Posts Tagged ‘hållbar utveckling’

Lärande för hållbar utveckling skapar miljömedvetna konsumenter snarare än kritiska medborgare

Wednesday, March 10th, 2021

Min senaste tenta i min KPU (kompletterande pedagogisk utbildning) har (i reviderad version) blivit publicerad på nättidningen Skola och samhälle! Sicken ära. Skriver kritiskt om lärande för hållbar utveckling och hur individfokuserat det är. Här är texten:

Sedan statens offentliga utredning Lära för hållbar utveckling kom 2004, har hållbar utveckling varit en självklar del av skolans verksamhet. Idag finns dessutom en uppsjö av lektionsupplägg att tillgå för lärare som ska implementera kursplanerna där hållbar utveckling är centralt, såsom WWF:s catch:iga material “Gröna jeans — att påverka miljön när du handlar kläder” eller “Kalasmiddag — ditt val spelar roll!”. Dessa lektionsupplägg är i linje med skolans uppdrag att lära elever att ta ansvar för miljön, ge dem förståelse för hur den individuella livsstilen påverkar planeten och just lära för hållbar utveckling. Men vad är det för typ av lärande egentligen? Vilken roll är det elever konstrueras till att ta i lärande för hållbar utveckling?

Under en geografilektion fick niorna jag vikarierar i SO för i uppdrag att räkna ut sitt ekologiska fotavtryck via WWF:s klimatkalkylator, och sedan resonera i smågrupper kring vad de kunde göra för att minska Sveriges och andra rika länders alldeles för stora klimat- och miljöpåverkan. När jag gick runt och lyssnade på diskussionerna slogs jag av hur fokuset uteslutande var på individen och dess ansvar. Eleverna uppgav att en borde flyga mindre, sopsortera mer, köpa mer ekologiskt och närproducerat, klimatkompensera och ge pengar till miljöorganisationer — åtgärder som kretsade kring att individen skulle ta ett större ansvar i sin konsumtion. Inte en enda elev tänkte utanför den boxen. Att en hade kunnat sätta press på politiker och företag för att förändra de strukturer och ekonomiska styrmedel som gör ohållbara aktiviteter möjliga från första början, exempelvis genom arrangerandet av demonstrationer, namnunderskrifter, aktioner eller strejker, fanns inte i deras värld. Jag försökte med frågor som “okej, men om en tänker utanför individen, hur kan en agera politiskt för att förändra?” vilket fick några att föreslå att en kunde rösta i valet, men utöver det handlade diskussionerna uteslutande om just, för att citera utredningen från 2004, “individens delaktighet och ansvar”.

Enligt den socialkonstruktivistiska tänkaren Michel Foucault är kunskap och makt omöjliga att särskilja: i definitionen av vad kunskap är (och inte är), och vad som är värt att veta (och inte veta) utövas makt. Den här maktaspekten osynliggörs ofta i pedagogiska sammanhang, som om lärande skedde i något slags socialt vakuum. I själva verket bygger kursplaner och styrdokument på vissa (dominanta) föreställningar om vad kunskap och lärande är, och vilken kunskap som är värd att förmedla. För att återkomma till utredningen “Att lära för hållbar utveckling”, så instämmer den exempelvis okommenterat i Brundtlandrapportens definition av hållbar utveckling från 1987, nämligen sådan utveckling som kan tillfredsställa nutida generationers behov utan att riskera framtida generationers möjligheter att tillfredsställa sina. Att hållbar utveckling överhuvudtaget är möjligt tas för en oantastlig sanning, liksom i skolans övriga styrdokument och annat utbildningsmaterial (såsom WWF:s lektionsupplägg). Den nuvarande definitionen av hållbar utveckling döljer de ideologiska spänningarna och de inneboende motsättningarna som faktiskt finns mellan ekonomisk tillväxt och ekologisk hållbarhet. Att “lära för hållbar utveckling” — eller som i den beskrivna klassrumssituationen testa sitt ekologiska fotavtryck med WWFs klimatkalkylator — är alltså långt ifrån neutralt eller oproblematiskt och skulle med Foucauldianska termer kunna kallas för en typ av environmentality: ett subtilt och sofistikerat styrande (conducting) av skolelever i att agera (conduct) på ett visst sätt i förhållande till miljö och klimat.

Det lärande för hållbar utveckling som ofta möjliggörs i den svenska skolan är det där eleverna, exempelvis utifrån ett ekologiskt fotavtryck-test, reflekterar över vad de skulle kunna göra för att minska detsamma. Men när de resultat eleverna får är riggade på förhand utifrån vissa (dominanta) idéer om hållbar utveckling är det svårt för eleverna att föreslå andra åtgärder för att minska sin påverkan än just de individcentrerade. De kategorier som WWF anger som möjliga att förbättra sitt ekologiska fotavtryck inom, utgår alla från individen och dess konsumtion: vilken transport en väljer, vad en äter, hur en bor, hur en sparar pengar och vad/hur en konsumerar. En skolstrejk för att genomdriva att skolan slutar servera nötkött skulle kanske göra lika stor skillnad som om alla elever minskade sin köttkonsumtion enskilt, men några sådana politiska handlingar som en strejk föreslås varken av WWF eller av eleverna.

