Borgerliga intressen men hjärtat till vänster

Tag: Kortedala

Maj 2023

Ännu en månad har gått, som började extremt kall. Direkt efter att jag och Are anlänt till Göteborg efter Stockholmsvistelsen så gick jag till Bältesspännarparken för att fira Första maj med syndikalisterna. Trots regnet och rusket var det UNDERBART.

Månadens sociala häng

Jag åkte till Floda en fredagseftermiddag och hände med Lina:

Jag och Olivia bestämde spontant en fin dag i början av maj att vi skulle ses vid Delsjön på picknick och bad. Därefter rullade vi ner till Matilda och Milla på middag och häng, och så avlöste Are och Olivia. En härlig spontan lördag!

Jag och Are blev bjudna över till Alex, Sofie och Falke på söndagsgrillning i solen på deras innergård. Vilken lyx.

Månadens natur

Lärjeån är fantastiskt fin på försommaren. Jag och Are gick ner en ljus kväll och insöp naturen.

Jag och Olivia bjöd också pappa på kanotande i Vättlefjäll! Detta var vår födelsedagspresent till pappa planerad sedan februari och det blev en riktig kanondag. Det är SÅ lyxigt att vi har Vättlefjäll så lättillgängligt här i Gbg.

Månadens scenframträdande

Mamma bjöd mig och Olivia på cirkus i form av Cirque du Soleil på Scandinavium vilket förstås var otroligt imponerande. Vilken kroppskontroll och vilken flexibilitet. Och sedan, icke att förglömma, Skogsfesten! Massor av bra band som jag inte minns namnet på men Boo boo bama orchestra var en höjdpunkt (otrolig scennärvaro, så queert och glittrigt och sexigt allt på samma gång), liksom Slowgold och Girafe.

Månadens filmer

Jag har inte sett så mycket film i maj, men jag tror jag sett åtminstone en mer än Murina? Men det är den jag har skrivit ner, och så här skrev jag om den:

Murina (2021)

I beskrivningen på Drakenfilm står det att detta är en “sunshine” noir, och det förstår man när man ser den. En till synes paradisisk ö i Adriatiska havet är Julijas hem, en brådmogen flicka i övre tonåren som, trots idyllen, inget annat vill än att lämna ön, eftersom hennes pappa där styr med järnhand. När en förmögen familjevän kommer på besök för att diskutera affärer ser hon sin chans. En suggestiv film som trots sitt solskimmer ständigt har nåt mörkt lurande i hörnen. Bra! 4 av 5.

Månadens böcker

I maj har jag läst ut I skuggan av oron av Kerstin Thorvall (2013), som jag skrev om här, Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist , som jag skrev om här, och Kapital, rationalitet och sammanhållning – introduktion till samhällsteori av Boglind, Eliaeson & Månson (2005), som jag inte har skrivit om men använt som kurslitteratur i min senaste tenta i sociologi A. En mycket användbar bok om man vill förstå sig på de sociologiska klassiker-gubbarna Marx, Weber och Durkheim bättre!

En solnedgång

I fredags tog jag, Are och Ester vårt pick och pack till Bergsjön och kollade på solnedgången. Det var mycket trevligt.

The perks of being a brevbärare

Phiew, vilken dag jag hade igår. Låt mig redogöra. 

