-västerländska kvinnor “saknar” är sålunda problematiskt, eftersom denna “rättighet” kanske inte alls är eftersträvansvärd eller ens en rättighet i den kultur och diskurs som dessa kvinnor rör sig i. För slöjbärande kvinnor, kan själva akten att bära slöja i själva verket i sig vara ett uttryck för frigörelse, styrka och självförverkligande snarare än ett förtryck; många har själva gjort ett aktivt val utan press från annat håll. Denna ståndpunkt illustreras med följande citat från Maryam, 20, ur reportaget “Mipsterz” av Totallystockholm.se (2015);

“My hijab doesn’t only symbolize my faith, but it’s also a symbol of strength and independence. For me it’s liberating; I refuse to conform to the norms and societal moulds of a ‘typical’ woman. A woman can cover up as much as she wants and still be just as free as a woman who chooses not to cover up at all.”

Bevisligen ser många slöjbärande kvinnor inte slöjan som ett förtryck, trots det finns i Väst en idé om att “befria” dessa kvinnor från “förtrycket”. Men i diskussionen om huruvida slöjan är en symbol för förtryck eller frigörelse, missar den västerländska feminismen de patriarkala strukturerna bakom att en kvinna inte kan bära slöja utan att bli hotad och trakasserad. Postkolonial feminism är därför djupt skeptisk till idén om att framsteg och frihet för kvinnor uppnås genom den västerländska modellen av social och ekonomisk utveckling. Att vidare i samhället ordna icke-västerländska “Tredje världen-kvinnor” som ofria och förtryckta av kulturella praktiker i form av  slöjbärande, gör dessa kvinnor till objekt för intervention och normaliserar Västvärldens rätt att ingripa, kontrollera och omforma praktiker och seder i resten av världen.

Sammanfattningsvis, med hjälp av de alternativa IR-teorierna kan min före detta “personliga övertygelse” om slöjan som ett förtryckande, diskriminerande attribut problematiseras och ifrågasättas utifrån postkolonialismen och idag förstår jag att jag som västerländsk feminist inte kan döma vad som är rättigheter och privilegier respektive förtryckande för icke-västerländska slöjbärande kvinnor, eftersom de diskurser vi befinner oss i ser olika ut och våra erfarenheter inte är delade eller universella.

Å andra sidan kan allt som hittills skrivits i denna text problematiseras ytterligare. Trots postkolonialismens utmaning till traditionella IR-teorier och den västerländska feminismen, kan postkolonialismens epistemologiska och ontologiska grunder också ifrågasättas med hjälp av postmodernismen och socialkonstruktivismen. För om “verkligheten” aldrig kan vara objektivt tillgänglig för oss, utan allt vi tror att vi vet är bundet till specifika diskurser, kan det då vara så att de diskurser icke-västerländska, slöjbärande kvinnor befinner sig i, format dem att tro/tycka att slöjan är ett fritt val och en symbol för frigörelse och självständighet snarare än förtryck? Detta förklaras av socialteoretikern Steven Lukes i hans bok om makt (kapitel tre, “Three-Dimensional Power). Där består den tredje, latenta dimensionen av makt i att A (i detta fall patriarkatet, det mansdominerade samhället, den hegemoniska diskursen) utövar makt över B (i detta fall slöjbärande, icke-västerländska kvinnor) genom att influera och forma B’s vilja till att tro att det är hennes fria, självständiga val att bära slöja, när hon egentligen, under andra omständigheter utan påverkan från A, inte hade valt att bära slöja. Denna teori om den tredje dimensionen av makt lämnar oss med frågan: om samma, slöjbärande kvinnor som ser sin slöja som en symbol för frihet och självständighet hade växt upp under andra omständigheter, utan påverkan från exempelvis mansdominerad dominans inom familjen, patriarkala religiösa praktiker och (ur västerländskt synsätt) förtryckande samhällsstrukturer, hade de då ändå sett på slöjan på samma sätt, eller hade de också sett den som ett uttryck för kvinnoförtryck?

Avslutningsvis, så kan vi enligt postmodernismen aldrig prata om en “sanning” eller “verklighet” på ett objektivt sätt, eftersom verkligheten inte är direkt tillgänglig för oss, och vår förståelse av den sålunda alltid formas av specifika diskurser, vilka ser olika ut beroende på sociala, ekonomiska, kulturella och geografiska förhållanden. Huruvida slöjan är en symbol för förtryck eller befrielse går alltså aldrig att fastslå. Med det sagt kan jag ändå konstatera att min tidigare “personliga övertygelse” om den nu är rämnad och att jag nu har en djupare förståelse och förmåga till analys kring bärandet av slöja samt andra omdebatterade fenomen inom feministiska och postkoloniala diskurser.

Källförteckning

Abrahamsen, R. (2007). Postcolonialism. I M. Griffiths (Red.), International Relations Theory for the 21st Century (s.111-122). New York: Routledge.

Lukes, S. (2005). Power: a Radical View. New York: Palgrave Macmillan.

Seth, S. (2013). Postcolonial Theory and IR: a Critical Introduction. New York: Routledge.

Steans, J., Pettiford, L. & Diez, T. (2005). Introduction to International Relations. Edinburgh: Pearson Education Limited.

Totallystockholm. (2015). Mipsterz: mixing fashion with faith. Hämtat 2015-03-18, från http://totallystockholm.se/arts-culture/mipsterz-mixing-fashion-faith/.

//ALiCE med ICE

Det kan väl lika bra vara en han!?

Wednesday, May 8th, 2013

Hittat i tidningen Kupé. Alltså nu blir jag faktiskt lite arg, det kan väl för fan lika gärna vara en han!?

image

//ALiCE med ICE

Oh captain, my captain!

Wednesday, March 28th, 2012

Vi leker lite Döda poeters sällskap på samhällen. Haha, nejdå, vi diskuterar bara genus och jämställdhet. 1/5 av världens befolkning har det välställt och lever gott (vi antog att klassen var världens befolkning, så en femtedel av klassen skulle ställa sig på borden). 3/5 av världens befolkning är “halvfattiga” dvs har mat, vatten, tak över huvudet och möjlighet att gå i skola men inte mycket mer än så (den delen skulle ställa sig på stolarna). 1/5 av världens befolkning är extremt fattiga, löper stor risk för att drabbas av hiv, dö en för tidig död, lider brist på vatten och mat, har inte lika stor chans till skolgång etc. (den här femtedelen satt kvar på sina stolar). Interesting.

//ALiCE med ICE