Lärande för hållbar utveckling är numera en självklar del i skolans verksamhet, men vilken slags lärande är det egentligen, och vilken roll i hållbar utveckling är det elever konstrueras till att ta? I flera olika studier av utbildning om, och material för, hållbar utveckling som används i svenska skolor (såsom just WWF:s lektionsmaterial) har det fastslagits att fokuset ligger just på individen och att den konstrueras till att vara en teknologiskt lösningsorienterad och medveten konsument som gör miljövänliga val. Klimatförändringar och andra miljöproblem skrivs fram som att de går att lösa med hjälp av teknologi och individuell konsumentmakt, vilka båda är grundstenar i det postpolitiska perspektiv som präglar (utbildning för) hållbar utveckling.

Den politiska tänkaren Chantal Mouffe menar att detta postpolitiska förhållningssätt är symptomatiskt på en neoliberal ideologi som premierar individuella val framför kollektiva lösningar, vilket avpolitiserar hållbarhetsfrågor och döljer strukturella orättvisor.

I kombination med kunskapens tilltagande instrumentalisering är det därför inte konstigt att eleverna i den beskrivna klassrumssituationen inte kunde tänka bortom individuella lösningar och konsumentmakt. När kunskap, eller specifikt kunskap för hållbar utveckling, i allt högre grad blir ett instrument för att upprätthålla marknadsekonomin under skydd av en grön täckmantel så kan vi fortsätta producera och konsumera — så länge vi gör det “hållbart”. Att vara en ifrågasättande, kritisk och politiskt aktiv elev som initierar strejker och aktioner bidrar ju inte till marknadsekonomin (kanske snarare utgör ett hot mot densamma), till skillnad från miljömedvetna konsumenter.

Alice Andrews, vikarierande (soon-to-be) legitimerad SO-lärare intresserad av hållbarhet, hållbarhetsvetare med en masterexamen i environmental studies intresserad av pedagogik.

Stekt chokladhavregrynsgröt med bananglass

Friday, May 1st, 2015

Idag, den första maj, börjar den stora Veganutmaningen 2015! Jag hann tyvärr inte anmäla mig i tid för att officiellt vara med, men jag tänker haka på i alla fall. Som ni vet har jag ätit jättemycket veganskt det senaste och är vegan på heltid hemma, eftersom jag inte har några oveganska produkter hemma (förutom honung, men där tänker jag fuska och använda det faktiskt). Har dock ätit vegetariskt ute, hos kompisar och till och med fisk nån gång med pappa, men i maj månad blir det inget vegetariskt “fusk”utan bara veganskt denna månad! 🙂 Har en hel del recept på lager, för jag fotar typ allt jag äter, eftersom allt jag äter är så gott, hehe. Jag vill liksom dela med mig. Såååå, för er som också har lust att bli en lite bättre medmänniska och äta god vegansk mat utan att djur och miljön fått lida, här är ett tips på en god vegansk frulle eller mellanmål: stekt chokladhavregrynsgröt med bananglass!

P1030820

Du behöver:
1 dl havregryn + 2 dl vatten
Kakao
Sötningsmedel, typ agavesirap eller kokossocker
Kokosolja eller annan vegetabilisk olja (men obs inte olivolja)
1 banan
Havreyoghurt, typ 1-2 dl
Kokos, jordnötssmör, rivet äpple och/eller agavesirap som topping

How to:
Koka chokladgröt på havregryn och vatten och smaksätt med önskad mängd kakao, lite salt och eventuellt något sötningsmedel. Bred ut gröten till en rund “kaka” på ett bakplåtspapper och ställ in i kylen, gärna över natten, där den stelnar. Stek sedan gröt-kakan i kokosolja på hög värme så att den får lite yta. Servera varm direkt, med kall bananglass, som du gör genom att mixa en välmogen banan och lite havreyoghurt och ställer i frysen ungefär en timme. Toppa med riven kokos, rivet äpple, jordnötssmör och agavesirap.

P1030821 P1030822

 

P.S. Här är en förklaring till varför en skall bli vegan, direkt från veganutmaningen.se:

Först och främst – för djuren och möjligheten att rädda liv varje dag

Varje år dödas över 80 miljoner djur i livsmedelsindustrin i Sverige. De flesta av dem lever sina korta liv i djurfabriker: inomhus, i trängsel och sysslolöshet, utan möjlighet att bete sig naturligt. Det måste inte vara såhär.

För dig själv och din egen hälsa

  • En vegansk kost hjälper till att förebygga typ 2-diabetes.
  • En vegansk kost är rik på fibrer och antioxidanter.
  • Mycket tyder på att ett högt intag av animaliska produkter stör kroppens naturliga hormonbalans.
  • Du minskar risken för diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och vissa cancerformer (till exempel tarmcancer).
  • Världscancerfonden avråder helt från att äta processade köttprodukter.

För miljön och en bättre värld

  • En vegansk livsstil kräver hälften så mycket mark som en vegetarisk diet och endast en femtedel av vad en köttdiet tar i anspråk.
  • Det går åt 10 gånger så mycket energi, mark och vatten för att producera animaliska livsmedel, jämfört med likvärdiga, vegetabiliska livsmedel.
  • Två tredjedelar av all odlingsmark i Sverige – liksom i övriga västvärlden – går åt att producera foder åt boskapsdjur. Dessutom importerar svenska djuruppfödare årligen 330 000 ton soja från Brasilien, ofta odlad på före detta regnskogsmark.
  • Vi odlar spannmål och soja för att ge till djur i en värld där en miljard människor svälter. Att odla direkt för människors munnar – utan att gå omvägen via djuren – är en förutsättning för en hållbar livsmedelsproduktion.
  • Djurindustrin är den sektor som globalt sett mest bidrar till vattenförorening.
  • Djurindustrin står enligt FN:s jordbruksorgan FAO för arton procent av utsläppen av växthusgaser i världen; mer än världens samlade transporter.
  • Den ständigt ökande efterfrågan på fisk är en avgörande faktor för att havet har tömts på resurser.
  • Genom att äta veganskt bidrar du till en hållbarare och mer rättvis livsmedelsproduktion i världen.

//ALiCE med ICE

Globala studier – programmet jag vill läsa till hösten

Thursday, March 14th, 2013

Idag var jag på Göteborgs Universitets öppet hus, och lyssnade på informationen om programmet Globala Studier som jag rätt och slätt bestämde mig för att läsa efter att ha besökt Framtidsmässan. Jag var mest på informationen för att bekräfta att det faktiskt är rätt program. Och det verkar det bannemej vara. Efter att än en gång ha fått höra vad det innehåller känner jag bara (precis som jag kände efter mässan), att det här, det är vad jag vill läsa! Det är programmet för mig! Det är precis de ämnen jag är intresserar mig av, och visst kommer det bli tufft med universitetsstudier men ÅH så kul och intressant det (förhoppningsvis) kommer bli.

Globala studier är ett treårigt program, man tar alltså en kandidatexamen. Sen finns det möjlighet att också läsa till ett eller två år och ta en masterexamen. Första året läser man kurserna ”Globala utmaningar”, ”Ekonomi, makt och kultur” (båda kärnkurser) samt ”Perspektiv på rättvisa, makt och hållbar utveckling” och ”Svar på de globala utmaningarna”, som båda är fördjupningskurser.

Andra året är det lite valfria kurser – man kan bland annat välja ”Globala utvecklingsstudier”, ”Humanekologi”, ”Internationella relationer”, ”Socialantropologi” och/eller ”Afria- Asien, Latinamerika- eller Mellanösternstudier”. Det finns också jättebra möjligheter att i år två läsa utomlands eftersom programmet har en massa utbyteskontakter – då läser man samma kurser fast på andra ställen i världen.

I år tre läser man ”Metod inom globala studier” och ”Projektledning och utveckling” (vilket är en väldigt bra kurs att ha läst inför kommande jobb som till exempel projektledare!) första terminen, och andra terminen väljer man att antingen gå en 10 veckor lång fältkurs som hålls i Vietnam, där man först paras ihop med en student från Hanoi University och sedan får bo hos en värdfamilj på landsbygen, eller att göra praktik. Då är man 10 (eller 20) veckor på praktik någonstans, till exempel på en människorättsorganisation, ett multinationellt företag et cetera, antingen i Sverige eller utomlands. Och efter fältstudier eller praktik skriver man examensarbete på slutet. Sen har man sin kandidatexamen och kan i princip jobba med vad som helst (förutom jobb som kräver yrkesutbildningar), men till exemel inom statliga myndigheter, kommunala myndigheter och organisationer, det privata näringslivet, multinationella företag, konsultbolag och olika internationella organisationer.

Om man väljer att utöka sin examen till en Master, så kan man (om man kommer in och om ens val av kurser är okej) läsa ”Mänskliga rättigheter”, vilket ger en väldigt efterfrågad kompetens som till exempel organisationer som FN söker. Sen kan man också läsa ”Master’s programme in global studies”, vilket är på engelska och har mestadels elever från andra länder. Och självklart kan man ju välja andra masterutbildningar i Sverige och utomlands om man känner för det.

Som ni hör låter programmet hur intressant som helst! Mänskliga rättigheter, hållbar utveckling, samhällsvetenskap, globala studier, internationella relationer… Allt jag är intresserad av! I år krävdes tydligen 20,40 i gymnasiebetyg och 1,1 på högskoleprovet för att komma in, så jag tror att det skall gå bra för mig att komma in. Jag hoppas på det och ser så fram emot att få börja läsa! 😀

//ALiCE med ICE