  • Kommer till jobbet ute i Kortedala med bil, och som den tidspessimist jag är, är jag ca en halvtimme tidig. Är enligt GPS:en på rätt adress men hittar bannemej ingen jäkla depå (skulle alltså inte jobba på Kortedalas vanliga postkontor utan deras depå). Parkerar bilen på en dagisparkering för att gå ut och leta.
  • Går något vilsen omkring och ser säkerligen dum ut, tills en kille från en arbetsbarack kommer ut och pekar (antagligen med anledning av mina Posten-kläder och något vilsna uppsyn) att där borta brukar det hänga Posten-folk, kolla där!
  • Hittar äntligen rätt (vilken sensation med tanke på att det inte fanns en enda skylt. Hur tänkte de där???). Nu är klockan 09.20 och jag börjar om tio minuter. Måste gå tillbaka till bilen för att parkera den där jag får stå längre.
  • Hittar en enda parkering som kostar pengar, fan. På alla andra Posten-kontor parkerar man ju gratis!!
  • Det går inte att betala parkeringen med kort. Och de få enkronor jag har räcker inte så långt. Måste således installera appen Easypark och registrera mig och fippla med det en stund. När jag äntligen gjort det har tio minuter gått och jag tumlar in precis i tid (med något mindre batteri på telefonen pga laddat ner app via mobil data).
  • Eftersom jag är inne i sista sekund (trots min halvtimmes framförhållning) har de flesta andra brevbärarna dragit. Det är bara jag och en annan tjej kvar. Och hon är också konsult. Underbart!
  • Breven till den tur jag skall gå är spårlöst borta.
  • Den andra konsult-tjejen önskar mig lycka till och drar.
  • Ringer någon-som-är-ansvarig och förklarar situationen. “Ja jag skall gå den här turen tydligen men det finns inga brev och alla har åkt så jag är ensam, vad göra?”. Han förklarar att det blivit ett fel, att alla brev lämnats i buntlådan på Tycho Brahes gata. Men åk dit och möt mig, säger han, så kommer jag med kort och hjälper dig.
  • Pärmen till turen saknas. Det vill säga saknas gångordning samt karta.
  • Säger ovanstående till den här ansvarige killen, och han säger att han skall skriva ut gångordning och möta mig, och att jag får försöka hitta dit med GPS:en.
  • Tjugo minuter senare har jag hittat rätt och min mobil har ännu lite mindre batteri tack vare GPS-användandet. Hittar breven, får nyutskriven karta och gångordning (pärmen är ju spårlöst borta) och börjar förmiddagsturen.
  • Turen är klar och jag åker in för lunch, men eftersom allting strulade på morgonen är jag såklart senare än alla andra, så lagom till att jag börjar min tio minuter långa lunch drar alla andra iväg igen och jag är ensam kvar.
  • Pärmen med gångordning och karta saknas även på denna tur (men den ansvarige killen hade framförhållning och hade skrivit ut ifall att, tur).
  • Eftersom ingen är kvar att förklara hittar jag till rätt ställe med GPS:en. Börjar turen. Går relativt smidigt.
  • …tills jag gjort hälften. Då är nämligen breven slut och jag skall hämta nya i en buntlåda.
  • Buntlådan finns inte utsatt på den nyutskrivna kartan.
  • Bestämmer mig för att börja cykla dit där jag skall fortsätta turen och se om jag ser någon på vägen. Gör inte det.
  • Cyklar omkring i Bergsjösvängen en stund för att leta efter buntlåda. Utan resultat.
  • Ringer Posten-killen. Två gånger. Inget svar.
  • Nähä. Googlar “Postkontor Kortedala” för att få fram numret till kontoret så jag kan ringa och fråga vart den jävla buntlådan är. Men eftersom jag använt GPS:en hela dagen pga avsaknaden av pärm med karta, så dör min mobil.
  • Cyklar tillbaka till depån för att ladda mobilen och/eller hitta nån som vet vart buntlådan är.
  • Möter en kille som är färdig med sin tur. Han har ingen aning, önskar mig lycka till och går hem.
  • Jag pluggar i min laddare och ringer den ansvarige Posten-killen igen. Inget svar.
  • Ringer i tur och ordning kontoret och ytterligare tre andra som enligt tavlan i lunchrummet har ansvar och skall finnas tillgängliga. Inget svar. Vad freaking göra? Jag har halva turen kvar att göra, men inga brev att dela ut, eftersom de ligger i en buntlåda jag inte vet vart den är, och det finns ingen karta och ingen som svarar som kan berätta var den är.
  • Ringer Student Consulting (företaget jag jobbar för och som Posten hyr in konsulter ifrån) och förklarar situationen och hur dåligt det skötts idag. Gå du hem, säger de. Och tack för att du meddelade oss om allt idag.
  • Skriver en lapp fort som fan och skyndar mig till bilen innan någon hinner ändra sig och/eller se att jag ringt och ringer tillbaka. Man tackar inte nej till att sluta 50 minuter tidigare fastän inte hela turen är gjord, och ändå få betalt till sluttid, och dessutom undvika köerna på motorvägen…

Yes, det var min dag det. Himla knäpp sådan.

//ALiCE med ICE

En dag som gått i ett

Phiew, äntligen är den här dagen till ända också. Kommer vara helt död efter den här veckan. Är inte van vid att jobba en massa, haha. Alltså hur ORKAR folk jobba heltid? Och därutöver ha ett socialt liv? Träna? Laga mat? Hämta barn på dagis? Träffa vänner? Ha egentid? Så jäkla glad att jag pluggar och inte jobbar, för jag är helt slut efter en jobbdag. Klen? Eh, ja. Man vänjer väl sig antar jag. Och så har jag väl förhoppningsvis ett roligt jobb i framtiden, som jag i nio fall av tio tycker är kul att gå till. Då kan jag tänka mig att jobba heltid. Men heltid som brevbärare? Fyfan, haha. Var ett pass i Kortedala igen, 9-16, fast det blev 8.40 till 16.20 pga tidspessimist på morgonen och massa post på eftermiddagen. Två rundor med trapphus i på båda rundorna, så imorgon kommer jag ha träningsvärk i vaderna… Great!

Direkt efter jobbet vart det hemma och fixa middag. Hade ägg och mjölk som behövdes bli uppätna (har alltid något som behöver ätas upp pga redan utgånget datum/legat i asyl för länge, dagens I-landsproblem!) så det blev ugnsgrillade crêpes med champinjon- och broccoliestuvning uppspicat med lite linser för ökad mättnad. Och toppat med ost och mozarella (gick på ett erbjudande med tre mozarellas för 25 spänn men tyckte det var rätt bra ändå). Trés trés bien blev det i alla fall! Och nu har jag lyckats knåpa ihop ett försök till min del av det vi i grupparbetet skulle ha skrivit klart till imorgon också, bra där, Alice, bra där! Nu förtjänar jag att se tredje avsnittet av Orange is the new black (började kolla igår, sjukt bra ju!) och sen SOVA. Puss och godnatt!

//ALiCE med ICE

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén