För länge sedan fick jag första delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell, som jag läste och tyckte mycket om. En fin men sorglig skildring av hur “bögsjukan”, eller hiv/aids-epidemin, under 80-talet skördade många många unga mäns liv. En hyllning till hb(tq)-kampen och de bögarnas historia. I sommar har jag även läst del 2 och 3, för det var ju faktiskt en trilogi vars andra och tredje del jag struntade i att läsa då jag såg TV-serien med samma titel. Men jag måste säga att det faktiskt räcker att läsa del 1. Det känns som del 2 och 3 är ungefär samma bok berättad med andra ord (för redan i första boken får en ju hela storyn serverad; Rasmus kommer dö i aids och Benjamin kommer bli hjärtekrossad när hans älskade dör); del 2 och 3 berättar samma story fast med fokus på andra karaktärer i boken. Dessutom blir jag lite fed up av all böghistoria, sorry to say it. Det är mycket bra att det här når ut genom skönlitteratur, Stonewall-upproret, de första pride-paraderna, hur hiv-positiva diskriminerades något fruktansvärt, och det var ju också bögar som drabbades värst, men det kan bli lite för mycket i tre böcker som säger ungefär samma sak. Med det sagt tycker jag ni skall läsa första boken (men sen räcker det) för den är superbra!
Posts Tagged ‘Jonas Gardell’
Torka aldrig tårar utan handskar
Saturday, August 19th, 2017STOCKHOLM PRIDE
Tuesday, August 11th, 2015Vi började lördagen med gofrulle ute på den soliga altanen med Carros mamma. Vi bakade blåbärsscones, mmmmmunorgasm! Alltså vilken sommaridyll, va.
Sen gjorde vi i ordning oss inför Pride-paraden som skulle äga rum vid 13-tiden. På med Faggot Apparel-tröjor och regnbågsflaggor! Vi tog oss till Kungsträdgården där vi väntade på att Carros kompisar Jennifer och Jossan skulle dyka upp. Allt var regnbågigt och fint och dessutom fint väder. Tror bannemej minst en av vädergudarna är gay alltså. Minst.
Så kom Jennifer och Jossan! Sommarfina med blommor i håret var de också. Vi satte oss till rätta i skuggan vid Kungsträdgården för att vänta på att paraden skulle börja…
Och så började det! Woop woop!
I början av paraden gick detta ekipage: “Marching for those who can’t”. De gick helt tysta med tejp över munnen, och publiken var först helt tyst och började sedan långsamt att applådera. Detta tycker jag är så fint, och viktigt, och sorgligt på samma gång. Pride-veckan blir lätt en enda lång fest med dans, musik, glädje och kärlek. Och det skall det vara! Men det är också viktigt att komma ihåg, att anledningen till att Pride firas, är för att människor fortfarande inte får lov att vara sig själva i många delar av världen. Inte ens i Sverige; visst är allt tillåtet och fint och accepterande under Pride, men när regnbågsflaggorna plockas ner finns fortfarande homo- och transfobi under ytan, HBTQ-personer begränsas och sexualiseras och många vågar fortfarande inte vara sig själva på grund av konsekvenserna. Och detta är bara i Sverige. “Marching for those who can’t” går för de som lever i länder där samkönade äktenskap inte är tillåtet, där de blir hotade och trakasserade eller till och med riskerar dödsstraff. Så viktigt.
Det kanske inte syns, men här går i alla fall Mark Levengood och Jonas Gardell!
Efter ungefär en timme var vi så sugna på att också gå i paraden, så då hoppade vi in i ett ekipage med bra musik. SÅ JÄKLA ROLIGT!!!! Vi gick, eller snarare dansade, med en bra bit, viftade med flaggorna och sjöng med i musiken. Världens bästa förfest, verkligen (vi skulle ju alla gå ut sen på kvällen). Så himla kul. Så mycket glädje!
När vi var helt varma, svettiga och slutkörda av all sång och dans hoppade vi av någonstans för att vila och kolla klart på paraden. Vi lämnade stan vid 18-tiden då paraden var slut, och då hade den börjat klockan 13! Vi åkte tillbaka hem till Carros mamma i Nacka för att duscha, slänga i oss lite mellanmål (pga inte tänkt på att det kan vara smart att äta lunch) och göra i ordning inför kvällen då vi skulle gå ut med Jossan och Jennifer. Så här fina blev vi (älskar min selfie-funktion där jag kan styra kameran via telefonen <3 <3 <3)
Vi åkte hem till Jennifer som bor lite närmare stan än Nacka, där vi käkade pizza och förfestade. Woop woop! Slutdestinationen blev till slut Colosseum som ligger i Tele2 Arena. Det var det dyraste inträdet jag någonsin betalat i hela mitt liv (300 kr, gulp!), men det var det värt. Utan att veta om det lyckades vi hamna på Pride:s officiella efterfest, där det var live-uppträdanden och massor av olika dansgolv med grym och väldigt blandad musik som passade alla. Vi hade sååå kul.
Och efter massa massa timmar av dans och varannan vatten, tog vi tunnelbanan och bussen hem och promenerade sedan i soluppgången hem till Carros mamma där vi stupade i säng alldeles för sent. Somrigt (men lite jobbigt…) att promenera hem efter en utekväll då det är alldeles ljust ute. SÅ HIMLA BRA DAG!!!!
//ALiCE med ICE
Wishlist 2.0
Sunday, November 25th, 2012Okej, nu är det så här va, att jag har kommit på NÅGRA SAKER TILL som jag önskar mig. Det är väl bra, så har ni fler alternativ, right? I alla fall, nu kör vi. Alltså. Förutom det jag rabblade igåååår (men jag tar det en gång till för säkerhets skull: Jeffrey Campbell look-a-likes från Scorette strl 40, en ritplatta, stora fina tekoppar, Spotify premium-konto, digital hushållsvåg, tesils-sked för lösviktste samt en sprits) så önskar jag mig alltså också:
Galenpanna! Världens roligaste spel. Typ. I alla fall efter Med vilda gester eller fyrmansvist. Finns nog på vilken leksaksaffär som helst.
En helfigursspegel! Saknar det i Pierres hall. Så har ni någon sån som ligger och skräpar hemma, then you know what to do.
Torka aldrig tårar utan handskar. Boken alltså. Av Jonas Gardell. Den skall tydligen vara såååå bra och gripande så jag måste läsa den!
Lovikkavantar och annat mysigt som är stickat. Till exempel raggsockor (älskar raggsockor!), stora mysiga halsdukar och härliga stickade tröjor.
Så, där har ni den uppdaterade Wishlist-listan alltså. Bara att välja och vraka! Skulle ni få beslutsångest kan ni ju alltid ge mig allt ihop. Just sayin’.
//ALiCE med ICE